Tråden om att bli spolad

[smurff]

Det bästa tipset är nog att inte ligga i brytet alls.
Ok man hamnar där till slut iallafall på ett eller annat sätt.

1. Håll i prylarna.
2. Håll koll på vågseten.
3. Försök att ta dig upp på brädan så fort som möjligt.
4. När du blir spolad försök kroka ur ( men håll fast i prylarna) annars kan det bli lite obehagligt.

Ett annat tips är:
Innan du ger dig ut.
Det lönar sig att kolla detaljerna lite mer noga då det blåser på och bjuds på vågor. Stressa inte upp dig när du riggar. Kan vara svårt när det blåser 4,2 och vågorna går. 😉
Se till att du e rätt riggad, släng inte på för stort segel bara för du gillar bra drag: Har testat det, det brukar inte ge utdelning.
Kolla segeltrimmet lite mer noga och försök känna hur ditt segel känns på land kolla linorna oxå. inte så roligt att mecka hängselelinor i brytet

Brädtrim: Se till att mastfoten inte e för långt bak, hellre något för långt fram än för långt bak.

Överkurs: US box om du har det. fen trim: långt bak tar bättre höjd, långt fram svänger lättare

[ove226]

hålla fast vid grejerna, om inet vågorna är alldeles för brutala, och vattenstarta seadn så fort som möjligt..spelar ingen roll åt vilket håll…bara du kommer upp.
det klarar man sej rätt länge på.

[kamaaina]

Blivit spolad…. ligger omtumlad och ser nästa feting på väg mot dig….ställ dig på seglet så det trycks ner under vattnet…..funkar rätt bra för att slippa se grejerna flyga iväg.

[frippe75]

@Kamaaina 385592 wrote:

Blivit spolad…. ligger omtumlad och ser nästa feting på väg mot dig….ställ dig på seglet så det trycks ner under vattnet…..funkar rätt bra för att slippa se grejerna flyga iväg.

Gör samma sak.. Ner med seglet vattnet så blir det inte samma drag i händer. Du och brädan får ungefär samma fart och det är större risk att du efter spolningen fortfarande håller i grejorna… Annars är hålla masttoppen ett stående tips samt att ha brädan längre ner så att masten tar vågen först….

[surfted]

Tycker ibland att det kan vara svårt att hinna med att få ordning på grejorna och vattenstarta innan nästa våg kommer.. Skall man bara ta det lungt tills vågorna lugnat sig? eller vad skall man göra?

[stinger]

Jag seglar inte mycket vågor men rent allmänt tycker jag att lära sig vattenstarta clewfirst sparar mycket simtid.

[andreas-f]

Är det bara en liten våg är det inga problem men om man ser ett masthögt as komma farande och man vet att nu jäklar kommer jag bli spolad så tänderna slits ut så försöker jag, om tid finns, ta remmen i masttoppen och vira ett varv runt handleden för att garanterat inte tappa grejerna. Det kan rycka till lite men inte så farligt. Akta dig för att hålla i bommen, då kan man skada sig ordentligt om man har otur. Ta ett djupt andetag och försök slappna av för man kan ändå inte påverka nåt.

Tryck ner seglet ordentligt (med masten utåt!) är ju som nämnts här också bra.

[andreas-f]

Jag brukar gråta en skvätt också efter att jag blivit spolad. Att prata med en nära vän brukar också hjälpa. Efter ett tag så tänker man inte lika mycket på det utan kan gå vidare.

[manno]

Beror på vågorna, här hemma är det ju väldigt tätt mellan vågorna men man kan nästan alltid hålla i grejorna, brukar ta det lugnt och vänta tills vågorna lugnat sig lite, mitt tips är att greppa bakstroppen och masten och sen trycka ner grejena och samtidigt häva dig uppåt, då slipper du få käften full med vatten och kan slappna av, spara krafterna.
I riktigt swell är det en annan femma, där hinner man ofta vattenstarta mellan två vågor så där gäller det att stressa sig upp så fort som möjligt. Är det brutala vågor ska man inte ens försöka hålla i grejorna då du kan skada dig på dom, simma bort från dom och dyk under vågorna!!

Bra spolteknik är en viktig del av vågseglingen, vet man att man bekvämt och enkelt kan ta sig upp från brytande vågor så vågar man ladda mer!

[poppo]

@Andreas F 385621 wrote:

ta remmen i masttoppen och vira ett varv runt handleden för att garanterat inte tappa grejerna.

det skulle jag aldrig skulle våga göra i stora vågor… risken finns att lederna i armen dras sönder och/eller att du fastnar under ytan. det kanske funkar, men jag skulle inte ta risken. har själv aldrig skadat mig genom att hålla i bommen även fast det kan göra ont, största risken är fenan. orkar man inte hålla i med muskelkraft är det inte meningen att man ska det – då går troligen kroppen sönder.

