-
Vilken vindsurfare är du?
-
Frikörar-underforumet, är inte det huvudforumet typ? 🙂
Frikörare. Med en lätthoppad bräda av det där slaget som får minsta chophopp att kännas magiskt, som gamla electricen, är jag rätt mycket hoppare, men mer chophoppare än våghoppare eftersom jag rätt sällan är ute i vågor.
Ridar-wannabe. En dag ska jag ha en vågis och en bil så jag kan ta mig ut till Torö då och då.
Speed-skrytare. Dvs jag missar sällan en chans att berätta för folk med lite eller ingen koll på sporten att speedrekordet är 90 km/h och att det seglats 75 km/h två gånger i år, här i Sverige. Det känns som att speed är det som är lättast att ta till när man ska försöka få nån att fatta vad vindsurfing idag handlar om. Av nån anledning ser folk ut som levande frågetecken om man säger “planing” eller “hopp” men säger man “90 km/h” fattar de.
-
Sedan finns det ju den, på ställen med bra vågor och gamla vattenlektraditioner (läs Hawaii, Kalifornien, Australien mm), den närmast klassiska frågeställningen:
Are you a surfer or a waterman?
Jag ser mig hellre som vattenmänniska än som surfare. Tycker således om det mesta som har med vågor att göra: Surfing, vågsegling, body surfing, kite, SUP, mm. Har inte paddlat kanot än men det kommer säkert. Är rätt kass på short board, men det beror nog mest på att jag tycker så mycket om long board (dock hp och gärna i lite större snabbare vågor).
Logiskt sett borde det göra mig till en främst vågseglande vindsurfare, men jag vet inte. Ibland när jag inte fått en setvåg på ett tag, eller missat grovt ett par vågor i rad, brukar jag segla ut, långt ut, mot horisonten. Jag bränner på, gör småhopp helt spontant ute på havsdyningarna, känner harmonin komma inom och runt mig. Gippar med fullt klös, tittar in mot land, ser baksidan på vågtopparna, ser molnen över land och dess skuggor röra sig snabbt. Ser naturen, både inom och utom mig.
Eller en glassy morgon strax före soluppgång. Lite ruggigt och fuktigt. Jag och min dotter Tora vaxar upp våra brädor och hoppar i i det oljiga perfekt klara vattnet. Vi känner samtidigt hur våra kroppar kyls ner på ena sidan av vattnet samtidigt som som den just uppstigna solen värmer den andra sidan. Vi paddlar ut. Ser reven under oss. Vi svävar fram. 100% natur, 100% kärlek.
Har det med den perfekta läppträffen att göra?
Absolut!
Men det är något mer utöver känslan i läppen.
Nej, jag ser mig mer som en fri-lufts-vindsurfare-vattenman.
/Jesper B
PS: Visst fasen kan jag förstå att det är en otrolig känsla att sätta sätta ett avancerat freestyletrick med flow, visst kan jag relatera till att stå högt på prispallen efter ett hårt formularace, men, från mitt håll finns det mycket mycket viktigare drivkrafter till intim vattenintegration. För er som inte riktigt kännt det – slappna av och give it a go!!
-
Man kanske skulle lägga till en kategori bland alternativen som skulle heta “Blombergare” dvs en surfare som kan se skönheten även om den inte är vacker varje dag, en surfare som andas frihet och möjligheter och som inte rangordnar sig i kategorier fastän han ändå är en aldeles egen kategori.
Charlie
-
Jag gillar mest att friåka på slalomprylar och dra långa flacka hopp på baksidan av vågor när jag är ute på öppet hav.
Helst med kompisar långt ut. -
Jag saknar: Jag gör det mest för stilen, det berättigar att rulla en majja. 😉
-
Jag älskar att hoppa. Hellre högt än lågt…öhh…just det
-
@Jesper_B 416044 wrote:
Are you a surfer or a waterman?
Jag ser mig hellre som vattenmänniska än som surfare. Tycker således om det mesta som har med vågor att göra: Surfing, vågsegling, body surfing, kite, SUP, mm. Har inte paddlat kanot än men det kommer säkert. Är rätt kass på short board, men det beror nog mest på att jag tycker så mycket om long board (dock hp och gärna i lite större snabbare vågor).
Logiskt sett borde det göra mig till en främst vågseglande vindsurfare, men jag vet inte. Ibland när jag inte fått en setvåg på ett tag, eller missat grovt ett par vågor i rad, brukar jag segla ut, långt ut, mot horisonten. Jag bränner på, gör småhopp helt spontant ute på havsdyningarna, känner harmonin komma inom och runt mig. Gippar med fullt klös, tittar in mot land, ser baksidan på vågtopparna, ser molnen över land och dess skuggor röra sig snabbt. Ser naturen, både inom och utom mig.
Eller en glassy morgon strax före soluppgång. Lite ruggigt och fuktigt. Jag och min dotter Tora vaxar upp våra brädor och hoppar i i det oljiga perfekt klara vattnet. Vi känner samtidigt hur våra kroppar kyls ner på ena sidan av vattnet samtidigt som som den just uppstigna solen värmer den andra sidan. Vi paddlar ut. Ser reven under oss. Vi svävar fram. 100% natur, 100% kärlek.
Har det med den perfekta läppträffen att göra?
Absolut!
Men det är något mer utöver känslan i läppen.
Nej, jag ser mig mer som en fri-lufts-vindsurfare-vattenman.
