-
Rapport från EC Garda av Jimmy Hellberg SWE15
Vi (jag & Suss) lämnade El Stockholmo kl. 17.30 i torsdags för att åka ner till Göteborg och hämta upp Robban & Charlotte. Hämta upp är kanske inte rätt ord eftersom vi även skulle byta till Robbans raketsnabba Ford Sierra. Efter Snöstorm och massor av regn kom vi till slut fram till Götet, något sena men som mamma brukar säga hellre sent än aldrig.
Vi packade om och körde vidare mot Varberg där vill skulle hämta upp en 580 mast till Peter Davidson som redan varit nere ett par dagar och tränat och som alla oss andra lyckats med bedriften att knäcka masten till sin 12.5:a. Hela serien som kom till Sverige var det fel på så nya master kommer inom kort. Under tiden seglar vi alla på fjolårs master som visserligen är identiska med årets (dock utan fabrikationsfel) men lite svåra att få tag på då man oftast säljer masten med seglet vilket även Robban gjort men killen han sålde masten till var så grymt godhjärtad att han lånade ut masten till Robban under vår Garda vistelse!
Vi kom fram till Lago di Garda halv sju på fredagskvällen. Vi hade gärna kommit fram en halvtimme tidigare eftersom vi då hade hunnit registrera in oss. Nu gick vi i stället och åt en god middag med Peter och hans respektive Karin på en mysig uteservering (bäst att passa på när det är 21 grader varm!).
Och så första tävlingsdagen! Den började nästan helt vindstilla. Jag och Robban registrerade in oss. Jag var lite velig i fenvalet men registrerade till slut in Curtis FR15 70, Hurricane FRB3 70 och min nya Deboichet Custom 70M.
Skepparmötet var vid 11-tiden, fortfarande ingen vind. Vid tolv började vinden komma så smått. Jag drog nedhalet i min 12.5:a och gick ut för att testa Deboichetfenan. Den kändes snabb och hade hyfsat lyft men på babord fick jag spinnout ibland. Robban kom ut strax efter. Och vi seglade några ben mot varandra och passade på att kolla startlinjen. Vinden ökade hela tiden men var mycket byig. Inne vid land blåste det 6-7m/s men en bit ut hade jag knappt planing. När AP gick ner hade det ökat så pass att jag var tvungen att byta till 11.0.
Jag kanske skulle ha bytt till en annan fena som jag var van vid men detta är fortfarande bara träning och den nya Deboichetfenan kändes helt ok så jag lät den sitta kvar.
Det var klar babordsfördel men jag vågade inte starta babord i mitt första race för säsongen, framförallt inte när det är över 100 pers på startlinjen. Tjejerna, 17st till antalet startade några minuter innan. Jag lyckades komma i väg utan att få en massa skitvind, dock var jag ca 70-80 meter under Steve Allen och Co när jag mötte dem efter deras babords start, alltså var det grym babordsfördel. De som startade nära bojen hade trots att de gick för styrbord inte det lätt, alla kanonerna täckte varandra i sin babordsstart och bara körde blint utan att väja för någon.
Det var svårt eller snarare omöjligt att komma loss om man gjorde en kass start. Fick man skitvind av en och gick under honom så var man även tvungen att gå under ett par till för att få fri hyfsad fri vind och försökte man slå sig fri så var det minst fem som hade slagit pricis innan så att man fick deras skitvind i stället. Mina starter var hyfsade men inte tillräckligt aggressiva eftersom jag alltid hade 10 killar framför mig. Som tur är kan jag gå riktigt högt på styrbord vilket jag hade stor glädje av då jag ofta lyckades tugga mig upp ur framförvarandes skitvind. Ibland blev jag dock överkörd ovanifrån vilket känns riktigt surt. Då var det bara att falla av och inse att man just tappat typ 20 placeringar.
På kryssen som var riktigt lång hade man verkligen chans att rätta till mycket av sina misstag om man tog rätt väg. Det var nämligen mycket mer vind inne vid land än en bit ut vilket gjorde att man tjänade massor på att göra mellan 6-8 slag på kryssen. Detta var något som jag fattade efter ett par race men då hade vinden ökat så mycket (ca 10m/s i byarna) att man i stället tjänade på att bara göra 2 till 4 slag.
Efter tre race back to back var det en halvtimmes vila. Jag hade missat starten big time i race tre. Jag startade några minuter efter alla andra men eftersom kryssbojen låg bara en liten bit ovanför marinan där vi seglar ut ifrån så seglade jag första kryssen innan jag bröt och seglade in. Jag var ändå rätt nöjd för jag hade lyckats segla om ett 20 tal gubbar. Att starta sist var en riktigt skön upplevelse. För första gången på dagen var det lätt att segla, bra fart ingen skitvind och ingen att väja för. Livet kändes mycket lättare har bak i fältet. Tänk att det är så här proffsen har det för det mesta dock har de ingen gammal sjö (i alla fall inte första kryssen) som stökar till det, inte undra på att det är lätt for dom att segla bra!
Vinden hade droppat en hel del till race fyra, klockan var nu runt fem. Jag släppte nedhalet en centimeter innan jag gav mig ut. Jag startade för styrbord igen och denna gång fegade jag inte fullt så mycket och fick en riktigt bra start! Jag hade bara ett par gubbar framför mig men jag hade inga problem att lyfta mig upp ovanför dem. Kanonerna startade babord igen men denna gång hade de dåligt tryck borta på babordskanten vilket gjorde att jag lyckades gå över några av dem. Jag hade fri vind hela kryssen och gjorde för en gångs skull inga stora missar, kanske skulle jag ha slgit in en extra gång för att få lite mer vind, dessutom blir layline bra mycket lättare att pricka. När jag närmade mig kryssbojen var det mycket mindre folk an vad jag hade vant mig med. Jag skymtade ledarna, de var ett par hundra meter före. En, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio… STORT jag är tia!!! Dock varade inte lyckan länge för bakom kom de som skjutna ur en kanon på undanvinden. Jag slutatde racet på 22:a plats vilket lyfte mig en del i resultatlistan.
En mycket lärorik första tävlingsdag var till enda och för första gången hade man tid att sitta och snacka med de sex andra svenskarna om dagens bravader. Dagens resultat finns på http://www.formulawindsurfing.org
//JIMMY
Logga in för att svara.