-
Shit vad det gick av!!!
Av Jonas Kullendorff aka. ”Tönt”
Lätt molande huvudvärk, desperat sökande efter skydd mot ljud och ljus, ett relativt kraftigt hat mot kort och gott allt och alla och en törst som inte var av denna värld, dagen började bra. Efter ett kort rådslag och briefning med grabbarna bestämdes det för att det gick av utav bara den i Klagshamn så dit skulle vi, tanken var att vi skulle träffas 20 min senare hos C ”klassmorfar” Lewold… Efter 1,5 timme var vi hos honom och började misshandla den stackars Chryslern innan det bar av till Lomma. X antal timmar efter utsatt deadline var vi så slutligen på väg med förväntan och god stämning i packningen….nåja, vi var iaf på väg. Resan förflöt ganska stillsamt tills Alex, till synes trött på livet bestämde sig för att testa sina och bilens gränser i en kurva, stämningen steg.
Vi rullar in på grusvägen och försöker alla på sitt håll förtränga faktumet att träden rör sig långsammare än Peter Harryson på 100 meter och försöker intala oss själva och de andra att ” man ser det ändå inte på träden”, ”det blåser bra när vi väl är framme om 300 meter”. Vi lurade naturligtvis ingen, och om vi gjorde det fick den arme saten snart tänka om. Vi var alltså framme och det blåste helt enkelt förbannat måttligt. Clemens drog då igång ett streak av närmast absurt positivt tänkande och började rabbla ett mantra om att det var ökande med ett glättigt leende. Det övervägdes att sätta en morfinpil i honom och låta grabbarna i vita rockar sätta honom i madrasserad cell då misstanke fanns att nederlaget påverkat hans redan ganska grumliga psyke, eller helt enkelt klubba honom likt en norsk säl. Stämningen nådde nu sitt klimax och man kunde ta på irritationen i luften. Efter cirka 30 minuters patetisk hoppfullt väntande började hemfärden ackompanjerad av oanständiga radioprogram som kommenterade saker som likt balrogen i sagan om ringen aldrig borde ha grävts upp och få se dagens ljus. Bilfärden ganska händelselös, torra skämt avlöser varandra, mord planeras i det tysta. Då liksom en blixt från klar himmel inser vi den gudomliga möjlighet som uppenbarar sig: som vi sett och kommenterat på ditvägen går EM och SM i plöjning av stapeln i Alnarp och 2002 års världsmästare kommer från vår lilla by. Få sekunders eftertanke på vad vi ger oss in på och sen bär det av. Väl framme ångrar vi den tidigare allt för korta eftertanken och nu börjar man allvarligt oroa sig, vad är det egentligen vi gett oss in på?
Logga in för att svara.