Stubbster eller Hammerhead?

[challgren]

Hammerhead…

[IMG]http://www.surfzone.se/forum/attachment.php?attachmentid=66760&d=1415484802[/IMG]

[ola-h]

Brandmannen leder utvecklingen…

(Själv är jag dock på väg i motsatt riktning med konceptet korta brädor. Tänk mer surf. Kort roundtail, smal outline och rätt pinnig nos… Borde ha första proton om en vecka eller så, 215×55 på 75 liter.)

[rrd]

Spännande!

Smal outline o pinnig nos…jag seglar nu JP Radical Quad 75 som ett avbrott i RRD-linjen, ja förutom Fly Wave 75 som en familjemedlem testade och inte lämnar tillbaka eftersom det är den bästa brädan hon seglat…

[rrd]

@challgren 729233 wrote:

Hammerhead…

[IMG]http://www.surfzone.se/forum/attachment.php?attachmentid=66760&d=1415484802[/IMG]

Kan du avslöja var och när bilden är tagen?

[challgren]

@RRD 729237 wrote:

Kan du avslöja var och när bilden är tagen?

Jadå, det är ingen hemlighet
http://www.surfzone.se/forum/showthread.php?93965-Tor%C3%B6vridet-eller-I-v%C3%A4ntan-p%C3%A5-Godot

[jesper-b]

Som sagt, brandmannens homegrown leder!

Ola: Jag har ALLTID gillat smala brädor!

/JB

[sailortrash]

alltså, jag har själv sågat av nosen på ett antal brädor, och fanatic hade det ju i sin design mitten av 2000-talet på massa olika brädor. Jag kapade från 250-230 cm från min falcon formula. inte bara att den blev kortare och får plats i boardbagen, den är nog nere från 155 l till 140 l. Jag märker ingen skillnad alls när jag seglar, inte ens på på flytförmågan.

så utöver det estetiska (jag gillar också långa gun-shape liknande brädor..) vad är den där spetsiga nosen bra för? och kanske mer intressant, hur kort kan en bräda bli?

shapern till brädan på bilden har ju uppenbarligen nått slutsatsen att man lika gärna kan hugga av den (precis som jag…)

[ola-h]

Hur kort kan en bräda bli?

Det finns flera variabler. En är ju hur vi står på brädan och på ett par decennier så har avståndet mellan stropparna på vågbrädor ökat rejält, upp mot 8-10cm, nästan.

Sedan har vi mastfoten. Det som spelar mest roll är mastfotens avstånd till framstroppen. Jag har under ett par år minskat detta på mina personliga brädor. Det blir lite kastfallsvarning först, men man vänjer sig. Men riggen närmare fötterna upplevera jag att rigghanteringen blir mycket snabbare och att man enklare kan pusha framrailen utan att flytta sin kroppsposition like mycket. Men som sagt, denna snabbare hantering beror ju på att riggen inte “sitter” lika stabilt. Men om man gillar (eller lär sig gilla) att ha riggen närmare fötterna så kan man göra hela framdelen av brädan lite kortare.

På Frugal har jag gjort det genom att ha en kurvig outline i mitt och framdel. Mer kurva gör ju att nosen viker in snabbare och då blir nosen också kortare. Frugal är inte bara kort i tailen utan har också en osedvanligt kort nos, som dock inte är osedvanligt fet. Kurvan i outlinen är för att hålla brädan loose när man lägger i mycket rail. Som kompensation är bakdelen rakare. En sådan bräda kan fortfarande ligger riktigt stabilt i en carvig bottensväng, men det är en slags “aktiv stabilitet” dvs den sitter när man pushar den. En mer långdragen shape kan man få att bli mer stabil när man liksom ligger på en lite “lös” rail, dvs när man inte pushar.

Att bara hugga av nosen gör i sig ingen avgörande skillnad om den inte är ultralång från början. Man får tänka på att seglar man ordentligt så trycker man ibland ner railen ända fram till nosen i vattnet i toppsvängen och då vill man inte ha för konstiga “ojämnheter” i outline eller rail för då blir det svårare att pusha brädan igenom svängen och upp igen.

