Sugen på Chile!?

[anonym-anvandare]

Du skulle inte kunna skana upp senase artikeln vore väldigt intressant

micke

[oldschool]

chile verkar helt sjukt jäkla bra! artikeln i windsurf var sanslös….blir man inte sugen på å dra så är något fel!!!

blir inte den här vintern (hawaii istället), men nästa tripp blir lätt till chile

have fun!

[ian]

humm, kanske det, har inga planer för den tid just nu, känns ju som att man har tid att bestämma sig också, låter lockande.

[anonym-anvandare]

Jag är ledig i december/januari och är grymt sugen på att dra iväg. Chile låter som ett alternativ. Hur får man tag på dig?

[anonym-anvandare]

Jag kommer att vara i Chile under december och halva januari men kommer att tillbringa en del tid med min frus familj som är bosatta i Chile. Jag kommer att pendla mellan Valpariso (endast vågsurfing) och Topocalma (typ ett av världens bästa ställen)under hela tiden. Blir ev. ett längre besök till Curanipe ca 80 mil söder om Santiago.

Jag tänkte kolla om fler är intresserade av den anledningen att man nästan är själv på alla ställen. På helgerna träffar man på ett antal Chilenska surfare.

Om någon är sugen på att åka så rekomenderar jag att boka biljetter snarast, de brukar försvinna fort som f-n.

Denna reseberättelse skrev jag efter förra resan:Chile – landet med den långa vänstern

I mitten av december 2001 begav vi oss av men resan hade egentligen börjat redan ett år tidigare men med den skillnad att vi denna gång fått tag på biljetter. Att Chile blev denna trips destination var ingen slump. Min flickvän Maribel har sina rötter i Chile och hennes familj flydde undan Pinochets diktatur i slutet 1970-talet. Att Chile skulle kunna vara ett surfspot med potential tog inte lång tid att upptäcka rent teoretiskt. Ständigt swell från de med fyra dagars frekvens återkommande antarktiska stormarna. En av världens längsta kuster. Total avsaknad av kontinentaltröskel. Breddgrader som borgar för passadvindar och dessutom kallt hav och extremt varmt inland som borde förstärka passaden rejält. Men var det så i praktiken?
Med en reseberättelse på franska, en hörsägen från kompis kompis och lite info på spanska och danska om Chiles spots var det inte utan en viss känsla av nyfiken och förväntan som man klev av den tyska Boeingen i Santiago. Lufthansa rekommenderas INTE! Först besked om dyr transport och senare blankt nej på att ta med grejorna. Ett stort tack till de ”danske skideröverne” Casper och Christian som plockade med mina prylar med bolaget Varig.

Efter ett gäng blöta pussar på kinden, ett par tårar och varma omfamningar åkte vi med Maribels mormor och morbror till Vina del Mar som blev vår utgångspunkt. Efter två dagar med släkten var det dags för det första surfarit. Vi siktade på Matanzas, en spot som vi bara läst om på spanska. Att ta sig dit visade sig inte vara helt lätt. Taskigt skyltat och en massa förvirrande små dirtroads gjorde vägen dit rätt lång. Att ha någon med sig som kan lite spanska är ett måste då du behöver fråga för att hitta. Att fråga efter vägen kostar dock tid efter som de flesta chilenska landsbygdsbor både är vänliga och nyfikna. Väl framme i Matanzas (Slaktare på spanska) möttes vi av en duktigt trött fiskarby, ingen vind men hyfsade 2m vågor. Efter tio minuter stötte vi av en slump på Jocke och Jessica, ett par från Stockholm som vi visste var i Chile och som jag träffat i Marocko två år tidigare. Efter tjugo minuter kom vinden och ett tiotal chilenska surfare. Matanzas ligger precis bakom två klippformationer som fungerar som point och som tvingar vågorna att vrida sig in i en ganska så djup vik. Goa förutsättningar alltså. 5.0 riggades under sedvanlig stress och vi var först ute på vattnet. Den första vågen kom som en chock. Jag fångade ett rätt bra swell och pressade höjd innan det var dags att lägga resans första bottensväng. I stället för att möta läppen på toppen av vågen kastade sig hela läppen över mig. Den totala missbedömningen av framför allt vågens fart men också kraft var ett faktum. Sockertoppsvågorna Apelviken var bakom oss, framför oss låg en månad med riktigt fett Stilla havs swell. Det tog inte lång tid för Jocke att först knäcka en mast för att en halvtimma därefter trasha ett segel. Dagen i Matanzas var annars riktigt lyckad, hyfsad vind, 2m vågor som bröt i långa linjer och ett tiotal surfare ute. Kalas!

