Thrusters/ trifin brädor- Vilken passar bäst?

[dr-masse]

Alltid kul att spekulera kring lite brädtänk, så jag skriver lite ur mitt perspektiv, så medelgod vågseglare jag är.

Först tycker jag kanske att ni skall vara lite försiktiga med att tillskriva brädor vissa egenskaper utifrån fenbestyckning. Jag har seglat snabba och lättplanade twin-fins, sega thrusters, kvicka fyrfeningar och just i år fått uppleva hur stor skillnad det kan vara bara mellan olika fyrfeningar.

Exempelvis är Simmers Quantum (fyrfening) nog den allra mest ‘snabb singefin-liknande’ flerfenade bräda jag seglat. Planar upp tidigt, bra fart och kan lätt se den fungera riktigt bra för hopp. Dock saknade jag den där riktigt sköna svängkänslan och kör därför själv Simmer Fly, som faktiskt är rätt annorlunda att segla. Nackdelen med en fyrfening är att de sällan (aldrig, med undantag från vissa fem-boxade skapelser från Tabou och Starboard, där jag är smått skeptisk till hur en bra quad även skulle kunna vara en fint fungerande singel-fena, men va fasen vet jag om det) går att köra som singelfena, om man nu vill göra det.

Vad gäller tre-feningar så finns ju den uppenbara fördelen att de väl i princip alltid går att köra som singelfin, om den möjligheten har betydelse för seglaren.

En annan aspekt som kan vara värd en tanke eller två är vilken del av er segling som ni eventuellt vill utveckla? Om ni är helnöjda med där ni är idag och vill ha en rätt lik känsla i era kommande brädor som den ni har nu så kan det kanske vara idé att kika på brädor med liknande shape-tankar och filosofi. För EVO-mannen så borde ju därför kanske Starboards twin-single Kode, eller till å med en två-fenad nuEVO, vara intressanta, och ni som kört Naish kan ju även slänga ett öga på vad de har i skafferiet numera. Det har ju jobbat med tre-feningar ett tag nu.

Vill ni däremot utvecklas i någon specifik riktning, vågridning, hopp, on-shore ridning etc., så kan ju faktiskt en medvetet annorlunda shape och andra styrkor än era nuvarande brädor har idag vara en intressant idé. Några av de gånger som jag har utvecklats mest är när jag valt att segla på brädor som i viss mån både gett mig möjlighet att testa nya saker men samtidigt ‘tvingat’ mig att lära nytt. Det hände definitivt när jag köpte min första twin och min senaste quad har också skapat samma upplevelse.

Jag menar, i mitt fall är det i grunden alltid skit bakom spakarna, men ibland kan rätt hjälp och egenskaper i en bräda göra att åkningen tar nya vägar och leder till framsteg, vilket alltid är väldigt kul. Tycker jag.

Vad gäller Fanatics treor så verkar de bygga på en av marknadens allra mest beprövade vågskapelser, deras twin-fins. Vet inte om de är identiska, men det ser onekligen ut som det vid en första anblick. Och det behöver inte vara någon nackdel, snarare tvärtom. Jag har kört (och ägt en) en del på deras twin-fins, och kan lätt se de funka bra som thrusters.

Tabou Pocket har jag aldrig kört själv, men är ju även det en bräda som haft tre fenor ett tag nu. Jag har däremot kört DaCurve twin (79) och quad (91) som jag varit klart nöjd med. De har dock en bredare stance än många andra brädor, vilket jag gillar, men vet inte riktigt hur det är med Pocket.

Quatro LS thruster ser klart intressant ut, och en bräda som är shapad av Keith Teboul i samarbete med Levi Siver har man ju svårt att se som en sophög… Även LS quad verkar ha många nöjda ägare, känner flera som kört och gillat den brädan (mest 85 av de jag pratat med).

Bredd behöver inte alltid betyda stampighet, det är nog värt att hålla ett öga på brädans shape som helhet och inte titta för mycket på volym. Exempelvis skulle jag säga att Simmers Quantum 85 och Fly 85 har ungefär samma kontroll i mycket vind, trots att Quantum är mer än 2 cm bredare. Båda funkar utmärkt med 4.2, men maxar ur med tryck i 3.7.

