Presentations-tråden

[challgren]

Härligt Hakuna!

Här min presenation som är lite kortare.

Christian, 44 år.
Vindsurfat i drygt 25 år. Det är lika kul nu som då och tror att jag fortfarande utvecklas.

Medlem på konfen sedan 2000 och driver sajten tillsammans med Steffo sedan ca 10 år tillbaka!

Började vindsurfa när jag testbytte jollen med en vindsurfare på vattnet en sommardag i slutet på 80-talet och har inte tittat tillbaka sedan dess!

Har min bas i Stockholm men drar dit det blåser så fort det finns en minsta möjlighet till vågor!

/Christian

[herr-pelegrin]

Bra idé!

Anders – 63 år och seglar numer mest på Horsan och Bruket på Muskö.

Började surfa 1979. Byggde ett antal brädor på 80-talet i styrofoam och epoxi. Varje bräda tog en dryg vecka att tillverka. Brädorna blev allt mindre i volym och därmed även smalare (52 cm). Det är ett understatement att påstå att dessa inte var ultimata för Stockholmsförhållanden.

Drog på mig en nackskada 1987 o lade av med surfingen frånsett återfall i början på 90-talet.

Började igen efter 17 år och håller mig till större volymer, eftersom jag på hemmaplan har en transportsträcka, vilken inte kan forceras med mindre volymer vid vissa vindriktningar. Viktigt är att kunna höjda i icke planande läge för att ta sig ut eller tillbaka. För att inte spilla tid på kryss ut och in igen så har jag vatten, banan, nödlur mm med mig i ryggsäcken. Pauser görs sittandes på brädan eller i bästa fall på en kobbe. Jag kör mycket ihop med min barndomskamrat Janne, som ofta slår mig när vi kryssar tillbaks i skitvind.

När hösten kommer laddar jag upp inför vintersäsongen på isbräda, vilket jag anser vara en sport som t o m överträffar vindsurfingen. Man har ingen planingströskel, brädorna är väldigt lättdrivna, manövrarna är enklare och farten högre.

• Detta svar ändrades 7 år, 1 månad sedan av  herr-pelegrin.

[sundheden]

Va kul att du Niclas startade en presentationstråd.
Har själv funderat på det länge men tog aldrig steget.

Stefan Sundheden heter jag!
Just nu 42 år, född ’74.
Hemmahörande i Solna.

Jag provade på vindsurfing som 13-åring på 80-talet första gången på en sk. lastpråm.
Köpte min första egna bräda 88/89 Klepper S306 = 320cm, 66 bred 13.5kg. 😀
Bytte upp mig till Bic Astro Rock 1991. (280cm, 120 liter)
1993 köpte jag min första helt nya bräda, Fanatic JAG, 270cm, 54 bred, 89 liter.

Tyvärr så tog jag ett sjukt långt uppehåll från vindsurfingen när jag började DJa runt 2004 vilket jag ångrar nu men kunde inte pyssla med båda pga. dålig inkomst.

2015 blev det en återstart på gamla grejerna från 1993, provade ny utrustning i Grekland och insåg att det här är ju livet så jag köpte allt nytt 2016 och nu är jag bättre än någonsin och brinner verkligen för vindsurfing!

Jag drar mig inte för att surfa på de flesta surfspotar så vi lär ju ses för eller senare!

[mrquality]

