-
quads o twins
-
Kortfattat: Quad/twin convertible – 227x56cm, 80 ltr, x-carbon & dyneema (5.9kg utan stroppar & fenor)
Lite mer info samt första intryck här.
Var det nån som sa Torö…?
-
Jädrigt läcker planka där, Poppo. Ser gärna dig hantera den där maskinen på Torö snart, alltid inspirerande att se din vågåkning… 😀 Många flikkor här på konfen nu, å annat snack… va ere som är på gång där, spännande!
Har själv en fyrfena nu, fast i storbrädan. Pendlar mellan att köra den med två eller fyra bitar… men börjar med fyra för att känna på det lite mer… stor skillnad mot twin, dock, större än jag trodde!
-
Schnygg Poppo!
KÖrde du den Quad eller Twin där på Salnö? -
basse – körde 4 fenor på väddö, fast borde nog testat twinoptionen med rådande förhållanden den dagen.
masse – vi ses på torö, förhoppningsvis inom kort! 🙂 -
Schysst bräda Poppo. Mkt rocker o fyra fenor de e grejjer det.
-
Poopolonsen!
Den där ser stressigt bra ut i shapen, och grymt snygg design me.
Skulle va kul att få se dig segla den nån gång och även testa själv så klart./7henke
-
De ska vi ordna Henke! Du kan väl passa på å lära mig ställa 10-metersbakåtar 🙂
-
My take.
1) Äkta side-shore eller side off: Ju mindre vågor desto heller twin. Ju större vågor desto mer quad.
2) Cross med rejält on, troligen rätt stökigt: Quad all the way (eller möjligen twin med rak rocker, riktigt hårda rails och djupa konkaviteter). Här kan man ju även tänka single. Singlen mest fart på väg ut och i hopp. Quadden mest höjdtagning och mest kontroll på väg in.
3) Cross on men nästan sida… tja det var ju trixigare; en svänging bräda a la twin klart att föredra på för vertikala svängar, men samtidigt hjälper quadden hålla farten i bottomturn vilket ju är det svåra i detta… tror det blir samma regel som under 1) Dvs litet: twin. Stort: quad.
MEN egentligen är det skitsamma om man har sin magiska bräda så har man, oavsett antal fenor! Desstutom kan en lite mindre radikal twin kännas mer quad än en twinnig quad!?
/JB
-
Hela denna diskution vore kul att höra om det inte var så att de stackars singlarna är lite “ute” och twinnarna superheta 2009 men utmanades snabbt av quaddarna och visst jag trifin finns ju där mitt i smeten också. Alltså bortsett från det coola med 1,2,3,eller4 fenor vad skulle man köra? Tja, är nöjd med två fenor, skön bräda för mig och snygg och cool med de små 16 fenorna men kanske skulle man ha en 3 eller fyra?
Denna tråd måste flyttas till klassiker avdelningen när den ebbar ut. Vi kommer garva gott åt denna om några år! Älskar denna prylhysteri!C
-
CharlieB;630493 wrote:Hela denna diskution vore kul att höra om det inte var så att de stackars singlarna är lite “ute” och twinnarna superheta 2009 men utmanades snabbt av quaddarna och visst jag trifin finns ju där mitt i smeten också. Alltså bortsett från det coola med 1,2,3,eller4 fenor vad skulle man köra? Tja, är nöjd med två fenor, skön bräda för mig och snygg och cool med de små 16 fenorna men kanske skulle man ha en 3 eller fyra?
Denna tråd måste flyttas till klassiker avdelningen när den ebbar ut. Vi kommer garva gott åt denna om några år! Älskar denna prylhysteri!C
Du e ute! /JB
-
Möjligtvis kommer man att garva åt att man förenklar frågan till att en single är si, en twin är så och en quad är si och så. En bräda kan alltid tunas mot fart eller sväng. Tex kommer det nu quads med mkt rocker. Man offrar lite fart och planing och får överjävlig svängprestanda. Samtidigt kan en quad med rak rocker vara grymt allround och snabb för bra allround o b&j egenskaper. Inget konstigare än att det finns en massa olika varianter på singlefins.
Jag tror dock många även framåt kommer att uppskatta quadfins för mängden fenyta i vattnet utan att offra sväng och looseness. Det gör plankan grymt allround och lättkörd i alla typer av vågförhållanden. Man behöver inte heller byta fenor hela tiden beroende på segel etc utan köra på samma setup med samma känsla i plankan.
Sen tror jag aldrig en quad kommer att skära smör i riktigt snabb DTL på samma sätt som en singlefin. Det är nåt visst med en singlefin helt klart. På nåt sätt halare i vattnet och ett skönare skär när man drar ut svängen. Trots jag har en quad så är nog min CA-singlefin fortfarande skönast när allt stämmer. Som i Åsa senast med sidvind o 3.7…rena smörkniven. 🙂
…det hindrar iofs inte mej från att snart modda den till trifin-option enl input och fenor från shapern himself. :santa: -
Ja, just det där med att slippa byta fenor märks ju redan på en twin… Man kan helt klart byta för att ändra känslan i brädan, men behöver ju inte alls byta efter segelstorlek.
Till min singlefena hade jag fyra fenor (21, 22, 23 och 24) och använde faktiskt samtliga, 24 minst dock, beroende på segelstorlek, vind och vågor. På min twin så sitter sexton-fenorna numera i jämt och på samma ställe dessutom. Har flyttat fram å tebaks, men de liksom hamnar rätt långt fram och blir kvar där… samma fenor med 3.7 – 5.3 är ju inte dumt alls!
Sedan måste jag hålla med om att det är något visst med skäret i en bra single-fin… men, är man en halvklåpare (skriver inte “helklåpare” numera… jag tycker jag är lite bättre i år – hybris!) i vågorna som jag så blir ju antalet sådana svängar lätträknade på en säsong… för min del är roliga och många svängar rätt mycket enklare att få till med två fenor eller fler i boxarna.
Det roligaste och bästa med två, tre och fyra fenor är att vi nu fått fler brädor än någonsin som är helt grymma för vågridning i alla dess former, jag gillar det som tusan men visst blir det bökigt att fatta vad som är hajp å snack och vad som är värt att ta till sig. Rätt mycket hajp å snack, förmodligen… ha, ha!
Och japp!, som så mycket annat här i världen, när vi har förmånen att vara sådär skönt eftersmarta kommer ju denna tråd att framstå som stor humor och många feltankar, ah! 😀
-
Singeln är inte död, men frågan är när (om) vi får någon av de många topprippers som gått över till twin/quad byta tillbaka igen. Jag kan se minst tre företeelser där seglingsprestandan kanske kan ha sjunkigt något sedan multifeningarna dök upp.
1. Långa bottensvängar med fullpower. De görs fortfarande, men visst var det mer pulver när Goya och Polakow körde som bäst med sina smala enfeningar. Supercleant och kraftfullt. EN quad med stora framfenor kanske kan generera lika mycket eller ännu mer driv, men frågan är om någon av de allra bästa är villiga att lära sig segla på en sådan bräda.
2. Driv genom toppsvängen. Ibland ser man toppsvängar med rejält med driv (och fart _ut ur_ svängen) på både twin och olika typer av quads, men lika ofta (speciellt på twin och quad med små framfenor) ser man hur det är mycket kraft in i svängen, men sedan plaskar liksom hela brädan ned i vattnet och stannar. Det är som om fenorna inte riktigt orkar driva brädan genom svängen. Och vi snackar inte amatörmisstag här utan man kan se detta hända snubbar på Polakow, Levi, Keith T m.fl.
3. Mobiliteten. Trots att en quads med stora fenor eller en twins med rak rocker kan ta bra höjd och vara snabba är en single fin rätt svårslagen. Jag har hört en del (inofficiell) klagan från Quatrokretsar om att fler och fler börjar snegla på sina gamla single fins och drömmer sig tillbaka till tider då en snärtig 67-litare räckte för att ta sig runt på Hookipa i marginalvind. Nu får samma seglare maxa på med stora tröga 85-liters quads/twins och fler och fler ryktas kompromissa mer och mer genom att byta sina svängiga rockers mot allt snabbare saker för att få tillbaka mobiliteten. Förr eller senare kommer någon nå gränsen och inse att en svängig single fin gör samma sak, fast bättre.
