-
Weekendwarrior…
Ämnet har säkert varit upp innan…
Vintersäsong – gytt som 17, vind varje dag!
Dock är det jävligt frustrerande, för att inte säga på förbannatjävlasuperpissläge varenda ljus timme det blåser samtidigt som man sitter med jobb upp över öronen. Som individ är man ju anpassningsbar och har förmågan att sålla rena tillfällen från ren lust, har någon äldre sagt. Men – vetefan alltså… Varenda dag man inser att det blåser när man sitter limmad i jobbestolen är bara en påminnelse… vågor – vind – känsla – kul, mmmmm.
En annan sak jag inte riktigt fattar är det ständigt tilltagande intresset och alla stegrande känslostormarna förknippat med att göra kurvor, flyga lite högt, krascha lite, flyga jävligt högt, krascha vansinnigt, vara rädd, jämföra med polarna, tro att varje ny årsmodell ska göra skillnaden, i år lossnar det, lite mer buk under bommen för tidigare planing (borde vara rena IKEA-kassen vid det här laget…), ha kul, snurra samma snack om och om igen, känna fenans respons i hålfoten, tucked under, ja – men det är skillnad på TU från 90 och idag…
Eller är det bara ren och skär passion, varken mer eller mindre?
Hur som helst – inför varje helg ber man bönen samtidigt som man ser till att inte vara alldeles för uppbokad, om ut i fall att… Kanske ett kännetecken för en Windsurfare (en annan tråd)!
//Weekendwarrior
Lastad bil – på söndag händer det, woooha!
-
0 Svar
Tyvärr, inga svar hittades.
Logga in för att svara.