Men det man kan man göra med en “rak-bred” nos alá brandmannens eller Vanguard/Simmons etc är snarare att ha en rakare outline utan att nosen blir ultralång eller onödigt rund längs fram (alá en spoon). En rakare men kortare outline kan vara bra för att få bra driv i segla vågor t ex.

Tailen är sedan en annan fråga. Yta i tailed hjälper för passiv planing och kan även underlätta att hålla fart i sega vågor, speciellt om man inte själv seglar superaktivt och håller sig på exakt rät ställen på vågen. Yta i tailen är inte bara bredd utan också längd. Problemet med mycket längd bakom stroppen är att den måste trycka undan vatten när brädan svänger. Har man mycket rocker i tailen så slinker tailen så att säga runt fint ändå, men detta bromsar ju också brädan i andra situationer. Med en kortare tail (mindre längd bakom stroppen, tappar men an del passivt driv, men man kan få brädor som går genom tighta carviga svängar sjukt snabbt och rent generellt reagerar väldigt snabbt på seglarens aktioner. Man kan också köra rakare rocker i brädan bakdel rent generellt och då får en snabb bräda som ligger rätt “stabilt” i sväng, men ändå gör riktigt tighta svngar när man pushar den. Frugal har rätt mycket rocker överlag, medan vår andra modell (snart i produktion) Freegal har en rakare rocker.

Tailens form (swallow, pin, suash etc) spelar på en normal vindsurfingbräda väldigt liten roll, men när tailen blir kortare och själva “slutet” bredare så blir inverkan rätt stor. På Frugalprotos har jag varierat tailen en del från Swallow i början, via rounded square till ännu lite rundare squash på mina personliga brädor. Det gör faktiskt rätt stor skillnad och ju “kantigare” deston snabbare reaktioner och “poppigare” känsla, medan mer rundning ger bättre grepp och att brädan rent generellt sitter lite bättre. Så på min nya personliga bräda gjord för “seriösa förhållanden” har jag alltså kombinerat en lite längre men smalare nos och en smalare outline rent generellt med den korta tailen från Frugal men nu helt rund för att verkligen generera maximalt grepp och kontroll, men ändå slippa det som (efter ett par år av Frugal-segling) känns som tröghet i sväng hos normala brädor. Kan bli kul

Frugal och dess syskon är annars relativt smala i tailen i betydelsen att platsen där man har bakstroppen är smal. OFO blir inte ett relevant mått. Men naturligtvis går det att ha bredare, men fortfarande kort tail. Min egen “Simmons style” kan ses på bild 3 nedan.

Nedan några bilder.

1. Frugal 77 jämfört med en 78 litersbräda med rätt klassisk design 229*56.8 – så fortfarande “normalt modernt kort”) och ungefär samma bredd. Man ser både att det är mer kurva fram i Frugal och hur detta genererar en kortare nos. Notera även att de två matchar i bredd på mitten och i tailen, men att Frugal är mycket rakare mellan stropparna. Min första Frugal-proto var kurvigare här men blev för svängig och framför allt lite slajdig och instabilt, så denna outline är ett resulatat av tesande och funderande.

2. Här är min senaste roundtail (215×55.5, 75l) jämfört med FLy75 (227×55) och en Frugal 75 (208×56.5). Man kan säga att den nya har bakdel från Frugal, fast med round tail, mittendel från Fly men sedan lite mer outlinekurva runt mastfoten och lite minder outlinekurva i nosen. Kan bli kul…

3. Här är en bräda med fyrkantig nos och tail (205×58, 77 liter). Den har ett helt annat syfte nämligen att vara en “skojjigare” ersättare till en Quantum, dvs mer optimerad för sega vågor och dålig fart än Frugal. Man jämföra den med en Quantum 85 och som synes är bräddan samma men tailen tom bredare. Jämfört med Frugal är hela brädan som syner mycket bredare och rakare. Så inte ALLS samma koncept. Det är också en helt nyframtagen rockertyp på denna, men det får bli en annan historia. Proto skulle byggts i somras i Kina, men andra brädor hamnade före i kön. Kanske bygger jag den snart.