Men: Det finns helt enkelt fortfarande så många saker som twins och quads gör bättre. Seglingen har otvetydligt utvecklats till det radikalare. Som vanligt går det aldrig att gå tillbaka, bara framåt. De seglare som kört twin/quad i flera år är nog knappast beredda att kompromissa bort den mycket tightare känsla i vågridningen som en sådan bräda kan ge mot att då och då kanske kunna få ned ännu mer power i vattnet i en (med dagens mått mätt) megalång utdragen bottensväng. Men genom att gå tillbaka och identifiera de starka sidorna hos single fin och fortsätta utveckla flerfeningarna kanske vi kan ta nästa steg framåt. Och som sagt, kanske få vi trots allt snart se dagen då nyutvecklade single fins börjar synas under fötterna på topprippare även på ställen med riktigt bra vågridning.
En intressant fråga är också när vi kommer få se mer trefeningar. Vist finns de redan här och där, men personligen tycker jag att de verkar funka rätt dåligt (i vågridningen) om man kollar på videomaterial där de seglas (med några få undantag). Men jag är helt säker på att det går att få dem att funka, det är bara att det krävs mer justeringar i shapen än för twin och quad.
Personligen tror jag ett naturligt nästa steg är att fler börjar experimentera med lite större fenor fram på sina quads. Det är nämligen ett sätt att försiktigt justera grundkänslan i brädan mot lite mer power med priset att man kompromissar bort lite av den extrema “lättkördheten”. Och det är nog åt det hållet som pendeln är på väg.
Men hur som helst kommer vi nog få se framåt med många år av brädutveckling där både single, twin quad och en och annan tri fins spelar viktiga roller.
-
En mycket intressant spaning Ola! Nu står vi äntligen inför en veckas fina surfförhållanden…Några Quads i garaget väntar otåligt.
Lite läsning om RRD kanske http://blog.2xs.co.uk/2010/09/john-skye-and-new-rrd-quad-boards.html
-
Grejen är att när toppseglarna mörsade omkring på Hookipa för 20 år sedan på sina under 70 liters singlar, var de själva 20 år yngre och vägde under 70 kg.
Idag är toppseglarna på vinter-Hookipa som sagt 20 år äldre och 10 kg tyngre…
Att flertalet slutat hoppa i stort sett helt gör ju också att singelns toppfart rakt fram blir mindre intressant. På kant i vågen KÄNNS ju quadden ännu drivigare.
Jag tycker också det var mycket bättre fart och carve när Polakaw och Goya stod på topp och pressade varandra mitten 90-tal. Men att det är annan stil idag beror nog mycket på att freestyle inspirerat vågseglingen till att fokusera utdragna laydown bottom turns mycket mindre och fokuser sjuka snurrar i arial off the lipsarna mycket mer. Några av de “nya” (typ under 30) toppseglarna i vågor nästan skiter i bottomturn.
En som gjorde lite så “way back” var ju Rush Randle. Han låg rätt högt på vågen hela tiden och väntade ut läppen för en fetingarial. Han körde ofta lite bredare brädor också jämfört med de djupcarvande bottomturnstjärorna.
Jag har nog alltid fokuserat läppen och fuskat rätt ordentligt med bottomturn. När twinnen kom tyckte jag vågseglingen blev såååååå mycket roligare. Jag upplever de få quaddar jag seglat som en fortsättning på twin-revolutionen, men som ett sätt att åtgärda de relativa nackdelar som många twins hade (höjdtagning, bristande driv i bottomturn, t ex). Nu tror jag att det går att fixa det på många andra sätt än att plocka på fler fenor utmed kanten. Tex med rails och konkaviteter, men för mig går den stora skiljelinjen mellan å en a sidan singlar och den andra twins/quads.
Med tanke på hur kort den senaste twin/quad vågen existerat (jämfört med 30 års singleutveckling) tror jag det finns otroligt mycket att utveckla på twin/quad-design-fronten.
/JB
PS: Sen kommer ju självklart en massa av dessa lärdomar smitta över till singlarna – och så kan man sluta cirkeln igen… rent kommersiellt!
Log in to reply.
