-
Ska det här bli ny standard på vågbrädorna?
-
Jag körde tri-fin med liknande setup som Witchcraft från 93-2000 (oftast tre st 12.14cm fenor med de yttre lätt assymetriska). Jag håller med om mycket de säger. Speciellt förhållandet mellan en viss form av “loosehet” som de korta fenorna gav och förmågan till helt fantastiska höjdtagningsegenskaper (som också var otroligt bra även i låg hastighet). Däremot så håller jag inte med om att tri-fin inte är lite långsammarem för det är de. Men Wtchcrafts huvudpoäng när det gäller hastighet, dvs att man “i medel” kör fortare och dessutom har bättre hastighet när man som mest behöver den (kryss och taskigt drag), håller jag med om.
Problemet med tri fin (och det här har jag också hört från duktiga seglare som testat nyligen) är att brädan liksom blir lite “låst” i toppsvängen. I låga faster är det här snarast en fördel, men när det går fort finns stor riskt att bräden blir oförlåtande. Twin är i det här fallet en HELT annan sak och rent teoretiskt är skillnaden antagligen att man inte låser upp vattenflödet i själva tailen med någon fena med twin utan har en liten och ltthanterlig fena rätt nära foten. Med tri han man BÅDE denna och dessutom en bakre fena som styr, så det blir svårare att _vrida_ runt brädan. Singelin har så att säga också styrning bak, men där har man ju inte sidofenan som också vill vara med och leka styrman.
Så, min lilla gissning är att tri-fin nog inte kommer bli en hit igen på prestandavågisar för proffsen. Däremot kan egenskaperna hos tri fin troligen passa många av oss halvmedokra seglare i halvsega vågor. En utveckling där en del av de mer våginriktade fswbrädorna får tri fin som option är nog inte omöjlig. Då kan man köra single för mer B&J, men sätta på twin för att får lite mer loosehet och hook i (långsamma) toppsvängar. Den varianten kunde bli en riktigt all round Sverigebräda för många.
Twin är nästan ännu svårare att spå. Just nu verkar det främsta användningsområdet vara att skapa bra (bottensvängs-) driv i en shape some egentligen är rätt svängig och rund. I den tappningen känns det kanske ändå inte som något som så jättemånga av oss behöver. Men å andra sidan går det förståss att bygga lite mer normala shaper med twin också, och då kanske det blir så där lite lagom annorlunda så att en del av oss faller för känslan utan att direkt veta varför.
-
I følge BOARD’S test blev witchcraft beskrevet som et hurtigt board. Men især up-wind performance blev rost. Under Board’s forum er der en diskussion om wave-riding (bla top turn) m tri-fin setuppet. De fleste var begejstret for grippet. Men i sidste ende bliver det en smagssag. Lige som med stubbyer vs trads.
AHD er et andet mærke der leger med tri-fin set-up for at overføre “surfshapes” til windsurf:
http://www.a-h-d.com/boards/windsurf/2007/seal/?ahdid=a8nc1vheo99kgsdve1oqjg6ds7
-
När det gäller witchcraft är ju shape i övrigt också väldigt speciell, och givtvis kan man t ex få en bräda med rak rocker och tre fenor att bli snabbare än en med superkrökt rocker och en fena. Så som vanligt (och som jag skrev i ett tidigare inlägg) är det altid mer än bara fenbestyckningen som avgör så fort vi pratar om en specifik bräda. Och även om man bara ster i tre boxar i en singlefinbräda så kommer man kunna hålla klart ättre fart i tveksama förhållande, och som Witchcraft skriver är det ju där vi behöver farten bäst.
När det gäller toppsvängen så förstår jag att många blir begistrade, men samtidigt är det ju inte så många av oss som verkligen kan hålla bra fart i toppsvängen och som jag skrev är troligen tri-fin en fördel i toppsvängen i lägre farten. Mao, det “greppet” – den “hookande känslan” – som är förknippad med tri fin i toppsvängen ch som många gillar (eftersom de inte håller så bra fart) är precis vad som blir problematisk när det gå fort. Jag menar inte att detta skulle göra det omöjligt att desinga an tri-fin bräda för snabba seglare och förhållanden, men man kommer helt säkert behöva jobba med andra faktorer i shapen för att säga byga tillbaka lite förlåtande egenskaper i toppsvängen.
