-
Ta bort fegis spärren…..
Under dom vindfattiga dagarna av mitt liv funderar jag en hel del på nya trick, ett trick som alltid varit högst upp på önskelistan är ju frammåtloopen. Under ett par år har det känts som en omöjlighet, men nu under våren och sommaren har jag känt att jag är redo (mentalt i alla fall). Har lusläst alla tidningar och tittat sönder Peter Harts filmer och kommit fram till att spinnloopen är ju lika lätt att sätta som vattenstarten (nästan:).
Efter mycke funderingar och mental förberedelse kommer vinden, NU JÄVLAR idag smäller det. Sticker tidigare från jobbet, har ju en viktig dag framför mig, har en bilfärd på ca 1 tim till surfet på den timmen gör jag loopen om och om igen i huvet. Det sjuka är att varje gång jag gör den får jag en adrenalinkick, jag sitter still och kör bil i normal fart och adrenalinkickarna avlöser varandra, hur normalt är det????
I alla fall känner mig väl förbered och planen är klar, när vi (jag och en polare som alltid kör ihop och ligger på samma nivå) kommer ut ska jag köra överrasknings momentet och bara bränna av den framför honom. Bara tanken får mig att småflina där på parkeringen, han kommer bli så förvånad.
Vi riggar och snackar om hur grym dagen kommer bli, du ska bara veta tänker jag för mig själv.
Vi kör en stund det blåser ganska bra, har bra tryck i 5,7 och teoretiskt sätter jag ju loopen hur lätt som helst, så nu är det ju bara att göra den det är ju superlätt. Nu är det dax jag står och laddar en stund sen bestämmer jag mig för att det är dax, faller av en hel del flyttar bak bak armen, nu JÄVLAR. Men vad händer, ett patetiskt chophopp och minimalt skotande och blicken rakt fram som en stel pinne, vad blir det av det jo ett lite smådopat kastfall inget som imponerar eller förvånar min polare nämnvärt. En hel surfdag 7 timmar utan ett ända ordentligt försök…..
Varför är man så feg? Har bra självförtroende ända till sista sekunden, jag är fortfarande helt övertygad om att jag kan sätta den och att om jag misslyckas så slår jag mig inte SÅ hårt. Men varför varför kommer den förbannade spärren och blockerar totalt jag blir tokig.
Någon som har bra tips om hur man kopplar bort den en stund, den är ju bra att ha ibland men ibland borde den vara urkopplad. Det finns ju massa “galningar” som inte tvekar en sekund före dom laddar på något, hur gör dom? Går det att träna “bort” den?
Hjälp en loopfixerad surfare i nöd……
-
23 Svar
-
Ett bra tips är att ha någon som kan/försöker som kör bakom/framför och loopar/hetsar, då kommer du av ren illvilja att mata den, när det väl är över så är det rock,n,roll
Jag gjorde själv första spinloop försöken i förra veckan på nästan helt platt vatten, det gick väl inget vidare men nu är den spärren borta så man kan ladda för fullt.Alltid Järnet!
[img]http://www.steffo.nu/files/238701-framat_forsok.JPG[/img]
-
Tipset med en polare som hetsar är helt rätt. Helst någon som sätter den ganska enkelt och som smäller av dom rätt framför näsan på dig varvat med att ligga bakom och skrika åt dig att ladda NU!!!
Ett annat tips jag alltid ger till sådana i din situation är att inte teoretisera så mycket utan att i stället BLUNDA och SKRIKA.
Kombinerar du dessa två råd (hetsande polare respektive blunda/skrik) så kommer din feghet att köras över rejält. Om inte, är det nog lönlöst med framåten och då får du ompröva prioriteringarna och börja ladda på push i stället!
Jesper B
-
Svar till:
Under dom vindfattiga dagarna av mitt liv funderar jag en hel del på nya trick, ett trick som alltid varit högst upp på önskelistan är ju frammåtloopen. Under ett par år har det känts som en omöjlighet, men nu under våren och sommaren har jag känt att jag är redo (mentalt i alla fall). Har lusläst alla tidningar och tittat sönder Peter Harts filmer och kommit fram till att spinnloopen är ju lika lätt att sätta som vattenstarten (nästan:).
Efter mycke funderingar och mental förberedelse kommer vinden, NU JÄVLAR idag smäller det. Sticker tidigare från jobbet, har ju en viktig dag framför mig, har en bilfärd på ca 1 tim till surfet på den timmen gör jag loopen om och om igen i huvet. Det sjuka är att varje gång jag gör den får jag en adrenalinkick, jag sitter still och kör bil i normal fart och adrenalinkickarna avlöser varandra, hur normalt är det????