[bjorn-daniels]

Mycket intressant tråd, speciellt när jag håller på att planera shape för nästa bygge.
Är ju ingen expert på shape men försöker ändå förstå och kanske kan få något bra tips.
Nackdelen med att bygga själv är att det tar tid att få fram brädor och ibland blir det ett “stolpskott”, men kul är det i alla fall

En sak jag funderar på är hur jag ska anpassa brädan för att den ska passa mig bättre.
Jag är lång, 195, det första man kanske tänker på är ju avståndet mellan stropparna.
Har kollat lite på benlängd och går man bara på det så borde jag åtskilliga cm mer mellan pluggarna.
Jämför man mot en kort person, (som ju många duktiga vågseglare är) så kan det vara över 10cm (om jag räknat rätt) för att få samma stance.
flyttar man bara fram främre pluggarna kommer man ju närmare mastfoten men samtidigt förändras ju tyngdpunkten, (borde man justera rockern för det?)
och “punkterna” där man “vrider”/lägger kraft på brädan
Kanske onödigt teoretiskt och bara att prova istället?
Det är ju mycket annat som ändras också, bommen sitter högre (jag har den alltid så högt jag får den men skulle ibland vilja höja ännu mer).
Hur påverkar det?

Ja, kanske något offtopic men jag slängde in det här istället för att starta egen tråd

(skrivit under tidspress med en otålig 1-åring i byxbenen så det blev inte så genomtänkt som jag hade velat)

[sailortrash]

gediget inlägg från Ola: bilderna ger jag mig inte på att kommentera, men hur bredd, kurva mm spelar in på brädans beteende låter logiskt. kort bred tail, rak outline,, skarpa rails – nervös bräda i greppet, men underlättar passiv planing, kan va bra för skitvågor helt enkelt.

längre, smalare tail, rundare rails – bra grepp, riktningsstabil. bra för feta vågor med mycket power, höga farter låter det som..

Fishtail då? ett sätt att ha mycket tail utan mycket rocker?

[maca]

Den däringa sista börjar likna brandmannens wakeboard-outline 😉

[jesper-b]

Ola,
Allt låter toppen, men en liten detalj vill jag att du utvecklar lite så jag förstår hur du menar. Att en round eller rundad squash ger mer kontroll än en skarphörnad? Från surfing trodde jag mig ha lärt att “hold”, dvs att brädan sitter lugnt och tryggt i en kraftig och snabb carvande sväng (ofta då på en snabb och/eller stor kraftig våg), tex bottomturn gagnas av en relativt lång rail. Om man har en sådan på en ganska kantig häck som man sedan rundar av, då kortar man railen, dvs man förlorar “hold”. Brädan blir således lösare på rail.

Å andra sidan innebär det även att den allra sista biten av häcken blir smalare vilket ger en lugnare gång när man INTE har satt brädan på rail (lite kategoriskt här, i nån mån är väl alltid en rail i mer än den andra), och det blir även en smidigare övergång från rail till rail med rundad häck (eller smalare). När du skriver “kontroll”, menar du “hold” dvs på rail, eller menar du med mindre rail i/övergång mellan rail? Eller har jag helt fel i resonemanget om de två typerna av kontroll?

/JB

[ola-h]

Jag menar samma hold dvs ” att brädan sitter lugnt och tryggt i en kraftig och snabb carvande sväng”, även om jag mest har fokuserat på toppsvängar.

Angående railens längd: Så har jag också tänkt och hade då idén att ju mer man kunde förlänga själva railen bakåt, desto mer grepp. En lång tail, typ pintail, är ju i sig bättre då, men om man av olika andra skäl inte vill ha en lång tail så blir frågan intressant. Vi tänker alltså att vi (mer eller mindre) har fixerat tailens längd och funderar på dess form.

