Varför älska vindsurfing?

[andersbq]

Älskar och älskar. Det handlar om att pumpa hjärnan med signalsubstanser och i vindsurfing finns många sätt att få dem. Först när man löser själva te-påse fasen, sedan planing, gipp, duckgipp, 360, hopp, bottensväng, lollipop, framåt, bakåt, vulcan, spock, 30 knop, 5x10sek osv osv. Det fina är att man får sina endorfinkickar även när man upprepar även det man redan kan. Min tes är att de som ”bara seglar” bräda (tex kona utan planing) har lättare att ersätta sin brädsegling med annan fritidssysselsättning tex båtsegling. (vad säger träsurfan om den teorin?)

[ola_p]

Endorfiner.

Foto: Ola H.

[dude]

Upplevelsen

[trasurfarn]

Eftersom jag till stor del är en Guld-vingesurfare kommer här en annorlunda historia av denna märkligga besatthet:
Ja……Varför seglar jag?
Varför kallar jag mig själv för seglingsfreak här?
vad var det egentligen som hände inom mig den där soliga sommardagen för ca 40 år sedan?
Jag är uppvuxen med ett landställe i Viksnäs, som ligger inne i Hållsviken ca 7km sydost om Trosa. En dag fick jag pröva på något som jag aldrig hade gjort tidigare: Jag fck följa med mina nyvunna kompisar och deras pappa och segla en tur med deras Trissjolle. Viken upplevelse! Vilken härlig känsla att känna kraften på kryssen och höra porlandet av vattnet när vi länsade! Jag blev kär i seglingen direkt! Grabbarna hade egna optimistjollar som jag även fick pröva på att segla. Det var ju ännu häftigare att få vara sin egen skeppare och själv få bemästra seglingens ädla konst! Men än så länge hade jag ingen egen optimistjolle , så jag fick försöka hänga på låset när kompisarna var där. Det gjorde jag minsann. Jag lärde mig känna igen ljudet på deras Peugot 404 och cyklade så fort jag kunde hem till dem. Kanske, kanske var de seglingssugna! Men tyvärr oftast inte alls lika seglingssugna som jag.
Mitt uppdämda seglingsbehov blev tillfredställt den blåsiga dagen då pappa kom ned till landet, med en nyinköpt begagnad optimistjolle på taket.
Viken glädje och frihet! Nu kunde jag segla ut precis när jag ville! Sån tur är, har det aldrig varit speciellt mycket båtliv i Hållsviken vilket kunde stilla oron för föräldrarna nu när deras lilla seglingsfreak var lössläppt. Våran sommarstuge ligger högt på ett berg med sjöutsikt så mina förädrar kunde kolla ut över vattnet då och då, men de var inte ens oroliga när jag seglade utom synhåll. Jag blev den stora kvällsattraktionen för grannarna i Viksnäs under många år. Hur många gånger fick jag inte höra av grannarna hur fint de så ut när jag rundade udden och sakta, sakta seglade in mot bryggan på ett till stora delar spegelblankt vatten.
Denna syn fick grannarna glädjas åt under 10 år. Fast både jag och flytetyget växte. Efter att ha seglat E-jolle i x antal år, lärde jag mig att vindsurfa och skaffade en bräda 1980. Det var en fantastisk känsla! Tänk att samtidigt hålla upp en ostagad, ledad mast, skota utan skot och styra utan rorkult! Jag var ett med vinden o brädan och hade blivit en riktig vindsurfingfreak! Nu var jag en 22-årig ungkarl som erövrade landet med cykel och bräda! Jag cyklade faktiskt mrd vindsurfingbrädan på släp från Kista till Nynäshamn. Gotland here we come! Visst var det kul, men vågor har aldrig varit min grej. Hör och häpna!
Jag tycker inte om att vara med huvudet under vattnet! Förmodigen har det at göra med att jag som liten somnade på en brygga och ramlade i. Blubb, blubb, blubb sa det! Min pappa bröt nyckelbenet när han låg på den höga bryggan och drog upp mig. Det var is i strandkanten. Stora vågor påminner mig om hur utsatt och liten jag/vi är mot naturen krafter och känner inte för att utmana dem, varken när jag vindsurfar eller seglar.