Just det här med bredd och volym gäller väl även ofta Starboard, som är väl kan sägas vara kända för att köra med mindre volym relativt brädstorlek än många andra. Flera gånger tycker jag det har blivit snett när man testat ’85-liters vågbrädor’ och haft med en flera centimeter bredare Starboard som representant för volymklassen. Motsatsen kan, till viss grad, kanske tillverkare som Quatro, Goya och Tabou (da Curve) representera (även om de verkar gå ner en aning i volym igen), där man ofta packat in lite mer volym än andra och ändå verkar kunna få mycket kontroll tillbaka. Min 79-liters DaCurve upplever jag storleksmässigt som närmast identisk med den 75-liters vågis jag hade innan (RRD HCW).

Och bara för att stöka till det så finns ju semi-custom alternativet, som Flikka och Withcraft… just Witchcraft är kanske det märke som hållt fast vid tre fenor längst av alla.

Hmmm, kanske mest svammel… men förhoppningsvis någon tanke eller två som kan vara värd något. Finns folk här med betydligt djupare shapekunskaper och direkt erfarenhet av de brädor ni har på radarn, hoppas de hoppar in i tråden.

[rrd]

Jag håller med om att titta för mycket på fenuppsättning kan nog vara vilseledande, känslan varierar mycket. Det vore intressant att göra test utan att se fenuppsättning och sen beskriva egenskaperna o känslan.

Något som förändrats mycket senaste åren är bredden på brädan och påverkan på egenskaperna/känslan. En bredd på minsta vågbrädan som för några år sedan hade varit omöjlig är idag inga problem, snarare en möjlighet eller tillgång.

Hur snabb en bräda är, eller kanske bättre uttryckt, hur snabb den upplevs är inte samma sak som den verkliga toppfarten. En risk som ofta diskuteras i tester med en Quad kan vara att blir för “planted”, stel vid rakt fram segling.

Jag har en Simmer Fly 75 och RRD WC 75-2013.

[tws]

Jeg har nye Dacurve 91 liter som stor wave. Ikke så rask som Pocket pga mer rocker. I riggteltet på Klitmøller sa Ojeda at Pocketen var raskere da jeg nevnte den dårlige speeden på dacurve. Han og Ross bruker pocket’en.

På Saltstein fikk jeg ca 12 onshore cutbacks ved normalt 2 med Quatroc LS 85L. Volumøkningen var viktig men den store rocker’en på Dacurve gjorde comeback til bølgen enkelt og var nok enda viktigere. Veldig enkel å treffe leppa med. Kansje noe for Break Bravo? Er vinden riktig der i morgen?

[the_novice]

Håller med Masse, antalet fenor betyder inte så mycket som den övriga shapen, även om det säger en hel del om vad designen är tänkt för. Jag skulle rekommendera att ni testseglar brädorna innan ni köper ngt. När man seglat en del så vet man oftast ganska väl vad man gillar och det ju just känslan som är det viktigaste.

Jag har inte seglat på Kode (ännu) och är själv sugen på en till nästa säsong. Starboards Quad är dock väldigt go, både rakt fram och att hoppa med, men framför allt så behåller den farten väldigt bra i bottensvängen och man kan köra frontside i rak onshore lekande lätt. Snabbare än EVO och svänger bättre, rena trolleriet.

Som sagt, testa några brädor innan ni köper…

[doc]

MooCustom

Starkare än produktionsbräda, man får precis vad man ber om och sparar några kronor. Jo, hittills har det alltid blivit billigare för mig.
Mycket lättare att laga en vit bräda också efter ett strandhugg i Åsa 🙂

[bfcsurf]

Tack för feedbacken och funderingarna

TVS- du kör ju riktiga vågor… 😉 Lista och Jaeren har ju tryck och push, där funkar ju vad som helst, bara att man får ut fler svängar med ”riktig” vågbräda. Men skönt att få bekräftat att Tabout Pocketen definitivt har bättre fart.

