-
Tack bästkusten!
Tja så kom man ner ändå, trots barnens kalas och fotbollsträningar, trots sjuk hustru och tack vare prognoser, prognostydare (Ola H) och inte minst en massa ladd från gamla Toröpolare.
Planen var att köra ner fredag fm, landa strax före vridet Åsa, segling in i mörkret, middag Varberg och lördag morgon/fm Skåne, sedan hem tillbaka till kungliga. Planen var inte självklar med prog för fett Torö fredagen och troligen bra surf även lördag fm, sedan finns ju alltid Gotland med på kartan…
För en gångs skull hade både DMI och prognostydaren lite fel, dvs vinden la sig tokfort och mycket strax efter lunch… och, som brukligt på denna del av Sverige, även vågorna. Jag han surfa någon timme vid piren, seg våg men grymme trevligt sällskap (Mackan för faaaan!) och som sagt vågorna försvann någonstans halvvägs i denna session. Sedan riggning av först 4.7 men efter att kollat in de som vindsurfade omkring i no-wind och dålig riktning (cross ON) så hissades öven 5.3an. Rätt många besvikna ansikten bland vindsurfarna som knappt kunnat guppa tillbaka, men också djädrans kära återseenden – även om man bara träffas på Åsa typ en gång om året så är det lika sjukt kul att ses – samma gamla gubbar som håller sig evigt unga!
Men vad fan, efter någon timme eller två skitsnack och rätt många som åkte hem bestämde jag mig för att ge det ett försök. Det hade börjat brisa lite ny vind från väst, dvs sidvinkel, och det såg ut som om det skulle klarna upp och bli kvällssol. Bättre att ge det ett go, än att stå på land. Ola H var inte svår att få med ut, och vår gemensamma polare Fredrik H som är tillbaka efter en knäoperation är ALLTID på. Dessutom en urtrevlig rippande jag tror Göteborgare men kan inte namnet. Knäskvätt är tydligen det jag ska få här hemma i år, således fanns en mikrovåg precis ovanför lilla stenen och lite nedanför (insidan). Vinden var skön, riktningen allt mer perfekt, solen sken och munjiporna på oss som vart där allt högre – denna allt underbarare septemberkväll.
Rigga ner, mörkt, över till Ilas lägenhet i Varberg och hans still going stong Sthlm-gäng. Otroligt god lasagne, vin och tårta – TACK för att jag fick vara med på denna hjärtliga råa tillställning, och hur länge sedan drack jag egentligen en rom och kola?
Lördag morgon och jorå, Skåne var på, till och med lite mer än vår gamla DMI-rapport från i förrgår. Som alltid svårt att veta vilket spot man ska välja, men jag körde raka vägen dit Phillipo, Calle N, Dalalama, mfl hade bestämt sig för. Kanske inte 100% rätt vad gäller vinkel, men absolut rätt för att undvika värsta crowden och för att ha löjligt kul. Fullfräs 4.7, kanske lite svårt att kitta rätt i line-up då det var mer två sektioner än en lång sammanhängande våg, eller så var det bara jag som inte riktigt kom in i det.
Paus och nu var det kranen vidöppen. Det gässade grymmefint i den soliga eftermiddagen. Jag slängde upp min magiska 4.3 och plötsligt kom vågorna till mig hela tiden. Tror alla upplevde det likadant, från lite halvstruligt till löjligt löjligt lekfullt och kul!!!! Klart bättre size än mikro-Åsa – äntligen mer än knäskvätt! – och ful spetta i 4.3an.
Tja, det fanns nog ingen på plats som inte såg så där 200% nöjd ut när vi riggade ner. Några som kom sent var fortfarande ute och det såg fint ut. Men efter gårkvällens kvällsknäskvätt och middag och nästan en fulldag fullt-på Skåne var det dags att kroka på trailen och köra hem. Rätt segt, men ooooooooo så skönt.
Tack än en gång moder natur och bästkusten för bjudningen!
/JB
Bilden: Vrist till vadhögt Åsa fredag kväll (photo: Pontus NY)
Logga in för att svara.