Rapport från franska rivieran av SWE 15 – Jimmy

[swe-16]

Dag 1, Fredag 21/3

Vi kom fram till Hyéres vid 2-tiden på eftermiddagen ca 30 timmars bilande. Det första vi gjorde var att leta reda på ett boende precis vid stranden. 506€ för en fyrbäddslägenhet i två veckor. Det var strålande sol ca 18 grader i luften och 10 m/s ostlig vind (pålandsvind) det var ett trettiotal surfare ute. Bland dessa stack tre ut, de hade nämligen dubbelt så stora segel, när de kom närmare stranden kunde jag se deras segelnummer, POL 126, POL 16 och AUS 0. Coolt tänkte jag Steve Allen är ute! Johan Ekstedt som redan hade varit här i en vecka, hade varit ute hela förmiddagen och tog lunch i ett par timmar för att sedan segla med oss på eftermiddagen.

Jag och Johan gick ner på stranden just som Allen och Co kom upp ur vattnet. Jag var tvungen att kolla in Allens prylar och trim.

Johan var redan ”polare” med Allen eftersom de hade sprungit på varandra på Fin´s fabriken titt som tätt och även seglat en del tillsammans tidigare i veckan. Jag blev lite överraskad över hur trevlig och öppen han var, han hade inga hemligheter, fråga man så svarade han.

Han hade en prototyp på Falcon T2 som de hade testat en anan typ av material i, någon typ av honeycomb som var styvare men den hade bara hållit i en vecka nu hade den börjat att delaminera på flera ställen, däcket var helt mjukt. Dessutom blev det just en knäck i den i shore breaket på in vägen.

Han hade monterat alla stropparna näst lägst fram (fyra lägen). De seglade alla på NP 9.8 men POL 126 hade fjolårsmodellen. De hade dragit seglen ganska mycket, för mycket om man följer Prydes anvisningar. Allen tyckte att 9.8 var lite litet i mellan åt. Kanske var det mindre vind än det såg ut att vara. För en van Görvälnseglare såg det ganska brutalt ut.

De tre stod och diskuterade trim och fenor. Det var anledningen till att de var här, att testa prylar från Fin´s fabriken. Det var Reflex bommar och fotstroppar och Deboichet fenor. Fenan som Allen hade på för tillfället var det tydligen lite för lite ”power” i som han uttryckte det, han skulle testa att göra en som var 5mm bredare i bakkant. I mina ögon såg den ut som en vanlig R13, men några millimeter hit eller dit är ju omöjligt att se. Fotstropparna var Reflex senaste kontur stroppar, väldigt breda som tydligen ska suga fast rätt bra om foten, samma tänk som Da Kines fast de var inte lika styva, det är ju det som är så bra med dom tycker jag.

Vi började packa ur våra prylar ur släpet, jag riggade min fjolårs 9.8, Per riggade sin nya Nitro 4 9.8. Johan hade sin Gun M7 11.0 riggad och klar. Jag meckade på min gamla hedliga Curtis FR15 70 på min gamla Falcon 100. Per monterade en Deb custom R13 medium på sin splitt nya Starboard Formula 147. Johan var ute på sin Starboard 186X.

Det är ganska långgrunt så man får gå ca 50 meter innan man kan kliva på brädan, lite stökigt med shore breaket nu när man är lite ringrostig. Jag var mist sagt spänd. Som tur var hade Allen och Co seglat klart för dagen. Det hade ju inte gjort något om det hade varit lite mindre vågor och vind så här på premiären. Vi seglade runt lite för oss själva en stund för att känna på prylarna. Personligen kände jag ganska snabbt igen mig eftersom jag hade riggat precis som jag hade skrivit upp i min surfdagbok. Till och med hängselelinorna satt på rätt ställe!

Vi anslöt oss till varandra för att ”känna” lite på varandra. Per hade en fantastisk fart på kryssen men jag tog bättre höjd så jag lyckades hålla undan ganska bra. Johan gick kanske en aningen högre än Per men inte fullt så fort. På undan hade jag ett klart övertag, jag gick framförallt lägre. Mina gippar var dock inget att skryta med, men det var ju dag ett.

Vi gick upp för att dricka, jag passade på att byta fena till min nya Deb Concept.

Per drog lite mer nedhal. Denna gång kunde jag inte matcha Per på kryssen längre, det kändes som Deb fenan saknade bett. Jag hade samma fart som förr men sämre höjdtagning. Johan och jag gick hyfsat jämt men jag tyckte han hade ett litet övertag. Det gick lite bättre när jag gick mer på speed, men då gick Per högre, så hur jag en försökte så fick jag pisk. Det påminde mig om hur det brukar vara när jag seglar mot dominanthannen Svanberg, man är liksom hjälplös och hamnar hela tiden i skitvind, mycket frustrerande! På undanvind var det dock ingen skillnad mot tidigare, när det mojnade lite gjorde Johan jämna steg med mig med sin 11.0:a, men i byarna drog jag ifrån. Per var hopplöst efter.

Dag 2, Lördag 22/3

Det var ungefär samma förhållanden som dagen innan, kanske lite mer vind såg det ut som. Jag var grymt sugen på att testa mina nya NP RS3 segel. Men var för feg och för trött i kroppen för att rigga 11.0 så det blev 9.0. Per körde på samma som dagen innan. Jag tänkte att Deboichetfenan skulle bli mer lagom till 9.0 om det blåste lite mer än i går så jag gav den en chans till. På vattnet upptäckte jag att det inte alls blåste mer än dagen innan, snarare tvärt om. Johan körde på 11.0 och på Gun Mythos.