Vårt dilemma är att – låt säga så här, jag tror inte Ni kan fatta hur grov sjön blir i yttersta bohuslän, specifikt på ett av våra bryt. Vi snackar 50cm-1m chopp, typ ”ooouups där försvann chopet och så droppar man 70cm.. För att komma åt brytet vi kör på så behövs 4 kryssben och de sista är rätt i en ”häxgryta” där massiva swell bara slår emot branta klippor. Kolla in gammalt inlägg med lite bilder.. http://bfcsurf.se/?p=349

Så med detta i bakgrunden som vårt primära spot, så är vi livrädda för att köra långsamma brädor, utan snabb bräda med bra kontroll och höjdtagning och som man kan ladda feeeeta hopp och loopar med. Men som kan vändas fort på vågen för att rida de 2-4 svängarna som oftast plockas. Målet är att få öka antal svängar och cutbacks/ aerials på denna korta, men massiva våg.

Jag har bara kört en ”modern bräda”- förra årets Quattro Quad 85:an. Det jag reagerade med den är att den svänger grymmt!!! Fullständigt kastade av mig, då den svängde så fort, så full pott. Dock, så är den ju lite seg, med rätt mkt drag i riggen och den planar inte lika fort som våra tidigare brädor (både Naishen och Evon har ju relativt plan rocker) och farten är långt ifrån samma. Höjdtagningen han jag inte utvärdera, men spontant så verkar det inte skilja så mkt.

Känns som om oron för bredden och ”stampigheten” är något vi kan stryka, förmodligen inget att oroa sig för.
Dock brukar ju bredden vara rätt avgörande för hur stora segel man kan köra. De brädor vi kör idag med Evo 83:an klarar fint 5,7 och det känns skönt att kunna ta fram vid en halvkass dag i Hanstholm. Så de är väl där som Quattro LS Thruster 82an med sina 56,5 cm kan riskera vara i minsta laget?

Vad gäller Customs som Moo, Flikka, Witchcraft osv. Så är vi nog lite för fega och konservativa för att våga prova. Känns säkrare och köra på något som utvärderats och anpassats efter stora massan och dingar är inget problem, har full rulle med kol-kevlarväv, epoxy och avrivningsduk, utseendet har inte så stor betydelsei. Vi kommer köra dessa brädor tills de är slut.

Fortsätt gärna posta feedback, tankar och erfarenheter. Vi skall bestämma oss under veckan, så ältandet fortsätter…:laugh:

[svenne]

Om du inte vågar dig på en custom så tycker jag definitivt att du ska testa en Simmer. Mycket mer fart och lättplanande än de flesta andra toksvängande brädor. Eller så testar du en twin. Jag har en demobräda liggandes, om du vill får du gärna låna den och testsegla. Den funkar både som quad och twin. Inget tvång att köpa den, du får testa en Simmer-lik bräda som kan ställas om fenmässigt rätt friskt och när du har testat klart så är det bra med den saken. 🙂

/S

[katjakaj]