I alla fall känner mig väl förbered och planen är klar, när vi (jag och en polare som alltid kör ihop och ligger på samma nivå) kommer ut ska jag köra överrasknings momentet och bara bränna av den framför honom. Bara tanken får mig att småflina där på parkeringen, han kommer bli så förvånad.
Vi riggar och snackar om hur grym dagen kommer bli, du ska bara veta tänker jag för mig själv.
Vi kör en stund det blåser ganska bra, har bra tryck i 5,7 och teoretiskt sätter jag ju loopen hur lätt som helst, så nu är det ju bara att göra den det är ju superlätt. Nu är det dax jag står och laddar en stund sen bestämmer jag mig för att det är dax, faller av en hel del flyttar bak bak armen, nu JÄVLAR. Men vad händer, ett patetiskt chophopp och minimalt skotande och blicken rakt fram som en stel pinne, vad blir det av det jo ett lite smådopat kastfall inget som imponerar eller förvånar min polare nämnvärt. En hel surfdag 7 timmar utan ett ända ordentligt försök…..
Varför är man så feg? Har bra självförtroende ända till sista sekunden, jag är fortfarande helt övertygad om att jag kan sätta den och att om jag misslyckas så slår jag mig inte SÅ hårt. Men varför varför kommer den förbannade spärren och blockerar totalt jag blir tokig.
Någon som har bra tips om hur man kopplar bort den en stund, den är ju bra att ha ibland men ibland borde den vara urkopplad. Det finns ju massa “galningar” som inte tvekar en sekund före dom laddar på något, hur gör dom? Går det att träna “bort” den?
Hjälp en loopfixerad surfare i nöd……
[/ QUOTE ]
Du är inte ensam.. Sitter i samma sits.. Vet precis hur ska göra (tror jag iallafall..) MEN även om jag är tokladdad och vågorna är helrätt, så tar det bara stopp ca: när fenan lämnar vattnet…:( FAN vilken kärring man är.. Men antar att det “bara” är att göra det.. SKA bara ha gjort ett par ordentliga försök denna hösten, sä är det bara…. -
jag laddade mina första idag! så jävla gött, skönt så in i hellvete.
har faktiskt inte tänkt på att testa utan abra gått runt och tänkt på trick i största allmänhet så testade jag ett par vulcanos så stack jag in till skolan en timme och kom tillbaka, vinden hade ökat och ramperna hade byggt lite, riggade ner till 5.4 och blev lite full i fan. det skulle bara laddas. och ja jag kom runt så jag landade på skuldrorna, jag är nöjd att jag abra vågade idag.jag är nog tvärtom jag är rätt skraj innan jag täffar vågen men väl uppe i luften känns allt så rätt.
men det är en träningsgrej. jag minns när man skatade back in the days. det var bara att stålsätta sej, gärna med ett par polare som hetsade. det är nästan bra att trilla och slå dit första gången, då märker man att -jaha… det ar inte värre… sen är det bara att köra.
LADDA! -
Fan va gott!!!!
-
Ungerfär själv i samma sits, skuldrorna/ryggen känndes som jag blivit överkörd efter Pozo veckan i Juni. Helt runt har jag inte kommit ännu, men har i alla fall börjat. Tror att man behöver mer is i magen för att sätta framåten…UPP….dra in brädan…..vänta…vänta…skota and feel the G-force….så enkelt…
-
jo jag fick tipset att vänta med att spota in av markus s-77 på land sen men då var jag så trött att ja inte orkade gå ut och testa igen.
nu är det bara att ävnta på tillräckligt med vind för vågisen igen eftersom jag körde sönder freestylebrädan tidigare igår.
men det ser ju ut att komma till slutet av veckan. -
Åk ner till surf clinic i Pozo, efter en dag eller två med en vrålande Kristoffer Living efter dig och video på stranden vågar du inte annat än att försöka. Du pallar helt enkelt inte att svika alla förväntningar och skämmas på videovisningen
(menar mest att ovanstående uttal om att ha en som hetsar dig verkligen funkar).
Tror jag hade ångest vid flertal surftillfällen under minst 5 år innan jag försökte så jag vet hur det är. Låt bara inte framåtloopen försöra en bra dag för dig, lätt hänt att köra omkring en hel dag utan att tänka på annat och hur kul är det?
Har du väl försökt ett halvtaskigt försök så märker du att det inte var så farligt, mer än lite ont i ryggen, men det är det värt och du vill bara fortsätta att slipa på tekniken (vilket man verkar kunna göra hur länge som helst…)
Lycka till! -
Ett annat alternativ är att sätta i sig något centralstimulerande som gör att spärrarna släpper.
-
Svar till:
Låt bara inte framåtloopen försöra en bra dag för dig, lätt hänt att köra omkring en hel dag utan att tänka på annat och hur kul är det?