Ciao!
Dario heter jag, 34 år gammal och kommer från Italien. Bor i Solna med min tjej och mina 2 små barn 3 år och 4 månader. Jobbar inom kvalitet och mätteknik, mycket rymd prototyper osv. Flyttade hit för 5 och en halv år sen men om jag hade upptäck tidigare vindsurfing hade jag kanske flyttat till Garda sjö eller utomlands där det blåser jämt. När jag var lite bodde i San Pietro in Bevagna (Apulien) där vatten är klar som en pool och kollade jag på stranden vindsurfare som seglade på stora och klumpiga brädor över 3 mt. lång och lovade mig att en dag kommer jag att prova det. Det tog över 20 år men förra året i juli när jag var på semester i Italien testade jag för första gången och blev med detsamma kärlek. Är en idrott människa och har testat flera olika sporter, enligt mig inget kan jämföras med windsurfing. När jag kom tillbaka från semester hyrde ett fåtal gånger utrustning på Saltsjöbaden och planerade min första vindsurfing resa i Porto Pollo (Sardinien) förra året i slut på september. Sen dess har jag köpt min fösta bräda en Starboard Gå 2017, 160 lt. med en Severne rigg på 6.7. Har kämpat och surfade hela förra vinter med alla mjöliga vind styrkor för att utveckla snabb och i dags läget har också köpt en RRD Avantiride 127 lt. och andra 5 segel. Förra året i mars hade jag min andra resa till El Medano (Teneriffa) där lärde mig beach start och att plana. Där träffade jag andra erfarna surfare som sa till mig “windsurfing will change your life”! Helt sant jag har blivit nästan beroende av windsurfing och blir sur och gryning när jag inte får surfa. Kollar alltid vind prognos och flaggor runt om mig. Nästa år kommer jag att flytta med hela familjen 6-7 månader på Teneriffa, förmodligen El Medano, det ska blir ett stor upplevelse där. Det har gått drygt ett år sen jag började med vindsurfing och kan jag definitivt säga att mycket har hänt och kommer att hända. Stay tuned! Vi ses på vattnet “figli del vento”!!!!

[sailortrash]

kul tråd!

jag heter Mårten (33) och är som alla andra besatt av vindsurfing. Har också 2 barn, 4 och 9 år och jobbar (i sthlm) som miljökonsult. eller egentligen är jag nog besatt av att göra ngt som går fort och som ger lite adrenalin. När jag var liten var det skateboard som gällde, och så åkte jag mkt rollerblades. Skateboardingen dog ut pga av brist på ramper och annat där jag bodde…var lite för svårt också. 13-då blev det snowboard – vilket var min första besatthet. Utbildade mig till snoboardinstruktör och har jobbat lite här och var, även utomlands. Snowboard är fortfarande grymt kul, och har sen några år börjat åka alpin-bräda, eller “racebräda” eller vad man vill kalla det. Känslan när man carvar med en sån är faktiskt jämförbar med att gippa på en vindsurfbräda.

Segling har alltid vart en del av mitt liv. först jollar, sen större kölbåtar, sen katamaraner.
Vågsurfing var jag besatt av ett tag, och försökte lära mig när jag bodde i spanien och pluggade spanska. Men det var så mkt folk på lineup så jag blev inge bra. Hem till Sverige igen kändes det meningslöst att försöka hålla det levande…så det blev inte så mkt av det.

En dag satt jag och kollade på Helly Hansens webbsida efter ngn skidjacka eller ngt, circus 2006/07, och de hade en pytteliten ruta på weebsidan med ngn norrman som satte fetaste bakåtloopen på vindsurfingbräda, sannolikt i pozo. Det var som en blixt slog ner i huvudet på mig – är det där vindsurfing??
som av slumpen köpte min föräldrar en förfallen gård nere på öland samma år, och jag besökte Haga park första gången för jag hade hört man kunde vindsurfa där. Vädret för dagen var typ 4.7 med strålande sol, och folk satte framåt, fullplansgippade och hade sig. Poletten trillade ner…man kan göra det i Sverige, det går fort, är häftigt och man behöver inte gå sysslolös till nästa snowboardsäsong…

på den vägen är det. Jag önskar jag fattat grejen tidigare. i samma veva träffade jag mina barns mamma, och vindsurfingresan har präglats av brist på tid och pengar, ett ständigt fyndande av biliga prylar för nästa nivå, + att stockholm inte direkt erbjuder en snabb inlärningskurva. Men jag hade ju öland, så nu får jag iallafall utdelning när jag väl kommer iväg – på de prognoser som håller.
För några år sedan började jag med kite. För mig är det i princip samma grej, med vissa för och nackdelar. Dock är jag nog vindsurfare längst in i själen, det var så det började och de är extremt beroendeframkallande att segla 4.7 och 85 l, platt eller vågor. Drömmen om vågen har kommit tillbaks, och med kite och/eller vindsurf kan man ju faktiskt rida vågen även i Sverige. Det har för övrigt skateboardåkandet, nu när det finns shcyssta betongparker lite var som – förra helgen körde jag vert-ramp för första gången och det var grymt. Kan rekommendera alla som önskar vågsegling att börja åka skateboard i ramp, känslan är väldigt lik – förutom att vågen är alltid (!!) där, dock må den vara i betong..

