• Konfen Vindsurfing

  shapes – vågbrädor och andra hårdvindsbrädor

  Posted by dude on 11 mars, 2005 at 19:38

  Jag tänkte att det skulle vara kul och intressant att få igång en diskussion om shapes, för vågbrädor och andra hårdvindsbrädor då. En tråd några veckor sen, Vilken är bästa vågbrädan?, handlade om shapes lite grann men ändå inte.

  Det finns egentligen inte någon bästa vågbräda. Mycket handlar om vad du vill ha. I dessa år med intågandet av stubbien finns det verkligen mycket olika shaper att välja bland. Var och en ger speciella egenskaper för dig som seglar i hård vind eller vågor.

  Inte många av oss känner till de viktigaste detaljerna i en shape och därtill vad som bäst passar en själv. Så jag tänkte aktualisera shapes och vad de ger för egenskaper.

  Ta den brädan jag seglat på från i somras tills nu, en Fanatic Goya ProModell på 252 lång, 53,5 bred och 78 liter. Den utmärks av

  * ganska rak rocker i aktern och
  * skarpare (inte lika avrundade kanter) även lite längre fram (för att vara en vågbräda).

  Både i aktern och lite längre fram skulle jag säga att den har medelfyllig volym och medeltunna kanter.
  
  Den relativt raka rockern
  
  ger brädan tidig planing för sin volym. Kanske hjälper även de skarpare kanterna till.
  
  Men de skarpare kanterna ger främst en mer “locked in” känsla i svängen.

  När jag varit på västkusten och seglat på de större ytorna mellan och framför vågorna har jag älskat den skarpa skärande svängen. Det är definitivt någonting jag vill ha kvar och ofta få uppleva i min vågsegling. Men de skarpa kanterna gör också brädan mindre förlåtande. Om du tappar balansen och trycker mycket på ena kanten ofrivilligt så skär brädan en sväng även om du inte vill. Den här brädan är någonting för oss när vi har mycket energi, är på gång och vill ha direktfeedback från brädan. Den är inte för när vi är trötta och kör i stökiga förhållanden.

  Den raka rockern gör den definitivt roligt lättseglad och lätt att hoppa med. Det är någonting som jag gillat både på västkusten och på Torö. Den kommer igång på korta accelerationssträckor mellan torövågorna och släpper också lätt från vågtoppen för lätta hopp.

  RRD wave Cult 55 -01 med 85 liter känns faktiskt inte det minsta större än Fanatic Goya ProModell 00 som ska ha 78 liter. Men culten är helt i andra spektrat av känsla. Nu har jag ingen wavecult att ta bilder på men den har riktigt runda kanter och det känns verkligen i seglingen. Det lär vara en riktigt uppskattad bräda på västkusten. Och kanske är det just för att den är en riktig trivselbräda som inte straffar dig för små misstag i din segling. Men känslan är som sagt väldigt annorlunda mellan RRD wave cult 2001 och Fanatic Goya PM 2000.

  Just kanterna gillar jag själv väldigt tunna. Och det är klart att de minsta side-shore-vågisarna alltid har haft tunna kanter. Men vad om lite större brädor? Här är lite bakgrund.
  Min JP Freestyle 93 2003 (60,5 bred och 256 lång) har väldigt tunna kanter för att vara en freestylebräda – jag har faktiskt inte sett någonting liknande, och jag gillar den skarpt i svängen. Alltsedan freestyle kommit bort från old-school där även en bräda med skönt bra skär prioriteras, ja säg 2004 och framåt, så är freestylebrädor “chunky” i häcken. De är höga för att inte sjunka igenom i trick man kommer ut halvplanande. Men det tar ju som sagt från känslan i all typ av sväng med brädan.
  2002 tjackade jag Starboards Acid 88:a som fått underbara utsagor. Jag tänkte, perfekt stor vågis för vågridning i döende vind på Torö som så ofta är. Måtten 56 bred, 252 lång och 88 liter säger sin del, men hur är det med kanterna då? Jo, den här brädan hade så klart tjockare kanter än de mindre Acid:erna. För mig planar den här brädan till och med upp tidigt med 6.2, (jag väger 70 kg så ni kan relatera,) och det är de tjocka kanternas förtjänst. Men brädan svänger som en stor motsträvlig björn under mina fötter, jag kan inte trycka ner kanten och få något starkt bett. Det är här vi börjar komma in i kärnan av ämnet. Jag sålde nämligen brädan till en kille i nittiokilosklassen och han älskar skäret och bettet i brädan (kan vi få konfirmation på den punkten Xav? ).