Vilken bräda/brädor skall man ha??? Historiskt har olika trender avlöst varandra. Shapers från olika delar av världen har sökt sanningen vilken shape är bäst utifrån vilket ändamål den är ämnad för. Plats, seglare, segel,wave,freestyle, race, slalom you name it. Som vanlig inbiten svensk surfare har det brinnande intresset svartsjuka spår i plånboken. Man läser tester, funderar, satsar på det man tror på och hoppas att det håller många år. Men icke det kommer nya shaper, nya idéer . En fena, två fenor, fyra fenor, tre fenor kommer kanske inga fenor! Från singelfin 2008 till twinser mistral twinser 92 blev det en ny känsla och vindsurfa! Allt blev lite roligare. Brädan svängde bättre var lättare att segla hård vind klarade shop bättre! Quad kom 2009/2010, shit det måste vara bra! Väck med twinsern! In med en Starboard quad 86. Lite av svängen försvann och det påminde lite mer av den klassiska singelfin. Dock var shapen på brädan inte densamma som de gamla singelfins! Lite bredare och kortare samt annan rocker. Mycket lättseglad! Sedan blev det goya quad 92, sedan fanatic quad 86 (2011), JP quad 92 och nu starboard quad 92 ( 2012). Skillnaden mellan olika quadboards är mycket olika. Det sitter inte i fenorna, dock skillnad mot singel, twin eller tri fin. Det sitter i shapen bl.a. Sedan har det med seglarens kunnande seglen modell riggning plats där man seglar. Starboard är lättseglad brädor vilket tabou också är kända för även rrd. Jag köpte en tabou pocket wave 80 2012. 229cm, 58.5 cm! Vilket lyft i den miljö jag seglar i. Norra Bohuslän bl.a. Haby. Det har man kommit underfund med att något proffs blir man aldrig, men det blir roligare när det blir lättare och där har utrustningen gjort stora framsteg sedan windsurfingens barndom. Varje år och höstarna lanseras det nya modeller. Nu händer det att brädshaparna har ibland nått vägs ände när det gäller den optimala shapen utifrån syftet och ändamålet. Pocket waven har samma shape 2013 som 2012! Hade det blåst 365 dagar om året och varit sideshore 2-3 metets vågor. Skulle man nog stannat vid en och samma utrustning längre eller så hade man vågsurfat!

[dr-masse]

Ha, grymt skönt inställning vad gäller lagningar och skick på brädor!

Det ser ju rätt hårigt ut där ni kör… först såg jag inte en seglaren på bilden, men vågen ser najs ut. Men även ställen som Guincho kan bjuda om på skapligt chop. Torö kan även det vara sjukt gropigt, även flera ställen kring Väddö.

Min erfarenhet, främst från Guincho men även från hemmaplan, är att i stökiga förhållanden så är väldigt ofta en lugn bräda = en snabb bräda. Då äger kontroll. Därför tror jag att ni måste vara rätt petiga med att prata med seglare som kört de brädor ni har på radarn, söka rätt egenskaper utifrån hur brädorna beskrivs i tester och syna ‘marknadstugget’ lite extra noga. Bäst är, som alltid, att provsegla före köp men det är ju inte så lätt alla gånger och ofta går det inte alls.

En annan tanke är att fundera lite på vilken shaper/filosofi som ligger bakom brädan. Jag har t ex aldrig seglat en RRD vågbräda som inte varit lugn med bra kontroll. Likadant med de Tabou daCurve brädor jag kör, väldigt lugna är de. De Fanatic jag seglat har samtliga varit mer åt det livliga hållet (med undantag för 2011 års quad 86 som jag tagit en sväng på, den är annorlunda) med JP någonstans i mitten. Jag har tyvärr bara testat Starboard en gång och den hade lite knasig set-up så det är inte värt att ta upp här. Båda Simmer-brädorna jag kört skiljer sig i att de ligger lite högre i vattnet än andra flerfeningar jag testat. Min Fly 85 skulle jag faktiskt inte säga har sådär superbra kontroll vid rakt-fram-segling, snarare en gnutta livlig/orolig (adjektiv efter seglare), men bjuder i gengäld på väldigt bra kontroll när man väl svänger. Sen kan man ju trimma en brädas egenskaper rätt mycket med fenval och allmänt trim. Som exempel kan jag nämna Steffo här på konfen som var sådär nöjd med höjdtagningsegenskaperna på sin twin, smällde i ett par rakare och större fenor och nu tog bättre höjd än vad jag gjorde på min quad…

Svennes erbjudande kan ju vara kul att plocka upp, om inte annat för att ta en sväng med en modernare shape på hemmabrytet och reflektera lite över vinster och förluster med det.