Jag vill dela och har delat med mig av min segling och vindsurfigglädje till andra. Egentligen skulle jag ha skrivit upp alla personer som jag har haft med mig i optimistjollen – S30:an plus lärt att vindsurfa. Jag tror säkert att det är närmare 500 pers! I 10 år har jag jobbat som seglarinstruktör på ett handikappseglarläger plus även lärt ut vindsurfing där. Jag älskar att tända nya seglarsjälar av olika de slag!
Ett tag höll jag på och matchracade med laserjollar på datorn. Det fanns en liten rorkult och en skotspak, samt du kunde se kappseglingsförloppet efteråt.
Skitkul! En dag dataseglade jag med en polare i 6 timmar. Men det är nog bara min kompis o jag som är sådana dataseglingsafreakar tyvärr så spelet har gått i träda nu. Att segla kölbåt är nog bland det mest sociala som jag/vi gör på året. Tänk att vi har stått ut med att segla /bo 3 vuxna och 4 barn i en S30:a
i 10 dagar! Vi har haft med oss våra vänner och seglat redan när barnen var små och vi hade en IF. Dottern i den ”gastande” familjen har i en uppsats beskrivit hur nyttigt/härdande och även kul det var att segla och leva så nära tillsammans. Hon längtar efter att få följa med oss en tur i sommar!
Som seglingsfreak gillar jag givetvis att issegla! Jag började med en wintersurfer. Ni vet, en pinne mellan bena och ett litet ledat rör i mitten, där man stoppar in masten. Det var också en härlig fysisk närhet till vinden men kryssade lite väl dåligt och nog kände jag mig lite väl fastspänd i bland med den där pinnen. En dag när jag wintersurfade på Drevviken ,kom det fram en snubbe och undrade om jag vile pröva på hans moderna skridskosegling. Givetvis blev jag störtkär i Kitevingen eftersom jag är ju som sagten riktig seglingsfreak! Tyvärr har årets säsong här i Stockholm varit väldigt dålig. Men den 23/12 höll jag på längst av alla på Ältasjön! Jag tror att jag lag av vid 9 tiden på kvällen.
Katamaransegling inte dumt det heller! Det har jag prövat på vid ett flertal tilfällen. Skitkul, men pengarna och tiden räcker inte till allt.
Denna sommar skall jag som 50-åring pröva på att segelflyga. Det måste jag pröva på eftersom jag eftersom jag är en äkta segingsfreak.
vad är det då som gör att all form av segling berusar min själ så totalt?
Jag är nog barnsligt hängiven av att man kan ”segla mot vinden” samt likaledes njuta kopiöst av en fräsig/halvvind/slör eller en härlig spinnackersegling.
För mig är alla former av segling ett härligt livslexir.
Fast jag kan bli llite trött på mig själv när jag tänker så mycket segling. Det känns ibland som att det sticker upp en mast skallen på mig.
Kan jag inte tänka eller prata om någonting annat!?
Seglingsfreaken
Bifogade bilder
Bifogad bild
Reduced: 80% of original size [ 800 x 296 ] – Click to view full image
Bifogad bild

Läs gärna följande tråd därseglare försöker förklara sin ”läggning”
http://www.fendern.se/segla/index.php?showtopic=6354
Träsurfarn

[trasurfarn]

Ojdå! Bilderna kom inte fram. Nytt försök:

http://img166.imageshack.us/my.php?image=cykbrdfreakenco5.jpg
Träsurfarn/seglingsfreak

[trasurfarn]

andersbq;453388 wrote:

Älskar och älskar. Det handlar om att pumpa hjärnan med signalsubstanser och i vindsurfing finns många sätt att få dem. Först när man löser själva te-påse fasen, sedan planing, gipp, duckgipp, 360, hopp, bottensväng, lollipop, framåt, bakåt, vulcan, spock, 30 knop, 5x10sek osv osv. Det fina är att man får sina endorfinkickar även när man upprepar även det man redan kan. Min tes är att de som ”bara seglar” bräda (tex kona utan planing) har lättare att ersätta sin brädsegling med annan fritidssysselsättning tex båtsegling. (vad säger träsurfan om den teorin?)

