-
Prishöjningar..?
-
@MangeW 531354 wrote:
Varför inte börja tillverka här, vi har ju rea på all export just nu. Om vi kan bygga segelbåtar och sy segel till desamma som prisas världen över borde vi ju kunna göra det samma med vindsurfing. Visst är dessa segelbåtar i premium segmentet men nu har ju Mistral deklarerat att de endast skall göra premium plankor, så varför inte. Det var ju inte så länge sedan det byggdes super kolfiber segelbåtar i Kista i Stockholm och på Lindholmen i Götet. Så varför inte börja bygga vindsurfing prylar här hemma, det verkar ju som om vi har en och annan shaper här på konfen. Made in Sweden är ju inte helt fel. /Magnus
Kelapro mastförlängare var just ett sånt “home sourcing” projekt. Problemet var att det blev snooooooooordyrt. Men visst vill ni punga ut drygt 3000 spänn för en kolförlängare så kan vi nog skaka liv i det hela.. /JB
-
Jag har hört rykten om att det kommer dyka upp några svensktillverkade surfgrejer på marknaden inom kort, dvs redan i vår.
Master görs ju redan i Finland så ….
-
@Jesper_B 531355 wrote:
Kelapro mastförlängare var just ett sånt “home sourcing” projekt. Problemet var att det blev snooooooooordyrt. Men visst vill ni punga ut drygt 3000 spänn för en kolförlängare så kan vi nog skaka liv i det hela.. /JB
Finnarna klarar ju av att göra en kolfibermast för en tusing. Var Kelaproförlängaren guldbelagd 🙂
-
Det kommer åtminstone svenska brädor.
Men det är inte billigt att bygga här heller. Tex kolfiber är pissedyrt idag och det är problem att få tag i bra fiber i tunna vävar. Och ju tunnare – desto dyrare. Fiberindustrin tämligen töms på produktion idag av tre stora branscher och de är inte ens intresserade att göra lätta vävar längre. Och när det kommer till timersättning, så finns det liksom en anledning till att de flesta brädor tillverkas i låglöneländer. Det går inte att jämföra riktigt med en båt där helt andra produktionsmetoder och fiberkvalitéer används och slutnotan på produkten har både fem och sex siffror.Så på brädfronten: ja, det kommer att komma svenskt. Och nej, vi kommer inte att kunna tjäna pengar på det. Så vi gör det så länge vi tycker att det är kul.
-
@Bicless 531349 wrote:
Nja, jag är mycket tveksam till att de kommer supporta den svaga svenska kronan. Flera av producentföretagen går redan på knäna, då finns ju ingen pengapåse att ta av.
Både F2 och Mistral har ju hamnat i bekymmer på sista tiden och jag tror ingen av de andra gräver guld.Naturligtvis inte men alla företag vill få sina produkter sålda. Givetvis med vinst, men man kan sälja massor med liten vinst eller lite med stor vinst. Vilket som är bäst beror på många saker. Ser ett företag sin försäljning störtdyka så gör de i allmänhet nånting. Med priset, utbudet eller nåt annat. Den allmänna prisnivån skjuter sällan i taket under en lågkonjunktur av den enkla anledningen att det är kommersiellt självmord.
Det är bara att jämföra med Elgiganten, Onoff och de andra elektronikjättarna, som har aviserat prishöjningar sedan länge men verkar hålla inne med dem så länge som de kan, eftersom de vet att prishöjningen kommer få en redan knackig försäljning att gå rakt neråt. Pest eller kolera har jag för mig sånt kallas.
-
Här på Maui fick jag lite inside info om Cobrafabriken, typ att de de senaste åren sålt brädor med förlust (och tjänat pengar på helt andra grejjor, t ex tillverkning till bilindustrin). Risken är alltså att brädpriserna går upp en REJÄL bit till om man ser framåt 1-2 år. Bara att vänja sig…
-
Tittar man historiskt så kostade en F2 & Mistral 1988 mellan 10500-12500:-
Det är ju “bara” 21 år sedan, och då var det ASA plast brädor med 2 skrovhalvor med skarven synlig och sårbar på railen…det har ju hänt en del…Att vi idag kan få en produktions dubbel-sandwish-carbon-kevlar för 12-15000:- är i jämförelse rätt bra.