Inte helt oväntat blev jag totalt överkörd av Per, i de starkaste byarna kunde jag hålla jämt med honom men så fort det mojnade så tappade jag fart och han bara fortsatte i samma fart. Dock lyckades jag gå högre än Johan som inte gick nåt vidare på Mythos på kryss. På undan vind var det bara att inse att 9.0 var alldeles för litet. I de stora vågorna hade jag ingen power så jag var tvungen att höjda ordentligt för att inte tappa planingen på baksidan av vågorna. Johan dominerade på undanvindarna. Mythosen (och Starboard för den delen) verkar vara otroligt lätt att kontrollera på undanvind och halvvind. Både Per och Johan var överens om att de korta brädorna kändes lite som slalombrädor att segla.

Efter en stund var vi på väg in för att vila. På undanvinden hem möts jag utav trion med stort T! Pulsen steg direkt till ca 180. De gick på babords kryss, jag gippade runt och satte efter, och bad till gudarna om mer vind. Jag var för långt efter för att känna hur fort de seglade eller rättare sagt hur mycket fortare de seglade. Efter en stund stannade de och väntade in oss svenskar. Jag hade tappat ca 30-40m i höjd och antagligen en del i längd men det var inte då värst överlägsna. Hade jag haft en 9.8 och FR15 så vet jag att jag skulle matchat deras höjd. Allen seglade i dag på sin gamla Falcon 100 eftersom han körde sönder sin proto i går och någon produktionsbräda hade han inte fått ännu, för de var redan sålda sa han!?! Han skulle få en nerskickad vilken dag som helst till Fin´s fabriken. Alla seglade på 9.8 i dag också.

Nu skulle de slöra en styrbord slör, jag försökte hänga på med min lilla 9.0, det känndes som det inte hade hjälpt om jag hade haft en 11.0 heller. Allen var överlägsen på undanvindarna, även över polackerna. Efter ett ben hade jag tappat över 100m på ren speed, sen gick han något djupare så efter gippen var jag 300m efter, ok bye, bye then!

Vi svenskar gick upp efter den förnedringen för lunch. Senare beslutade vi att inte segla mer den dagen för händerna började ta mycket stryk nu…

Dag 3, måndag 23/3

Vi hade hoppats att det skulle vara vindstilla i dag men det var det inte, det blåste ca 10m/s ostlig pålandsvind, det var tredje dagen i rad som det var stark ostlig vind så vågorna var nu ännu större. Eftersom vi hade med oss små våg/freestyle prylar tänkte vi att vi kan ju segla någon timme bara. Jag riggade min kartongnya Raf Jet 6.2 och min Fanatic Cross 90. Det hade ju varit ball om man hade satt sin första efterlängtade framåt, men jag får skylla det på att det var rak pålandsvind och då är det ju svårhoppat, eller? Där i mot ängnade jag mig åt lite vågridning. Jeppe Blomberg hade nog kallat det för att svänga lite

En liten notis var att det var hela 125st surfare ute!

Dag 4, måndag 24/3

Vindstilla på morgonen. Sol och 20grader. Vid ett tiden på eftermiddagen kom en sydvästlig vind på 5-7 m/s som senare kom att vrida mot väst, frånlandsvind alltså. Johan tog en dags ledighet för att underhålla Annika i Marseilles. Jag riggade min RS3 12.5 för första gången, och meckade dit min numer heliga Curtis FR15. Per riggade sin Nitro 4 12.0 och Hurricane FRB4. Anders seglade på Lorch och Tushingham 12.2.

Min nya 12.5:a var mycket lik fjolårets, den kändes lite stabilare, lite kompaktare.

Hängselelinornas placering var precis densamma. Jag hade inte meckat dit några block i uthalet, utan trädde två varv direkt genom öljetten vilket fungerade förvånansvärt bra.

Vi började med en styrbors kryss. Per och jag hade ungefär samma speed, ibland gick han lite fortare, men jag hade betydligt bättre bett. Det verkar som 147:an måste seglas på speed för att få fenan att verka ordentligt. Det kan också bero på Gaastra seglen som är lite planare än NP. På babords kryss som är Pers bästa och min sämsta gick jag lite högre men långsammare.

Jag provade att flytta bak min mastfot en centimeter men då tappade jag lite höjd utan att märka någon fartökning.

När vinden ökade till 6-7m/s hade jag inte chans att hänga med Per. Mitt segel kändes väldigt tungt och som det bromsade. Det märkliga var att när jag drog uthalet hårdare så kändes seglet ännu tyngre. På styrbord gjorde jag jämna steg med Per men jag fick kämpa för att hålla skotningen på seglet, det var helt klart för stort. Per var inte i närheten av överriggad med sin 12.0.

På undanvindarna var det jag som hade övertaget. I lätt vind gick jag både lägre och fortare. När det blåste som mest hade vi samma speed men jag gick fortfarande lägre. Mitt övertag på undanvind hade dock inte räckt för att komma i kapp det jag hade tappat på kryss om det hade varit race. Blåser det stadigt 6m/s så ska jag nog segla på 11.0, precis som förra året. 11.0 borde jag kunna hålla förhållandevis länge med tanke på att den riggas på en mjukare 530 mast med ganska mycket förlängning, samma mast som är till 9.8:an.