AHDs Seal är ju också de kanske extremaste exemplet på marknaden på en bräda designad explicit för sega förhållanden och på en sådan bräda måste tri-fin vara klockrent.
Själv älskade jag mina tri-fin brädor när det begav sig, så det är långt ifrån så att jag är emot konceptet. Det är bara det att det är läga att vara lite nyancerad ibland. Seglade för övrgt på en Starboardproto med tre fenor i somras, men tyvärr var det lite för taskig vind för att få känsla för hur brädan funkade.
-
Witchcraft rekommenderar faktisk singelfin på sin hemsida när det är riktigt riktigt snabba vågor, vilket stödjer din teori.
Jag minns inte riktigt hur min Angulo Custom Twinser kändes (6 år sedan) mer än att den var väldigt loose, svängde grymt framförallt i toppsvängen men man fick vara rätt lätt på foten och hålla mer framåttryck generellt i alla segling.
/Magnus -
Tri fin eller ej…. Jag måste ju slå ett slag för min Waveswallow 68L som jag tycker är fantastiskt skön att latcha runt med i vågorna. Vet många som inte tyckte den var bra, påstod att den var långsam, vilket aldrig har varit ett problem för mig. Nu e det ingen klassisk tri-fin…men ändå….
-
@Mag 421528 wrote:
Witchcraft rekommenderar faktisk singelfin på sin hemsida när det är riktigt riktigt snabba vågor, vilket stödjer din teori.
Ja, där ser man…
-
Hur skapar en twinfena “driv” i sängen? Ger fenan en viss lyftkraft så att railen inte skär lika djupt, dvs mindre motstånd i vattnet?
Har för mej att waveswallowens små kitefenor ska ge en sådan effekt…samtidigt som de ökar “greppet”… -
Min gissning är att det är det faktum att fenan sitter längre fram och längre ut mot kanten som så att säga ändrar balansen i brädan när den ligger i en hård sväng. Men varifrån kommer drivet?
I min förklaring av det hela (som jag inte vet om den är rätt eller ej) får man skilja på “aktivt driv” och “passivt driv”. Passivt driv är en slags riktningsstabilitet. På en singlefin får man mer av det genom att flytta tillbaka fenan. Fenan är en slags stabilisator i svängen som balanserar upp de krafter som railen producerar. Med fenan långt bak och en klassisk rätt rak outline får du bra stabilitet även när du inte kantar så hårt. En analogi med skidåkning är en gamla klassisk störtloppskida.
Med Kaulis superrundade shaper handlar det istället om att lyckas hålla brädan “still” i en hård sväng, trots all railkurva som egentligen gör brädan loose snarare än stabil. Det här är lite mer som en carvingskida (som kan vara grymt stabil i sväng trots att den är superfladdrig om man inte har tryck på den). Genom att flytta fram (och ut) fenan får man mindre hävarm att jobba mot i svängen och kan liksom svänga mer på railen.
(Vi snacka bottensvängar här, toppsvängen är en annan slags dynamik).Igen: jag vet _egentligen_ inte hur det funkar, men både Kauli och Keith Teboul menar just att det är en stor fördel med twin är just att man kan få bra driv i svängen trots mycker kurva.
Även diskussioner på surfsidan (om quad, som så att säga är surfvärdens twin-fin) är inne på samma sak – mer driv trots små kurviga brädor. Läs t ex http://www.transworldsnowboarding.com/twbiz/industrynews/article/0,21214,1568999,00.html
-
jag brukar köra med ena foten släpandes i vattnet efter brädan för att slippa köpa fena
-
Och jag brukar köra med ett hängsele hängandes i aktern istället för fena.
Tycker det går alldeles för fort om man har en fena.;) -
Använder ni fenor på era brädor? Är inte det bara ett sätt att göra de där giriga fentillverkarna rika?
-
Kan bara säga att det verkar som om Ola har full koll som vanligt. Iallafall
på (och i) bottensvängen.Toppsväng däremot så håller twinzern bättre grepp än singel
även om det är vitt, men det är fullt möjligt att trycka loss
greppet med våld.
Detta är en av de riktigt roliga sakerna med detta koncept.
Samtidigt som detta “släpp” är lätt att häva! Skiit skoj!Men som sagt detta påstående är baserat på Robertos
numera äldre tänkande!Dagens tänk är säkert helt annorlunda och beteendet på brädorna
likaså!Återigen, kul att folk reagerar!
Keep it up!
Logga in för att svara.