[/ QUOTE ]
Som i söndags då för mig? Det var nästan det gick från att vara en ok dag till att vara en skitdag. När jag inte gjorde annat än att hoppa upp, skota hem och sen fega ur. Eller kolla bakåt och skota hem för att känna. Men ballade ur. Hela tiden rädd för att inte rotationen skulle bli tillräcklig och man skuille dänga huvvet i masten. Men så ändrade jag taktik. Va fanken, jag kunde ju cheeseroll för 10 år sen när jag la av att vindsurfa, så det borde väl sitta lite i ryggmärgen. Eller? hittade en 1 meters brant ramp, vek ner riggen bakåt/inåt och skotade som ett djur och katapultade mig snett framåt. Rotationen var snabbare än jag kom ihåg och PANG så låg jag där på rygg. Inte bra nog försök att komma helt runt, men tillräckligt för att spärren för huvve/mast-problematiken skulle vara borta.
Nu är det “bara” att komma förbi “kastfalls”-problematiken för att försöka på framåten. johan, om det var “tipsen” ovan du tänkt ge mig nästa gång vi var ute, så var de lite tunna. Nu vet jag att du och Ola i så fall kommer ligga och hetsa mig
Precis som förr (för min del) när jag, Ola och Mats hetsade varandra till cheese, bakåt etc. inget funkar så bra som “vänner” som skriker åt en…Sen vet ju all att en oldskool cheeseroll egentligen är coolare än framåt. Eller hur Jesper?
-
Svar till:
Som i söndags då för mig? Det var nästan det gick från att vara en ok dag till att vara en skitdag. När jag inte gjorde annat än att hoppa upp, skota hem och sen fega ur. Eller kolla bakåt och skota hem för att känna. Men ballade ur. Hela tiden rädd för att inte rotationen skulle bli tillräcklig och man skuille dänga huvvet i masten. Men så ändrade jag taktik. Va fanken, jag kunde ju cheeseroll för 10 år sen när jag la av att vindsurfa, så det borde väl sitta lite i ryggmärgen. Eller? hittade en 1 meters brant ramp, vek ner riggen bakåt/inåt och skotade som ett djur och katapultade mig snett framåt. Rotationen var snabbare än jag kom ihåg och PANG så låg jag där på rygg. Inte bra nog försök att komma helt runt, men tillräckligt för att spärren för huvve/mast-problematiken skulle vara borta.
Nu är det “bara” att komma förbi “kastfalls”-problematiken för att försöka på framåten. johan, om det var “tipsen” ovan du tänkt ge mig nästa gång vi var ute, så var de lite tunna. Nu vet jag att du och Ola i så fall kommer ligga och hetsa mig Precis som förr (för min del) när jag, Ola och Mats hetsade varandra till cheese, bakåt etc. inget funkar så bra som “vänner” som skriker åt en…Sen vet ju all att en oldskool cheeseroll egentligen är coolare än framåt. Eller hur Jesper?
[/ QUOTE ]
Visst, tro du att cheesroll är tufft…
Kan ge dig lite mera teknik tips som jag inte orkar dra här, sedan är det ju bra att prata på havet samt testa och rätta. “Öva” genom att simulera ett kastfall utan bräda och planing tycker jag också är en bra sak att köra ett par gånger, då märker man hu rackans lätt man kommer runt på ryggen. Sedan har jag lite ideér om vind, vågor och övriga förhållanden, men det tar vi sen. -
Tjänare!
det finns väl inte en enda surfare som inte brottas eller brottats med detta dilemmat. själv satte jag mina första och hitils enda riktiga i vintras i venezuela, då förhållandena var klockrena för min del. personligen vågar jag änsålänge bara rotera med vågen, kan vara lite svårt att få någon höjd men om du bara faller av ordentligt trycker till med fötterna kollar bakåt o skotar in så mycket du kan kommer du garanterat att få en rotation som svingar dig runt, landningen håller jag själv på att putsa på. nu är mitt nästa steg att göra det mot vågen! wweeee.
Ett annat tipps som kan fungera för att få bort rädslan av att inte komma runt, är att falla av ordentligt (vattnet kan vara helt platt) tänk dig att du ska hoppa runt o göra en grubby, tryck till, skota in, försök att landa med backvind. du kommer förmodligen göra en misslyckad frammåt, men du kommer känna rotationen och förhoppningsvis komma över din rädsla. Kör hårt o LYCKA TILL!!! -
Känns som om många som har problem med loopen seriöst tränar på Volcan (trots att detta är mer avancerat). Då ser jag inga som helst problem med att Ni skall kunna dra av en plattvatten loop, för att sedan börja mata riktiga ”Killer loopar”. Jag skall nedan försöka beskriva hur jag bar mig åt för att lyckas (efter 7-8 års ältande och velande med precis samma våndor som ”mjunken” och alla Ni andra har haft)
Satsa på en överroterad volcan och gå på en grubby, men skota in istället för att skota ut som man gör i Grubbyn. Tips:
* Ha bra, då menar jag RIKTIGT bra med fart och fall av rejält ner på slören.