Det jag tänkte i detta fall, i linje med det raillängdsresonemang du refererar till, var att det skulle bli mer grepp ju _mindre_ rundning man hade, för då kunde man ju liksom förlänga railen lite, lite till bakåt. Men det verkar inte bli så i praktiken och jag tror att anledningen är att med en platt avkapad (square-) tail så bryter men vattenflödet vid själva hörnet. Men ju mer man rundar till det hela, i desto större grad fungerar tailen som en del av railen. Vattnet vet ju så att säga inte vad som är sida och bakdel på brädan. Så rent konceptuellt (om än något förenklat): med en squaretail kan man tänka att railen når fram till hörnet. men med en roundtail kan man tänka att railen når hela vägen till mitten. Så en roundtail har längre rail. Att se en roundtail på detta sättet är ju också konsistent med hur man ser på en pintail, där man ju “räknar” railen hela vägen bak, är nog inte så dumt.

Och Squash, thumb etc hamnar då på en skala mellan square och round i uppförande medan en swallow bryter flödet ännu mer och då gör själva änd-sektionen ännu mindre nytta rent greppmässigt.

Men om du har några kommentarer på detta från surfvärlden så är jag intresserad. Lite anekdotiskt minns jag dock en ASP-tävling häromsistens (Frankrike eller Trestles) när det var rätt stort. John-John gick ut och missade två feta topp-carves med sin squashtail, gick in och bytte till sin roundtail och satte sedan alla. Säkerligen mest psykologi, men ändå….

[sailortrash]

inte för att jag har en aning om hur man/om man kvantitativt mäter “grepp” (i vatten/våg) på en surfbräda, men det kan ju knappast stå i relation till railens form på ett enkelt (linjärt) vis. Om bra grepp ger bra kontroll, så betyder väl det rimligtvis att det ger ett grepp man kan hantera, oavsett om det är rund eller rak rail på brädan.

Personligen upplever jag en rak rail (typ slalom-carve) som ett kraftigt huggande grepp, men inte nödvändigtvis det mest kontrollerbara.

detta gäller väl för övrigt alla delar av en brädas shape. hur gör ni shapers för att isolera hur olika delar av shapen påverkar? är det bara trial ‘n error?

[ola-h]

Jo, orkar man inte hålla greppet utan studsar ur så hjälper det ju liksom inte så. Men grepp i den här meningen är knappast någon man kvantifierar. Det är rätt subtila grejjor och också beroende på seglarens teknik. Railens grepp överhuvudtaget kommer ju huvudsakligen in när man kantar brädan en hel del. Det vanligaste felet (i en toppsväng) om man tappar greppet är att man kantar för lite och trycker på fenorna istället för att surfa brädan. Men kan hjälpa seglaren att komma rätt in i svängen och hamna mer på kant genom hur man designar rail och outline och delvis även botten på brädan. Det finns också massor med olika varianter på toppsvängar, och kompromisser emellan.

Men när det gäller grepp som vi pratar om ovan så handlar det mycket om förtroende för brädan. Man kan göra en carving sväng på vilken bräda som helst, men om man vill pusha sig själv vill man ju kunna komma in i svängen med mer och mer fart på ett mer och mer kritiskt ställe på vågen och gå in i svängen med mindre och mindre “förberedelser”. Då börjar små detaljer spela roll. Man kan kolla svängen nedan. Bra carve i botten och bra carve i toppen. Men också ganska mycket av inväntande förberedelser mellan de två svängarna i bild 2-4. Även bild 4 är egentligen mest förberedelse för “själva svängen”, dvs när man lägger på tryck på riktigt. Förberedelserna går ut på att lägga brädan rätt på railen med lagom mycket kant mm så att den sedan hanterar det tryck som man så att säga har byggt upp.

Här är en annan sväng samma dag. Ingången ser ju bra ut, men jag tappade greppet oavsiktligt. Det gick iofs också bra – allt måste inte vara meningen – men ändå. Det är massor med situationer som dessa och andra situationer på olika brädor (tillsammans med en del funderade) som gör att man kan förbättra sin förståelse av vad olika detaljer på brädan har för effekt på olika aspekter av seglingen.