Twinfin på 2010orna? -Hur sker utvecklingen?

[jesper_b]

Min 2 månader gamla 77l twin Quatrocustom (shapad åt Levi) skiljer sig lite från min 12 månader gamla 77l twin Quatrocustom (shapad åt densamma):

Den nyare har lite mindre pin/rundare tail. Dock ser den inte bredare ut ofo. Fenorna sitter lite mer isär. Dessutom är cutback railens fena lite mindre. Känns som rockern är lite snabbare…. Har dock inte mätt någonting, bara med ögonen i all hast.

Har en 87l custom twin beställd (dock från annan shaper) och borde ha den hos mig om någon vecka eller två. Då kanske jag vet mer…

Vad det nu har med det hela att göra.

/JB

[rrd]

Något som alltid är svårt o mycket viktigt är att välja rätt storlek på brädan. Själv (ca 72 kg) är jag känslig för när brädan känns för stor o fet o inte hänger med när vinden ökar. Men med för liten bräda är det svårt att hålla den i planing vid vågridn o inte tappa farten o flyt i seglingen, mer hårdvindsbräda. När det gäller twinfin var det många rekommendationer att gå upp en storlek.

Jag valde min vanliga size på en standardvågis 55 cm bred o 74 l. Men blåser det mer vill jag ha mindre o single (53 cm bred o 70 l är min favorit!).

Frågan är väl om det ska vara en lättvindsvåg o vilket segel som ska vara optimalt. För mig är favoritstorlek 4.7.

Jag tycker inte jag ser så många som gått upp en storlek, ofta är ju en twin bred m fet nos så att man tom kunde gått ner!

Det finns mycket åsikter om att i riktigt feta vågor är single bättre, stabilitet mm men det verkar ju inte stämma med Mauiseglarnas val.

Men trial and error kanske gäller.

//Magnus

[ola-h]

Nu är det ju storleksfrågor snarare än tvecklingsfrågor, RRD. EN helt annan femma. Grejjen på Maui är ju att där en det som känns som en feting hemma (typ face på strax under mast) fortfarande en rätt lite våg. Och det är inte bara snack. Själv är jag verkligen ingen storvågsseglare, men vågor på logo-mast och till och med lite över är helt enkelt så mycket enklare och mer kontrollerat att segla här. Så även om det kanske är sant att single fin ger mer ultimat kontroll i STORA vågor så skall det mycket till innan vågen verkligen blir så STOR att det spelar roll. Dessutom, för mig personligen blir det en annan typ av segling när vågorna växer sig över halv mast/logo. När det är litet vågar/klarar man kanske av att verkligen lägga i rail och pressa brädan både i toppsväng och bottensväng. I mast plus går det visserligen kanske fortare, men det är mer att “åka” på vågen än att lägga hårda skärande svängar. I själva verket tar jag hellre en lite större och paddigare bräda i sådana förhållanden eftersom det ger mer stabilitet även om det kanske i teorin blir lite studsigare. Så OK, kanske skulle en större single fi vara de optimala i sådana förhållanden, men det känns helt enkelt inte som brädan spelar så stor roll, i ala fall inte för mig. Det är klart, bodde man här skulle det kanske vara kul med en utpräglad storvågsbräda, kanske en singlefin. Men å andra sidan, bodde men här skulle man nog utvidga området i vilket men lägger mer tryck i svängarna, dvs köra hårdare i större vågor och därmed föredra sin svängiga twin fin i allt större vågor och göra den utpräglade storvågsbrädan redundant såtillvida man inte börjar segla Jaws…

Rent generellt är anledningen att man kan gå upp i storlek med en twin att de dels är mer loosa och dels enklare att få i railen på. Det blir ofta också lite mer volym eftersom de flesta sätter lite fetare rails på sina twin fin brädor. I bra vågförhållanden har ju de flesta av oss snarare problem att få in och hålla brädan i en hård sväng än att vi pressar den för hårt. Och då behöver vi inte oroa oss för att twin fin brädan blir för liten. Och i sega långsamma vågor, när det gäller att hålla fart, är det ofta bra med lite extra bredd, men det gäller ju oavsett fenbestyckning. Problemet i svenska förhållanden om man går upp på en större (twin fin) är ju att ren storlek alltid blir bökigt när det väl börjar tokblåsa. Mao: en hårdvindsvågis bör nog väljas hyfsat lik i storlek, men en lättvindare kan vara lite större.

Hemma är det kanske en annan femma, eftersom man ofta är rejält överriggad, det är onshore och allmänt stökigt. Helt andra krav.

[rrd]

Intressant analys. Ja här skiftar både trådämnen och surfförhållanden, åter till utvecklingsfrågorna.

[jesper_b]

Håller med Olas analys i det mesta. Vill dock kommentera en grej:

“Och i sega långsamma vågor, när det gäller att hålla fart, är det ofta bra med lite extra bredd, men det gäller ju oavsett fenbestyckning.”

Det beror helt och hållet på vad man menar med “sega långsamma vågor”. I riktigt kraftlösa svenska breaks håller jag med om att bredd är bra. I synnerhet om det är dålig vinkel. Då blir svängarna mer vrid och flytiga ovanpå vattnet. Men i svensk down the line (tex Torö, Gislöv, Vilshärad, Trollskogen mfl) håller jag inte med. För mig funkar då en kompakt bräda med lite tjockare rails med bredd upp till max 56,5-57 cm. I vart fall om det är någorlunda sidvind och tryck (för att vara Sverige) i vågorna. Men om man kommer upp mot 60cm hämmar det min vågridning rejält i dessa förhållanden. I stället för att gräva ner railen blir jag stående som på styltor. Det blir löjligt jobbigt att försöka carva runt på railen och man tvingas istället vrida runt med bakfoten. Lite knubbighet är helt ok som sagt, men det finns helt klart en maxbredd för var och en, i synnerhet om man vill göra “full carve power turns”. Väger man 100 kg och har bra teknik kan man självkkart ha nytta av mer bredd än vad jag har, är man min vikt (77-78 kg) och kanske ännu grönare i vågor bör man akta sig för 60cm bredd om man vill få en carvig surfstil i sidvind.

I cross on, superflackt och/eller allmänt skvalp är det en helt annan femma, då funkar riktiga paddor i det som ser ut som vågor. I skvalpigt cross on har jag dessutom en benägenhet att gilla lite rakare speedigare brädor, inte för själva vågridningens skull (där spelar det inte så stor roll då, blir ändå ytliga, vridiga fusksvängar) utan för att att få speed på vägen ut. Knubbiga, breda och böjda brädor har en tendens att inte plana upp ut över minichoppen och kvalpet och få den där lätta sköna känslan på väg ut, i stället studsar de på var och varannan ojämnhet.

Mina 2 subjektiva men på erfarenhet baserade ören….

/JB

[ola-h]

Helt sant. “Extra bredd” för mig är också sådär 56-57cm, kanske 58 om det är “rätt” shape. Det är när det börjar gå ned mot 53-54cm som jag (med mina 70kg) börjar tycka att det hämmar farthållningen i segvågor.

55cm har varit en bra all round-bredd för mig de senaste åren. Funkar egentligen för all vågsegling. Nu har jag också en egendesignad variant på 53cm som har 5 liter mindre än min “55:a” (67 vs 72). Även om 55:an är loose och skön och sitter bra i svängen gör de två centimetrarna mindre bredd (genom hela brädan) 53:an betydligt “precisare” i känslan. Men de fem förlorade litrarna gör det också avsevärt mer krävande när det är dålig vind. 72-litaren känns närmast som en floater, medan 67:an sjunker snabbt och är svårare att hålla höjd med när man inte planar (även om själva planingströskeln med 5.0 inte skiljer sig så värst mycket).

[lars_k]

En bred bräda med feta rails är helt klart en fördel i sega förhållanden, dock beror det mkt på vilken nivå man är på. Är man ny i vågorna och vill rida vågor gör en sån bräda del hela mkt enkelt. Timing, fotplacering och var man lägger trycket blir väldigt okritiskt. Brädan flyter på och svänger lite hit och dit på vågen och det känns kul. Har man kommit förbi detta stadie är det skära smör med max tryck, läppträffar och airials som gäller. Då måste man gå in i bottensvängen med full fart, vräka ner riggen, fullt tryck på framfoten och sikta på läppen som ska komma där om man timeat rätt. Detta även i kass vinkel och sega vågor. Även i typ sega Lejetvågor kan man få bra tryck, om man utnyttjar och håller farten i brädan genom svängen. Då vill man inte stå på nåt annat än en klassisk smalare shape, eller möjligtvis en twin, som kan hålla brädan stabilt i svängen. En fet/bred bräda studsar ut direkt om man pressar den lite, dock skär den ej fast i en seg vågridning utan fart och “gå vertikalt” i låg fart är också enklare. Som vanligt är det upp till vad man gillar för känsla och vilken nivå man är på.

Fortsättningsvis tror jag det kommer att finnas dessa olika “känslor” i olika brädor. Just nu hypas twin-brädor. Nästa år trifin-brädor, året därpå quads. Antalet fenor spelar inte så stor roll…men vill man absolut ha det senaste som hypas är det ju bara att punga ut. Eller pissar man på all hype och fortsätter köra in sej på sina grymma plankor man haft i flera år med målet att bli “ett med brädan” på vattnet. Jag vet vad jag kommer att göra iaf. 🙂

…mina menlösa 2 ören en kafferast.

[ola-h]

Jag kan ju också tillägga att i själva fenbestyckningsfrågan tror jag det helt enkelt blir mer variation. Twin fin hänger nog med ett tag till, speciellt på lättseglade ridningsbrädor för diverse vågor. Men thrusters (tre, i princip lika stora fenor) tror jag återuppstår på lite bredare front också (dvs inte bara i “specialbrädor” som AHD Seal utan även i mer normala plankor). Och även single fin överlever…

[dr-masse]

Det som varit märkligt är väl snarare att vindsurfingen så länge varit “låst” vid tanke på att det är en fena som gäller, även i vågorna. I vågsegling vill man ju ha olika egenskaper i plankan i olika förhållanden, jag själv vill ju inte ha samma typ av bräda för vågridning i cross-on på Torö som för sidvind och rena linjer på Irland. Jämför med vågsurfare där ett antal brädor med olika fenbestyckning i arsenalen är helt normalt.

Det där med bredd är ju intressant, jag har en 90-liters twin som största bräda i vågorna numera som är just 60 bred (Jespers “smärtgräns”). Faktum är att jag tycker den känns helt perfekt just som största vågis, kanske tack vare att bredden ligger långt fram och att den smalnar av rejält i häcken. Hade jag en mer traditionell vågis, eller kanske framförallt en fsw som var det främsta alternativet, var just 58 det jag spanade på. Jag tycker att jag får mycket hjälp av min stora twin med att utveckla min vågridning, vilket var precis det jag ville ha.

Än så länge behåller jag min en-fenade 75-liters klassiker. Vi trivs så fint ihop, men jag tror nog att jag kommer att vilja uppleva möjligheten till mer variation och enklare vägval på vågen som min twin erbjuder även i min lilla bräda framöver.

Det som kanske förvånat mig, som är en högst ordinär vågseglare (division 4, typ…) är hur lättseglad en twin är. De är, i mina ögon, inte alls så inriktade mot radikala och riktigt erfarna vågseglare som man lätt kan förledas till att tro. Visst, lite erfarnhet skadar inte, men de är absolut inte svårseglade och framförallt i vågridningen så får man hjälp. Mitt enkla “bevis” för den spaningen är att jag själv trivs så oerhört bra med en twin under fötterna. Jag skulle exempelvis säga att RRD:s twin 82 är bland det mest lättseglade och lättkontrollerade jag någonsin kört på i den storleksklassen.

Så – kanske den “radikala” stämpeln kommer att suddas ut lite till 2010 och det bli än mer fokus på “vågridningen” som en twin erbjuder?

