-
Rekreationssurfa?
-
Mine 2 ören…
Jag har vindsurfat sedan 1980 (dock med några års uppehåll på 90-talet), sätter diverse oldskool trick, dock inga nya än, älskar stora vågor och faktiskt inte haft en bräda över 100 liter sedan 1985. Väger 87kg.
I våras köpte jag en Starboard Go 165 samt ett 9kvm segel för att ha vid alla lata sommardagar när det ofta blir väldigt lite surf annars.
Min högst personliga åsikt är att alla de som snackar om att en så “stor” bräda skulle vara tråkig så fort man lärt sig kryssa/stagvända/gippa, vet tyvärr inte vad de snackar om. Antingen har de inte seglat på en, eller så kan de inte segla.
Det är sjukt mycket fart i denna breda men korta bräda och den planar extremt tidigt. Den gippar dessutom förvånansvärt snabbt och går som på räls när man tryckt ner kanten. Tro mig, det krävs lite tillvänjning jämfört med en 236cm lång vågbräda jämfört med denna plattform, men när man väl förstått att stå bredbent och långt ut på kanten, så blir man grymt överraskad!
När man inte har lust att ligga och bränna fram och tillbaka och gippa, så tar man ett lite mindre segel och går ut och övar segeltrick/backwinded etc.
För den som är helt nybörjare så är brädan tillsammans med Starbilizers (ett slags breda fenor som skruvas på sidan av brädan. Istället för centerbord för de första gångerna innan man lärt sig plana) fantastiskt stabil. Betydligt mer stabil än de freeride-brädor som nämns här. Jag har lärt upp ett antal kompisar på denna brädan och är förvånad över hur snabbt (1 timme som mest innan de seglade iväg, vände och kom tillbaka!) man lär sig idag jämfört när jag själv lärde mig på en 370x65cm pråm 1980.
Nä, du kommer definitivt inte slänga Go’n efter en säsong. Snarare är det så att du kan skippa ett helt steg med brädor och skaffa dig en andrabräda runt 100 liter när du väl tycker att Go’n sätter gränserna för din segling. Perfekt att ha Go’n för vindar upp till 8 m/s och sen hoppa på den mindre brädan.
Go(!) for it!
-
Yes! Äntligen ett positivt svar till GO’s fördel
Det jag läst på nätet är att en GO faktiskt inte bara är en utpräglad nybörjarbräda utan också en slagtålig lättvindsracer.
Kanske inte lika trixig som en Carve161, men den verkar helt klart fylla mina cruisingbehov (rekreationssurfa) som faktiskt den här tråden handlar om.Eftersom jag inte är så tokambitiös, har dålig balans och är för feg och styv i kroppen för att sätta volter och trix så tror jag en GO blir fin att cruisa runt med.
Skickade ett mail till surfcompaniet om de kan ge ett paketpris på en GO 170(2005) + 6.5 segel + mast + div…
Får se vad de säger? -
pråm det duger lr?
-
Svar till:
Yes! Äntligen ett positivt svar till GO’s fördel
Eftersom jag inte är så tokambitiös, har dålig balans och är för feg och styv i kroppen för att sätta volter och trix så tror jag en GO blir fin att cruisa runt med.
[/ QUOTE ]
Du kommer säkert kunna behålla din Go ett tag. Jag har lekt med tanken på att skaffa nåt liknande, fast kanske en Bic Nova snarare, den är ju en “förklädd” formula. Jag har inte råd.
Däremot tycker jag du verkar ha lite “fel” uppfattning om vad som är läskigt och inte inom vindsurfing. Vågor och hopp behöver inte vara det, plattvatten kan vara det. Bland det läskigaste är att slöra brant med en snabb bräda på platt vatten med riktigt mycket drag i seglet. Det går alldeles sanslöst fort och det är lätt att inse att om nåt går galet så dyker man med skallen rätt in i masten.