– reka stället innan surf så man känner till hur/var vågorna bryter, strömmar, stenar odyl.
– ta det lugnt och slappna av under spolningen. håll i grejerna. andas innan. när du kommer ur tvättmaskinen är det dags att varva upp om man bedömer att man hinner starta innnan nästa våg. annars: softa och andas tills du kommit ur impact.
– masttoppen utåt är bra, tryck ned masten så djupt du kan innan smällen som sagt.
– kroppen mellan vågen och prylarna, annars får du en go snyting.
– lär dig starta snabbt ur olika positioner.
– ha x-ply segel och rdm, kolla joint och alla tampar innan segling…

[andreas-f]

Fast jag tycker istället det känns som att handleden kan gå av när man håller i bommen. Om seglet börjar snurra runt i vågen tycker jag det kan kännas som att armen “låses fast” i bommen. Men det kanske är lite av en smaksak hur man känner sig säkrast. Jag föredrar att hålla i masttoppen. Ingen fara att klämma sig mot brädan eller fastna i bommen då.

[jesper_b]

Många bra tekniktips ovan. Kan nog hålla med om de flesta. Vill dock lägga till en aspekt av mindre “teknisk” karaktär. Känns viktigt med tanke på den närliggande tråden om vindsurfingens eventuella själ.

Om man inte kan övervinna den – förena dig med den!

Jag tycker att det kan bli jädrigt jobbigt att bli spolad. På t ex Torö kan det bli ett sådant jädra strul att bli omkringspolad inne i beachbreaket att man missar en massa bra vågor strax utanför. Fasen vad jag har stått och svurit där. I fetingvågor (för mig på Maui) kan det bli jobbigt för att det helt enkelt är farligt. Strömmen för en ut i riktigt obehagliga break, kolfiber sticker ut åt alla håll och en vass fena vill av någon anledning alltid befinna sig i närheten av mitt huvud. Livsfarligt att hålla kvar i grejorna samtidigt som man känner sig oroligt liten utan något att hålla i därute i kaoset.

MEN, och det är ett riktigt stort MEN, med rätt spirit kan man njuta både av Torö, Maui och andra någorlunda kraftfulla vågors spolningar. Jag låter mig allt oftare bra spolas omkring, helst av en ordentlig våg som verkligen kan lyfta, trycka och pressa både mig och utrustningen upp, fram och neeeer. Väl nere, gärna en bra bit nere under vattenytan, kan man i stället för att stressa upp (bland annat till ytan) ta det lite lungt. Brytande vågor kan vara otroligt vackra även underifrån. Ju djupare man är desto mörkare, men även lugnare (lite beroende på djup och strömmar). Jag brukar ibland ta en liten “time out” där nere. Prylarna får klara sig själva. Vågorna får spotta bäst de vill där uppe. Kolla, där lyser solen igenom ner på revet, nästan som när solstrålar bryter igenom molnen efter ett oväder. Problemen med att få tag på grejorna, simma bort från utströmmen, att få 1,5 masthöga face i huvudet känns plötsligt mer som ett spännande äventyr som inte får stressas bort utan vidare. Pulsen går ner, behovet av syre minskar. Där kommer en näsfisk simmande. Vad tycker du om dagens undervattensväder? Snacka om intim interaktion med naturen. Efter ett tag kan jag inte låta bli att öppna mun och smaka på det salta ljumma vattnet. Det är gott! Sedan är det bara att inse att jag inte behöver uppgradera mig till 2008 års superprylar. I stället förenar jag mig med allt annat viktigt. Jag låter havet strömma in genom munnen och sakta sakta fylla mina lungor…

Sedan tag tar fram min specialtryckta version (vattenfast) av filosofen Hegles Jenaföreläsningar från 1804. De handlar om hur användande av instrument och objekt (dvs prylar) leder till att man riskerar utveckla ett “cunning self”, dvs ett egoistiskt tävlingsinriktat sinne som hindrar solidaritet mellan, och uppskattning av, medmänniskor. Hegel visar helt enkelt hur ett ohämmat prylfokus tenderar tränga ut kärlek, (world)spirit, mana, irie, soul, aloha, själ från den mänskliga tillvaron. Kanske något för oss vindsurfare att klura lite på? Kanske något för de flesta i vårt prylifierade och tävlingsinriktade samhälle?

Tack för kaffet!

/Jesper B

Som egentligen inte har tid med denna typ av konfendravel. Jag måste jobba på så att jag har tid och råd att trimma in mina sprillans formulariggar inför den kommande helgens extremt prestigefyllda tävlingar.

[judo-freddan]

Vissa spolningar är oundvikliga men rätt många går att undvika. Att segla-slå-gippa-helitacka-slamgippa-lättvindvattenstarta m m på vågbräda i icke planingsvind är jakligt bra balansövning som ökar sannolikheten att komma ut genom brytet och att allmänt bli bättre på att inte trilla av brädan när det blåser dåligt. Gjorde det igår istället för att sura för att det inte blåste så mycket.

[emil_h]

Om du vet att du kommer bli spolad av ett as så försök få ner pulsen och skratta lite åt situationen, när du ligger där i vattnet och inväntar. Det är inte så bra att få panik när det gäller lite större vågor. 🙂

[ola-h]

Jag håller med Jeppe även om jag inte riktigt nått hans nivå när det gäller verkligt intellektuellt utnyttjande av spolingstiden.

Däremot är det ingen tvekan om att spolningar hör till vågseglinen. Det är till och med nästan så att en bra dag i vågorna lite definieras av om man fått några rejäla spolningar eller ej. Det visar liksom att det både varit förhållanden nog och att man satsat nog.