Mitt största problem nu är att jag 1) bor i norra sthlm där vinden aldrig räcker till och 2) när det väl blåser vet jag inte om jag ska vindsurfa eller kitesurfa. Planen är dock att migrera till blåsigare trakter i framtiden..

cs på vattnet

/Mårten

[canoya]

Bra ide! Jag är dålig på att presentera mig på stranden.
Håkan heter jag, 50 år och bor i Jönköping. Vindsurfat sedan 1982 förutom en säsong 2000 då det blev mycket med flytt, Klassiker och småbarn. Nu mer aktiv än någonsin med drygt 50 sessions per säsong de senaste åren.
Började på begagnad hyrbräda med avbruten fena och trekantssegel, via några hemmabyggen sista halvan av 80-talet, slalom spett på 90-talet, till att kunna öka antalet session i och med inköp av formulakit 2002. Bodde ett par år i “Windy” Wellington, Nya Zeeland och fick då segla 4,0 oftare än 6,0, (körde ändå ca 40 gånger per säsong). Fick då känna på lite mer vågsegling och började med longboard vågsurfing (inte så att jag blev särskilt bra på något av det, men insåg hur kul det är).

Har sedan hemflytten harvat med vågsegling på västkusten några gånger per säsong, men anmälde mig 2015 till Clinic i Jeri med Jem Hall som coach. Bokade också in resa till Sydafrika och Kapstaden bara två veckor efter hemkomst från Jeri. Kan verkligen rekommendera att vara med på clinic! Väldigt utvecklande och kul! Åkte till Jeri på Clinic även 2016 och har bokat clinic i Punta San Carlos i Mexico 2018.

Blir fortfarande några dagar i Varberg eller Halmstad varje säsong, men oftast blir det insjösegling hemma på Landsjön med formula eller slalom och ibland FSW. Vågbrädan har man inte så mycket glädje av på insjön. Några gånger om året kan dock Vättern “gå av” med nordlig vind och lite vågor. Vågsegling mitt i stan känns lite cool! 🙂

Har nyligen börjat försöka med framåtloop men inte klarat det än, vågar iallafall försöka och krascha!

Jag har en vit Renault Traffic som alltid är lastad med mina surfgrejer, sparar mycket tid att slippa packa bilen varje gång man ska ut! Försöker hålla liv i den så länge det går.

Kan det varit Hakuna jag träffade i Apelviken söndagen 8 oktober ihop med din “återfallskompis” som fick tejpa seglet?

Segla så ofta ni kan!

/Håkan

• Detta svar ändrades 7 år sedan av  canoya.

[hakuna]

Det var det säkert! 🙂 Jag är så dålig på att komma ihåg namn…

[vindsokaren]

Min tur nu!
Tobias Bodin 44 år bor i Stockholm/Tyresö med 3 barn o fru

Börjar tappa lite minnen från när man var 15 men bodde i Hässelby och Surfade mycket på Lövstabadet så efter att ha lånat Bicless bräda ett tag så blev det en Vinta 295-87 med walle’n 6.0 komplett med sele och surfkärra.
Planing med Vintan och sen fast i sporten dock så köpte jag en BIC alto med UP wave 5.0 blev ju verkligen inte mycke åka med bara en vågis men reste åkte ändå mycket till Varberg o Halmstad
Gjorde sedan resan med slalomspett och racesegel men hade lite våggrejjor kvar.
Ville få fler sessions i Stockholm så skaffade en kite för vindar på 5ms men blev inte så mycket använd på vatten men med snowboard på vintern.
Sista åren har det blivit bra med surf som också inkluderar issurfingen där jag numera tävlar så ofta ja kan på isen.
sista året har det blivit väldigt mycket foil som varit perfekt i Stockholm.
Vindsurfingen är verkligen balsam för själen så hade tänkt fortsätta många år till.

