-
Rapport Maui
-
Äsch, visst har jag fortfarande ett synligt ärr på ryggen sedan ett par år sedan just på Kahana, men det är när det är litet och man laddar på den lilla end-sektionen (vilken svengelska). Lite mer size så kör man längre ut/upp och då är det mest in och utseglingen som är grund. Visst blir man tokspolad så kan man komma in på det grunda mot slutet men såååå djävligt är det inte. Rekommenderar en lite tjockare rashguard dock…
Just do it!
/JB
-
Idag var det en superskön dag på Kanaha. Grym. Underbar. Men kanske är ändå Tillfredsställande det bästa ordet. Och då inte i betydelsen “ändamålsenlig” eller “tillräckligt bra” utan snarare den där goa känslan av exalterad njutningsfull nöjdhet.
I ett nummer av Boards för några år sedan var det någon som skrev om sin utveckling på vågseglingsfronten från nybörjarstadiet och upp en bit. Det är en av de bättre artiklarna jag läst i tidskriften i fråga. Författaren travesterade Einsteins relativitetsteori och plockade upp den kända formeln E=mc^2. Fast istället för att handla om relationen mellan energi och massa så fick dem kända ekvationen en ny betydelse: Enjoyment equals mastering conditions squared. Inte dumt, när man tänker efter. Jag skall förklara varför.
Sedan en mindre familjär skärmytsling för tio år sedan när jag kom upp efter ett långt seglingspass och var sur (lågt blodsocker, dåligt seglat, lite pajjade prylar) och min fru undrade varför jag seglade om jag inte tyckte det var kul så har jag valt att ha inställningen att det alltid är kul att vindsurfa. Intressant nog blir det en självuppfyllande profetia. Man motar bort de negativa tankarna som ju i alla fall bara gör att det går ännu sämre. Mer harmoni. Bättre segling. Men detta till trots finns ju alltid ett litet uns av frustration där när man inte seglar som man hoppats att man skulle segla. Man kanske kan säga att det är kroppen som inte lever upp till egots föreställningar. Men mest av allt ankommer i mitt fall frustrationen av att inte göra förhållandena rättvisa. Det geniala i “mastering conditions squared” är dock att “conditions” ju kommer in två gånger: (mastering conditions)*conditions. Om det är episkt bra, tex rejält stort och sideoff, blir ju “nöjesvärdet” högt även om man kanske inte bemästrar (eller utnyttjar) förhållandena särskilt bra.
Förra veckan hade vi mycket bra segling men egentligen hade jag inte riktigt den där känslan av att göra förhållandena rättvisa. Som sagt, jag njöt ändå, men det fanns ett uns av smolk i gjädjebägaren. Bland annat hade vi en bra dag på Kanaha. Men på något konstigt sett låg jag alltid några meter fel. Jag jippade på fel våg. Det var andra på varje våg, så jag fick aldrig möjlighet att riktigt satsa. Något var alltid lite fel. Det var svårt att säga om det var förhållandena (ojämna vågor kanske, för många andra seglare?) eller jag (taskig tajming och för dålig aggressivitet?). Men idag var det som att allt föll på plats. Visserligen var det en slags konstig känsla i vinden. Som om luften var lite mjuk. Det kändes som det blåste så att man skulle flyga fram, men ändå var det allt som oftast knapp planing. Jag tänkte att kanske de fenor jag körde på min lilla 70-litersbräda inte funkade eller att brädan kanske var för liten och för böjd, men så småningom kom jag på att det var något med förhållandena för jag planade trots allt bättre än de flesta runt omkring. Med trots den mjuka luften (eller var det på grund av den och min relativt sett höga fart) hamnade jag nästan varje gång helt rätt. På rätt ställe på rätt våg och utan folk i vägen, trots att resten av North Shore stängde och hela eliten var på plats. Till och med när det var folk i vägen fanns det alltid något liten rolig yta på vågen att göra något av. Jag fick såååå sköna rides. Inget radikalt kanske, men just den där känslan av att ha överblick på hela vågen och kontroll på läget som skapar den så eftersträvansvärda kombinationen av spontanitet och planering. Och förhållandena var långt ifrån dåliga. Kanske lite sunkig vind understundom, som sagt, men vågorna var grymma. Allt ifrån lekfulla gubbhöga saker till monster på över mast. Och idag var alla varianter lika kul.
Så positivt tänkande i all ära: när segling går bra OCH förhållandena är på topp blir upplevelsen av tillfredsställelse något extra. Och så var det idag. Jag hoppas att ni alla känner igen er
Bilder? Nej. Och de skulle ändå aldrig kunna förmedla känslan. Det finns tillfällen då sexhundraåttiosex ord säger mer.
-
Ola H.;645754 wrote:Bilder? Nej. Och de skulle ändå aldrig kunna förmedla känslan. Det finns tillfällen då sexhundraåttiosex ord säger mer.Oerhört härlig läsning! Applåder!
Exakt sådär kände jag efter min [ame=”http://www.surfzone.se/forum/showthread.php?p=619694#post619694″]två sista dagar på Guincho i somras[/ame]. Det var som om hela meningen med att lära sig vindsurfa i vågor plötsligt föll på plats. Ingen som såg mig tänkte “oj, vilken koll han har!” men faktum är att för mig var det precis så det kändes. Får rysningar till och med nu när jag tänker tillbaka på det. En känsla som inga bilder kan förmedla, kanske ord men framförallt mina egna minnen.
Jösses, vad jag vill uppleva den känslan igen!
-
Sexhundraåttiosex ord säger mer än tusen bilder!
