-
Prisa Gud! (Fredagen i Åsa)
Prisa Gud, slumpen, meteorologerna, en fjäril i Kina eller vem du nu vill hålla ansvarig för vädret.Fredagen i Åsa gav under en halvtimme prov på förhållanden jag aldrig sett i Sverige förut.
Min fredag började redan på torsdagen, kan man säga. Jag sate mig i bilen i Öreebro ca 20.00 och körde de ca 35 milen ned till Åsa där jag lade mig att sova. På fredagmorgonen var det lite för mycket syd i vinden, så jag drog vidare till Varberg. Det var tomt i både Lejet och Apelviken och jag valde att sticka ut i Apel. Där blev det ca 3 timmars rätt OK 4.0-segling, skoj men inget att skriva hem om. Redan från början hade jag bestämt att jag skulle dra upp igen till Åsa så fort vinden visade antydningar till att börja vrida upp, och för en gångs skull visade sig min timing denna gång vara PERFEKT.
Jag var nere i Åsa vid 13 och det var bara vågsurfare ute. Det såg rätt blåsigt ut, men med tanke på att det var rätt mycket pålands fortfarande så valde jag att rigga stort. Även detta ett lysande beslut visade det sig. Så, 4.5:an riggades i det närmaste platt och jag tog min EVO 62 med en stor (8.5″) men grymt mjuk fena som jag håller på att testa. När jag riggat kom även Mag ned, och även han började rigga 4.5 under det att jag gick ut. Under kryssarna upp till “yttre” var det grymt drag i detta segel och på två slag var jag uppe. Första slaget var det tydligt att det fortfarande var onshore, men redan andra slaget hända något märkligt, vinden vred kraftigt och trots att jag tog maxhöjd hela repan upp så seglade jag närmast i en lång båge. Väl uppe vid revet stog det klart att det var en speciell dag.
Yttre revet i Åsa är en stenö (Sälön heter den och jag har faktist sett sälar här ibland). Den ligger ca 50 meter utanför en lite udde och är ca 100*3m stor, mer likt en långsträckt stenhög egentligen . Det grundar upp rätt kraftigt utanför ön och här bryter vågorna. När man kommer nedanför (dvs öster om) ön så är det djupare och här seglar man in i en lite vik med lugnt vatten. Vågen är alltås ett slags pointbreak och det gör stället rätt lättseglat med avseende på att det är lätt att komma ut. I princip bryter det ju inte alls där man kör ut. Ni som seglat yttre revet i Åsa vet dock att det kan vara rätt svårseglet och enerverande också. Dels så är det ofta rätt glest mellan seten. Sedan bryter vågorna rätt oregelbundet, och det är svårt att bedömma vilka vågor som kommer bryta bra. Sedan är vågen som allra finast utanför själva stenön. Med tur och bra timing kan man droppa in långt in i vågen och få en grym ritt, men med taskig timing, eller bara lite oflyt kan man bli instängs framför ön när vågen bryter och då finns ingenstand att ta vägen förutom upp på stenarna. Är det stort är det närmast omöjligt att komma ut därifrån, men ibland löser sig detta av sig själv då den starka strömmen släpar dig och prylarna över stenarna på knädjupt vatten “nedåt” runt udden på ön och väl där är det mer en fråga om kraft att lyckas slita upp prylarna ur det strömmande grunda vattnet och plaska dig ut på djupare vatten igen. En ytterligare enerverande detalj är att vågen nedanför ön, dvs där man inte längre behöver passsa stenarna, först ser ut att bygga upp till en fin brant våg med en kastande läpp, men sedan, precis innan det är dags att droppa in, bara sjunka ihop till en svag uppförsbacke. En retsticka till våg, kan man säga.