Dag 5, tisdag 25/3

Sol 20 grader, Vinden var västlig mellan 3-5m/s. Jag seglade på Robbans (som kommer på torsdag) T2, NP12.5 och Curtis FR15. Det är ganska långgrunt, jag gick ut och vände runt seglet, pang så gick masten av en halvmeter under bommen. Jag sprang upp till lägenheten och lånade en bågfil av några byggarbetare för att såga av masten vid bomuttaget, annars hade masten skurit sönder mastfickan. Olustig känsla att såga i en mast som i alla fall haft ett värde på närmare 8000 spänn! Det var tredje gången jag riggat 12.5:an, tur i oturen att jag inte han ut på vattnet, speciellt med tanke på att det var frånlandsvind.

Fram med en gammal 580 Formula Pro mast från förra säsongen, som faktiskt är samma mast som årets X9 mast. Sen kom jag äntligen ut på vattnet. Vid varje pumptag blev jag påmind om masthaveriet av cambernas knarrande, olustigt.

Johan Ekstedt (X186, Gun M7 12.5, Hurricane FRB5), Per (147, Gaastra N4 12,0, Hurricane FRB4) och Anders Boström (LORCH SilverThunder -03, Gaastra N4 11.0, Deb cus R13) och en HUN 90 (Mistral Devil, North 10.9) var på vattnet.

Det var första gången jag seglade på Fanatic Falcon T2. Jag hade sneglat på Steve Allens och kollat in var han hade satt sina fotstroppar och satt mina så också, alla näst längst fram (fyra lägen). Det verkade funka bra. Brädan känns väldigt lik den gamla Falcon 100, den känns lite större och jag inbillade mig att den planade lite tidigare!? Kan detta vara möjligt? Däcket har footpads i år vilket gjorde den lite bekvämare att segla. På undanvind sög den inte fast lika lätt, vilket gjorde att jag kunde ha mastfoten något lägre fram för att få bättre bett på kryssen i den lätta vinden. Fanatic har helt klart lyckats att behålla eller kanske rent av förbättrat lättvindsegenskaperna i årets T2. Det ska bli mycket intressant att segla den i hårdare vindar.

På babords kryss kick jag och Per väldigt lika, Johan gick lite långsammare men i bland högre. På styrbord som är min klart bästa bog i lätta vindar gick jag klart bäst, Johan hade samma höjd men mycket långsammare. Per hade problem, lite snabbare än Johan men mycket sämre höjd. På undan vind hade jag ungefär samma fart men gick hela tiden lägre. I byarna gick jag lite fortare. Skönt att få dominera efter att fått stryk av Per i hårdare vindar dagarna innan…

Dag 6, Onsdag 26/3

Vädret var detsamma som dagen innan fast lite lättare vind. Vi bestämde oss för att åka över på västra sidan av halvön till surfcentret. Anders menade på att det borde vara mer vin där eftersom det är pålandsvind på den sidan. Det blåste mellan 3-4 m/s enligt vår vindmätare. Vi hade definitivt planat men alla hade riktigt ömma händer efter fem dagars segling och ganska mycket pumpande de senaste två dagarna så vi beslöt oss för att ta det lugnt på stranden i stället. Jag kommer dessutom få nog så mycket lättvindssegling hemma på Görväln i sommar.

Per och Anders var lyriska över att få se säsongens första string på stranden!

[swe-16]

Dag 7, Torsdag 27/3

I går kväll kom Anders Thornell-Pers och anslöts sig till oss. Han har köpt en Starboard 186X från Danmark och Jeppes Challenger 12.5. Han har tidigare seglat mycket jolle med stora framgångar. När han får fart på grejorna kommer han utan tvekan att bli farlig. Kul att det kommer nya som satsar.

På morgonen var det mulet för första gången. Vinden låg på ost som de hade lovat, men det var inte i närheten av de 15m/s som de hade lovat två dagar tidigare, det saknades ungefär 13m/s.

Framåt 11-tiden började det klarna upp och vinden ökade sakta. Tyskarna som bor granne med oss sa att de skulle bli 7-8m/s på eftermiddagen. Vi började rigga det största vi hade.

Vid ett gav sig Per och Anders ut, det blåste ca 4m/s. Jag hjälpte (eller stjälpte?) vår nya gäst med riggningen. När det var dags att gå såg det ut som det hade ökat, så jag riggade 11.0:an också. Den var betydligt planare än 12.:an, men fortfarande inte så plan som ett Gaastra.

Tillslut gav jag mig ut med 12.5:an i alla fall. Per seglade i dag på en Deboichet Custom medium och jag seglade på Robbans bräda och min Deboichet Concept. Johan seglade på sin Starboard, Gun M7 11.0 och Hurricane FRB5. Personligen tyckte jag att han hade dragit alldeles för lite nedhal. Nog för att det var lättvind för en 11.0:a men det var lite väl bukigt enligt min mening.