Topocalma fanns ännu så länge bara i som ett hjärnspöke. Danskarna som varit där ett år innan pratade euforiskt om stället som ”the spot” i Chile. De chilenska surfarna verkade måttligt intresserade när vi pratat Topocalma med dem. Efter en tripp till Santiago för att få det nödvändiga tillståndet för att få komma in på det gigantiska, öde och privata området stod jag och Maribel nu vid grindarna och visade pass och tillstånd för en indiansk kvinna som var anställd för att vakta porten. Det blåste redan. Vägen var så dålig att bilarna inte släpptes i mer än en körriktning åt gången Vägen ner till beachen gick genom en canyonvars sidor var lodräta. Det hade skett allvarliga olyckor förra året och det var inte svårt att förstå varför. Resan ner till stranden var bara drygt 5 km men tog minst en halvtimma. Det som mötte oss gjorde dock att man snabbt glömde färden ned. En gigantisk strand som i ena hörnet pryddes av en jätteklippa som likt en gigantisk fallos pekade rakt uppåt. Runt klippan vred linjer med 3-4 m vågor, avstånden dem emellan 17-18 sekunder och slätt som ett salsgolv emellan. Helt enkelt något med det vackraste jag skådat. Surfet var lika bra som det såg ut. Bra drag med 5,0, sideoffshore vind och hela tiden set med vågor som vred in i viken runt klippan. Vågen bröt aldrig sektionsvis utan peelade konstant. Möjligheterna till antalet bottensvängar begränsades i princip bara av hur många du orkar och hur mycket höjd du vill tappa. Vågorna bröt mycket kraftfullt och vid lågvatten var det inte ovanligt att toppen på vågen kastade rejält. Surfet var perfekt och första dagen var det bara Casper, Christian och jag ute. Paradiset på jorden. Skall du segla Topocalma är det camping som gäller, om du inte gillar att sitta i bil. Närmaste kiosk tar det 30 minuter att nå, närmsta by med hotell och affärer ca 1h. Vi pendlade en hel del men danskarna som hade hela campingkittet med sig hade basecamp i den södra änden av bukten. Ett par nätter i boardbagen blev det dock, grillfest och stjärnhimmel hör också till minnena.

Efter att ha seglat Topocalma kändes sökandet efter andra spots överflödigt men en vecka utan vind och med tipset att det blåser mer söder ut begav jag och Maribel och våra nyanlända vänner Per W och Åsa söder ut mot Curanipe/ La Sirena. Vägen dit var som vanligt riktigt risig och det tog oss drygt en dag att åka de 35 milen. Curanipe är ytterligare en i mängden trötta fiskebyar och det är inte utan att ett sällskap med gringos skapar en viss uppståndelse. El Gigante alias Per W skakade hand med förundrade femåringar som såg ut att inte ha sett en blond tvåmetare förut. Av tre dagar seglade vi två i ett beachbreak som var riktigt elakt (krävde resans medhavda mast) med samtidigt skönt som tusan. Branta snabba vågor rakt upp på land.