/Jesper B
PS: Visst fasen kan jag förstå att det är en otrolig känsla att sätta sätta ett avancerat freestyletrick med flow, visst kan jag relatera till att stå högt på prispallen efter ett hårt formularace, men, från mitt håll finns det mycket mycket viktigare drivkrafter till intim vattenintegration. För er som inte riktigt kännt det – slappna av och give it a go!!
Fy fasiken va vackert beskrivet! Precis så är det. Inte undra på att Björlanda aldrig gör en glad. 🙂
Alla diciplinerna vill jag nästan påstå, om än utan impfaktor. Samtidigt läge att införa min syn på vindsurfare:
Arenasurfare
(Man kan vinka till sin polare på andra sidan stranden. Gärna med något utstuderat, fingerfärdigt och koolt tecken) eller…Adventuresurfare
(Liten bit till och man kan inte lokalisera var man gick i. Man börjar bli byxis av ensamhet och överdriver gärna den verkliga våghöjden)Impa på omgivningen eller bli impad av omgivningen skulle man också kunna säga.
/HJN
-
Röstar speed, och erkänner att det inte är speciellt sexigt…
I andras värld alltså.
Nöjer mig inte med mindre än fulländning inom rimliga kostnader.
Konstaterar att intresset intensifierats rejält tack vare sateliterna som Nasa sköt iväg för nåt årtionde sen. Bra tråd Anders!
-
Jag saknar alternativet böghora.
-
Kul tråd!
Friåkare, med visst inslag av speed. Att bara köra fram och tillbaka och få till fullplaningsgipparna och göra så långa och höga chop-hops som möjligt ger mig tillräckligt med adrenalin.
Jag tävlar inte i speed, och postar inte på GPS-speedsurfing, men ser ändå en tjusning i att köra så fort som möjligt, även med “fel”-grejer” och under annat än optimala förhållanden. Att köra ifrån folk ger mig en tillfredställelse, som jag ibland skäms för:)
Filip
-
Jag var nog en stel rejsare då det blåste bra och jag hade min Lorch Silver Dolphin. Dvs. jag öste på bra framåt och vilade i jipparna. Men efter att jag sålde Lorchen och skaffade min rundbottnade Grego känner jag mig som en glidare vilket är tydligen en rätt okänd surftyp här.
Skulle man kunna säga att jag är vindsurfarnas HD-snubbe? Det konstiga är bara att HD är en rätt vanlig motorcykeltyp vilket inte rundbottnade brädor i trä är.
Träsurfarn -
@Jesper_B 416044 wrote:
Sedan finns det ju den, på ställen med bra vågor och gamla vattenlektraditioner (läs Hawaii, Kalifornien, Australien mm), den närmast klassiska frågeställningen:
Are you a surfer or a waterman?
Jag ser mig hellre som vattenmänniska än som surfare. Tycker således om det mesta som har med vågor att göra: Surfing, vågsegling, body surfing, kite, SUP, mm. Har inte paddlat kanot än men det kommer säkert. Är rätt kass på short board, men det beror nog mest på att jag tycker så mycket om long board (dock hp och gärna i lite större snabbare vågor).
Logiskt sett borde det göra mig till en främst vågseglande vindsurfare, men jag vet inte. Ibland när jag inte fått en setvåg på ett tag, eller missat grovt ett par vågor i rad, brukar jag segla ut, långt ut, mot horisonten. Jag bränner på, gör småhopp helt spontant ute på havsdyningarna, känner harmonin komma inom och runt mig. Gippar med fullt klös, tittar in mot land, ser baksidan på vågtopparna, ser molnen över land och dess skuggor röra sig snabbt. Ser naturen, både inom och utom mig.
Eller en glassy morgon strax före soluppgång. Lite ruggigt och fuktigt. Jag och min dotter Tora vaxar upp våra brädor och hoppar i i det oljiga perfekt klara vattnet. Vi känner samtidigt hur våra kroppar kyls ner på ena sidan av vattnet samtidigt som som den just uppstigna solen värmer den andra sidan. Vi paddlar ut. Ser reven under oss. Vi svävar fram. 100% natur, 100% kärlek.
Har det med den perfekta läppträffen att göra?
Absolut!
Men det är något mer utöver känslan i läppen.
Nej, jag ser mig mer som en fri-lufts-vindsurfare-vattenman.
/Jesper B
PS: Visst fasen kan jag förstå att det är en otrolig känsla att sätta sätta ett avancerat freestyletrick med flow, visst kan jag relatera till att stå högt på prispallen efter ett hårt formularace, men, från mitt håll finns det mycket mycket viktigare drivkrafter till intim vattenintegration. För er som inte riktigt kännt det – slappna av och give it a go!!
Läs och begrunda! Tur det finns livsåskådare ibland oss med förmåga att sätta ord på det vackra! Hade satt mitt kryss i Vattenmans rutan om det funnits.
Eller som en av instruktörerna på UCPA i Tarifa sa till mig en kväll när jag varit först ut och sisst in och kört allt surfing, vindsurfing, kite och även sandboard på dynerna en vindstilla dag.
“You know you are bisexual?” Jag tittade oförstående på honom.
“Boards and girls!” konstaterade han på sin engelska med kraftig franskbrytning.Bisexuell eller vattenman må vara hänt men vattenman leder nog till färre missförstånd!
Logga in för att svara.
