-
Wave eller Freewave eller både och?
Hej!
En undran:
Kör på en Fanatic Bee 144 (137 l) som freeride, perfekt för 8.1m-segel.
Sen har jag en JP Freestyle 103 (år 2003) som freestyle/freeride-bräda med mitt 7.2, 6.2 och 5.4.Nästa år hade jag tänkt ta steget ner mot vågbrädor. Då undrar jag lite vad man ska stasa på.
För Sverige så kan jag tänka mig att en freewave, typ Goya Freewave 85, blir ypperlig. Men om man tar
med sig brädan utomlands till ställen som Tarifa, Fuerteventura för vågsegling och sedan i framtiden till kanske Maui, WA och Sydafrika då antar jag att man behöver en dedikerad vågis, typ Goya PM istället?Frågan är då, blir vågisen tråkig här hemma i Stockholm eftersom den förmodligen inte är lika snabb som en freewave på plattare vatten, p g a rockern m m, även om det skulle finnas vind tillräckligt?
En freewave är väl bättre när vågorna inte är perfekta.Blir det att man hamnar med både en wave och en freewave ändå?
Hur gör ni andra?
Irie Man
-
15 Svar
-
vågisar är gjorda för att vara lösa på vågornas face,
i princip bara gjorda för den seglingen down-the-line.
En freewave passar nog långt mycket bättre, säkert
lika bra eller bättre vågis för en boende i sverige.
Tar ett tag att kunna utnyttja en fullblodsvågis totalt
och de förutsättningarna finns inte direkt i sverige.
Välj en med bättre plattvattens prestanda.
Som nybörjare rider man nog vågor lika bra på en fw eller
bättre, de vågor som nu finns.
Dessutom har nog freewave bättre höjdtagning så
då rider man ju fler vågor på kortare tid också. -
Vill du rida vågor – köp en ren vågis.
Ska du köra i vågorna, hoppa och bränna omkring – freewave troligtvis.
Fast om du ska behålla din JP-freestyle kanske det är bättre i vilket fall att köpa en ren vågis. Blir mer komplett brädlinje då. Och kommer du till oss på westcoast ibland så vill du ha en ren vågis. Här rider vi feta vågor i side- till side-on titt som tätt. Visst är förhållandena inte som WA eller likn. Men det funkar.
Jag skulle inte vilja ha nåt annat än en ren vågis iaf. -
kan man inte köra lite vågor med en JP 103l? Funderar på en sån.
-
Hmmmmm….. eftersom jag bor i Stockholm och mest kör här och på Gotland så kanske en freewave blir bäst till att börja med ändå. Ska nog passa på nästa gång jag är utomlands där det är schyssta vågor och testa bägge varianterna.
Blir väl att man har både en wave och freewave tills slut ändå………
Apropå utomlands, hur är Tarifa, är det lätt att komma till och lätt att fixa billigt boende? Har hört att det ska vara väldigt bra på våren där.
Irie Man
-
Här är nästan samma fråga…. Bra info om de olika alternativen…
http://www.steffo.nu/forum/showflat.php?Cat=&Number=157639&page=&view=&sb=5&o=&vc=1 -
Ett kort svar, ty jag har bråttom:
För det första skiljer sig brädorna inom kategorin freewave en hel del åt. För det andra så innebär inte freewave detsamma som freestyle/wave och bägge kategorierna kan vara intressanta som sverigealternativ.
När det gäller freewave (Goya freewave, Starboard EVO etc) kontra wave så är du rätt ute i din fråga. Man kan säga att i sverigeförhållanden kommer du lära dig segle vågor mycket fortare på en freewave, det är lättare att hålla farten i vågridningen och du kan segle radikalere även om vågen är dålig.
Börjar det sedan gå riktigt fort i vågridningen kommer det till en punkt då det snarare blir problem att hålla ned railen och hålla skäret än att hålla farten uppe. När denna punkt kommer beror på förhållandene, men också på seglaren, samt är en fråga om tycke och smak. Jag tror att det måste till en bra, rätt stor, och snabb våg för att man skall nå gränsen för en freewave. Givetvis beror det hela också på brädans storlek (dvs inte bara typen). En liten freewave kan “hålla” länge och kanske vara en bra kompromiss.
Jag kan brodera mer kring detta senare, kanske.
-
Funderar lite på sveriges “sega” förhållande. Typiskt i sverige är kanske cross-on i apelviken eller ringenäs med 4.5-5.0. I cross-on är det tycker jag bra tryck i vågorna, mkt bättre än i ren sideshore. Dessutom kan man inte “stänga av” trycket i riggen helt i bottensvängen. Detta gör att jag trots att jag ligger och carvar med mkt framfotstryck ofta hamnar för långt framför vågen. Får upp en djävulsk fart alltså. En ännu snabbare bräda, typ freestyle-wave eller freewave, tror jag inte skulle funka bättre… Däremot på Åsavågen, som kan vara riktigt seg, särskilt när man är något underrigad, kan en freewave vara mkt bättre för att komma igång på vågen och behålla farten.