Det är nog många vindsurfare som tänker som dig Andersbq. Men jag känner inget behov av att tänja mina gräner så mycket inom vinsurfingen. Egentligen tycker jag att det är näst intill den största bravad jag någonsin har gjort, när jag lärde mig att vindsurfa! När jag var ca 7 år gammal låg jag en tidig vårdag ute på en brygga och metade. Jag somnade o vaknade av att det sa blubb, blubb blubb! Pappa och mamma som satt på land och fikade rusade ut och drog upp mig. Bryggan var så hög, att mamma fick hålla i pappas fötter när han hävde sig ned för att plocka upp mig. Han bröt nyckelbenet under denna räddningsaktion. Den sommaren som kom vågade jag knappt vara nere vid vattnet och jag var sen att lära mig simma. Har för mig att det var någon gång i mellanstadiet som jag gick på en simskola där det lossnade till slut. Jag kan fortfarande tycka att blubbandet är otäckt de få gånger som jag hamnar under vattnet. Men jag får ingen panik när det händer och behöver sällan utsätta mig för blubbandet eftersom jag ramlar sällan. Visst har det hänt att jag hamnat ikrokat under seglet, men jag står ut och klarar av situationen.
De häftigaste vindsurfingkickarna har jag haft på min Lorchbräda, men jag saknade centerbordet vid lättvindsurfingen. Därför är faktislt min rundbottnade Grego rätt och en tillräcklig utmaning för mig. Nu gäller det för mig att lära mig och slappna av när det går lite vågor på halvvind och slörarna. Det är en tillräcklig stor utmaning för mig!
Snälla! Peka inte finger åt någon annan form av vindsurfing än den du själv utövar! Kan mc-åkarna ha ett vidare begrepp på hojåkande, så borde även vindsurfare kunna ha det.
Vi är ju ändå bara en relativt liten skara ”bröder och systrar” som gillar att vindsurfa!
Träsurfarn

[htn]

Träsurfarn;453414 wrote:

Ojdå! Bilderna kom inte fram. Nytt försök:

http://img166.imageshack.us/my.php?image=cykbrdfreakenco5.jpg
Träsurfarn/seglingsfreak

Skön bild.
Jag hade också cykelkärra till min bräda.
-84. Trampade runt med en Fanatic Hot Rat (på den tiden en grym 295:a…) efter cykeln.
/Henrik T.

[trasurfarn]

HTN;453417 wrote:

Skön bild.
Jag hade också cykelkärra till min bräda.
-84. Trampade runt med en Fanatic Hot Rat (på den tiden en grym 295:a…) efter cykeln.
/Henrik T.

Kul! Var då någanstans Henrik? Vad hade du för vagn/kärra?
Träsurfarn

[htn]

Träsurfarn;453424 wrote:

Kul! Var då någanstans Henrik? Vad hade du för vagn/kärra?
Träsurfarn

Hej Träsurfarn!
I ostkustens pärla Västervik…Det var innan körkortet så det var bara att trampa…
Kärran var rätt enkel. Ett hemmabygge. Såg ut som en vanlig jollevagn ungefär. Konstruerad av fyrkantprofil och två minicykelhjul. ”Dragpunkten” på sadelstolpen. Funkade faktiskt rätt bra att frakta utrustningen på. Dock lite halvtungt i uppförsbackarna….
Detta var -84, innan delbara master…röd flagga…
/Henrik T.:smile: