-
Vilken vågis?
-
Ar i SA nu. Har en new wave 74 oah kor den hart i vagorna.
Tokigt bra brada och for lite grep vetifan vart det kommer ifran.
Kanten gar i hur latt som helst och den ligger dar kanten ligger, kan ga hur vertikalt jag vill mot vagen. Samtidigt ar den snabb som ett skott, tokigt kontrolerad i luften och plockar hojd bra. 4 snabba langa svangar i hog fart, ett kryssben och jag ar uppe dar jag droppade in igen.styret
-
@dr Masse 358408 wrote:
Jag tror, om vi pratar Boards, att de med “grip” snarare menar om brädan upplevs som lugn och trygg i gången, snarare än hur greppet är i svängar med tryck.
Jag tror nog inte att det är lugn gång de syftar på eftersom många brädor som är lugna i karaktären samtidigt bedöms som “low grip” (typ EVO).
Jag tror alltså då mer på att det en känsla av upplevd riktningsstabilitet som kommer av att brädan snällt “ställer in sig” i ett väldefinierat trimläge.
Känslan är väldigt tydlig om man byter mellan EVO och Acid/KOmbat, speceillt om man är lite nderriggad med stora segel. Acid/KOmbat kan mna bara ställa sig på, luta sig ut och belasta, kanske pumpa till lite och sedan slappna av med full planing. Det är lätt att pressa dem att ta höjd för man ger bara mer tryck på dem tills man känner att det börjar bli för mycket.
På en EVO, om man bara trycker till (i sidled) för att pumpa iväg kan det lätt bli lite tvålkoppskänsla. Det är som om man “missar” själva greppunkten och trycker vis sidan av ibland och då glider brädan liksom undan som en tvål. Man behöver helt enkelt träffa mer rätt och vara mer dynamisk för att hitta “greppet” på en sådan bräda. Även i själva seglingen (dvs inte bara starten) får man ligga och leta efter perfekt trim (i längsled) hela tiden – man får liksom ingen naturlig feedback.
Ju bättre man är att segla, desto mindre tror jag man reagerar på detta när man väl kört in sig på brädan (forutom när man byter fram och tillbaka mellan två med avseende på denna känsla diskinkt olika brädor).
-
Tack för all info grabbar, och speciellt om det här med vad “grepp” egentligen betyer 🙂
Jag vart ute på Sunset och testade den här 74 PureAcid och den kändes verkligen skön att lägga ner i skär. Den var även lätt att ta höjd med originalfenan som jag tror var en Drake 21a.
Paul Wagstaff [pal wägstaaf] här i Sydafrika är en skjyst kille som verkar ta sin business och kunder på allvar. Trevligt.
Styret, vi kanske ses på vattnet. Jag är här tills den första februari.
Hej på er.
// Niklas
-
i sydafrika ska du satsa på pure acid brädan, pga förhållanden o vågtypen. i sverige ska du satsa på evo-75an. Köp alldrig en prototyp! Stirrar inte förmycket på längden o bredden på brädorna, dem har marginalt betydelse. Viktigare är railsen, botton shape och rocker curvan.
T.ex. en lång o small brädan med t.ex. tjock rails verkar kanske som en mera gunny down-da-line bräda, men railsen kommer icke att tillåta den typ av segling. Än kort o bred bräda med banan rocker verkar kanske som en mera allround vågis, men rockern kommer att göra att det krävs feta vågor för att få den i gång.
hoppas det hjälper!
puss puss
arnie -
Normalt sett brukar jag inte ge mig in i sådana här tekniska diskussioner. Efter att ha skummat igenom några liknande trådar så vet man ungefär vad som kommer att tas upp. Precis som i detta fall börjar det med att någon försöker välja mellan t.ex. olika brädor. Därefter dyker det upp inlägg med allt från korta uppmaningar till alltmer komplicerade avhandlingar om vad som gäller. En del svar baseras på vad ens idol kör på för bräda medans andra noggrannt provat just den brädan tillsammans med många andra. Många verkar tycka att vindsurfingtidningarnas ord är lag och skriver genast uppsatser om hur många fler pluppar någon bräda fick jämfört med en annan.
Som ni säkert förstår så imponeras jag inte av folk som överanalyserar och gräver ner sig i prylträsket bara för att hävda sig. Speciellt inte de som efter flertalet säsonger knappt kan segla eller grovt överskattar sin förmåga. Man är liksom inte Keith Taboul bara för att man köpt en vågbräda och besökt Torö två gånger.
Lika impad blir man av folk som slänger in kommentarer som “köp en Chilli, den e fetttschöön”. Vem försöker de övertyga egentligen? Jag har stött på folk som tycker JP är det bästa som finns trots att de aldrig ens testat någon av deras brädor. Året efter är det Fanatic som gäller då sveriges regerande mästare helt plötsligt bytt märke.
Nu handlar inte detta forum om att jag ska bli impad av vad folk skriver. Inte heller om att man måste vinna SM innan man får yttra sig om diverse utrustning eller dyl. Jo jag vet… smaken är som baken, allt är en avvägning och det finns ingen som tvingar en att läsa trådar och inlägg på konfen. Men mitt råd till er som känner er någorlunda träffade: Dra ner en smula på image:en/attityden/seriösheten så blir förhoppningsvis läsningen lite intressantare för oss alla. Man behöver inte kunna allt för att vara cool!
I denna tråd så tycker jag att de flesta inläggen hittills är rätt intressanta. Kanske var det detta som fick mig att faktiskt vilja ge mig in i diskussionen. Enda undantaget är väl Gurras inlägg som han helt baserar på att Lill-John (som verkar segla skiten ur de flesta svenskar) har en Fanatic New Wave. Ha ha.. BUSTED!!
Nu tillbaka till själva ämnet. Något som jag tänkt på är att man nuförtiden snackar väldigt mycket om hur bra det är med en traditionell vågbräda. För något år sen då stubbie-brädorna kom fick man mer bilden av att en traditionell vågbräda bara gick att använda på Maui. Det är kul å se hur allt sånt här snack svänger fram och tillbaka. Jag vill dock slå ett slag för stubbie-brädorna (eller vad de nu kallas) som jag tycker funkar utmärkt i svenska förhållanden. Visst att de kanske är något slöare i skäret och att greppunkten är mer otydlig men glöm inte bort de stora fördelarna med bibehållen fart och korta, snabba, lekfulla svängar. Jag tycker inte heller att stubbisar är på något sätt mer svårseglade en traditionell vågbräda. Både stubbisar och traditionella brädor utvecklas och det känns som att det hänt en hel del med dessa brädor om man jämför med några år tillbaka.
Disskutera mera!!
-
Niklas, jag håller helt med dr Masse. Ta någon av PA74, NW74 och 73 DaCurve så kommer du säkert bli nöjd. Fundera lite mindre på millimetrar och ut å segla med dig nu!
Berätta dock gärna mer om hur ni har det där nere! Eller varför inte göra oss avundsjuka med lite bilder. Fick du inte med dig kameran kanske?
-
Enda undantaget är väl Gurras inlägg som han helt baserar på att Lill-John (som verkar segla skiten ur de flesta svenskar) har en Fanatic New Wave. Ha ha.. BUSTED!!
Haha. Jag baserar det på att den fick flest pluppar i KULINGVARNING MAGAZINE 😉
Vad blev det för vågis nu då dude?
-
Hörrö Philip, vi gillar trads för att vi är slalomtyskar som tar fram vågisen när det tokblåser så vi inte längre klarar att segla rakt fram och då har vi läst att tradsen är snabbare.
-
@Ola H. 358422 wrote:
Jag tror nog inte att det är lugn gång de syftar på eftersom många brädor som är lugna i karaktären samtidigt bedöms som “low grip” (typ EVO).
Jag tror alltså då mer på att det en känsla av upplevd riktningsstabilitet som kommer av att brädan snällt “ställer in sig” i ett väldefinierat trimläge.
Känslan är väldigt tydlig om man byter mellan EVO och Acid/KOmbat, speceillt om man är lite nderriggad med stora segel. Acid/KOmbat kan mna bara ställa sig på, luta sig ut och belasta, kanske pumpa till lite och sedan slappna av med full planing. Det är lätt att pressa dem att ta höjd för man ger bara mer tryck på dem tills man känner att det börjar bli för mycket.
På en EVO, om man bara trycker till (i sidled) för att pumpa iväg kan det lätt bli lite tvålkoppskänsla. Det är som om man “missar” själva greppunkten och trycker vis sidan av ibland och då glider brädan liksom undan som en tvål. Man behöver helt enkelt träffa mer rätt och vara mer dynamisk för att hitta “greppet” på en sådan bräda. Även i själva seglingen (dvs inte bara starten) får man ligga och leta efter perfekt trim (i längsled) hela tiden – man får liksom ingen naturlig feedback.