Dessutom för backfoot-ridning bör en freewave vara mkt bättre än en ren wave.
Men ju mer onshore, vind och framfot, desto mer ren vågis, skulle jag tro. Eller är jag helt fel ute, Ola? -
Tack för många bra svar.
Jag har blivit lite klokare faktiskt. Kanske blir en typ Goya Freewave 85 till att börja med och se’n en wave när jag har blivit mera erfaren och söker större vågor.
Det jag tänkte på dock, t ex en Goya wave ska ju ha väldigt bra acceleration och bra toppfart enligt vad jag sett i tester, är det ändå stor skillnad mot en freeewave-brädas acceleration och toppfart? Eller kommer det att bli stor överlappning ifall man skulle ha både och?
Irie Man
-
Jo, en Goya PM (02-03 iaf) är rätt snabb jämfört med andra vågisar, som t.ex rena Mauibrädor. Är ju rätt stor skillnad mellan olika “rena” vågisar också faktiskt.
Tror en Goya FW 85 blir mkt bra om du ska börja köra vågor, och den funkar i stora vågor också. Kläppe körde en sån i Trollis, kolla bilder på surfersparadise.nu (ölands norra udde 13/10). Han verkar mkt nöjd iaf. =) -
Det är verkligen mycket svårt att rekomendera vågprylar. Hur de upplevs på vattnet kommer bero på så många olika saker. Det är inte bara vindriktningen och vågornas storlek, kraft och hastighet samt vindens styrka som spelar roll utan väldigt mycket också seglaren. Dels själva kunnandenivån och dels (och i allt högre grad ju högre kunnandet är) stil och preferenser.
Innan vi går vidare så vill jag påpeka att det som följer i första hand gäller frontside vågridning. Backsideridning är mycket mindre känsligt för vilken bräda man har. Hoppegenskaper, planing, höjdtagning mm beror på brädan, men diskussionen om detta är också ganska enkel jämför med vad som gäller för (frontside) vågridning.
Lars K påpekar att det även i cross-onshore och Apelviksvågor kan gå mycket fort i vågridningen. Det är helt sant. Kör man i cross-on in på/framför vågen liggen man ju på halvvind/slör och kör uppåt längs vågens linje. I det här läget är det grymt lätt att få fart. Dels kan man, liksom på plattvatten, bara skota in och spetta på. Dessutom kör man ju liksom i nedförsbacke hela tiden vilket ökar på farten.
Att från detta fullfartsläge gå in i vågridning är lite komplicerat. Från att köra upp längs vågens brytlinje skall man svänga nedåt för att senare “åka” nedåt linjen och därefter upp för själva vågen och som avslutning smakc aläppen (eller dra på en fullfarts cutback, kanske). Med den grymma farten man ligger man är det naturligtvis svårt att göra en allt för skarp sväng. Det blir alltså en lång och vid fullfartssväng. Detta i kombination med att vågen (Apelviksvågen, kom ihåg!) är ganska långsam gör att seglaren kommer mycket långt framför vågen i mitten av bottensvängen. Väl där börjar onshorevindens nackdelar göra sig påminnda. Nu när seglaren skall börja närma sig vågen igen har han så att säga “motvind”. Det går inte längre på samma sätt att använda vinden för att hålla farten. Det går inte att använda vågen heller eftersom man inte har någon nedförsbacka kvar. Möjligen kan man försöka konservera den fart man har för att göra någon skönt på läppen. I allmänhet minskar dock farten betänkligt och räcker endast till en lam långsam tillbakasväng.
En trick för att komma runt detta som ofta används av duktiga vågseglare är att man först går upp brant backside mot vågen, vrider ned brädan och sedan “droppar in” mer down the line direkt. Då kan man hålla sig närmare vågen och med bra teknik till slut ha mer fart med sig till vågtoppen. Det kanske inte ger samma fartupplevelse som tekniken beskriven ovan, men jag skulle ändå säga att det nog oftast ger en skönare vågridningupplevelse totalt sätt.
Frontside vågriding i cross-onshore KAN alltså lätt handla om att börja i superhög fart och sluta i låg fart. I sidvind är det ofta tvärtom. Man kan ligga och vänta på vågtoppen i rätt låg fart tills det är dags att droppa in, men sedan ökar farten under hela huvuddelen av bottensvängen. Även i sidvind är förstås vågens beskaffenhet, storlek ochkraft samt tillgången på vind en orsak till stor variation.
De här sakerna leder till vissa problem vid brädvalet. I cross-on vill man ha en bräda som håller farten bra och kan hjälpa dig göra något radikalt på vågtoppen även i lite lägre fart. Det pekar mot freewave (eller större bräda etc). Däremto kan den brädan då ge seglaren lite väl mycket att stå i (eller snarare stå på) i den inledande högfartsdelen av bottensvängen. I sidvind med sega vågor behöver man något som accelererar snabb med hjälp av vågen och även här ger en freewave bra prestanda. Nu är det dock senare i bottensvängen som man kan få problem om farten blir för hög, i alla fall om man har krav på att kunna ligga i ett aggresivt skär.