Däremot såg jag att Maui priserna på custom kostar mer för oss pga av svag krona, men även stor prishöjning.
40-50% dyrare än för 1-2 år sedan; nu $2300+tax för en Quatro med Airbrush som står i lager…Priset var $1700;- för 2 år sedan…
Alltså dryga 20700:- sek utan stroppar och fenor, går och deal lite…
Tack vare dollarns höjning kanske de måste se över sina priser som dom fick göra för ett antal år sedan och sänkte…
( passade nog på att höja när dollarn var i 6kr, men nu kanske borde sänka )Så igen;
Att vi idag kan få en produktions dubbel-sandwish-carbon-kevlar för 12-15000:- är i jämförelse rätt bra. -
Hela västvärlden, med USA i spetsen, men även vi, har ägnat oss åt radikal överkonsumtion sedan åtminstone tidigt 80-tal. Den så kallade finansiella krisen är i grunden inte en finansiell kris (dvs pga speckande banker eller liknande) som nu spiller över på en reell ekonomi, det är tvärt om. Pga vår överkonsumtion måste vi till slut krisa för att tjustera ner vår konsumtionsnivå. Att allt blir dyrare är ur det perspektivet bra. Att det svider hårt på kort sikt och att vi måsta vänja oss vid lägre konsumtion även på hyfsat lång – det är ofrånkomligt.
Så vi får prioritera ännu hårdare (dvs sänka konsumtionsnivåer på det mesta, allt från att ta en bärs, ombyggnaden av köket eller ta bilen till jobbet) för att ha råd med våra älskade kolfiberleksaker och våra lyxvindsurfingresor.
Nu måste dock dollarn vända snart, jag kan inte ligga på mina fakturor längre.
/JB
-
@Jesper_B 531401 wrote:
Så vi får prioritera ännu hårdare (dvs sänka konsumtionsnivåer på det mesta, allt från att ta en bärs, ombyggnaden av köket eller ta bilen till jobbet) för att ha råd med våra älskade kolfiberleksaker och våra lyxvindsurfingresor.
/JB
Prio ett! 😀
-
@Jesper_B 531401 wrote:
Så vi får prioritera ännu hårdare (dvs sänka konsumtionsnivåer på det mesta, allt från att ta en bärs, ombyggnaden av köket eller ta bilen till jobbet) för att ha råd med våra älskade kolfiberleksaker och våra lyxvindsurfingresor.
Ännu en anledning att shapa o bygga sina brädor själv. Mindre konsumtion och mer tid i garaget alltså…
Sen är det ju så att grejjerna är gjorda för att hålla många säsonger, ändå vill många, inklusive jag själv, byta hela tiden. Kanske dags att tänka om där?
-
@Jesper_B 531401 wrote:
Hela västvärlden, med USA i spetsen, men även vi, har ägnat oss åt radikal överkonsumtion sedan åtminstone tidigt 80-tal. Den så kallade finansiella krisen är i grunden inte en finansiell kris (dvs pga speckande banker eller liknande) som nu spiller över på en reell ekonomi, det är tvärt om. Pga vår överkonsumtion måste vi till slut krisa för att tjustera ner vår konsumtionsnivå. Att allt blir dyrare är ur det perspektivet bra. Att det svider hårt på kort sikt och att vi måsta vänja oss vid lägre konsumtion även på hyfsat lång – det är ofrånkomligt.
Att vi överkonsumerar är nåt man hör titt som tätt, men det är sällsynt med en klar definition. Vad överkonsumeras? Vilken konsumtionsnivå bör vi ha? Och hur ska vi minska konsumtionen utan att resultatet blir massarbetslöshet, social instabilitet (som sällan minskar konsumtionen), och i slutänden svält och epidemier? Trots allt, om vi här i Sverige får det lite sämre så ökar säkert antalet svältande med några hundra miljoner nån annanstans i världen.
