-
Shortboard-oskulden tagen!
Det är lika bra att erkänna direkt, jag har aldrig kört “riktig” short board förut. Sedan jag började min surfkarriär för ungefär 20 år har jag åkt runt på pråmar, long boards, coarse racers, större freerides etc. Tills idag.
Spanet
Det började för ungefär två veckor sen, jag hade fått span på en begagnad JP FSW 98L som borde passa perfekt för min vikt på 75kg och kompetensnivå. Sagt och gjort, efter en snabbare förhandling med frugan satt vi båda i bilen tillsammans med vår lille son för en 20 mils tripp (visserligen i kombinerat syfte att träffa lite släkt, men ändå). På vägen upp började jag få fjärilar i magen, skulle det vara en bomkörning, kanske var det fel bräda för mig, etc?Första träffen
Väl framme stod man som en fjunig femtonåring på väg att köpa sitt första paket kondomer. “Asså, hade ju tänkt att detta skulle bli min nya störstbräda” hörde jag plötsligt mig själv säga lite kaxigt samtidigt som jag undrade vem jag egentligen försökte lura (förmodligen mig själv). Men brädan var fin så affären blev snabbt avklarad och den lastades varsamt upp på det nyinförskaffade takräcket i en alldeles för stor board bag.Väntan
Sen började väntan på vinden. Söndagen såg visserligen lovande ut men min snälla frus stora tålamod har även det begränsningar så det blev snällt att gå på stan och städa lägenheten för att visa att även surfsnubbar faktiskt kan vara riktigt trevliga och ordentliga äkta män. Kollade SMHI:s prognos och minsann om inte slutet av veckan skulle kunna bli något. Så igår kväll packades bilen med “lillan” samt tillbehör för en premiärtur i gryningen. Kom ut till spotet halv sju men det blåste inte nämnvärt mycket (kanske 7 m/s) och det var riktigt lågvatten. Nåväl, ändå ett bra tillfälle att lära känna varandra tänkte jag och riggade 6.7 och stack ut.Första Gången
Första vändorna var lite fumliga, men det kändes helt rätt med en gång och jag kunde i mitt liv inte förstå varför jag inte hade provat på detta förut! Det jag trodde skulle vara svårt (t.ex. beach-start och vattenstart) var snarare lättare pga att häcken på brädan sjönk ner och gjode uppsteget mindre. Visst fick man vara väldigt nätt på fötterna, men brädan blev aldrig en ubåt utan gick lätt att få upp till ytan igen genom att varsamt omfödela kroppssvikten. Efter ett tag började vinden öka något och jag satte ett par tre-fyra gippar på raken (dock utan planing). Plötsligt i en vindby fångade jag en dyning och fick den första halvsekunden planing och lyckan var total :smile:. Lite som en orgasm efter mer än en timmas förspel (om än på ett ganska annorlunda sätt).Efteråt
Vinden dog ganska snabbt efter det och det blev att rigga av å åka till jobbet med ett härligt flin på läpparna samt ett svårslaget “knullruffs” i håret :blush:. Och den enda tanken som far runt i huvudet nu är: “varför väntade jag så länge med detta?”. Så till alla er som går å klurar på en mindre bräda: slå till nu och börja leva det riktiga livet!
Logga in för att svara.