canoya
Forumsvar skapade
-
Kan tillägga att jag också har en Simmer SC10 520 (rekommenderad till seglet) som jag använder till min 10,7a, men har provat med 9,0an också och jag kan inte säga att jag märker nån skillnad mellan masterna.
-
Jag vet inte om NP har ändrat filosofi vad gäller böjkurvor sedan slutet på 90 talet, men jag har ett Simmer Prorace 9,0 från -01 (eller kanske -00?) som jag riggar på en NP CK95 520 och jag tycker det funkar bra. Om X6 liknar CK95 så bör det bli bra.
/Håkan -
Ar det bara varme som ska till sa ar ju begagnade bastuaggregat inte sa svart att fa tag pa…
-
On utseendet ar av mindre betydelse kan du laga det sjalv om du inte hade tummen mitt i handen pa syslojden och har tillgan till en vanlig symaskin.
Jag lagade en liknande skada pa ett Simmer Onshore som jag tiggde till mig pa kopet av LarsK nar jag kopte ett annat segel av honom. Jag anvande vanlig symaskin, dubbelhftande matt-tejp och vanlig segelduk fran ett gammalt dacronsegel som legat och skrapat i 15 ar.
Har anvant seglet i 6 ar sedan lagningen och det haller fortfarande. Anvande det senast idag. Blir formodligen mycket enklare med kraftig marktejp an med min hemmagjorda dito.
Som roding skriver sa ar det nagra timmars jobb (Hobby?) med att spratta upp sommar och frilagga de skada delarna sa att man kan borja med att laga varje panel for sig innan man borjar sy ihop delarna langs ”originalsommarna”. Tejpa ihop revorna pa bada sidor och sy genom alltihop pa bada sidor om revan. Dubbelhaftande tejp dar delar overlappar och garna pa bada sidor om seglet innan man syr igenom alltihop. Anvand jeansnal och bjorntrad eller liknande.
Det ar ratt kul att ha fixat det sjalv!
-
Min axelhistoria började 1987 med att jag ramlade när jag åkte spark nerför en backe. Jag stöp framlänges och tog emot med händerna. Gjorde hemskt ont men axeln var nog aldrig riktigt ur led, bara ”uppe på kanten” och vände, men tillräckligt för att bana väg för framtida problem.
En vecka senare, i Österrike, första åket på skidveckan ramlar jag lite lamt och tar emot med högerhanden – då går axeln ur led på riktigt. Dock sitter jag upp och kan luta mig framåt (gjorde mindre ont då) men fattar inte vad jag ska göra. Efter en stund har jag tydligen slappnat av så att axeln ploppar tillbaka av sig själv. Jag fortsätter dumt nog att åka resten av dagen, det känns mindre och mindre så jag tänker att det är nog OK. På morgonen efter är jag extremt stel och har ont, men åker skidor i alla fall och det känns bättre när man kommit igång. Fortsätter så hela vecka och på slutet är det helt OK.
Sedan hoppar axeln ur led flera gånger under våren när jag åkte snowboard och skidor, Det värsta är när man blir liggande på rygg med armen uppåt – helt hopplöst att ta sig upp i sittande eller ställa sig upp – gör fruktansvärt ont att röra på sig.
På sommaren samma år var jag i Vilshärad och vindsurfade och ramlade och sträckte då armen uppåt för att skydda huvudet mot riggen – dum idé -axeln ur led igen. Försökte att hålla i riggen när en våg kom för att axeln skulle dras rätt igen men det gjorde bara ont så det var bara att hålla i med den hela armen och åka med vågorna in till land, släpa upp grejerna på land och promenera ”the walk of shame” utan prylar tillbaka till campingen. Ta av sig våtdräkt med axeln ur led är ingen skön upplevelse, men jag kom ur den och åkte till Halmstad lasarett där de drog den rätt igen. Efter detta hände det extremt lätt igen, satt framför TVn med händerna knäppta bakom huvudet och nös, det räckte.
I september 87 blev det operation. Då hade den varit ur led 10 gånger på ett halvår. De kortade ett ledband på framsidan av axeln för att strama upp den lite.
Om jag minns rätt så hade jag armen i mitella med ett band som höll den intill bröstkorgen i 6 veckor, därefter 4 veckor utan mitella men inte använda armen utom vid sjukgymnastik. Jag kände klar skillnad i styrka mellan höger och vänster arm i över ett år.