Det visade sig ganska tydligt, han hade inte i närheten av den speed som jag och Per hade på kryss, men han gick högre men inte tillräckligt för att ta varken mig eller Per. Per hade som vanligt en sanslös fart, speciellt på babord. På styrbord kunde jag nästan matcha honom, men han var lite snabbare även där. Jag var inte alls nöjd med min segling, allt kändes trögt och tungt, en känsla som jag känner igen allt för väl med 12.5. Jag kunde acceptera att Per gick fortare men att han stundtals även gick högre ville jag inte acceptera.

När man drar NP-seglen för hårt tappar man all höjdtagnig, så jag provade att släppa en centimeter för att se om det gick bättre. Det gjorde det inte, det blev bara mer sidkraft i seglet och det kändes som fenan halkade sidledes.

Dock fick jag inga spinnouts som jag hade fått tidigare med denna fenan. Jag hade slipat till den dåliga buckliga finishen på Consept fenan så att den nu var ganska bra, kanske var det därför den gick lite bättre? När jag jämförde den med Pers Custom var den identisk vad jag kunde se, men den var betydligt styvare och snikmaterialet i huvudet gjorde den lite tyngre.

Jag tjurade ihop och fick nog av förnedringen och ropade till Per att -Jag drar in och byter fena. Han bara log och föll av och började länsa med mig. Jag blev genast på lite bättre humör då jag märkte att han inte riktigt hängde med. Väl uppe på stranden ändrade jag mig, så jag lät Deboichet fenan sitta kvar. Jag bytte till 11.0 i stället. Vinden låg på 5.5m/s på stranden men den var starkare ute på vattnet.

Brädan kändes lättare i vattnet nu, bättre släpp. Vi seglade bara en babord och en styrbord kryss sedan länsade vi tillbaka till stranden. Per gick fortfarande fortare på babord men det var ingen förnedring längre. På styrbord gick vi nästan lika, han gick lite, lite fortare, höjden var densamma. Jag var riktigt orolig att jag skulle få pisk på länsen med ett sånt litet segel men jag lyckades hålla undan. Vi gick ungefär lika djupt men jag gick lite fortare.

Vi tog en liten lunchpaus. Jag passade på att sätta i block i öljetterna på seglet, dra lite mer nedhal och byta till min Curtis fena. Efter lunchen hade jag bättre speed och kanske lite bättre bett på kryssen. Dock kände jag ingen större skillnad med Curtis fenan men den brukar ju gå högre. Det kunde ju bero på att jag dragit lite mer i nedhalet också för det gick fortare nu.

Per var i alla fall snabbare på babord, men jag hade inga problem med att hålla hans höjd. Jag var ca 30m efter när vi hade seglat ett ben. Johan gick högt men väldigt sakta, ibland var han riktigt långt efter fast 30-40m ovanför.

På styrbord hade jag nästa exakt samma höjd och fart som Per. Efter ett helt ben hade jag tappat ett par meter i höjd.

På slörarna hade jag bättre fart än förut, jag kunde gå om i lovart för att sedan falla av framför. Vid ett tillfälle såg jag inte hur nära Per var och fören på hans bräda slog i mitt underlik i seglet, det smällde till så att jag trodde att bommen eller masten gick av innan jag förstod vad som egentligen hänt. När vi var nere vid stranden efter ett par gippar hade jag ett försprång på ett par hundra meter.

Dag 8, fredag 28/3

Robert Åberg kom ner i går kväll. Han kom och väckte oss halv nio. Då hade han varit ute och gått en promenad i en halv timme. Det var mulet och blåste stadiga 9m/s rak pålandsvind. Jag och Robban riggade våra 9.0:or. Han lånade en Fin´s 66:a av mig. Jag tog min Curtis FR15 66.

Vi kom ut på vattnet strax innan elva. Robban var verkligen överlägsen på kryssen till en början. På undanvindarna hängde jag med. Jag gick lite lägre än Robban tack vare att jag stod i chicken-stroppen men han gick något fortare.

När vi var uppe på stranden och vilade fick jag några små enkla tips av Robban hur jag skulle bära mig åt för att hålla nere brädan bättre på kryssen. Jag passade även på att flytta fram de bakre stropparna lägst fram så att alla stropparna var i sitt främsta läge. Det var väl inte för intet som Steve Allen hade stropparna så på Falcon 100:an?

Senare på eftermiddagen hade Per och Johan orka sig ut. Per hade riggat 9.8 och Johan 11.0 eftersom hans nya 9.0:a inte har kommit ännu. Det blåste stadiga 10m/s på stranden nu. Vågorna var ganska stora och besvärliga man fick verkligen jobba för att hålla ner brädan. Med hjälpav Robban små knep gick det mycket bättre. På babords kryss gick jag nästa jämt med Robban. Efter ett ben hade jag bara tappat tio meter. Per och Johan hängde inte riktigt med, de hade samma höjd men hade tappat ca 50m. På babord gick jag sämre, eller alla andra bättre, bäst gick Robban. Jag, Per och Johan hade ungefär samma fart men jag lyckades inte riktigt hålla deras höjd. Robban gick både högre och fortare, efter ett ben var han 20m före och 10m högre.

På undanvindarna provade jag att inte gå på max djup eftersom man tappar så otrolig mycket fart på baksidan av de stora vågorna. Det lönade sig verkligen, flera gånger var jag före Robban. Johan hade det verkligen jobbigt med sin 11.0:a. han kunde inte skota in och få någon fart. Per var flera hundra meter efter, han lyckades inte komma ut i de bakre fotstropparna och han hade ingen kyklingstropp.