  Nog med bakgrund. Jag vill ha större -läs bredare- brädor med tunnare häck, eller gärna tunnare profil rakt igenom. Vi pratar vågbrädor eller alla brädor ämnade för skön sväng. Varför nu nästan alla större brädor är tjocka/höga i häcken med feta rails kan vara att större brädor av en serie (t ex ACID 62, 70, 74, 88 & 94) ges en högre häck för att det passar tyngre personer. Ett rykte jag hört är att brädor alltid tjockas till när det skickas til serieproduktion. Om det skulle vara för att vi dödliga seglare inte anses kunna plana upp eller flyta med en tunn häck eller av någon annan anledning skulle jag inte kunna veta. Sen om det har börjat med att shape:ade brädor när de kommit till produktionspressarna alltid tjockas till av någon produktionsteknisk miss vet jag inte…
  Redan idag anpassas vågbrädor, och alla andra planingsbrädor, efter shaparens eller Pro-seglarens vikt. Man tar en prototyp, sticker ut och selgar med den, och testar hur den svänger. En tyngre testare som Antoine Albeau eller någon av Pritchardbröderna gräver lätt ner och får bett med relativt tjocka rails medan Ricardo Campbello eller Kauli Seadi kräver lövtunna brädor i jämförelse. Antoine väger 95 kg, Kevin Pritchard 90 kg, Ricardo 63(!) kg och Kauli 70 kg. Själv skulle jag som väger 70 kg aldrig köpa en bräda designad av Antoine Albeau, Björn Dunkerbeck eller Kevin Pritchard. Däremot skulle jag gärna köpa en som Ricardo gjort och kanske även en som Kauli gjort. Grejen är sedan den att alla dessa proffs är otroligt säkra, har grym känsla och lätt hittar hur man trycker i svängen för att få det där riktiga bettet. Vi dödliga som inte får lika mycket tid på vattnet behöver nog lite tunnare kanter för att snabbare hitta bettet. Grejen är ju den att kör vi aggressivt med samma bräda som ett proffs i vår egen viktklass så trycker brädan tillbaka lika hårt som proffset gillar. Jag kör därför gärna med lite tunnare kant än proffs i min egen vikt. Som det också är köpte jag min JP Freestyle 93 av just Ricardo.

  Seriöst, är det ingen av er som tänkte på det här förut?

  Antingen så tar vi konsumenter reda på de seglare bakom brädor i vår egen viktklass och satsar på brädor från just dem. Eller så kan tillverkarna skapa olika viktklasser av brädor och göra det lite enkelt för oss konsumenter.

  Med dagens datordesignade brädor torde det vara enkelt att öka och minska railens tjocklek och då även brädans volym för att anpassas för olika viktklasser. Det skulle kanske till och med öka efterfrågan på nya brädor för att vi just kan få individuellt anpassade brädor. Tillverkarna verkar ju idag ha problem med att öka vår benägenhet till att köpa nytt just för att det inte finns ‘förbättringar’ att göra längre.

  Om du inte riktigt hänger med på hur det fungerar det här med relationen vikt — tjocklek på brädans kanter. Ta en bestämd bräda. Väger du mer så kan du trycka ner större volym av kanten i vattnet och väger du mindre får du inte ner lika stor volym av kanten i vattnet. Med en bestämd bräda så kan alltså den som väger mer alltid få ner mer del av kanten i vattnet medan den som väger mindre får ner en mindre del av kanten i vattnet. Och det är bara för att den som väger mer får ner mer volym av kanten. Om vi då i stället anpassar kantens volym så att de personer som väger olika mycket får ner lika mycket kant så får de båda lika mycket bett och kontroll i svängen. Det spelar ingen roll hur bred brädan är, för du vill alltid få ner en viss del kant i vattnet. Och ju mer kant du får ner, desto mer bett får du i svängen.
  Det här öppnar i och för sig upp ett problem. Brädor svänger för bra. Och liksom i skidåkning blir det vanligt med kompression och vridning i knän…
  Det blir ju fortfarane upp till oss konsumenter att välja en bräda med just så tunna kanter som vi själva vill ha. Och jag kan tänka mig att om man siktar på att svänga i lite lägre farter och inte vill tappa planingen där så kan lite tjockare kanter rekommenderas. Det är alltså upp till var och en av oss att gå lite upp eller ner från vår egen viktklass av brädor för att få just de egenskaper vi vill ha för ändamålet.

  I alla fall.
  Nu när första stubbie-generationen kommit ut på bred front, är det just en tunn häck som jag själv utlyser. Här verkar EVO vara rätt bra ute med små proseglare. Jag kommer dock inte ihåg vilka de var, så jag kan ha för mig att det var så. Designer är Per Andersson, men han känner jag inte själv till någonting om. Vem förutom Scott Carvill som är med och ger input på brädornas shape vet jag inte. För övrigt har jag inget data på Scotts vikt.
  Själv har jag redan slagit till på en Angulo Amigu 7’4″ vilken är shape:ad för Josh Angulo på 85 pannor vad jag vet. Dessutom ser brädan faktiskt rätt tjock i kanterna. Vad tycker ni själva?
  [img]http://www.surfzone.se/pp_data/503/79320050311_115524-med.JPG[/img]
  Den kommer nog inte att ha det bästa eller det mest lättkontrollerade bettet i hög fart för mig, men kanske för en 80 kilosperson och definitivt för en på 90 kilo. Men Torös och Sveriges vågor är lite långsammare, så hastigheten kommer inte vara den högsta där så de tjockare kanterna kanske hjälper till att hålla farten uppe i lågfartssvängar. Vi får se när säsongen börjar!

  dude replied 19 years, 9 months ago 1 Member · 0 Replies
• 0 Replies

Log In to Reply