Tycker det är intressant vad du skriver om Quatro 85an. Det är väldigt vanligt att många upplever en quad som långsammare och lite seg, men vad jag upptäckt är att när man väl seglar bredvid någon på en ‘snabbare’ bräda så är skillnaden i fart mellan en quad och klassisk vågis sällan så stor som man kanske tror. Jag tror att man ofta blir lurad av hur en quad ‘sitter’ mer i vattnet och därför känns långsam. Det känns ju så lugnt att det helt enkelt inte kan gå särskilt fort… Däremot har de ofta inte samma ‘släpp’ för hopp, men det finns absolut fyr-feningar som bjuder på bra fart.

Det är ju rätt många önskemål som ‘drömbrädan’ för era förhållanden skall uppfylla – klara kryssen upp till brytet, må fint även i det grövsta chop, lättsvängd med rätt egenskaper på vågen, bära 5.7, ha bra kontroll i mer vind, plana tidigt och vara snabba…

Jag tror att ni måste prioritera lite och välja vad som är absolut nödvändiga egenskaper, vad som är bra om det finns och till sist vad som vore trevligt men kan avstås. Då kommer kandidaterna nog att sorteras ner till rimligt antal. Och sedan väljer ni den snyggaste. Förlåt, den bästa.

Till sist – det är ju härligt att ni inte är det minsta oroliga för att dra fram stora lagningskitet när det behövs, men det är ju inte fel med brädor som håller bra. Och där kan ju semicustom, trotsallt, vara intressant. Med de sagt har mina senaste produktionsbrädor hållt bra, även om jag också lagar smärre blessyrer på mina plankor allt oftare… (vill gärna tro att det beror på ökad ladd, men det vete fasen eftersom en del beror på att jag seglar upp på land, typ)

[jesper-b]

Quatros nya LS ÄR SJUKT BRA! och det vågar jag lova bara efter att ha kört på en 80l prototyp häromvintern. Helt magisk. Snabb som attan, loose och kontrollerad i en sjuk kombo!!!!!!!!!!!!

/JB

[tws]

Tja, jeg har jo Quatroen 85 LS, men etter å ha fått Tabou 91 så kjennes Quatro som ett kompromiss. Men de må lage mindre rockerfor å få høy lettvindshastighet. (troddde den svinte som faen.) Fritjof bruker spesial quatro singlefin de nettopp laget til ham. Nesten ikke one-foot-off, men så har han sitte-trapes og trenger ikke så vid planke. Blir daCurve fra nå av. Maybe it’s personal?

[tws]

Æææææhh. Når det gjelder de finnegreiene. Skjønner egentlig aldri dette med teorien. Her er min erfaring: Jo mer gripp du trenger jo mer finner slenger du på.

Onshore, mye høyddetagning og clewfirst => flere finner.
Sideshore => Watever!
Offshore => færre finner

Altså jo mindre grip du trenger jo mindre finner. Om du må sløre for å ta cutbacken så trenger du ikke mye push fra brettkanten men seiler du clewfirst tilbake mor skulderen så kan du banne på at du trenger bedre grip.

[doc]

Bra poäng där, men erfarenhetsmässigt så får jag fler vågor i sideshore med fler/större fenor eftersom det är lättare att höjda tillbaka till dropzone.

[bfcsurf]

Tar upp den här tråden igen. Känner mig skyldig att ge lite feedback, då så många engagerade sig i djupgående analyser och rekommendationer. Vi valde tillslut Tabou Pocket Wave 80 samtliga 3 av oss.
För mer utförlig feedback efter andra körningen i “Bump and Jump” förhållanden, läs mer på vår blogg: http://bfcsurf.se/?p=1561

Sammanfattningsvis, så ser vi definitivt behov av både single och multifin set-up, det var större skillnad än jag trott och brädan beter sig rätt olika med för och nackdelar.
Erik körde Single fin setup, Jag körde trifin och Micke hade sin RRD Freestyle Wave 85:a

Hoppas vi kan hjälpa andra vilsna själar i vad man kan välja i fen och bräddjungeln 🙂

[dr-masse]

Klart intressant läsning, kul att ni kom ihåg tråden och gav feedback. Det är inte ofta som man kan testa brädor på det där sättet, då blir skillnaderna väldigt tydliga.