/JB
-
686-conditions helt enkelt
-
Word!
/Magnus -
…och idag var det i princip den motsatta känslan. Kuau var stort och fint, men rejält offshore och utrabyigt och desssutom rätt stökigt. Kanske borde vi gett oss ut lite senare. Eller så var det bara jag som hade en dålig dag. Dålig segling, men sjukt fina vågor, så kul var det ändå. Och om inte annat fick man ju finfin simträning, balansträning och träning på vattenstart i 3m/s.
Kanalsimningen var rejält jobbig både på in och utvägen. Ett par snubbar kom aldrig ut. En av de rutinerade localsen snurrade in och ut i kanalen 4 gånger innan han till slut lyckades simma in igen. Även jag kom snett i simningen och fick vända, segla ut och ta om för att undvika samma öde som Mag förra veckan.
Kate, jag och många till låg länge och gurglade i “the toilet bowl” nedanför Noriegas, men kom till slut ut igen.
Det var egentligen bara Pascal som konsekvent seglade där nere utan större missöden. Som synes rätt bra size i de större setten.
Johan var på ett par rejäla saker…
…och även Kate droppade in på många fina vågor
För mig var seglingen som sagt lite ofokuserad (lämpligt symboliserad av denna bild)
Men hur man än seglar en sån här dag så hamnar man alltid på några minnesvärda bumlingar och får kanske till en och annan sväng på någon mindre, lekfull sak.
Och i slutändan är det skönt när man lyckas balansera upp till kanalen igen och klarar insimningen.
Några bilder till ligger på http://gallery.me.com/ola.helenius#100183
Förutom nämnda namn skymtar Giampaolo och en teamrider från Naish (som för övrigt körde en intressant thrusterkombination med stora fenor bak och en mindre bakfena som jag själv också testat en del på lite olika brädor).Over and out.
-
Grymt!!!
-
Underbar tråd! Tack allesammans! Det töar i Gbg och även från mina ögon – Våren är på gång! Ha det göttans alla lyckostar bland vågor i värmen!
-
Ser sjukt fint ut! Grymt rippat på fetingvågorna!
Jag hade gärna varit tillbaka i den där toalettvirveln nedanför Noriegas… -
Jag vill inte förringa någon. Har heller aldrig varit på Maui. MEN, på bilderna ser vågorna ganska flacka ut. Är det bildåtergivningen som luras, eller?
-
När det gäller Kuau beror det både på var längs revet man seglar och på hur stort det är. Längs hela revet bygger vågen rätt flackt och längs ner (Noriegas) är den rätt flack ända till bryt. Men många sektioner bryter annars topp till botten, rejält brant. Däremot är det inte samma “vertikal” i vågen som på t ex Hookipa som liksom håller sig uppe utan att bryta men fortfarande med en rejäl känsla av “stående vägg”
-
Då hade jag inte helt fel. Som du förstår Ola är jag bara lite avundsjuk. ; )
Imorgon blir det isbräda på Roxen hela dan. : ) -
Man kanske kan säga att det är relativt. Tom den flackaste Kuau-sektionen slår trots allt det mesta i Sverige i fråga om “pulver”. Men helt klart har man mer tid på sig där nere, vilket gör det kul att segla där eftersom det (om man har lite is i magen) blir rätt lättseglat även om det är stort. I alla fall om det är mer vind än det var häromdagen.
Idag har det annars varit den första dagen utan vind på länge. Och hör och häpna: Ingen i familjen har varit i vattnet. Lite hemarbete för både barn och vuxna och lite fönstershopping följt av grillning hos Johan och Kate.
Men igår var det en kul Hookipadag. Fortfarande offshore och löjligt byigt, men det var den där bekväma storleken på dryg gubbe (med set upp mot logo) som gör vågen relativt lättkörd. Keith och Levi var tillbaka från någon resa och frågar ni mig så seglar faktiskt även dessa två rippers som bäst i de små vågorna (även om dom givetvis undantagslöst är på de logohöga snarare än de gubbhöga). Att titta “up the line”, in i vågen när man är på väg ut och se någon av dessa herrar rida är en magisk upplevelse. Jag gillar alltid att se andra segla ur den vinkel, även hemma i Åsa, men här är det nästan som att se två illusionister in action. Farten, men framför allt hur sjukt brant de går nedför vågen och sedan – nästan omedelbart efter – hur sjukt vertikalt och sent de går upp och träffar läppen igen är något alldeles extra. På Maui ser man ju extremt duktiga seglare vart man än är och även på t ex Kuau känner man sig som en nybörjare i jämförelse. Men när man ser Keith och Levi så är det verkligen som att komma till en annan planet. Återigen – det är ytterst sällan som vidden av det hela framgår på film eller syns på bild. Så vill jag också segla. Och nog måste man hysa (van?)föreställningen om att man kan komma lite närmare om man bara fokuserar på att göra det, eller hur? Nästa gång det blåser skall jag också gå supersent, träffa läppen snett underifrån, komma runt, över och ut och gå rätt in i nästa sväng. I alla fall skall jag fortsätta drömma om det. Inte bra drömma om själva svängen utan drömma om att jag faktiskt försöker mig på den. Ni hajjar skillnaden, eller?
Men tills dess får ni hålla tillgodo med ett kort klipp från den krassa, mindre vertikala och avsevärt långsammare verkligheten som går av stapeln längre från den kritiska sektionen.
[ame=”http://www.youtube.com/watch?v=EcKrDvwGOgM”]YouTube – 110203 Hookipa[/ame]
Här är en bild från Jimmie Hepp också:
-
Såg ju trist ut. : )
Logga in för att svara.