* Ryck upp brädan som i en Volcan. – Helt platt vatten fungerar, men visst det hjälper till med ett litet chop. Mest för att man skall kunna tajma in när man skall rycka ur brädan och skota in
* Så fort brädan kommer ur vattnet-> tryck ner nosen i vattnet och liksom snurra på nosen. Samtidigt som du skotar in och drar ihop kroppen. Som vanligt gäller de gamla tipsen om att fatta brett och titta bak…. men dessa kan Ni sedan tidigare.
* Nu kommer du att landa på ryggen. Fortsätt att skota in och lyft upp riggen ur vattnet så högt det går. Du kommer då av farten att dras upp ur vattnet och ditt första steg mot loopen är nu fulländat!!!Jag ger några ursäkter varför man lär sig loopen lättast på detta sättet
* Du kommer köra ifrån vinden och får därmed mycket mindre tryck i seglet. Detta gör att seglet inte ”sliter sig” ur händerna. När du väl skotar in så snurrar du snabbt runt och landar på ryggen. Och visst det smäller till lite i ryggen, men det är det minsta du behöver bry dig om. Nu har du kommit över spärren för att våga loopa- GRATTIS!!!
Kan iofs. inte rekommendera mer än 10-15 seriösa försök under en dag. Då ryggen och rumpan får bra med stryk och blåmärkena kan bli ganska stora. Ännu ett tips är att ha midjesele, då den tar upp den värsta smällen i ryggen.
* I och med att du faller av så pass mycket finns det ingen chans att du träffas av masten* De flesta som provar framåtlooparna försöker på 0,5-1 meters vågor i mer eller mindre ren onshore. Vad som händer då är att du måste först lova upp för att få till ett hopp. Sedan när du väl är uppe i luften skall du på 1/10 sekund lyckas vända hela brädan och riggen ner i vind för att sedan skota in. Det som sker då är att seglet ”överladdas” och riggen fullkomligen slits ur händerna. Det är vid dessa tillfällen du kan slå dig rejält, trummhinnor smäller och man kan landa på masten eller seglet om man fegar ur.
* Får Ni väl till plattvatten loopen och får den att kännas bekväm lovar jag er att nästa gång det blåser 4,5-5,5 i Halmstad eller Varberg så kommer Ni inte att banga in sekund på att dra av mycket högre loopar. Dessutom är Ni vid det här laget vana vid rotationen och kan fokusera på hoppet och få till rejäl höjd.Jag lärde mig framåtloopen på detta viset efter att ha haft framåtloopen som nyårslöfte sedan –96. Nu ser jag inga som helst problem att loopa vare sig med 6,8:an på plattvatten eller med bra trycka i 4,0:an. Och JA!!! Detta är tricklet som skiljer männen från mössen… det går inte att förneka.
Bifogar en länk http://www.jellyfish.se/martin.htm till en sekvens (5,4 Mb) på en plattvatten loop enl. detta koncept. Filmad på Vandet Sjö i Klittmöller. Ja, den ser riktigt löjlig ut. Men när det är 30-40 cm djupt vatten vill man inte trycka för vertikalt med nosen, utan mest stå och snurra. Men detta är lite av trickset för att överkomma rädslan som Ni beskriver.
Lycka till med försöken och glöm inte bort- farten och att falla är det viktigaste. Ett sista tips- använd hjälm. Det ökar självförtroendet med minst 100%.
/Martin S-136
-
Tack Martin, där fick jag en tankeställare. De FÅ försök jag har gjort har som du beskriver varit i onshore småvågor. Har inte fallit av tillräckligt, roterat kanske 90 grader, bailat och landat på ryggen. Sen har jag haft ont i halsmusklerna ett par dar efter, antagligen för att de håller emot rycket bakåt av skallen.
Med ditt sätt känns det bättre att öva på vägen in och falla av och göra ett flackt hopp på baksidan av en våg och skota in och rotera. Dessutom blir det ju i VBG åt babord som jag tycker känns mkt bättre. Gäller bara att hitta modet nästa gång och testa. Hoppas det fortfarande finns “hopp” för en 34-årig gubbe…
-
Martin, tack för tipset ang volcan. Då blir det väl att testa nångång tor-sön…
Logga in för att svara.