-
Överkonsumtion. Att definiera det är inte svårt, tja alla definitioner är ju tillfälliga konstruktioner i det semiotiska meningsskapandet, snarare än en hård, stabil och kontrollerbar relation mellan sign och signifed, men det är överkurs, åter till ämnet).
Utgår vi från det globalt accepterade (och tillika hårt kritiserade) språket ekonomiskan så är det inte svårt att se hur VI – du och jag – konsumerar samtidigt som USA säljer statsskuldväxlar till i slutändan kina. Enkelt uttryckt har kinesiska arbetare finansierat amerikanarnas bensin, mat och bostäder. Tydligt och solklart. Ser vi till till exempel Sverige är det lite krångligare då våran konsumtion är en liten liten del av världsekonomin, men i princip ser det likadant ut. Vår stundom kraftigt försvagade krona är ett tydligt uttryck på det, i stället för att sälja US-bonds till Kina faller vår köpkraft kraftigt efter perioder av obalans/överkonsumtion.
Men det där är ju bara utifrån ett högst ifrågasatt språkspel benämnt ekonomisk teori som vi använder när vi planerar vår värld, ser vi till ett betydligt stabilare och kanske mer objektivt sätt att mäta världen är överkonsumtionen mycket mer dramatisk. Om alla konsumerade lika mycket som en svensk skulle det behövas mellan fyra och fem jordklot för att hålla balans i förutsättningarna för uthållig konsumtion på samma nivå som idag, eller ännu mer krasst uttryckt för att bibehålla dagens förutsättningar för biologiskt liv på jorden. Om alla konsumerade lika mycket som en amerikan skulle det behövas omkring 11 jordklot, enligt en uträkning. En annan utgår från den empiriska lagen (ej lag men ett empiriskt samband) om entropi, då visar det sig att vårt samhälle, inklusive utvecklingen av ren teknologi är det minst effektiva i mänsklighetens historia. Det där ökenvandrande Kanahar-folket (om det nu är så de heter, jag blandar kanske i hop med ett vindsurfspot, heter de Kandahar?) brukar i dessa sammanhang utses som det effektivaste. De gör av med minst energi per kapita.
Men så dystopiskt detta blev. Vem vet – om vi satsar ännu hårdare kanske vi plötsligt kan göra energi av högsta renaste kvalité effektivare än fotosyntesen. Och då kan vi kolfibra ner oss hur mycket som helst!! Vi kan förstöra den effektivast producenten av fisk (ett hav i balans) och vi kan låta Himalayaglasiären smälta bort (försörjer halva Asien med dricksvatten) och tillverka både vatten och fisk i nån supertech fabrik.
Nu orkar jag inte orera mer om det, måste punga ut rätt många tusen USD innan den sticker över 9 spänn. Den står i 8,78 kronor just nu, vilket är 12 öre mer än slutkurs igår….. hilfe vilket lyxproblem!!!
/JB
PS: Hantverk som lösning: Tja, jag gjorde ju faktiskt mina egna vindsurfingsegel mellan 1985 och 1999. Ska kanske ta upp det igen? Satsa både på home grown och home sourcing…
-
Nu blev det här desto intressantare. Jag får utslag av svepande yttranden om överkonsumtion och hur vi förstör. Blir det konkret så blir det intressant. Då syns plötsligt problem att lösa.
För det första, den rena ekonomiskan: De kinesiska arbetarna har finansierat amerikanernas levnadsstandard, men de har inte gått lottlösa. Att gå från ett liv på kinesiska landsbygden till att bli arbetare innebär i allmänhet ett rejält lyft i levnadsstandard.
Å andra sidan är det ju inte mycket med det om de snart ska tillbaka till misär på landet. Alltså behövs en titt på konsumtionen.
För det först är jag av den bestämda åsikten att vår viktigaste vara är energin. Vi har ju under ett drygt århundrade haft förmånen att ha tillgång till en oöverträffat billig och lättproducerad (här använder jag “produktion” som många ekonomer tycks göra: man använder råvaran otillgänglig energi för att tillverka tillgänglig energi) energikälla i form av olja. Det är ju väldigt snart slut med det. Oljan har visserligen rasat i pris, men bara om man inte ser till vår p.g.a. recessionen försämrade köpkraft.