Eftersom prognosen förutspådde lågtryck, det blåser alltid kring en högtryckscell, drog vi oss mot Anderna. Vägen dit gick genom Canyon del Maipo, Chiles mest kända vindistrikt. Väl på plats i Los Morales på ca 2500m höjd var omgivningen fantastiskt. I bakgrunden en glaciär vars topp låg på 5300m. Bergen som bildats av kontinentalplattornas krock spretade åt alla håll och man kunde tydligt se med vilken kraft plattorna fortfarande pressar Anderna uppåt. Dag två avsattes för en ridtur. Maribel som inte tidigare ridit var nervös när vi gick för att möta den Huasos (chilensk kopojke) som skulle guida oss. Vi hade bett om omfattande instruktioner. De blev: tömmar håller du i och stigbyglar stoppar du fötterna i. Den första 11/2 timmen klättrade vi brant uppför på ett underlag som gjorde att hästarna hela tiden tappade fäste och kasade. Färdens mål var en högplatå där vi kunde galoppera en stund. Det var läckert att styra ett 500 kilos paket längs kanten av stup på flera hundra meter. Maribel hade en lyckad premiär och var rätt kaxig över att ha galopperat. För att hindra den värsta träningsverken tog vi oss till Los Baños Morales, de vulkaniska källorna.

Resten av resans surf utövades i Topocalma. Seglingen där var outstanding. Vi fick en rad riktigt bra dagar med allt från 2m vågor till dagar med masthöga vågor. Allt från snälla dagar med högt vatten till riktigt elakt surf i lågvatten och masthögt. Nordborna hade nästan stranden för sig själva.

Vår resa avslutades i där den tagit sin början, i Vina del Mar. Sista kvällen blev makalös! Maribels 75-åriga mormor drog med oss på chilensk dragshow. Artisterna var 50 plus och hade rejäl pondus. Ytterligare kommentarer överflödiga!

Till Chile reser du om du vill ha kvalitetssurf. So far, klart bästa segling jag har haft, jämför med Sydafrika, Marocko och Danmark. Räkna med att segla ca 70% av dagarna. Vinden sätter gränsen. Har du paddelbräda med så har du garanterat 100% av dagarna på vattnet. Vågorna sätter inte gränsen. Chile är för en svensk ganska billigt men hör till dom dyrare länderna i Sydamerika. En enkel bil hyr du en månad för ca 5000 kr. Mat är billigt, käka på de enkla ställena där lokalbefolkningen äter så får du bäst käk. Ät mycket fisk och skaldjur! En bra middag får du för ca 70 kr. Rejält mätt kan du bli för 40-50 kr. Bira och vin känns som gratis. Boende är billigt om man är flera. Vi hyrde stugor, på fyra personer blev det sällan över 100 kr per natt, oftast lägre. Vindsurfing prylar finns att köpa/hyra i Santiago.

Resmålet rekommenderas varmt för den som vill få riktigt bra vågsegling!

Per

per.raneskog@donnergymnasiet.se

[mag]

Nu blev man ju allt mindre sugen!
Chile står på standbylistan över platser dit vi ska åka. Denna vinter får det dock stå på vänt, Maui på tur, men nästa vinter kanske?

Vi tar tacksamt emot alla tips vi kan få, gott initiativ.
/Magnus

[jacob-holmqvist]

Det där låter intressant.
Vilka flygbolag är tänkbara?

[anonym-anvandare]

Lufthansa
Varig

Vad jag vet men med tanke på antalet Chilenare i europa så flyger säkert fler bolag dit.

P

[jacob-holmqvist]

Svarar på min egen fråga…
Varig ser klart billigast ut, sedan flyger SAS (eller någon kompis till SAS) och Air France dit också, utöver lufthansa. Tror att Air France är ok med bagage.

[adde]

Air France sabbade MASSOR med brädor till och från Maui, sen skulle dom ha $250 för besväret!

/adde

[s]

Svar till:

---

Nu blev man ju allt mindre sugen!
Chile står på standbylistan över platser dit vi ska åka. Denna vinter får det dock stå på vänt, Maui på tur, men nästa vinter kanske?

Vi tar tacksamt emot alla tips vi kan få, gott initiativ.
/Magnus

[/ QUOTE ]

Du kan säkert få lite resesällskap från Göteborg nästa vinter!!! Per åker i år men det är ju mer äventyr att åka utan honom och hans Chilenska fru som kan språk, kultur, kartor.. och annat användbart

/Staffan