Å andra sidan, vågor känns oftast mer som lek än som adrenalinkick, samma sak med hopp. Stampa ifrån på en tvåmetersvåg i 15 m/s så upptäcker du snart att det får plats ett tvåvåningshus mellan dig och vågdalen nedanför, då lovar jag att hjärtat åker upp i halsgropen, men ett litet hopp på en liten skvalpvåg som knappt går till knäna upplever i alla fall jag mer som ett litet ystert glädjeskutt än som ett jagande efter kick.
Att rida en knappt meterhög våg är nåt liknande. Det är som en berg- och dalbanetur av det beskedligare slaget, fast du styr själv. Vågor är skrämmande:
-
[*]Om de är stora som hus. Vurpar man framför en riktigt stor våg, kan man tryckas ner tio meter under ytan eller mer.
[*]Om det är grunt och vågorna är stora. Om vattnet grundar upp från flera tusen meters djup till en meter på en sträcka av bara nåt tiotal meter så kommer vågen bryta med ofattbar kraft, befinner man sig på fel ställe blir det mos av en. På Tahiti finns ett känt ställe av det slaget, Teahupoo.
[*]Om botten är av det läskigare slaget. Det finns vågor som bryter över rev som är vassa och taggiga, och bottnar som är såna att man kan bli fastklämd och inte komma loss. Surfar du på såna ställen, beundrar jag din våghalsighet.
[/list]I sverige finns det rätt få vågor av det slaget. Det värsta jag har råkat ut för är vågor som varit stora nog att ge en viss känsla av frustration, mycket på grund av ringrostighet. För några år sen gav jag mig till Varberg utan att ha seglat nåt på en handfull år. När det vinden väl kom så var det 17 m/s och 1-2 meters vågor vid norra udden. Väl därute insåg jag att jag knappt hade en chans. Det givk bra tills jag vurpade, sen… Nästan uppe på brädan, sen kom nästa våg och slet grejorna ur händerna på mig. Min vågbräda har rätt rak bottenform, att hindra nosen från att dyka utför en våg visade sig vara lättare sagt en gjort. Till sist den frustrerande känslan av att den bräda som är så snabb på plattvatten inte kunde hålla jämna steg med vågorna. Gång på gång blev jag “omkörd” av vågorna och hamnade i vattnet igen. Frustrerande, men inte skrämmande. Trots allt ska man vara medveten om att så länge det går vågor så kommer man garanterat iland om dan behöver det.
En sak till: Hoppen jag fick den dagen var härliga. Så höga så det kändes som jag var en bit uppe i himlen, inte så höga att jag fick panik! I slutänden faktiskt en härlig dag.
Sammanfattning av alltsammans:
Valet mellan att “Cruisa” och att söka adrenalinkickar är i viss mån en fråga om förhållanden, men minst lika mycket en fråga om val av utrustning. -
Lustigt med Rasmus påpekande att det kan kännas otäckt när det går snabbt på platt vatten! När min polare som normalt vindsurfar på en röd Fanatic Bee??? testade min Lorch Silver Dolphin i platt vatten blev han rädd!
Han uppplevde att han fick tunnelseende och att det gick snuskigt fort. Han var även rädd att brädan skulle driva från honom om han ramlade.
Själv är jag en ganska försiktig “ståsurfare” men ändå vågar jag hänga kvar och njuta när det går riktigt fort.
Per-Arne -
men hallå! jag var faktist positiv till den typen av bräda men du kanske inte läste mitt inlägg tråden har ju blivit rätt lång nu
-
Svar till:
Yes! Äntligen ett positivt svar till GO’s fördel
Det jag läst på nätet är att en GO faktiskt inte bara är en utpräglad nybörjarbräda utan också en slagtålig lättvindsracer.
Kanske inte lika trixig som en Carve161, men den verkar helt klart fylla mina cruisingbehov (rekreationssurfa) som faktiskt den här tråden handlar om.Eftersom jag inte är så tokambitiös, har dålig balans och är för feg och styv i kroppen för att sätta volter och trix så tror jag en GO blir fin att cruisa runt med.
