-
Sandy Point 4/1
Nu är jag hemma i vinterlandet igen, usch. Måste härda ut tills nästa surfresa om ett par månader…
Som många kanske läst på min lilla blogg så vart jag på en blixtvisit på Sandy Point. Förmodligen de snabbaste stället i världen. Det är iallafall det ställe i värden med mest postade sessioner över 40 knop. Vi var egentligen på semester i Sydney-trakten, 100 mil därifrån, men nyfiken som jag var så kände jag att när jag ändå var så nära så ville jag titta till stället. Innan jag åkte ner så kontaktade jag Tom Chalko, (en avhoppad vetenskapsman som bor i regnskogen ca 4 mil från SP), han seglar på Carbon Art, dvs samma brädor som jag, så jag tänkte att det kunde underlätta. OM det skulle råka vara storm när jag kom dit så vill man ju inte åka runt på vad som helst. Nu blev det emellertid så att det knappt blåste alls när vi kom ner. Prognoserna i Australien (även Windguru) är betydligt sämre än här uppe. Det enda som stämde hyggligt var vindriktningen. Väl hemma hos Tom så frågade han om vi ville gå på trekking i regnskogen eller åka och vindsurfa. Det var nästan stiltje, men jag sa att jag ville åka och titta på Sandy Point. Eftersom jag inte hade takräcke så åkte Tom med och transporterade grejorna. Väl framme så var det flera gubbar ute, det blåste väl ca 8-10 m/s och jag riggade Toms största segel, ett 6,3 m2… Han är bara en tvärhand hög och liten och tunn.
OK, go out and sail, sa Tom. Knappast tänkte jag, för medans jag hade riggat så mojnade vinden till ca 5 m/s. Och hans fen-garderob var ungefär en hundadel av min, så jag fick ta men egna största medhavda fena, en C3 Venom på 28 cm. Alternativet var att låna en 40cm från honom, och det hade knappast funkat bra med det lilla seglet. Jag blev dock ganska förvånad när jag planade iväg. Futuran på 101 liter var väldigt lättdriven och det lilla seglet gick att pumpa ordentligt. Normalt sätt är jag försiktig när jag lånar andras prylar men denna gång så var det en Naish Race 85%-mast och en X9-bom båda ganska nya så de borde hålla.
Vinden kom från öst, vilket innebär att det platta vattnet var på andra sidan mot där man sätter rekord. SP är en slags innanhav, som en stor insjö men den har en rejäl förbindelse med havet och därmed så åker tidvattnet in och ut. Under tiden vi seglade så sjönk det med cirka 1 meter. Det innebar också att jag hade motström med 2-3 knop. Lite frustrerande när man har bra planing och hyggligt tryck och bara gör 28 knop på GPSen. Mot-strömmen gjorde också att sjön blev väldigt krabb och stötig. Även på kryssen när man lämnade sandbanken så var det stötigt sjö. Jag seglade i cirka 4 timmar och vinden var runt 5-7 meter men en och annan vindby på uppåt 10 m/s. På slutet tunnade vinden ut, men jag bad ändå Tom att få byta Starboard Futuran mot den Carbon Art SP50 som han seglade på hela dagen. Vipps så hade jag nästa 5 knop mer. Kändes väldigt skönt att segla på en CA. Dock så blev det bara en runda, fick köra en lång bodydrag hem.
Summa summarum. SP är ett fint ställe. Enligt Tom så är det speed-förhållanden cirka en gång i månaden och rekordförhålladen en gång per år. Och enligt honom så är det ingen ström alls. Det påstod han att det inte var när vi seglade heller. Men det var det. Så från och med nu så tar jag alla s.k. rekord med en rejäl nya salt. Jag gissar att ganska många repor på t ex Sandy Point, Holland, South End och Dungervan har en medström på 2-5 knop. Detta stärker min syn på att riktiga speedtävlingar ska köras på samma ställe vid samma tidpunkt, snarare än enskilda privata rekordförsök. Hursomhelst så är SP ett skönt ställe som jag kan rekommendera, dock lite långt bort kanske… -
4 Svar
-
Tack för läsvärd rapport, Anders.
Synd att du inte fick mer vind.
Mvh / Mick -
Ja det låter mumma !!! Vi får väll se
Om man hamnar där någon gång!!
Mycket bra BQ!!! -
Daniel, vi ska ju bli som Badjanne när vi blir stora! Därför kommer vi hamna där!
-
Kanonartikel Anders
Nu har jag sex dagar kvar till min lila trip.
Logga in för att svara.