[lars_k]

Jag ser en twin som smal, eftersom den är smal i häcken. Bredaste punkten ligger ju så långt fram så det inte bör vara någon större nackdel i svängen. Häckbredd/OFO är ett mkt intressantare mått tycker jag. Synd att OFO sällan är med i specen för brädorna.

[dr-masse]

@Lars_K 529688 wrote:

Jag ser en twin som smal, eftersom den är smal i häcken. Bredaste punkten ligger ju så långt fram så det inte bör vara någon större nackdel i svängen. Häckbredd/OFO är ett mkt intressantare mått tycker jag. Synd att OFO sällan är med i specen för brädorna.

Håller med. Jämför jag min RRD WaveCult 90 med min twin 90, som på pappret har ganska lika mått, så är ju skillnaden väldigt stor, framförallt OFO och kanter.

[jesper_b]

Nej masse, 60cm ligger ÖVER min smärtgräns om vi snackar full carving power turns. Då ligger övre gränsen vid 56,5.. kanske upp till 57cm. Men det är ju MIN gräns, DU kan ha en helt annan smärttålighet. /JB

[tws]

Jeg er litt uenig med Ola H. om at man skal gå opp en størrelse på twin fins. Faktisk vil jeg heller gå litt ned en størrelse men inte mycket. Gikk fra 70L Hardcorw wave + 80L Wavecult til 66L + 82L wavetwin. 82L var bra på Cape Verde og 66L kan jeg ikke leve uten, men jeg savner faktisk 74L.

Bør vel si at jeg veier 75kg og 82L føles litt stor her hjemme hvor vi har mer onshore. Venter på 74L nå og regner med å benytte den mest. (Gleder meg villt).

Tror nok det er fordi brettene legger seg så lugnt i vatnet og finnene som gir så god høyde at jeg anbefaler å ikke gå opp i størrelse. Men det er vel grenser for hvor mye svensker hører på en norrmann. 😉

TW

[dr-masse]

@Jesper_B 529738 wrote:

Nej masse, 60cm ligger ÖVER min smärtgräns om vi snackar full carving power turns. Då ligger övre gränsen vid 56,5.. kanske upp till 57cm. Men det är ju MIN gräns, DU kan ha en helt annan smärttålighet. /JB

Ha, ha, jag kan ju inte ens göra något som är i närheten av vad du ens på rejält avstånd och ordentligt genrös stokespridning skulle benämna “full carving power turns”. 😀 😀

Och pratar vi om det så håller jag med. Skulle jag försöka att ge mig på sådant (vilket har hänt… :blush: ) så är nog min gräns också klart under 60. Neråt 57 här med.

Även om min Twin 90 är fett najs så har jag svårt att se mig själv damma ner för en lite större vattenkulle med lite off i vinden och peta dig en sväng med både hög fart å tryck utan att det börja studsa med den. Men gäller det allmänt kul, allround vågridning i mer normala förhållanden så funkar den kalasfint för mig, i alla fall.

Svenne, laga på! för fasen. Saknar bettan hemma i förrådet, ah! :laugh:

[jesper_b]

@dr Masse 529988 wrote:

Ha, ha, jag kan ju inte ens göra något som är i närheten av vad du ens på rejält avstånd och ordentligt genrös stokespridning skulle benämna “full carving power turns”. 😀 😀

Och pratar vi om det så håller jag med. Skulle jag försöka att ge mig på sådant (vilket har hänt… :blush: ) så är nog min gräns också klart under 60. Neråt 57 här med.

Även om min Twin 90 är fett najs så har jag svårt att se mig själv damma ner för en lite större vattenkulle med lite off i vinden och peta dig en sväng med både hög fart å tryck utan att det börja studsa med den. Men gäller det allmänt kul, allround vågridning i mer normala förhållanden så funkar den kalasfint för mig, i alla fall.

Svenne, laga på! för fasen. Saknar bettan hemma i förrådet, ah! :laugh:

Masse – klart du kan!!!!!! Sluta självdissa!!! Allt som behövs är en slät fin våg (gärna lite större så du har en fin yta att nyttja) lätt off-shore vind, sol, trevligt sällskap, sköna shorts. Sen är det bara att carva på! /JB