En egenskap som freewavebrädorna har är att de oftast ger en lite mer stabil plattform och detta ger mer säkerhet för nybörjaren i vågor. Jag tror att det slutligen fäller avgörandet när det gäller bräda att rekomendera. Å andra sidan har en mindre erfaren vågridare mindre teknike till att få ned kraft i skäret och orka styra brädan genom den snabba delen av en onshorebottensväng. Det pekar mot en smalare, traditonell vågis. Om man är villig att studera och utveckla sin teknik lite (mot att göra “backsidestarten, t ex), blir nog ändå freewave vinnaren och den bräda som seglare utveckas bäst på och, framför allt, är roligast.
En avslutande reflektion är att freewavebrädornas egenskaper gör att det i många fall är möjligt att välja dem mindre. Då försvinner en del av de negativa sidorna.
-
Känner igen det där med full spetta i bottensvängen och tappa all fart innan man möter läppen. Men det är jävligt gött när man får till svängen riktigt lay-down, känns radikalt. Men det räcker med lite chopp för att få en ur balans. Fan vilka wipeouts jag har fått i cross-on bottensvängar =) Mjuk i knäna gäller.
Har också gått över mer till att gå upp och “hänga” lite på vågen backside och sen droppa ner i bottensvängen. Funkar bättre men känns inte lika radikalt. Men ju mer onshore, desto mer måste man nog göra på det viset för att inte hamna åt helvette för långt framför vågen.
Fan va kul det är med vågridning… =) -
Tack för de extremt ingående och bra svaren!
Låter som att man skulle ha en freewave som Sverige-bräda och som ett insteg i våg-världen och se’n kanske hyra/köpa en wave när man är på ett riktigt bra våg-spot.
En fråga om segel. Jag har nu ett NP Search 5.4 (2004) som minsta segel, jag har inte haft tillfälle att testa det i vågor än men jag har kört med min JP Freestyle 103 och det funkar klockrent.
Nu har ju detta segel ganska mycket power för att vara ett vågsegel efter vad jag har förstått (för att passa Dunkan!), ska man hålla sig till samma segel-linje när man går ned till exempelvis 4.7, 4.2 o s v eller ska man gå över till ett NP Zone istället (om vi nu behåller NP som exempel)? Detta segel är väl mera manövrerbart och känsligare. Har fått rådet dock att man ska behålla samma segel-linje. Jag väger runt 80 kg.Irie Man
-
Behåll samma segellinje om det går men också samma årsmodell om det går. Då får du samma egenskaper i alla segel och du kan rigga dem på samma vis vilket är smart, snabbt och enkelt. Om du t ex väljer en Zone så kommer det att skilja i drag en del så glappet, storleksskillande blir större än om du väljer ett Search som mindre segel.
Det skiljer i och för sig inte alltid så mycket mellan olika årsmodeller men vissa år gör det de. Sedan jag gick över till samma årsmodeller och segeltyp har all segling blivit bättre. Mna lär känna seglen vilket man en duktigare seglare av. Möjligen om du ska köpa ett större segel så kan du byta till ett freestyle/freeridesegel med andra egenskaper.
/Magnus -
och här håller jag verkligen med. Även för mig som medelmåtta så har det klart hjälpt med segel i samma linje å årsmodell.
För länge (länge!) sedan hade jag NP Raf Wave i 4.2, 4.7 å 5.2 och samma årsmodell (4.2 å 5.2 i alla fall). Var som en dröm.
Men så liksom tyckte jag att det inte var så petigt, studentkassan var ofet och hade till sist fyra olika segel, samtliga av olika märken (NP Combat, Simmer Onshore, Art Wavepro och ett North oxå…). Att till sist snickra mig tillbaka till en linje Gaastra Heatwaves (5.5, 4.7 och 4.2) var verkligen ett lyft. Jag skådade ljuset igen. Så efter det försöker jag verkligen hålla samma modell och årgång i mina segel, det blir så mycket enklare då.
Om jag skulle ha typ 5.8 och 5.0 segel som var ett par år gamla så skulle jag hellre komplettera med ett 4.5 av samma modell och år än ett helt nytt. Håller dessutom med att över femhalv-sexnoll så kan man byta till någon mer plattvattenorienterat utan problem.
Så – om du gillar ditt Search, kör på det i mindre storlekar oxå tycker jag.
Ja, ja, varför skrev jag det här, mag har ju gett svaret. Ville bara förstärka lite… 🙂
Surfa På!
-
Låter bra det, då ska jag nog satsa på det när jag köper mindre segel.
Tack för alla bra svar!
Irie Man
Logga in för att svara.