• Detta svar ändrades 7 år sedan av  vindsokaren.

[lill-persson]

Hej!

Kul ide.

Niklas heter jag, 32 år från en liten by utanför Bollnäs.
Har två grabbar på 3 och 5 år och sambo.

Provade första gången runt 7års ålder på min fars gamla grejer.

Men det var inte förns 2007 som jag köpte mina första grejer
RRD Evolution 360 bräda med simmer segel, nötte på bra mycket ett par år men tröttnade, hade räknat att få bada en del, men kände att en sån liten bräda som jag hade köpt försvårade utvecklingen då mesta koncentrationen var att hålla sig uppe.
2013 köpte jag en JP funster 180l för jag är en envis person och tänkte att nä jag ska lära mig =)
för det var ju roligt ändå, och kände direkt att man kunde börja koncentrerar sig på de man skulle.

Och har väl sedan dess försökt gett mig ut så fort det blåser.
Ifjol och i år är väl de år som jag verkligen har utvecklats då jag varit envis att och get mig ut så fort möjligheten funnits, i år har jag fått ihop strax över 40 timmar på brädan, och börja närma mig en 100% fullplans jipp .

Har provat en del sporter genom åren, mesta dels motorsport.
Men kan säga att denna sport är det ingen som klår absolut det roligaste jag gjort, men samtidigt den svåraste att komma igång med.

Har bara surfat på insjöarna här hemma, men har tänkt att fara iväg till de ställen där det finns lite fler surfare nått tag.

[gustav1980]

Gustav, 37 år född i Härnösand med bor i Stockholm sedan 1 år tillbaka.
Smakade på sporten i mitten av -90 på lånade pråmar. Köpte eget kit 2004, Fanatic StingRay 155 liter och NP Diablo 9.2. Första planingen minns jag fortfarande och sedan dess är jag fast. Har lovat mig själv att aldrig sluta surfa.

Gillar både freeracesegling med stropparna på kanten och fsw i stökiga förhållanden. Aldrig seglat vågor men det står på tur.

Surfar främst med Lidingö Surfers på fågelöudde, men har så sent som i helgen upptäckt både Torö och Björkvik. Försöker gästa Haga Park ett par gånger per säsong.

[malibu]

Hej, jag heter Måns är vågmissbrukare.

Bor lyckligtvis i Läjet (ja, det heter Läjet, inte Lejet! 😉 ) så jag kan stilla mitt begär hyfsat ofta. Har surfat i snart 4 år, och önskar så klart att jag hade fattat hur kul det här var lite tidigare. Men jag ser ju 70+ surfare på stranden så jag är hoppfull! Jobbar som formgivare och har tre ungar (6, 12 och 14) och snittar väl ca 45-50 sessions/säsong. Utvecklingskurvan har börjat gå ganska brant uppåt, men lite ryggproblem nu på hösten har hämmat mig en aning. Men jag är snart tillbaka! 🙂

Surfar i princip uteslutande i Läjet. Blir ibland någon tur till Abay eller Norra Näs, men vi snackar max 5gg/år.

Brukar alltid cykla och brukar ha en gul mössa på mig, så säg hej om ni ser mig 🙂 Brukar även ha skägg.

[dr-masse]

Var skall jag börja? Jag börjar där allt började. Västkusten. Utanför Marstrand. Första gången på vindsurfingbräda och jag lyckades efter visst krångel åka framåt. Ganska långt. Och bli hämtad med båt. Full pott på ”första gången”.

Ett par år senare köps den första brädan, nu i Roslagen. Förutom centerbord ingick akterruff, fördäck och en rejäl reling. Nästan. Stor var den, och bommen ännu längre. 6.3 seglet påminde mest om en uttänjd tältduk men hade snygga färger. Brädan hade även fotstroppar, men att få förmånen att kliva i dem var lika avlägset som att Trump skulle be om ursäkt för att vara illa påläst. Tack vare en mycket stor dos envishet uppnåddes så småningom något som visst kallades för ”planing” och endast kunde beskrivas som himmelriket.

På hemmafjärden var det tätt med brädseglare och traktens Mästare, som dessutom ägde en hemmabyggd sinker, hade snart köpt en 335 lång funboard med dubbla vingers, sjukt många fotstroppar och ett äkta fat-head segel. Som jag fick låna. Jag ”lånade” den väldigt mycket och har än idag smådåligt samvete för detta. Här började resan som vindsurfare på riktigt och har aldrig slutat.

Jag har varit gift rätt länge nu. Med samma kvinna, vilket jag beundrar henne något alldeles oerhört för. På en av våra allra första träffar hade jag visst visat lite vindsurf. Till och med dragit fram en VHS-film. Att jag efter detta närmast totala dejtinghaveri, som jag insåg efter några år, ha blivit föremålet för hennes kärlek och två gemensamma döttrar måste ses som något av ett modernt mirakel. Hon har erkänt att efter denna dejt så tänkte hon ”det där med vindsurf lugnar nog snart ner sig” men så blev inte fallet. Alls.

Under åren har detta intresse både förgyllt och förföljt mitt, min familjs, mina vänners och mina ovetande kollegors liv. Det har gett mig upplevelser, tagit mig till platser och fått mig att möta sköna människor som jag aldrig annars hade gjort. Vem fan ger sig ut i västra Irlands ödemarker en tidig novemberdag för att byta om i regn och segla vågor i ett blåsvart, rytande hav med halvt avdomnade händer och slutkörd kropp efter alla spolningar? Och tycker det är fantastiskt enastående på alla sätt och vis? Jag. Och några dårar till jag lärt känna. Som dessutom åkt med.

När jag tänker på hur mycket vindsurfing har påverkat mitt liv är det smått förundrande. Det har gång på gång varit föremålet för drömmar, upplevelser och känslan av att klara nya utmaningar. Bilval, semesterval, yrkesval, skolval (säg inget till barnen), sociala-livsval, appval, matval, webbval, träningsval – ja, nästan allt har påverkats. Utom där jag bor, tur det annars hade jag nog drivit det för långt. Antalet resor då andra resenärer pekat på vår familj i olika avgångshallar och helt klart tänkt ”de där har svårt mycket bagage!” har blivit rätt många med åren. Jag kan mer om prognoser än de flesta utbildade meteorologer. Helt sjukt. Och friskt.

För det är mitt absoluta favoritrum. Det där stora, blåsiga ute på vattnet. Som är oändligt stort och samtidigt så väldigt litet. Och bara mitt. Bäst är det när jag delar det med likasinnade som förstår precis hur det här rummet ser ut. Vad som krävs för att ta sig dit och hur jädrans bra allt är när man är där. Jag har alltid gillat att vindsurfing kräver något av oss för att bli belönade.

Och jag är inte doktor. Men om man kunde doktorera i vindsurfing vågar jag hävda att jag skulle ligga bra till för en examen. Rent av en professur. Det senaste jag gjort är att börja vågsurfa. Oväntat kul och något som jag idag har mycket svårt att begripa varför jag väntat så länge med. Det går (mycket) långsamt framåt och är lite som att återupptäcka starten av vindsurfingen. Bara att bristen på talang är, om möjligt, ännu mer påtaglig. Har även efter en väldig massa år plockat upp freeride igen och insett att det som fick mig fast från allra första början, att fritt bränna fram över öppet vatten, fortfarande funkar alldeles utmärkt på mig. Både nytt och gammalt är nytt igen.

Hur skall jag sluta? Det har jag inte tänkt att göra än på en väldig massa år. Helst inte alls.

• Detta svar ändrades 7 år sedan av  dr-masse.

[irieman]

Fantastiskt bra skrivet dr Masse! Känner igen mig i det mesta, även det där med att ha tagit upp vågsurfing på senare tid. Grymt bra komplement till vindsurfing!

[emiljahrsten]

Vilken kul tråd! Kan inte låta bli att skriva.
Så mitt namn är Emil är nog utan tvekan yngst och mest oerfaren här iallafall. Jag är 13 år och bor i Lerum utanför Göteborg och bott här hela mitt liv. Är i grunden seglare och har seglat jolle sen jag var typ 3 och alltid haft en enorm kärlek till havet. Men vinden kom jag inte överens med fören jag var runt 7 år och jag var på mitt landställe och min kusin lärde mig att kapsejsa med min optimist. efter det har jag alltid varit den som alltid åker ut i alla vindar och alltid kommer in med störst leende på läpparna hur trött jag än är. min kärlek till vind och vatten är obeskrivlig och skulle inte klarat mig utan det. Men till hur jag började vindsurfa då. Det var så att för 2 år sedan (sommaren 2016) så jag och min pappa ville ha en 470 jolle och leka runt i på vårat landställe på Klöverön utanför Marstrand och jag hade letat hela vinern och våren och hade tillslut hittat en till ett bra pris men min pappa tyckte att vi skulle vänta lite så priset kunde gå ner ytterligare. Men det visade sig vara ett misstag, den blev såld och jag blev väldigt besviken. Men iallafall så var vi då uppe i Stockholm hos min farmor och farfar och pappa kom då ihåg sin gamla hobby vindsurfing. Jag hade alltid velat prova på vindsurfing men aldrig fått möjligheten så vi hittade en gammal F2 bräda sunset slalom 105 liter från typ 1980 någonting med ett 5,7 segel med icke genomgående lattor vilket märke minns jag inte, och ett ART segel 7,2 som jag då ansåg var för stort vilket jag inser idag var ett misstag. så tillbaka till landstället så hade vi hämtat brädan och jag hade bestämt mig att jag skulle bli som dom man hittade på youtube som gjorde dubbla loopar och åkte runt jorden för att hitta den bästa vinden. Så jag började öva beach start i den lilla viken på typ 20 meter med mitt segel som vägde ton! man jag fortsatte öva minns 2 timmar varje dag hela sommarlovet hur mycket eller lite det än blåste och tillslut så satte jag det! så då gick jag vidare till vattenstart. och att komma upp i planing. att plana gick ganska fort att lära sig men att vattenstarta var desto svårare. Sen var sommarlovet slut och jag hade ett lite uppehåll från surfingen men började sedan köra på seglar klubbens kora one brädor det var då jag var fast i vindsurfingen. Jag kom i selen sen fot strapsen sen satte jag en gipp sen en helt planande gipp och jag kunde inte sluta! Sen fick jag någon sorts mentor jag sålde f2 brädan och köpte en Ahd maxx ride 109 l av Den personen som hjälp mig mycket med material. Nästan allt. Jag köpte den brädan och en 4,9 rigg som var ganska bra skick för 500 kr men han aldrig segla med den innan vintern kom. sen kom våren och jag surfade nästan ingenting. Sen sommaren och det blev alldeles för lite surf. Kanske beroende på för lite vind, kanske för för lite tid. men i slutet av sommaren så kickade det igång! jag och pappa körde en helg 2 dagar i rad av surf och jag hade hittat tillbaka! sen kom det en till ledig dag med bra vin och vi körde igen! nu satte jag vattenstarten och gippen ibland det var sååååå mycket roligare att köra med en liten bräda! och jag fick några små hopp från shopers och jag jag helt fast! jag tänkte inte på något annat än vindsurfing! så 3:dje gången vi körde. det blåste som fan och jag var sjukt taggad! så det första jag gör är att köra rakt in i en sten så fenan paja. Men jag körde på ändå. Eftersom jag bara hade en bräda så byttes jag och pappa av och poesis när jag skulle in och byta så fick jag värdens katapult och spräckte fören… Så det gick hål i glasfibern in i kärnan. Så ingen mer surf på ett tag. ett lång tag. Så köpte jag en vågbräda en Jp wave 84 l men den var också spräckt i fören så då tog jag och pappa tag i det och lagade båda brädorna. Så blev det en gång i apelviken. utan vind. men jag körde ändå. det var knappt så att kitearna gick ut så det var tur att jag hade med mig 109 litaren också! och för typ 2 veckor sedan köpte jag ett nytt segel med fel mast till så om någon har en 370 mast så skulle det vara jättebra!
Ses på vattnet!

[sundheden]

Puttar upp den här tråden igen…
Kanske nya (eller gamla) medlemmar vill skriva en truddelutt.
Glöm inte bild också… När man möter alias Lazerface på surfspoten vet man inte ens vem det är.