Skickade ett mail till surfcompaniet om de kan ge ett paketpris på en GO 170(2005) + 6.5 segel + mast + div…
Får se vad de säger?[/ QUOTE ]
ey du vet man ser bara det man vill se den är säkert jätte kul första gången men det är en easy rider också… 😛
en lite större freeride är det du har kvar längst…
-
Asså easyridern ska man nog jämföra med starboard start. Go är mer som evolution 360 tror jag.
O att go är bättre en easyridern e det nog inget snack om. -
när man e trött på den kan man ju sätta ben på den och göra om den till ett trevligt bord
-
Du kan få köpa min Go 165 till vinterpris. Mast, segel etc. har jag också… Kontakta mig via konfen…
-
Svar till:
Lustigt med Rasmus påpekande att det kan kännas otäckt när det går snabbt på platt vatten! När min polare som normalt vindsurfar på en röd Fanatic Bee??? testade min Lorch Silver Dolphin i platt vatten blev han rädd!
[/ QUOTE ]
Det är väl inte så konstigt? Nu skall sägas att farträdslan är en av de saker som får mig att älska vindsurfing, men ändå, det kan kännas otäckt. Jag har varit rädd på surfbrädan två gånger i år: När jag stack ut med 6.6:an på min gamla RRD 286-prototyp från -96 när de andra körde med 4.2 kvadrat, och när jag gav mig ut med 9.7:an i 10 m/s och lättvindstrim på nedhalet.
Att du, som kallar dig “stel gubbe” inte har problem, förvånar mig inte. Farträdsla är en vanesak. Första gången jag klev ombord på en snabb bräda (Tiga 275 ACR), var jag rädd. Nåt år senare hade jag min RRD, i jämförelse med Tigan var den en raket, men nu var jag inte rädd. Det var min bräda, stropparna var inställda så de passade mina fötter, så brädan skramlade inte runt hejvilt, och jag var tillvand på farten.
Nu har jag inte haft tillfälle att segla RRD:n särskilt mycket på senare år, den är för smal för att vara användbar på Görvälns byiga vatten, och de gånger jag seglar den, blir jag oftast rädd så fort jag kommer upp i planing. Det känns ovant, det går fort och belastningen på underbenen är enorm. Det känns som att jag när som helst inte kommer orka hålla brädan på rätt köl längre och att det kommer leda till en otäck vurpa, typ. Men det kommer ett nytt år och då ska jag vänja mig!
-
Halloj trådskapare och Vinta….
Måste oxå plussa dessa fetingbrädor! Fick tillfälle att segla Nova(bic´s “GO”) och med centerbordet iskruvat och en bris i 4.2:an var det hur kul som helst att lättvinds-tricka. Hör och häpna när jag under en något kraftigare vindpust lyckades pumpa upp den i full planing! MED 4.2:an!
Att försöka carve-gippa med centerbordet på gick dock mindre bra. Men under planing i fotstropparna gick det faktisikt fint…
Ett stort plus till dessa typer av brädor alltså.
Framför allt för lite tyngre seglare(själv flugvikt).Really nice shit asså
/calle
-
Min ettöring… 😉
Jag håller med Vinta_Kestrel (vars nick förresten säger allt om att han hållt på nästan för länge med det här, ah!).
Själv har jag guppat runt i vikar å på hav sedan 1985, så man är ju junior i sammanhanget.
I somras köpte jag och en kompis som vill komma igång gemensamt en RRD EasyRider. Han skall lära sig på den åsså tänkte vi ha den som sommarcruiser ute i skärgårn. Kul för kompisar som kommer förbi och barn att sitta å plaska på, var tanken. Och så har det verkligen blivit. Kompisen har lärt sig otroligt snabbt (visst, han har viss talang, medges motvilligt) och är inte det minsta trött på brädan. Själv såg jag fram emot att få lära andra surfa!
Det som varit lite oväntat är när jag kryssat ut på denna skumgummibeklädda nybörjarskapelse… Det är riktigt skoj! Kompisen som skulle lära sig tyckte nog att jag var ute väldigt länge “hörru, ta din egen bräda!” var en kommentar som kom rätt snart… Planar lätt, PERFEKT att träna manövrar på och så vansinnigt mycket bättre än tidigare nybörjarbrädor som jag både lärt mig på och testat tidigare. Håller med de som säger att en Evolution nog är skojsigare för de med lite ambitioner, men skriv inte av en modern nybörjarbräda som “tråkig och trög” innan man testat själv.
Tycker att det är en stor fördel att dessa brädor är hållbara. Det är skönt, framförallt i början, att kunna vara lite ovarsam med grejorna och inte oroa sig för att tappa masten på nosen å så.
Så – även jag tror att en GO kan vara kul bra länge och kompletteras med fördel med en mindre bräda när man börjar bli duktigt. Då kan GOn användas som cruiser och lånas av kompisar å så.
Att köpa en beggad Formula som nybörjarbräda är väl en tanke. Men jag tycker att det går bört av tre anledningar:
1. Ömtåliga. Formula är tävlingsbrädor och tål inte mycket stryk alls.
2. Gjorda för hög fart på kryss och djupa slörar. Det är inte särskilt bekvämt att segla formula på halvvind, något man gör ganska mycket i början (och som många av oss fortfarande gör, ah!)
3. Risiga att manövrera. En mer freeride-orienterad bräda är klart lättare att lära sig gippar och slag på. Mer följsamma i manövrarna, helt enkelt.Men visst, vet man att man kommer att satsa och är ute efter en lättvindsraket till grymt bra pris så är ju en beggad formula nästan oslagbar. Men då skall man ha rätt förväntningar oxå.
Lycka till å Surfa På!
-
För mig som väger 88 kg var det perfekt att vara nybörjare på en Fanatic E-ray 170 (bred och platt – nästan lite av Snik-Formula). Lite lite lite svårare än de rena nybörjarbrädorna, men inte mer än att det var helt ok. 3.e gången gick det ganska bra att hålla balansen och få lite fart. Typ 7.e gången gick det så pass bra att jag var riktigt nöjd och vågade brasssa på en smula. Idag, efter 3 år går det utav bara ….. med SAMMA bräda men med klart större segel. När jag i somras prövade en av dessa brädor som saluförs som nybörjarbräda blev jag ACK SÅ GLAD över att jag inte valde en sådan tung och otymplig bräda. Fortfarande har jag 4 år kvar innan jag kör brädans register fullt ut (tror jag). Den håller för många kastfall rakt in i nosen, men inte hur många som helst. Slog upp ett hål i somras i då jag körde 8 kvadrat i 12 m/sek, passerade biltema på hemvägen och plastade igen hålet med glasfiberarmerad plastspackel. Dagen efter var det full fart igen! Jag är med andra ord mycket nöjd med brädan.
Den är dessutom så pass stabil att det är helt oproblematiskt att “cruisa” fram i mycket lätta vindar samt dra rigg från. Det är så pass lätt att dra rigg från den att jag inte ser något behov av att lära mig vattenstarta, även om det ibland skulle kännas lite proffsigare
Mvh Jörgen, som nu snart är 2-barnsfar och fått mängder av vagnar, badkar, 3-hjulingar osv osv framför prylarna. Hmmmmmm, undrar varför.
-
Sådana brädor kan man ha riktigt kul med, håller med, har en liten mindre än den (Fanatic Bee 144) som cruisingbräda och den är fortfarande riktigt skoj att köra med.
Men, jag tycker du ska omvärdera det där med vattenstarten, lär dig den så fort du kan komma åt! En helt ny värld av brädor kommer med i spel och en annan typ av segling, mer fotstyrning och mera ‘loose’ känsla. Det är klart, med rätt teknik så kan man dra rigg på alla brädor men det är inte kul att stå med vatten till knäna varje gång man ska iväg.
Dessutom, om du lär dig vattenstarta så kommer du vara mycket snabbare iväg igen när du faller i även med din stora bräda.Irie Man
Logga in för att svara.
