-
Varför?
Igår var jag på en begravning. En kanske lite, lite konstig mening att inleda ett inlägg med här på konfen, men påängen kommer.
Det fick mig att fundera på, konstigt nog, varför jag vindsurfar.
Och svaret blev plötsligt så oerhört enkelt. Jag känner att jag lever. En riktigt brutal höstdag med småkylig luft, tiogradigt vatten och tryckande vind skapar en nerv, känsla och närvaro som inget annat ger.
Varje dyning, vindby och justering känns direkt. Och när allt stämmer, ja, då är det religion.
Så det får mig att fundera på vissa inlägg här på konfen. Som ställer märke mot märke, disciplin mot disciplin och ställe mot ställe. Det ger ju inte mycket, även om det kan vara kul att läsa, om vi ser till den ynnest vi alla får uppleva. Vi är vindsufare. Vi får känna att vi lever. DET är kul!
Oj, vad jag längtar till nästa säsong. Första vårdagen i en solvarm skärgård, det blir inte bättre.
Överlev vintern!
(om jag är lite småfredagslurig när detta skrivs? nejdå)
Logga in för att svara.