När de andra tog lååång lunch vid två fortsatte jag att segla, Johan också fast på sina vågprylar. Halv fem orkade jag inte längre. Det var riktigt läskigt att segla in till stranden nu, det var närma 80st surfare ute så det var som att korsa en tiofilig motorväg, och en Formula är inte så värst manöverbar i surfet. När jag hade duschat och bytt om då gick de andra ut och seglade i 45min till!

Johan testade sin Gun Mythos. Den gick ungefär som 186:an nu när det blåste mycket, i lättare vindar har den bara gått bra på undanvind. Per hade nu en femte stropp på brädan. Han hängde fortfarande inte med Robban på undanvind men han var inte mer än 50-60m efter in till stranden.

När Robban kom upp sa han för andra gången i dag -Det behövs verkligen en 9.0:a!

[swe-16]

Dag 9, Lördag 29/3

Robban kom och väckte oss redan klockan nio. Då hade han och Per Pers varit ute och gått i 45 minuter på stranden. Det blåste ca 9m/s Ostlig vind, nästan precis som i går fast i dag sken solen. Det hade blåst så hela natten så vågorna var ganska stora nu. Efter frukost började vi rigga. Per Pers meckade med att få till ett liggunderlag att sitta fast på nosen som skydd vid kastfall. Initiativet till det kom väl när han såg hur Robbans nya bräda blev efter gårdagens hårda väder, tur att Johan hade med sig Dr. Ding.

Robban Riggade 9.8 och Deb Custom. Jag riggade 9.0 och Johan 11.0 och Hurricane FRB4. Vid elva var Johan och Robban ute på vattnet. De kom in efter en stund och meddelade att det började mojna. Johan hade tydligen fått duktigt med pisk och undrade vad Robban skull hit ner och göra, vi var ju kungar innan han kom!

Jag var ganska seg efter gårdagen och hade grym beslutsamhetsångest så jag började rigga min 11.0 också. Till slut kom jag ut på vattnet med 11.0:an (och Curtis FR15 70), det var inget vidare tryck i den till en början. Robban envisades med 9.8, han menade på att man aldrig skall träna med ett segel som är optimalt, man skall alltid vara överriggad eller underriggad. Johan fortsatte med 11.0. Per kom ut med sitt största, dvs12.0. Per Pers gick in och riggade om till 12.5. Vinden låg uppskattningsvis på 5m/s, kanske 6 i byarna.

Robban hade svårt att komma upp i planing ibland och han gick katastrofalt dåligt på länsarna och inget vidare på kryss heller i den lätta vinden, men det gjorde Johan. Han gick högre än alla andra speciellt på styrbord. Jag släppte 1.5cm på mitt nedhal och genast gick jag lika bra som Johan. På babord hade vi också samma höjd, fast jag hade bättre speed. Per hängde inte alls med, varken i fart eller i höjd, han testade med olika mastfotspositioner, mm men ingenting hjälpte. Han och Johan gick ganska lika på länsen. Jag hade verkligen lyckats prickat rätt med trimmet, min 11.0:a gick både fortare och lägre. Per var verkligen frustrerad och mumlade nåt om juniorvindar, Johan brydde sig inte så mycket, han seglade ju på fjolårs segel och en gammal 186:a. (Jag skrev tidigare att han hade en 186X, men det var fel). Va härligt det är med dagar då allt stämmer!!!

Robban tyckte att vi skulle segla tre pass i morgon. Kl. 9.00 ska vi vara på vattnet så det är nog bäst att jag går och lägger mig (jag hoppas verkligen att det inte blåser så tidigt).

[anonym-anvandare]

Tack för kanon trevlig läsning!
Själv sitter man i en smärre snöstorm i Helsingfors….
Det börjar klarna mer och mer att detta med trim inte är något man fixar på en kvart. Jag och min polare hade turen att ha med oss en riktigt duktig seglare på vår premiär förra helgen, annars hade trimmet varit skandal. Nästa år kanske det blir södra Frankrike, försäsongsträning där verkar ju vara helt super!
By the way, kan du utveckla tipsen du fick av “Robban” för hur man höll nere brädan?
Ha det bra allihopa!
/Wille

[swe-16]

Dag 10, Söndag 30/3

Kl. 8.30 kom Robban och väckte mig. Det blåste 7m/s nordostlig pålandsvind. Vi riggade 11.0:orna. Robban testade sin Deoichet Custom medium, jag tog min Curtis FR15 70. De andra sov vidare. Väl på vattnet seglade vi kortbana, två varv runt två fasta bojar med en minuts startföfarande. Det var första gången som Robban seglade på sin 11.0:a, han fick ingen fart i den, jag hade inge problem att gå högre än honom på kryssen och lägre på länsarna. Trots mitt övertag fick jag tokpisk. Robban startade bättre, gav mig skitvind och slog bättre på layline. Det var mycket nyttigt, efter en timme var jag helt slut, vinden hade mojnat något och jag orkade knappt pumpa upp brädan i planing. Vi seglade två långa kryssben och två slörben innan vi gick upp för att äta och vila. På babord hade Robban ett litet övertag på kryssen och på styrbord gick jag bättre. På undanvind hade han inte mycket att säga till om, han saknade både fart och djup. Robban var inte nöjd med 11.0:an, han tyckte inte att den släppte ordentligt utan att den bara gav en massa sidokraft och kändes tung. Samma problem som jag har med min 12.5:a.