Det gjorde ont att vinkla armen utåt och att sträcka den uppåt så jag vande mig helt enkelt av med att göra detta.
Det funkade några år men sedan började den gå ur led igen. Jag hade då börjat spela badminton med ett gäng på jobbet och misstänker att rörelserna stretchade ledbanden så att de inte höll ihop leden lika bra längre.
Drog den ur led på en klättervägg, vid skidåkning och en gång till när jag vindsurfade. Då blev jag upp-plockad av en båt utanför Långedrag som skjutsade in mig till KA4. Där tog de mig till regementsläkaren. När jag berättade at jag hade opererat axeln vågade han inte börja dra i den utan ordnade vidare transport till Sahlgrenska. Där ville de klippa upp min torrdräkt för att komma åt. ”Den kostar 3000kr sa jag, det måste gå att kränga av den.” Det kunde de och när axeln var på plats igen stod jag där på Sahlgrenska endast iklädd min torrdräkt. Jag fick låna en telefon och ringa en irriterad hustru som undrade varför jag inte var hemma när vi skulle få gäster snart.
Axeln har varit ur led med ojämna mellanrum sedan dess. Man måst helt enkelt lära sig att inte sträcka armen uppåt/bakåt eller utåt/bakåt. In med armen mot kroppen när man ramlar. Med spända muskler runt axeln är risken betydligt mindre att det händer. Om den går ur led ändå, luta överkroppen framåt och försök slappna av med armen hängande rakt ner. Kan någon dessutom försiktigt tynga ner armen lite och samtidigt hålla emot framför axeln/i armhålan så kan den ploppa tillbaka. Det hjälper att göra det så snart som möjligt efter att den gått ur led. För varje minut som går så gör det mer och mer ont och man spänner sig mer och mer och då blir det bara svårare att få den tillbaka.
Lång historia men det kanske kan ge lite tips till den som råkar ut för det.
/Håkan
-
En gång i tiden när thrusterfenorna försvann från alla brädor hette det att de bara bromsade. Fenorna har säkerligen utvecklats sedan dess, men redan en twin har ju förmodligen större fenyta än en single och borde bromsa mer, men det kanske uppvägs av de fördelar man får istället?
(Jag som har en Mistral SLE twin från ’97 ellernåt i garaget och plastade igen thrusterkassetterna på hemmabygget 1989!)
-
Jag är lite besviken eftersom jag inte fått testa det ännu. Annars har jag haft bra utdelning på nyinköpta grejer här nere och premiärseglat med dem inom en vecka. Nu ser det inte ut att bli nåt förrän på lördag (lagom att lägga till 5 m/s på Windguru-prognosen för Wellington på N och S) men då är jag i Sverige på semester. Dessutom kanske 6-7 m swell är lite i mesta laget:).
Jag har riggat det som du säger, och dessutom på 370 istället för 400-mast vilket ju påstås ge seglet bredare register och mindre ryckig känsla.
När det gäller monofilm så är jag inte så hård på vågor utan att mina Simmer Crossover och Onshore har klarat sig. Går det över gubbhöjd så fegar jag ur och seglar på nåt annat ställe.
/Håkan
-
Vad tror ni om att börja med att droppa i tunnflytande cyanolim i sprickan/det mjuka området för att på så sätt försöka binda ihop det befintliga laminatet? Det tränger nog in i skadan bättre än epoxy eftersom den är lite mer trögflytande. Därefter laminera på några lager med kolfiber som en manschett runt masten på ca 20 cm långt område kring skadan.
Jag antar att Jesper menar att man sedan lindar packtejp runt lamineringen innan den härdar för att pressa undan evetuella luftblåsor och få ett så kompakt laminat som möjligt och dessutom få en jämn yta.
Kan vara värt att prova, men du kanske inte ska ha den masten när du ska segla till Vinga. Skulle masten gå av finns det ju risk att även seglet skadas, men sånt brukar ju gå att laga.
/Håkan
-
Det blev en 2009 Zone 4,0. Första helnya seglet jag köpt sedan 1992!
Vi riggade först min Wavecomp och konstaterade att den var lite konstig – som att rutan hade krympt lite så det var lite lose leech både över och under bommen! Ser i och för sig konstigare ut på land än när man har vind i seglet, men det allmänna omdömet var att åldern och slitaget nog hade gjort sitt. (han ville så klart att jag skulle köpa ett nytt och det gick jag ju på, eftersom köpsuget redan hade satt in vid tidigare besök:))
Seglet är ju fortfarande fullt användbart, men förhoppningsvis kommer det nya att vara tydligt bättre – annars känns det ju rätt surt med 4000 kr 😉
/Håkan
-
Jag ska till butiken och provrigga på min mast i morgon (i praktiken har har jag nog redan bestämt mig för att handla om inte min mast är helt fel) En 4,0 NP Zone 2009 ligger nog närmast till köp. Jag har hittils tänkt att ett typiskt onshore segel är rätt för mig, men handlaren menar att i så små storlekar så blir det lättare för mycket drag i dem. Vad säger den samlade surfzone-erfarenheten om det?
Min gamla WaveComp upfattar jag som ”aldrig lagom” – antingen får jag inte fart eller känns det för stort, men det kanske är jag som riggar det fel. Jag har provat med 400 mast som rekommenderas, men använder en 370 som jag tycker funkar bättre. Jag brukar dra nedhall så det blir lite lagom löst vid de översta lattorna och sträcka uthal lite så att lattan ovanför bommen slutar lite bakom mitten på masten.
Jag tar med det gamla med som jämförelse, så får vi se.
Jag hade en Onshore 5,3 -99 eller -00 tror jag (den där översta lattan petar mycket uppåt) och den trivdes jag inte med. Det kändes som att översta tredjdelen på seglet bara fladdrade och inte hjälpte till att skapa driv alls. 4,5an jag har är en -02 (sista innan Crossover) och den är mycket bättre tycker jag. Visserligen är den lagad efter att ha varit riven hela vägen mellan mastfickan och kevlarremsan i akterliket, men min lagning har hållt i 5 år nu så det får hänga med lite till.
/Håkan
-
Var inne i surfaffären här i eftermiddags och frågade om segel. De menade att en 4,0 som är nyare än 2-3 år har ett mycket bredare register än segel som är 5 år och äldre. (Min 4,0 är en Simmer Wave Comp från 97 eller nåt) och att folk här sällan har mindre än 4,0 trots att det ofta blåser 20 m/s här så jag kanske bara ska byta ut min 4,0 mot en nyare? De tar in väldigt få segel mindre än 4.0!
-
Här bor jag ett tag till:
http://www.windfinder.com/windstats/windstatistic_wellington.htmJag har 4,0, 4,5, 5,3, 6,2 och 7,4 och brädor på 81 l, 93 l och 116 l . Väger själv 83 kg. (jag har en gammal Mistral SLE twinser på 69 l också men den blir aldrig använd, för jag sjunker direkt i vindhålen)
Funderar på om jag ska skaffa ett mindre segel, ca 3,5. Förra veckan hade vi storm med byar på 40 m/s. Våghöjden i Cooks Strait rapporterades till 11 m. Då fick man vackert stanna på land.
Under det 1,5 år jag bott här har jag använt 4,0 oftare än 6,2 och 4,0 har varit för stort oftare än jag använt 7,4.
Eftersom min 4,0 och 4,5 är de äldsta seglen så har jag också funderat på att ändra intervall och byta dessa mot 4,2 och 4,7 och lägga till en 3,7a. Kommer man att tjäna på tätare steg under 5,3?
Jag uppfattar vinden här som ganska byig vilket gör det knepigt med små brädor (ialla fall för mig), därför använder jag oftast JP fsw 93 som funkar från 4,5 till 6,2. Sen är prylar mycket dyrare här än hemma i Sverige, vilket bromsar köpsuget lite.
När det inte blåser finns det oftast vågor som åtminstone duger till att lära sig longboardsurfing i Lyall Bay på bilden (tagen hemifrån).
-
När jag lastar på taket brukar jag lägga nåt emellan vid stropparna, typ en takräckesvaddering eller en bit rullat liggunderlag, just för att undvika detta.
/Håkan
-
Det är ju kul att vara snille nånstans iallafall 🙂
-
Jo men shapen har nog minst lika stor betydelse. Jag bytte själv för några år sedan min gamla Copello 280 Racing från ’92 mot en Fanatic Cross 120 från ’02 eller nåt, och trots att den nya brädan är tyngre så är den betydligt trevligare att segla. Bringdal kunde nog köra Copellon snabbare på den tiden men för vanligt folk så är det ingen tvekan om vad som är bäst även med lite extra vikt.