Det här kommer ge oss problem. Dels för att oljan i sig börjar bli dyr, dels för att den än så länge är billig nog att andra energikällor blir svåra att utvärdera. Somliga hävdar att solenergin är olönsam eftersom det gör åt massor av olja för att tillverka solceller. Liknande argument finns mot biobränslen, kärnkraft, vattenkraft och gud vet allt. Oljan är ännu så billig att vi gärna använder den som genväg när vi ska producera energi på andra vis. Tids nog får vi veta vad som faktiskt är alternativ energi och vad som bara är kreativ bokföring.
Jag är optimistisk. Så länge solen skiner så kommer vi aldrig ha någon brist på energi, men att göra den tillgänglig kan vara en utmaning. Att effektivisera användandet av energin måste vara ungefär det minst kontroversiella man kan tänka sig. Om vi t.ex. halverar den energi som behövs till belysning så kan vi lysa upp dubbelt så mycket till samma kostnad eller halvera den posten i energibudgeten. Både spara och slösa blir glada.
Sen kan vi som du säger åstadkomma vad som helst om vi bara gör orealistiska antaganden om energitillgången, och det har sina fördelar att tänka så för då kan man komma på lösningar. Själv har jag t.ex. grubblat en del över möjligheten att använda solenergi för att avsalta och pumpa havsvatten till havsnära öknar för att konstbevattna. Det går väl inte att helt glömma haven, ett mer flagrant exempel på det allmännas tragedi är svårt att hitta. Ingen äger haven, ingen tar ansvar, alla tar bara för givet att de har en självklar rätt att ta vad de vill ur havet,
Det som jag tycket är allra intressantast är däremot att vi faktiskt verkar ha en historisk chans att utrota svälten och den extrema fattigdomen! Tittar vi på antalet personer som lever på eller under den mytologiska endollarsgränsen (som inte har nåt med dollarkursen att göra utan snarare definieras som att man har råd att äta sig mätt men man har inte råd med nånting utöver det) så var det ca 1,4 miljarder 1990 och nu är det ca 1,2 miljarder. I princip oförändrat alltså, men samtidigt ökade jordens befolkning med en miljard, vilket betyder att fattigdomen minskade radikalt om man räknar i procent, och nu verkar faktiskt de absoluta talen röra sig nedåt lite sakta och det kan bara tolkas som hoppfullt. Att få upp den här miljarden till tio dollar per dag eller mer skulle revolutionera världen, för första gången i historien en mänsklighet utan fattigdom.
Jag tror faktiskt alltihopa kan vara möjligt. Allt på samma gång: utrota fattigdomen, ställa om till ett uthålligt samhälle och öka levnadsstandarden i de redan rika länderna. Visst finns alternativet att allt går åt helvete och vi snart har allas krig mot alla men det behöver verkligen inte bli så.
-
@Rasmus_W 531441 wrote:
Nu blev det här desto intressantare. Jag får utslag av svepande yttranden om överkonsumtion och hur vi förstör. Blir det konkret så blir det intressant. Då syns plötsligt problem att lösa.
För det första, den rena ekonomiskan: De kinesiska arbetarna har finansierat amerikanernas levnadsstandard, men de har inte gått lottlösa. Att gå från ett liv på kinesiska landsbygden till att bli arbetare innebär i allmänhet ett rejält lyft i levnadsstandard.
Å andra sidan är det ju inte mycket med det om de snart ska tillbaka till misär på landet. Alltså behövs en titt på konsumtionen.
För det först är jag av den bestämda åsikten att vår viktigaste vara är energin. Vi har ju under ett drygt århundrade haft förmånen att ha tillgång till en oöverträffat billig och lättproducerad (här använder jag “produktion” som många ekonomer tycks göra: man använder råvaran otillgänglig energi för att tillverka tillgänglig energi) energikälla i form av olja. Det är ju väldigt snart slut med det. Oljan har visserligen rasat i pris, men bara om man inte ser till vår p.g.a. recessionen försämrade köpkraft.
