-
Torörapport
Jag har visserligen blivit kallad Toröromantiker förut…
Drog från stan vid halv fyra. Humlan var lastad med det mesta – surf, vågsegling och till och med formulaprylarna låg på plats. Redan halvvägs ner känndes att det drog betydligt mer än rapporten utlovat. Väl nere vid småfjärdarna strax före Torö blev jag allt mer övertygad om att det skulle bli vågsegling snarare än surfing. Då kom jag på det… jag hade glömt bomarna i garaget! Med panik körde jag vidare. Kunda jag köra en 2,5 meters formulabom på 5.3an? NEJ. Kanske någon annan på plats kunde låna ut en bom?
Det blåste fin 5.0 och var gubbhögt när jag kom fram. Inte en enda vindsurfare på plats. Vaxade upp long-boarden och stack ut på udden. Mötte några surfare som just hade surfat klart med stora leenden – det var bra och vågorna och på väg upp!
5mm neopren, ej surfat sedan slutet på mars, klart stökigt och inte alls bra jämfört med vad jag är van vid, faktiskt var vågorna verkligen på väg upp – kan komma på fler ursäkter varför jag mest låg och kämpade. Fick väl en 4, 5 smårides, sedan gav jag upp. Vågorna fortsatte öka – nu skulle jag få tag på en bom!
Jocka, Jocka – vilken kille. Hur som helst kom han gående från insidan och visst hade han en extrabom! Den låg nere vide kitearnas launchplats på insidan. Han hade just riggat 6.2an som kändes alldeles för stor. Jag tog 5.8an en mast och bräda under armen och knallade ner. Fullt av kitare som pumpade drakar och seglade på. Det finns ju vindsurfare som håller på och dissa kite. Jag har aldrig förstått varför. Här var dom ett tiotal kitesurfare och njöt av Torös fantastiska natur precis som surfarna och två vindsurfare, det vill säga jag och Jocka (var var alla andra?).
Första repan på insidan kändes seglet lite onödigt stort, skulle räckt mer än väl med 5.3. Å andra sidan brukar det blåsa lite mer på insidan och i sundet, väl ute i vågorna skulle det nog funka. Dryg gubbe utanför stenarna, perfekt jämn 5.3-5.8 vind, sol med dramatiska frontmoln åt väster. Jag körde nog närmare fyra timmar på sträck. Det blev bättre och bättre. Visserligen on-shore men fina läppar med mycket push att smacka back-side och fina loopvänliga ramper. Vi tjoade inte så mycket åt varandra – det behövdes liksom inte. Vi visste vad vi kände ändå. Vi körde in i solnedgången, ännu en magisk Torökväll!
Efter nedriggning och ombyte lämnade en trött men nöjd Humla med chafför ett halvmörkt Torö vid halv tiotiden. Horrisonten brann djuprosa mellan tallarna. Så fantastiskt vi har det med de ljusa kvällarna, inga problem att hinna med mer Torö än man orkar efter jobbet. Nu gäller det att komma upp i tid i morgon och jobba undan innan nästa magiska Torökväll.
Vi ses,
Jesper B
Logga in för att svara.