Igår fick vi se vågen “nedanför” ön bryta och egenskaperna i bottenformen som så ofta brukas skapa “retstickevågen” visade sig också kunna leverera riktigt fina presenter. Fredagens svall hade en ovanligt sydlig riktning och var också rätt stort. Normalt sett seglar man ju inte Åsa förrän onsalamätaren visar typ 240 grader, och sedan kna man kanske ha tur och få ett vrid mot 270 grader på detta. Blåser det stadigt 270 kommer dit i princip inte in några vågor. Nu hade det blåst länge och riktningen hade legat rätt stadigt mellan 200 och 220 grader. Istället för att vrida in runt revet kom alltså vågorna med full kraft och hastighet. Det som hände under min kryss ut var att vinden vred från 220 till 270 grader och isället för tråkig och svårkörd onshore blev det perfekt sidvind, rent av 15-20 grader cross off (på Onsalmätare går ca 15 grader fel, och 270 grader på mätare än ca 285 i verkligheten). Första vågen var det fortfarande rejält drag i seglet och vinden var fortfarande under vridning. Dock såg jag redan då att vågen bröt ovanligt snyggt. Under vända två började vinden minska i styrka och när jag droppade in i den vågen och blickade nedåt såg jag en sällsam syn. Den delen av vågen som normalt bara brukar restas, reste sig nu upp till ett brant och ihåligt face på ca 2 meter, håll sig uppe ett tag av frånlandsvinden och sedan kastade läppen. Istället för att droppa in långt upp utanför stenarna och hoppas på tur man en rätt svårbedömd våg kunde man nu lägga första bottensvängen utenför och sedan sikta på en fantastisk vacker 20-30 meter lång sektion nedanför stenarna. Vinden lättade gradvis ur alltmer och efter några vändor var denna vackre våg närmast spegelbland på facet och under alla omständigheter helt fri från chop. Att få segla en sådan våg i Sverige var fantastiskt och det är nästan så att den visuella uppplevelsen när man kikade down the line och såg denna våg slog själva seglingen. Den här typen av set kom dessutom hela tiden och det var inte många vändor som inte resulterade i en perfekt våg.
Det var också något speciell med vågen innan den började bryta. Dels var dyningen väldigt tydlig väldigt långt ut och man kunde alltså plocka en stor våg tidigt och även när vinden gett sig lite var det lätt att pumpa sig upp i fart. När man sedan låg och speedade på dyningen och den började resa sig och branta upp så var det inte som vanligt att toppen först började bryta av. Iställlet var det som att botten sjönk ur en bit fram på vågen och det blev en främre bran del och en flackare topp. När sedan vågen bröt kom denna topp ifatt och gav läppen lite extra tryck. Häftigt, minst sagt.
Vinden lättade ur alltmer och det blev svårare och svårare att hålla den höga fart man behövde för att hinna med att rida vågen och inte sugas fast i läppen pga dålig fart. Att rida i cross off och lättvind kräver en del, speciellt när det inte finns att riktigt stort Mauiswell att ligga och glida på. Jag såg Magnus få till några grymt snygga repor, med upp till tre stilrena botten- och toppsvängar. Själv fick jag också till en och annan, och fick också känna på att det var rejäl kraft i vågen i några spolningar där det bara var att glömma att försöka hålla i prylarna. Jag kan nog trots allt inte påstå att seglngen rakt av var den bästa jag haft i Sverige, det har funnits andra gånger med bra förhållanden där jag själv fått till det bättre, gjort snabbbare bottensvängar, gått vertikalare, träffat läppen hårdare och så vidare. Tar man dock med känslan i det hela, och det bör man ju göra, så står sig fredagen 12 november 2004 mycket bra i konkurensen, trots handskar och trötta armar efter förmiddagens Varbergsegling, trots dåligt drag i seglet och bara drygt 30 minuters segling och trots att jag inte själv gjorde något spektakulärt direkt. När vinden efter ett tag i princip dog helt fick jag dessutom närmast simma hem med min sjunkande 62-litare. Kanske kommer trots detta gårdagen ut på topp. Jag har seglat Åsa regelbundet i 7-8 år, tror jag det är. Jag har aldrig sett det som det såg ut igår. Jag skulle inte tro att man skulle få den typen av förhållanden ens en gång per år även om man bosatte sig ute på Sälön och tillbringade all sin tid med att vänta. Det var en upplevelse i toppklass – en vågupplevelse – och att få en sådan upplevelse på sin “hemmaspot” är något speciellt. De 30 minuterna av vågupplevelse på yttre i Åsa fredagen 12 november 2004 komma sitta kvar i mitt minne länge, troligen för alltid.
-
16 Svar
-
Fan va avis man blir, borde ju stannat till där då istället för att dra ned till apel och och få ett par vändor i klockren onshore tills vinden vred och dog totalt….
Var det ngn som hann fota ngt från denna historiska dag?
-
wow- før ett långt skriv!Kanondag.
-
Ola!!
