-
Räddad ur havet, TACK SSRS, Micke och Peter
En liten historia att ta lärdom av, inget jag kan skryta om i CV:t direkt, utan visst skäms man en hel del, men så här kan det gå när man slaviskt litar på vind prognoserna och samtidigt förförs av dom finaste vågor Åsa kan leverera!
Spot: Åsa Udden.
Tidpunkt: September den 17:de kl 17.00
Man kan ju tillägga att jag är medlem i Sjöräddningen (SSRS) sedan 2004, något jag uppmanar alla som har för vana att vara ute på havet, en billig livförsäkring tro mig! Och jag är ingen nybörjare direkt, har haft en surf/vindsurf/kite-bräda under mina fötter dom senaste 34 åren (10 år med kite). Och Åsa, udden, har jag kört sedan 1991 (lite mindre surfare där på den tiden ;-). Och den 17:de September var tredje dagen på raken som jag var där nere för att kita (onsdagen var galen kan ju tilläggas 20m/s i byarna och ensam på revet :-). Tillbaka till den 17:de, enligt prognosen skulle nu den sydliga vinden vrida över mot väst och då blir det julafton i Åsa. Mycket riktigt vred vinden. Och förföriskt fina vågor rullade in (har sällan sett så fina vågor i Åsa faktiskt). Vinden blev snabbt turbulent nära land och längre ut på vattnet inser jag att vinden är NW inte W! Och vinden fyller inte ut min 7kvm stora kite längre, omöjligt att ta höjd. Tar sikte på hamnen längre in, men ca 250 m från land hamnar jag i total vindskugga av land och tappar draken i vattnet. 250 m till land låter inte mycket, men nu är vi i Åsa, vilket innebär stark ström och frånlandsvind på det, som nu ökar igen när jag lindat ihop linorna.
Under denna process tappar jag brädan, leash kör jag ju aldrig med nu för tiden (leash kanske man skulle ha vid dessa Åsa-tillfällen). Gör ett försök att med draken i vattnet som draghjälp hinna ifatt brädan som snabbt dras utåt med strömmen, men inse att detta är energikrävande. Dom 2 tidigare tuffa kitedagarna känns i kroppen, mer än önskvärt. Brädan, en 5´6″:a hade helt klart varit bra att ha som extra flyt kraft, men energin fanns inte där. Men brädan visade tydligt hur strömmen gick, utåt i bukten. Åsa bukten är STOR. Men med draken i vattnet kan jag ju knappast kryssa, så jag tar beslutet att faktiskt, enligt self-rescue-metoden, med draken som dragkraft i vattnet att korsa bukten, låter som ett galet beslut när man är så “nära” land, men att köpa mot strömmen och vinden är lönlöst, jag vet av tidigare erfarenhet. Nu gäller det att behålla kroppsvärmen, spara på energin och inte drabbas av kramp eller panik. Visst fanns det folk på land, några vindsurfare, men det är inte säkert dom inser allvaret i min situation tänkte jag. Dessutom såg jag nu 2 vindsurfare ute på revet, så dom kanske hade annat fokus än en räddningsaktion. Och hoppas nu bara att vinden inte avtar, För ute på öppet vatten var nu vinden stark, något jag var tacksam för där jag nu sparka mig fram med kiten som min uppblåsta räddnings-anka. Och det jobbigaste var kanske inte att ha legat där å sprattlat där, bra mer än en timma, utan det faktum att land blev bara mindre och mindre. Fanns det någon som hade koll på mig? Att solen nu var nere mot horisonten var inget bra tecken, eftersom jag nog hade 1-1,5 timmar kvar i vattnet, mot okänt mål, troligen Stråvalla eller en av öarna i bukten. Svårt att se från min låga vinkel.
Plötsligt så såg jag Sjöräddningens båt, Odd Fellow, konstigt nog såg dom inte mig i första taget, fick sprattla och skvätta vatten i ett par minuter innan dom såg mig.
Väl i båten fick jag reda på att par surfare i land faktiskt hade ansträngt sig en hel del för att hjälpa mig via SSRS. Kändes skönt. Vindsurfaren Micke Lygner och kitaren Peter Ingerstam hade varit till stor hjälp, men ytterligare folk hade faktiskt ringt! Man blev lite ifrågasatt av SSRS, varför har du svart våtdräkt och inga reflexer på vare sig drake eller våtdräkt?
-Hade varit omöjligt att hitta dig i mörkret. ( 2-0 till SSRS, minst!!!)
Jo det är mycket man kunde ha gjort bättre, att inte lite på prognosen slaviskt (känns igen?), att inte kita ensam, kanske ha en mobil med sig? För då hade jag ringt SSRS själv faktiskt, tro mig! För visst var jag vid god “vigör” som dom skrev i sin logg, men man vet faktiskt inte hur snabbt läget förändras i en situation som denna. Och någon timma senare fick man ju kramper i benen som inte var att leka med, tur att man var på land!
Det gick det bra denna gången, tack vare nyss nämnda namn. Men att känna till sin utrustning (och behålla den 😉 i dessa situationer är viktigt. Så har du inte provat en self-rescue så är det dags, någon gång kan det bli allvar och då är det bra att ha repeterat lite! Hm…leach inte leach, får suga på den! Åsa-udden får vänta lite nu, skall nog ha en vattentät mobil innan jag går ut där igen, eller en kompis med båt!
Tusen TACK
SSRS, Micke och Peter med flera
Från Kent
Log in to reply.