Andra passet, nu var alla på vattnet vinden låg mellan 6-8m/s och det var ganska grov sjö. Per seglade för första gången på sin Nitro4 11.0:a och Hurricane FRB4 medium. Han hade fantastisk fart och höjd, speciellt på babord, på styrbord gick han fortare än jag men inte lika högt. Undanvindarna var inte lika imponerande, det hade nog gått bättre med 12.0:an här. Johan envisades med sin Mythos och 11.0. Han hade ingen vidare höjd men gick bra på undanvind. Robban gick lika dåligt som tidigare.

Alla hade inte klocka med sig ut så vi körde harstart. Tempot blir grymt högt på en sån kort bana. Per och Robban turades om att vinna. Jag var ständig tvåa, ledde ibland men fipplade alltid bort ledningen genom att missa laylaine…gjorde en Jimmy helt enkelt. Efter två timmars hård segling hade jag fått blåsor i händerna, dags att gå upp. I samma veva körde Anders Boström av sin mast, Per fick då agera sjöräddning.

Jag och Robban analyserade sedan varför det inte blev något släpp i seglen. När vi har riggat våra segel har vi dragit nedhalet enligt instruktionerna och kollat alla visuella ledtrådar. Drar man för mycket så tappar man höjdtagningen. Kanske är det så att man skall dra de mycket hårdare och använda en större storlek. Som det är nu funkar ju 11.0:an redan i 5m/s vilket ju är väldigt tidigt.

Robban tyckte även att fenan var i mjukaste laget, han väger ju 93 pannor. Han meckade dit en hårdare Deb Concept och drog nedhalet hårdare. Det hade visserligen mojnat nu (5.0m/s på stranden) men han ville testa om det blev bättre fart i prylarna nu. Johan gick också ut igen med sin 186:a denna gång. Robban gick betydligt fortare än Johan men hade inte lika bra höjd. Om det hade blåst mer kanske det hade funkat riktigt bra, nu var det helt klart 12.5 vindar. Testandet fortsätter…

//JIMMY

[swe-16]

Tja Wille!
Det är Jimmy som skriver dessa brev…jag publicerar dem bara (med Jimmys tillåtelse). OBS också att det inte är ngn censur alls på dessa brev…ren copy/paste. De flesta segel känns så här svåra/tunga/värdelösa första gångerna innan man får rätt trim på dem..ääven om man köpt det värsta dvs NP eller Gaastra. Tyckte det kunde vara intressant att höra hur de går tillväga för de som inte har vanan inne.

Vill du ha svar av Jimmy direkt bör du kontakta honom istället för denna tråd som han nog inte kommer kolla på förrän han kommer hem…enklast gör du väl det via ett av hans tidigare inlägg…eller kolla hans profil.
mvh
Per

PS Sitter för övrigt också i Helsingfors för tillfället…nog för att det blåser mycket men snöstorm??!?!? trodde det var mer krut i finländare än att klaga över några enstaka snöflingor 😉 DS

[anonym-anvandare]

Tack Per!
Jag skall kolla med Jimmy.

Mvh.
Wille
P.S Jag är inte Finne, jag hälsar bara på flickvännen, men håll med om att det känns som “snöstorm” när man läser om andra som är i södra Frankrike och tränar, samt har sett årets första “string”

[anonym-anvandare]

Grymt bra läsning!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag var tvungen att knäppa upp en God Lager efter att ha läst om första dagen. Satt sedan och njöt av den finfina rapporten. Ser fram emot mera surfprylporr! Fast, det e la lite slöseri att inte segla wave när det blåser 10 m/s eller!? Ska bli kul att höra omdömet om kortbrädorna när intrycketn samlat sig.
/Mats

[swe-16]

Dag 11, måndag 31/3

På morgonen var det vindstilla men sol. Vilket jag tyckte var kanon eftersom jag hade bestämt mig för att låta mina trasiga händer läka en dag. Efter lunch ökade den ostliga pålandsvinden till lite byiga 5-7m/s. Per kände sig lite risig och bestämde sig också för att ta en vilodag. Johan skulle hämta Annika i Nice så för honom blev det ingen segling. Anders Boström började rigga sin Tushingham 12.2:a men lyckades med bedriften att dra ur öljetten i nedhalet vilket gjorde att han aldrig kom ut på vattnet. De enda som seglade denna dag var Robban och Anders Pers.

Neil Pryde har angivit ett mått på förlängningen som är någon eller några centimeter för långt. Detta för att seglet töjer sig efter en tid och då skall nedhalet stämma. Robban drog sin 12.5:a enligt detta mått minus en halv centimeter, då tvistade toppen kraftigt och det såg inte så harmoniskt ut och det var definitivt för mycket nedhal om man ska följa Neil Prydes “Rigging and Tuning Guide” men det var fortfarande relativt bukigt under bommen. När han selade såg dock tvisten bra ut och seglet kändes enligt honom inte så tungt som 11.0:an hade gjort dagen innan vilket ju var bra för då stämde ju teorin om mer nedhal. Frågan är bara hur fort och högt de går på kryssen och om man har något tryck på undanvind när man drar seglen så hårt.