Om du tröttnar på ingenjörs prylen kan du ju alltid
bli författare!!Väldigt inspirerande inlägg!!!
Har inte vågat mig ut till stenudden än men jag vet inte riktigt va det e för skills required!!?Har varit i lejet dom värsta dagarna i höst men helt ok resultat…känns dock som man inte vill klanta till det på stenudden och bli uppspolad på nån vass sten men några ton vatten över sig…men nån gång måste väl bli den första
Henke
-
Jag tror ingen fotade. Det låg rätt många vågsurfare bredvid hamnen (framför piren såg också ut att gå av, men ingen körde där). När vinden dog kom två vågsurfare ut till yttre (otrolig tur att de inte låg ivägen och plaskade medan det fortfarande gick att vindsurfa). Det regnade nästan hela tiden svagt också, så det var nog inte så lätt att fota. Slutligen är det ju inte ofta någon släpar med sig en kamera ut till yttre revet i Åsa. Möjligen kan någon vågsurfare fått några bilder därinne.
-
Tack för komplimangen. Jag är i och för sig inte ingenjör, utan matematiker.
Stället är både svårseglat och lättseglat på en gång (se det tidigare inlägget). Som “tröst” kan jag säga att stenarna är runda och snälla, möjligen lite rispiga pga viss påväxt (som kan repa upp segel mm). Det är inte heller så att mna blir direkt uppkastad på stenarna, snarare brukar man trilla eller bli spolad och sedan mera släpad hit och dit av strömmen. Har man inte speciell otur brukar prylarna klara sig rätt OK och själv får man på sin höjd lite ont där man slår i stenarna när man släpas med.
Det som gör stället mindre nybörjarvänligt är snarare att det oftast är svårt att hitta bra vågor och tima dem.
-
Och första gången man seglar är det väldigt ovant att det är kraft i vågorna skall tilläggas…
Men som sagt var så är det inte så elakt och man får ha otur om man skall slå sig, att prylarna kan bli lite slitna får man ta helt enkel….
Efter att läst detta så kan man ju ångra att man inte bestämde sig för att åka upp… menmen… -
Ahh. Det finns romantiker som skriver om våra västkustspot också. Najs! Jag var i kvalet Åsa-Apel-Åsa-Apel…blev Apel och mushy onshore i ett par timmar. Typiskt att man missade när Åsa leverade som fetast. Tycker också att Åsa yttre är rätt snällt trots allt. Missar man så spolas man antingen ner förbi ön eller upp på runda stenar där vågen tappat den mesta av kraften och man får i värsta fall knalla över ön till andra sidan. Både-och har hänt mej flera gånger, inget att skärras över. Kul att du fick utdelning efter att du kört från Örebro.. Hmm vad får en vågseglare att flytta till Örebro förresten…?
-
Hur är Åsa jämfört med Torö? Det verkar ju vara ett bra ställe det där Åsa men av de bilder jag sett från stället tycker jag inte det sett så märvärdigt ut, men det låter ju fett.
Jag åkte förresten förbi Örebro idag. Där skulle jag inte vilja bo, mitt i landet och långt till kusten
-
och så pratar dom konstigt
-
Har inte seglat Torö men jag hoppas att jag får tillfälle att göra det nån gång,kanske Ola H har testat Torö,vore intressant med en synpunkt där!!.Angående Åsa så krävs det att man seglat några gånger där för att lära sig stället,det är lite lurigt att ligga rätt innan man börjar vågrida!.Vågridningen en bra dag är total down the line med upp till 4-5 stycken bottomturns,alltså inget fisigt bottomturn..cutback..höjda på vågen…bottomturn..cutback osv som vi har så mycket av i sverige.Har seglat mycket i klitmöller,hanstholm mm på danmarks västkust men jag har aldrig fått så bra vågridningsförhållande där som jag fått i Åsa,det tror jag säger en del.Negativt är att hoppförhållandena kanske inte är dom bästa…men det glömmer man snart av!!!.Välkommen till The Westcoast så får ni testa själva!.
/Andy -
Jag har bara seglat Torö en gång och det ar ett par år sedan. Nu när jag bor “mittemellan” så är planen att det skall bli betydligt mer Torösegling. Dock, hittills i år har prognoserna i regel sett bättre ut för västkusten och de utflykter som blivit av åt andra hållet har gått till Väddö/Barnens Ö.