Det här kommer ge oss problem. Dels för att oljan i sig börjar bli dyr, dels för att den än så länge är billig nog att andra energikällor blir svåra att utvärdera. Somliga hävdar att solenergin är olönsam eftersom det gör åt massor av olja för att tillverka solceller. Liknande argument finns mot biobränslen, kärnkraft, vattenkraft och gud vet allt. Oljan är ännu så billig att vi gärna använder den som genväg när vi ska producera energi på andra vis. Tids nog får vi veta vad som faktiskt är alternativ energi och vad som bara är kreativ bokföring.
Jag är optimistisk. Så länge solen skiner så kommer vi aldrig ha någon brist på energi, men att göra den tillgänglig kan vara en utmaning. Att effektivisera användandet av energin måste vara ungefär det minst kontroversiella man kan tänka sig. Om vi t.ex. halverar den energi som behövs till belysning så kan vi lysa upp dubbelt så mycket till samma kostnad eller halvera den posten i energibudgeten. Både spara och slösa blir glada.
Sen kan vi som du säger åstadkomma vad som helst om vi bara gör orealistiska antaganden om energitillgången, och det har sina fördelar att tänka så för då kan man komma på lösningar. Själv har jag t.ex. grubblat en del över möjligheten att använda solenergi för att avsalta och pumpa havsvatten till havsnära öknar för att konstbevattna. Det går väl inte att helt glömma haven, ett mer flagrant exempel på det allmännas tragedi är svårt att hitta. Ingen äger haven, ingen tar ansvar, alla tar bara för givet att de har en självklar rätt att ta vad de vill ur havet,
Det som jag tycket är allra intressantast är däremot att vi faktiskt verkar ha en historisk chans att utrota svälten och den extrema fattigdomen! Tittar vi på antalet personer som lever på eller under den mytologiska endollarsgränsen (som inte har nåt med dollarkursen att göra utan snarare definieras som att man har råd att äta sig mätt men man har inte råd med nånting utöver det) så var det ca 1,4 miljarder 1990 och nu är det ca 1,2 miljarder. I princip oförändrat alltså, men samtidigt ökade jordens befolkning med en miljard, vilket betyder att fattigdomen minskade radikalt om man räknar i procent, och nu verkar faktiskt de absoluta talen röra sig nedåt lite sakta och det kan bara tolkas som hoppfullt. Att få upp den här miljarden till tio dollar per dag eller mer skulle revolutionera världen, för första gången i historien en mänsklighet utan fattigdom.
Jag tror faktiskt alltihopa kan vara möjligt. Allt på samma gång: utrota fattigdomen, ställa om till ett uthålligt samhälle och öka levnadsstandarden i de redan rika länderna. Visst finns alternativet att allt går åt helvete och vi snart har allas krig mot alla men det behöver verkligen inte bli så.
Kul med optimism!!! Håller dock inte med om att oljan är eller har varit billig. Den bara framstår såsom det eftersom vi inte betalar för dess kostnader. Men som sagt, kul med optimism (så länge den inte bygger på ren naivism). /JB
-
@Jesper_B 531454 wrote:
Kul med optimism!!! Håller dock inte med om att oljan är eller har varit billig. Den bara framstår såsom det eftersom vi inte betalar för dess kostnader. Men som sagt, kul med optimism (så länge den inte bygger på ren naivism). /JB
Ja det beror ju på hur man betraktar det. Kostnaderna för växthuseffekten har vi ju som bekant överfört till det välfyllda(?) framtidskontot. Däremot kan man inte kalla själva utvinningen dyr när oljan sprutar upp ur marken med självtryck. Det första borrhålet i Saudiarabien resulterade i en nästan kilometerhög stråle med olja och nåt sånt lär vi aldrig mer se. Sett från det perspektivet så anser jag att oljan är på väg att bli väldigt dyr.
Men visst, ser man problem som nånting att försöka lösa (eller för den delen avfärda när det är möjligt) snarare än nånting att oroa sig för så blir det enklare att vara optimistisk.
Logga in för att svara.