Dag 12, tisdag 1/4

Dagen började med sol och vindstilla. Anders Pers skulle åka hem så vi skjutsade honom till bussen och tog en sväng till Fin´s för att se om mina Deboichet fenor var klara.

Det var dom inte, de var fyra veckor försenade så i slutet av april skulle jag nu få dem. Ska det vara så svårt att göra ett par fenor på utsatt tid?

Som de flesta vet så är efterfrågan på Deboichet Custom fenorna otroligt stor och därför kan man ju undra varför de bara är två killar som gör dessa fenor, varav den ene (Mr. Debiochet himself) mest jobbar med teamet och utvecklar nya fenor. Där av tillverkas det bara två till tre Custom fenor om dagen.

En liten parantes är att det verkar som fler och fler i Euro-cupen seglar på Hurricane fenor. Det kan ju ha någonting att göra med att leveranstiden på Deboichet är så otroligt lång som fyra månader.

Robban som dessvärre inte har varit så förutseende att beställa i tid var nu i stort behov av en hårdare fena. Han fick i stället nöja sig med den serieproducerade Concept varianten. Han köpte två stycken, en 70 och en 66 djup. Vi gick igenom ett stort antal fenor för att hitta en hård 70cm fena och en lite mjukare 66:a med så bra finish som möjligt.

Det som gör att dessa fenor inte är lika bra som en Custom är just finishen, när de serietillverkas (i Thailand) blir finishen och styvheten väldigt varierande. Har man otur kan man få en riktig Kalle Anka fena som är tvistad, böjd och eller har ojämn profil med helt annan styvhet än vad den skall vara (Concept fenorna skall vara medium styva). En liten tröst är att de bara kostar lite över tusenlappen vilket är mindre än hälften av vad en Custom gör.

Efter lunch hade vinden ökat alla andra dagar men i dag ville den inte. Det blåste 4m/s i byarna och dessutom var den västlig, dvs frånlandsvind.

Jag och Robban riggade våra 12.5:or och gav oss ut i hopp om at vinden skulle öka. Det gjorde den dessvärre inte. Det mojnade i stället, så vi lyckades inte ens komma upp i planing! Men vad hade vi att välja på? Spela dataspel, (Virtual Skipper 2) det gjorde vi ju ändå halva nätterna. Vi plöjde runt en stund tills Robban kom med den brillianta idén att kappsegla mellan två bojar.

Det kändes ungefär som att segla hemma på Görväln, dvs plattvatten och nästan obefintlig vind. Självklart har man stor fördel av att segla på “hemmavatten”. Jag vann mycket tack vare min grymma teknik på kryssen. Tricket är att kantställa brädan kraftigt åt lovart för att på så sätt förhindra avdrift. Synd att vindgräsen ska vara så hög i svenska cuppen!

Dag 13, onsdag 2/4

De hade lovat mistralvindar och det innebär mycket vind och sol. Dock var det ingen sol bara mycket vind. Mistralvindarna kommer tydligen uppe från bergen och svänger av öster ut längst kusten vilket innebär att luften är kall. Kall luft och ingen sol! Detta var vi inte vana vid.

Vi packade släpet och åkte över till västra sidan av halvön. Där blåste det 12-13m/s rak pålandsvind. Eftersom vi tagit med alla småprylarna var vi ju bara tvungna att utnyttja dem en dag som denna. Robban hade dock inga så han och jag åkte till surfcentret som ligger i Almanarre några kilometer lägre norr ut lägst stranden och hyrde prylar till honom där. 5.0 och 80liters vågbräda blev det. Där var det lite mindre vind och bättre, större vågor så vi stannade där.

Lagom till dess att vi skulle hoppa i vattnet kom solen fram. Vinden ökade hela eftermiddagen och vred sakta mot nordväst. Vid fyratiden rök det om vattnet. Jag var toköverriggad med min RAF Jet 5.2:a och jag äger inget mindre. Jag frågade mannen i uthyrningen om han visste hur mycket det blåste, han svarade med fransk brytning, “When the water smoks, it is 8 Beufort”.

Det var bara att ge upp och i stället beundra mannen som driver det andra, större surfcentret brdvid, Eric Thiemme och hans polare när de loopade och red vågor hej vilt.

De hade tidigare på förmiddagen nobbat Robban att hyra grejor hos dom för att de hade så otroligt mycket att göra då de hade fått en massa nya segel till uthyrningen som skulle riggas och strajpas upp, så Robban fick gå till centret bredvid!

//JIMMY

[swe-16]

Dag 14, torsdag 3/4

På väderleksrapporten hade de sagt att det skulle blåsa mistralvindar på 100km/h idag. Eftersom vi helst ville segla Formula vår sista dag på denna resa så gick vi upp tidigt och åkte över till västra sidan. Det var mulet och kallt och det blåste bara 3-4m/s. Jag och Robban riggade våra 12.5:or. Lagom tills vi var klara hade det mojnat nästan helt! I stället för vind blev det sol, men hellre vindstilla och sol än vindstilla och moln. Det blev genast så varmt att vi kunde ligga och sola på stranden. Efter en timme blev det mulet igen och vinden vände 180grader. Långsamt ökade vinden i styrka. Nu borde vi ha varit på andra sidan halvön där vi bor men vi orkade inte rigga ner och åka tillbaka. Per riggade sin 12.0:a.

En bit ut blåste det uppskattningsvis 7-8m/s i byarna. Min 12.5:a var för stor trots att jag hade dragit den en halv centimeter mer än förut. Jag åkte in till stranden och drog en centimeter till. Nu hade jag dragit den betydligt mer än vad NP rekommenderar i sin ”Rigging and Tuning Guide” i alla fall om man kollar på de visuella ledtrådarna men fortfarande en centimeter mindre än vad det står på seglets ”Max Luff: 602”.

När jag kommer ut igen ligger Robban och badar, han hade knäckt masten. Han rullade ihop seglet och började paddla in i motvind. Jag och Per ville förstås hjälpa till men Robban är envis och skulle klara sig själv.

Jag och Per seglade några repor medan Robban kämpade vidare.

När jag seglade på kryss och tittade upp på toppen var de två översta panelerna i seglet helt lösa, toppen jobbade inte alls så fint som de brukar, MEN nu gick det riktigt fort på kryssen och den tunga känslan i seglet var borta. Jag och Per seglade några kryssben mot varandra, och vi gick väldigt jämt. I byarna accelererade jag medan han tog några meter i höjd, i vindhålen kom han i kapp medan jag tog några meter i höjd. Äntligen kunde jag matcha Pers fart. 12.5 var i de rådande förhållandena egentligen för stor och jag hade nog lite väl mycket nedhal, men det var ändå intressant att se hur flexibla seglen är i trimmet och hur stort vindregister det faktiskt går att få.

När Robban väl var i land Riggade vi ner för att sedan åka hem till östra sidan.

Alla tre riggade sina 11.0:or. Det var svårt att uppskatta hur mycket det blåste för det gick ganska stora vågor. Väl ute på vattnet visade det sig att det hade mojnat en del, typiskt! I byarna var det dock ganska bra tryck fortfarande. Både jag och Robban hade dragit våra 11.0:or ganska hårt men Per som kom ut lite senare hade dragit sin Gaastra ganska löst.

På kryss kick jag och Robban ganska jämt utom i byarna då han gick ifrån lite. Per hade svårt att hålla vår höjd och fart, speciellt på styrbord. På undanvind var det tvärt om, i den allt mer mojnande vinden dominerade Per på undanvindarna. Jag som hade gått bäst på undanvind nästan hela tiden gick nu sämst och hade inget tryck alls.

Vi började segla en kortbana men var tvungna att avbryta för att vinden hade mojnat så mycket att vi inte längre lyckades plana (men jag måste poängtera att jag lyckades runda kryssmäket först! ). Efter en stund insåg vi att vinden inte skulle komma tillbaka så vi började seglade in. Men varför ligger Per och badar? Jo, hans Gaastra Ignition 550 mast hade gått av i delningen, ganska typiskt att detta händer sista dagen, sista inseglingen!

Anledningen till att denna rapport kommer lite sent är för att jag hade tänkt skriva klart den i bilen på vägen hem men det var roligare att spela Virtual Skipper 2 mot Robban tills batterierna tog slut… Jag tror att det slutade 3-2 till mig Sedan somnade jag som en stock ganska utmattad efter två veckors seglande, 30 timmar senare var vi hemma i storm och snöbyar. Jag längtar tillbaka!

The End, eller rättare sagt detta var bara början på en ny härlig surfsäsong, vi syns på vattnet!

//JIMMY

[anonym-anvandare]

Tack Jimmy för mycket underhållande läsning !

Hade en mardröm i natt:
Kom sist i säsongens första Formularace i Göteborg, trots att jag seglat snabbt. Blev totalt utmanövrerad av mer taktiska seglare.
När jag kom upp på land sa en seglare med ett snett leende och svällande biceps:
-Har inte du spelat Virtual Skipper 2 ?

Marcus R

[swe-1]

Jag önskar att det kunde vara så! Då skulle jag i alla fall ha en chans mot dig…

Men för säkerhets skull borde du nog gå in på http://www.virtualskipper.nu och köpa spelet så att du kan piska mig och Per (jobbar på att få med Robban och Jona) på nätet också. Det borde åtminstone hjälpa mot dina mardrömmar

//JIMMY

[zehlertz]

Tack för en grymt bra dagbok….väldigt innehållsrik o roande läsning.

Har en liten fundering bara: Ni skriver inte så mkt om förhållanden runt omkring.
Tänkte lite vilka vatten/luft temperaturer det råder där nu. Det verkar ju vara klart varmare än här…men skulle det gå att åka ner tidigare på säsongen och kanske åka vidare mot södra spanien sen?

[anonym-anvandare]

Svettigt bra rapport!!! Bugar och bockar! Respekt!!!

[swe-1]

Vädret så här års brukar vara ganska bra men är det mulet och regn blir det bara strax över 10 grader varför man gärna inte åker ner så mycket tidigare. Som varmast hade vi runt 25 grader. Jag vet inte riktigt hur varmt vattnet var men jag skulle gissa på ca 15 grader.
Mistralvinden som kommer från bergen är ganska kall. I april är chansen för mistralvindar större än i mars. Vindhastigheter över 20m/s är inte ovanligt när det blåser Mistral. Slutet av mars är därför en ganska bra tidpunkt om man vill träna Formula, hyfsat varmt och lagom med vind.

//JIMMY