Ju bättre man är att segla, desto mindre tror jag man reagerar på detta när man väl kört in sig på brädan (forutom när man byter fram och tillbaka mellan två med avseende på denna känsla diskinkt olika brädor).
Ah, du har nog rätt. Som så ofta förr. Fast både du och jag (nu drar jag glatt en slutsats här) är nog gemensamt kritiska till det här med “grip”. Det är ju liksom ett vanskligt kriterium att greppa (hö, hö), och bara det faktum att vi här diskuterar vad fasen de egentligen menar är ju inget högt betyg åt det hela.
Dessutom – en bräda som är “stabil” i gången är ofta en bräda som är lätt att hitta spåret med, något som man verkar behöva jobba lite mer med på en EVO (men verkar bli mer belönad för på den där fina cross-on vågen).
Dessutom så tycker i alla fall jag att din tolkning av “grip”, som jag bedömer ligger nära sanningen, är något som tämligen enkelt kompenseras/påverkas av fenval, teknik och erfarenhet av brädan.
Jag hoppas kunna få segla lite olika brädor på nästa Irlands-tur, mest nyfiken är jag på att ta fler svängar på en EVO faktiskt. Varit dåligt med det.
Dock måste jag säga att din beskrivning av hur det är att köra EVO (och andra brädor med liknande karaktär) väl beskriver varför jag återvänt till klassiker-träsket. Jag gillar ju brädor med lite tydligare feedback. Om det sedan beror på ren och skär slöhet eller fullständig brist på talang kan man ju fundera på. Själv tror jag på det sistnämnda!
-
Dude vad blev det för bräda…?
-
Apropå Philips kommentare om att inte glömma bort stubbies: Själv försöker jag ju vara lite nyanserad och beskriva fördelar och nackdelar med båda brädtyperna, men alla vet väl att jag personligen gillar min EVO bäst.
Jag kan förstå dem som väljer klassiskt för brädans uppträdande på vågen, men i praktiken tror jag många faller för den ofta mer naturliga och sköna känslan på väg ut. För mig är som det att optimera ett par skidor för uppträdandet i liftkön…
-
Smaken är som baken, det är ju kanon! Tänk om alla skulle gilla samma sak… 😉
…”-Den som har roligast vinner”….sitat från Josh Stone i “Aloha Man” filmen. -
@Ola H. 358994 wrote:
För mig är som det att optimera ett par skidor för uppträdandet i liftkön…
TACK, en själsfrände!
I tidningarna, vare sig det är skid-/bräd- eller vs-tidningar brukar konsument råden lyda: köp en skida/bräda/bräda som funkar för det du gör mest, typ 90 % av tiden.
Jag har en rakt motsatt strategi:
Skidor – riktigt feta twintip-puderlagg. Funkar bra i pist men de gånger förhållandena är riktigt fina infinner sig drömtillståndet.Bräda – typ samma läge som ovan.
VS-bräda – På Roxen där jag seglar en hel del är inte vågbrädor det optimala, snarare fr- eller fs/w-brädor. Men när det blir riktigt bra i Åsa, Gislövs H eller Torö för den delen då vill jag ha något som verkligen funkar under -typ “ett par feta puderlagg”(vågis). Jag står ut med att det inte är optimalt när inte förhållandena är optimala.
Det börjar snart bli dags att byta ut min gamla F2 MP 8’2″ och Fanatic FG PM LW 255 mot något mordernare. Typ? Tjaa vi får se, kör nog en säsong till innan det blir byte till… nåt annat intressant!
-
@Ola H. 358994 wrote:
Jag kan förstå dem som väljer klassiskt för brädans uppträdande på vågen, men i praktiken tror jag många faller för den ofta mer naturliga och sköna känslan på väg ut. För mig är som det att optimera ett par skidor för uppträdandet i liftkön…
Klockren kommentar! På väg ut saknar jag på min Evo 74 lite av den krispiga känslan från min Fanatic FW även om Evo’n minst är lika snabb och fungerar riktigt bra som en B&J-bräda. Dock på väg in och på ett najs face (framförallt i sega x-on vågor), finns det inget som spöar en Evo. Även om FW är himla trevlig i vågor finns det få brädor som man kan attackera en läpp så lätt med fantastiska resultat som med en Evo. Och det är väl det som är meningen med livet? 🙂
-
Logga in för att svara.