Jag har dock flera bekanta som regelbundet seglar Torö och också fått några dagar i Åsa. Den största skillnaden mellan ställena är nog att Torö får större vågor i klart mindre vind. Möjligen lurar jag alltså mig själv när jag drar till Västkusten där de lovar 12-14 m/s istället för till Torö där de lovar 10-12, typ. Sedan tenderar nog de flesta att inte segla Åsa om det inte är bra vinkel, eftersom man då hellre väljer ett annat (hopp)ställe. Har man åkt till Torö finns ju inga sådana var i närheten och eftersom stora vågor, onshore och sten kan vara lite tufft så gissar jag att Torö kan vara ett mer svårseglat ställe.
När det gäller själva vågkvaliteten så är enligt mina rapportörer inre i Åsa hyftas likt Torö, fast lite mindre. Inget av ställena är “peeling down the line” utan det gäller att liksom hitta schyssta sektioner här och där, sägs det. Yttre Åsa är en annan slags våg. Revet ligger i en annan riktning och vågen får oftast vrida mycket. Det är därmed ofta svårt att hitta en bra våg och ofta kan det vara långt mellan de fina seten. När man till slut hittar en bra våg är timingen svår eftersom det gäller att ställa om från att ligga och vänta på toppen och göra en sväng till att droppa in och rida snabbare down the line för att inte bli instängd. Denna “okonsistens” mellan olika vågor, olika set och olika dagar gör stället svårt att lära sig. Jag har som sagt seglat där ute rätt mycket, men jag har fortfarande inte bra koll.
När det gäller bilder så är det inte så ofta som någon orkar släpa ut kameran till “yttre”. Det är en promenad på kanske 20 minuter, möjligen 10 om man småspringer över stenarna.
-
Åsa är väldigt känsligt för små variationer i vind och vågrikting. Med lite koll på väder och vind och en del tur verkar det som kan man träffa in förhållanden som håller en helt grymmes klass. Men passa på och njut av det, det varar ofta inte så länge.
Denna säsong har däremot varit en bra säsong för Åsa, jag tror t om det finns några riktigt sköna bilder här på Steffo någonstans?
-
Svar till:
Jag tror ingen fotade. Det låg rätt många vågsurfare bredvid hamnen (framför piren såg också ut att gå av, men ingen körde där). …………
[/ QUOTE ]
Vackert skrivet Ola,
inte utan att man blir lite surf-avundsjuk….Hittade en underbar film som visar vågen nedanför piren, inte utan att man undrar hur det såg ut på yttre den dagen.
Tyvärr bara sälar men vågorna går inte av för hackor!!!
http://www.kallsupen.com/ (under filmer) film: “Stormvågor”//Glenn
-
Här är några äldre filmer/bilder från Åsa:
Yttre, 5.3 en fin sommardag 2001. Revet plockar upp sydvästvågor rätt bra och det är bra vågstorlek för att vara 5.3: http://www.math.chalmers.se/~olahe/Surf/images/P0107/0107-1.jpg
Yttre, 3.7 samma höst: http://www.math.chalmers.se/~olahe/Surf/images/Asa011010/8.jpg
Inre, 3.7 hösten 2001, http://www.math.chalmers.se/~olahe/Surf/images/Asa011111/3.jpg
En filmsnutt från yttre, hösten 2001, som visar hur det ofta ser ut. Bra storlek, men det ser huvudsakliogen rätt segt ut. Även nu, efter några års “träning” blir det segt ibland, men vi har nog också lärt oss utnyttja stället bättre än denna film visar: http://www.math.chalmers.se/~olahe/Surf/Movies/asa011010-3.mpg
En filmsnutt från inre, samma höst. Här är det tidvis bättre fart, men det är mer klassisk “frontside i cross on-tappning”, dvs man får svänga tillbaka och hämta fart: http://www.math.chalmers.se/~olahe/Surf/Movies/asa011111.mpg
Det finns en längre snutt från 2003 också, någonstans på ftp:n. Dessutom finns bilder från “inre” från tidigare i höstas: http://www.surfzone.se/pp/showgallery.php?cat=500&ppuser=14 . En del av dessa bilder är dock från Maui mm…
-
Läckra vågor, Ludde är cool det gäller bara att övertyga honom om att det blir så mycket mer surfat när man har ett segel på brädan också…
Logga in för att svara.
