-
Teoretisk Vinsurfing
kom på att alla här kanske inte får den förnämliga tidningen “Vindsurfing” (japp, jag är partisk!) där en av mig vanligtvis på konfen postad krönika återfinns… hur det nu gick till…
Nu vet ju inte jag om det är enormt självgott att posta sina egna krönikor här, men tänkte att någon kanske drar lite på smilbanden i alla fall. Har fått lite kritik för brist på inlägg, så man får väl dra fram nå’t ur arkiven lat som man, dvs jag, är… 😉
(Från nr 1 av tidningen Vindsurfing)Teoretisk Vindsufing
Den yttersta ynnesten har landat på mitt, just mitt, tangentbord. Att i detta vårt allra första nummer av Vindsurfing få skriva en krönika om det ämne jag råkar behärska allra bäst – Teoretisk vindsurfing. Detta enda akademiska område som jag med största sannolikhet skulle examineras i oavsett svårighetsgrad.
Till stor del handlar dessa rader om grundbulten för alla teoretiska vindsurfares omfattande kunskaper, nämligen vindsurfingtidningar. Bredvid mig här på mitt skrivbord står valda delar av min främsta skatt (vid sidan av din dotter, kan vara smart att lägga till… reds. anm.). Eller mitt förnämsta skräp, som min fru skulle uttrycka det. Min samlade vindsurftidningssamling. Ryggar har knäcks, svordomar flugit genom luften och vänners lojalitet har satts på prov när dessa alster hängt med i flyttar genom åren. Men de står här bredvid mig. ”Va fasiken har du i de här blytunga lådorna?”. ”Åhh, de är fulla med jätteviktiga dokument, bär försiktigt!”.
En synnerligen noggrann och vetenskaplig genomgång, jag har i alla fall lätt förstrött bläddrat igenom några nummer, ger vid handen att den teoretiska vindsurfingens kunskapsbank hade sin absoluta höjdpunkt under åren 1987 – 89. Under denna period gavs kunskapstörstande talanglösa teoretiska vindsurfare som jag fullgott utrymme att fylla på vårt omåttliga behov av värdelöst vetande inom området. Grundliga analyser av alster som tyska Surfen (”Internationales Windsurfing-Magazin”) och Surf Magazin, amerikanska WindRider, engelska Boards och Windsurf samt våra egna högklassiga SurfSport och Åka Skidor Windsurfin’ gav oss de kickar vi såväl behövde.
Vårt förråd av uttryck att behärska, utrustning att analysera och manövrar att noggrant beskriva för surfpolare som aldrig bett om det kunde utökas avsevärt. Denna höjdpunkt kännetecknades av feta bildbudgetar, omfattande testresultat, rikt utbud på blaskor och sist, men inte minst, att man med rätt ordförråd enkelt kunde distansera sig från mindre vetande vindsurfteoretikerwannabees. Att man samtidigt fick tillfälle att distansera sig från de flesta medmänniskor, däribland mer normalt funtade vindsurfare, lämnar jag därhän.
En fullfjädrad vindsurfteoretiker, med en rejäl dos surftidningsläsande i bagaget, är naturligtvis multimedial. Surfrullar som Aloha Classic 1 och 2, RIP, Fast Forward, Sand Mellan Tårna (tur för dig att du tog med den, reds anm.) samt allt möjligt underligt videoinspelat material från den ena satellitkanalen mer obskyr än den andra tillhör självklarheterna. Att videoinspelningarna uppenbart är gjorda i extremt brådrask, ”Det är ju för f-n vinsurfing på RTL 2! Aaaargh, fram med mina cheapo nordkoreanska VHS-band fort, fort, fort!”, med usla klipp och inslag från italienska TV-shower förstärker helt klart trovärdigheten. Något som ytterligare komplicerat bilden på senare år och gör vår käre teoretikers tillvaro än mer komplex är naturligtvis Internet. Sajter, konfar och mobila portaler har vuxit upp som dot.com bolag ur det sena nittiotalets riskkapitalmylla. Det är inte lätt att hänga med för en modern vindsurfingteoretiker.
Många som läser dessa rader darrar nu ordentligt i hängseltamparna. Vad krävs för att jag skall kunna få tillhöra denna till synes väldigt exklusiva skara? Eller finns rentutav möjligheten att jag, utan att veta om det, redan är kvalificerad? För att svara på dessa tunga frågor behöver vi gå igenom vad som kännetecknar en sant Teoretisk Vindsurfare.
Det första, och kanske allra tydligaste, kännetecknet är förmågan att ofelbart kunna beskriva och korrekt namnge minst 30 gånger fler vindsurfingmanövrar än vad personen i fråga nånsin varit i närheten av att klara av på vattnet. Börjas det dessutom delas ut tips på hur lokala hotshots borde kunna göra snyggare pushloops, trots att tipsgivaren själv badar i vartannat gippförsök, har du en sann vindsurfingteoretiker framför dig.
Vindsurfingteoretikern är dessutom en baddare på att komma med utrustningstips av de mest varierade slag. Vilken fena bör jag köra med 4.7 i cross-onshore i Klittmöller när det är som mest strömt? Är Starboard Formula 186 verkligen bättre än 175? Är 47 kilos nedhal korrekt när Saturnus och Jupiter står i nedan? Ni vet vem som har svaren.
Själv trillar jag dit rejält på det sista område som belyser det hela. En vindsurfingteoretiker känner till Maui bättre än de flesta som bott där i hela sitt liv. Han, jag skriver han eftersom vi ofelbart talar män här, vet vilka stränder som gäller vid olika våg- och vindförhållanden, hur man hittar dit och vilken vattentemperatur som råder vid varje spot som utan problem namnges vid sitt rätta hawaiianska ursprungsnamn. Och inte nog med det. Han har varit vid varje känt, och ofta okänt, vindsurfingresemål som finns och kan ge dig värdefulla tips på vad du bör tänka på. Sprecks, Lancelin, Ponta Preta, The Hatchery, Silver Sands, Langebaan, Grönhögen, Lejet och Torö, han har varit där. I teorin.
Det enda jag hoppas nu är att tidningen Vindsurfing skänker svenska vindsurfingteoretiker den kunskapskälla de så länge saknat. Hoppas ni andra får lite skön läsning, ni också!
Surfa På!
dr Masse är okrönt mästare i Teoretisk Vindsurfing med valfritt antal Aloha Classic titlar, erkänd speedkung samt Dunkerbeckförnedrare och sponsras av samtliga världens 200 största företag. I verkligheten tycker han att en snygg strandstart är en väldigt underskattad manöver.
Logga in för att svara.