-
Surfminnen!
-
Jo, räddad av snälla båtägare har man ju blivit en och annan gång. Kommer ihåg i början av 90 talet en midsommar, då det blåste som tusan. Var ute med mitt Wallen 4.0 stuntwave med dödskallar…hur coolt som helst. Kunde inte vattenstarta på den tiden så det vara bara att köra tills dess att man vurpade, att dra rigg i den vinden kunde jag inte heller. Hyffsat skakis man var att vurpa…..och hämtad det blev man
-
japp! Vet hur det känns att inte kunna vattenstarta. Det var skönt när man fixade det. Vid ett tillfälle hade jag och en polare lyckats locka ut ett gäng arga fritidsfiskare(inavlade?) vid Ålabodarna.
De gick ut med båten bara för att tala om för oss att vi var för långt ute på sjön
Jag låg och väntade på att en by skulle dra upp mig på brädan. Och i samma sekund som de där tölparna började gnälla på oss fick man en by som skickade mig upp på brädan och in till stranden på 3 minuter. Vi har ju inga problem hojtade jag precis i samma sekund som jag kom upp på brädan Kan säga att deras hakor var rätt långt nere, de hade ju säkert varit igång en halvtimme bara för att åka ut och säga ett sanningens ord till oss v-surfare 
-
Jag surfade en gång vid skanssundet en bit från Fituna. Det ligger en ångbåtsbrygga på mörkösidan där det ofta står folk och fiskar strömming. Jag seglade så att jag kom ovanför bryggan och gippade en liten för stor gipp och ramlade precis ovan för bryggan, lite pinsamt så jag skyndade jag mig upp och föll av för att få upp farten….efter några meter så hör jag en massa skrik från bryggan och undrar vad som är fel, jag tittar ner vid mastfoten, där har ett 20-tal revar fastnat, jag stannar brädan och sliter av revarna och sticker fort som tusan över till andra sidan viken, riggade av toksnabbt innan nästa färja gick och stack hem…….vill inte tänka på den härva som måste ha blivit av alla revar……..
-
Svar till:
Men de hittade ingen i sjönöd endast en idiot som stod i strandkanten och vinkade……
men men slutet gott, allting gott….[/ QUOTE ]
*Gapskratt!!!*
Haha det är inte lätt alltid. -
Haha, vad kul det är att läsa om allas missöden!
-
visst men du nordgren
du har väl oxå någon rolig historia å dela me oss konfare -
NU har jag ju inte surfat så länge, endast 2 sommrar, men det är trots allt två saker som jag aldrig glömmer.
1. Första planingen. Helt obeskrivligt. Det gick säkert inte så fort, men känslan var underbar. Önskar att man kunde få uppleva det igen.
2. En dag när det blåste alldeles för mycket första sommaren som surfade. Hade en Mistral 282 SLE (jag tror den heter det, en vinglig sak i alla fall) och ett 7.2 segel.
Detta skulle bli första gången som jag skulle segla i hård vind. Även fast jag drog ner nedhalet alldeles för långt så var jag kraftigt överriggad. Klarade mig ut en bit endast för att ramla i. Efter det lyckades jag trötta ut mig till den milda grad att jag inte orkade fortsätta att dra upp riggen eller simma med allt. Nu hade jag börjat driva ut och lyckas tillslut att få tag i en grön prick där jag kunde få in två fingrar, och med andra handen hålla i bräda med rigg så att dom inte blåste iväg.
Efter att polaren gjort två gippar runt mig insåg han att jag hade problem, så han hämtade en lite dinge och jag fick ro tillbaka. -
Får väl också dra till med ett surfminne då. 1997 Apelviken. Åker ned en förmiddag, det blåser storm. Skall lyfta ned brädan från biltaket, men lyckas inte hålla fast den pga vinden. Brädan ger sig av. Får brädan i huvudet så den slår upp ett större hål i pannen. Blodet forsar ned. Två hyggliga grabbar i en folkabuss bredvid ser vad som hänt och lämnar sin bil för att kolla hur det är med mig. Då glömmer de ju av att deras egna brädor ligger på marken. Ena brädan ger sig av och jag.. får den brädan i bakhuvudet! Vid detta laget är jag ganska mörbultad. Jag vinglar över mot gräset vid parkeringen och lägger mig ned för att… ja typ undra vad som hänt. Då kommer det en rigg flygande som smäller rakt in i mitt ben, resulterande i en jätte uppsvullnat blåmärke.
Ägnade resten av dagen åt att binda ihop mig själv med diverse plåster och bandage som lånades ihop. Fick inte seglat den dagen.Mina råd till folket: Se upp på parkeringar, de är farligare än att vara ut på havet.
-
Hö, hö he, he
Aj, aj, aj. Sensmoral: använd störtkrukan + hockeyskydden även på parkeringen, ingen kommer att skratta åt dig (inte så att Du ser det i allafall)
Har bara varit i apel en gång. Då var det totalt vindstilla och alla surfers satt i brassestolar och solade. Det hade blåst apa hela veckan och jag hade blivit av med nån mastfotsnippel till F2:an. Så vi körde till SP för att handla och surfa i apel. men det sket sig
-
När jag efteråt satt och undrade var jag var så hade jag nog valt vindstilla just den dagen. Solstol? Ja tack.
-
Kan förstå det! Lite solstol nu är ju inte fel precis. Sticker dock till italien snart för lite “snösurf” så där lär väl solen titta fram lite kanske
-
Svar till:
visst men du nordgren
du har väl oxå någon rolig historia å dela me oss konfare [/ QUOTE ]
Haha ja det har jag definitivt, fast jag är osäker på att jag vågar dela med mig av dem.
Får fundera lite.Nej men visst jag ska skriva ned något snart när jag har tid och ork. 😛
-
Kom igen nu
det är väl inget att fega för. så länge du inte har stulit någons bräda och kört sönder den och tycker att det var ett bra surfminne -
Aj, aj, aj! Fantastisk historia! Får mig att dra mig till minnes en inte fullt lika brutal historia från pråmtiden. Vi hade några mil till havet då det begav sig, och följaktligen ville man packa så mycket folk som möjligt i bilarna. Två pråmar på taket var väl det normala, men ibland körde vi med dubbla “stackar” och surrade fyra på takräcket (jmfr episoden vid färjan i Plug n’ Play :-). Ibland kunde det vara lite nervöst att ge sig iväg, speciellt om föraren hade biltjuvstendenser, och det fanns ju alltid mardrömsscenariet att hela härlighet släppte på vägen. Men vi klarade oss från dylika missöden. Däremot inträffade en annan episod när vi skulle lasta av brädorna på stranden. Fyra brädor på taket tog egentligen mer plats än vad takräcket tillät så när man släppte spännbanden kunde det ibland uppstå en plockepråmeffekt. Vi hade väl antagligen varit ute och partat kvällen innan så reaktionerna var kanske inte vad de borde. En polar hann inte reagera och framförallt hann han inte undan i tid. En av pråmarna drabbar hans stortå med den brutala kraft som skapas i kombinationen av nästan två meters fallhöjd och en rejält tilltagen pråm. Det tog flera veckor innan han kunde surfa igen. Det komiska i situationen hade väl snart tonat bort om det inte varit för att Freestyle hade en sommarhit — vilken minns jag inte — där Gigi Hamilton sjöng i ett break att “han tappade den på tån”. Inte nog med att det gjorde ont och att surfen gick åt h-e, nu tvingades han också lyssna på våra muntra allsångsförsök.
/Johan
-
Aj aj stackars tån!
Logga in för att svara.
