dr-masse
Forumsvar skapade
-
Markus,
tror du att den nya skaten (05) kan vara ett vettigt alternativ för vågsegling i lättare vindar? Eller är det FW som gäller?
Min nuvarande bräda (Joker 114) funkar förvånansvärt bra för lite vågsegling när det är för dåligt tryck för vågbrädan. Är ju ändå lite sugen på att byta… 🙂
-
Mmmm, kanske på sin plats med ett litet förtydligande. Jag försöker bara peka på att steget från 30% till typ 55-60% kan vara värt pengarna.
Men som budgetalternativ räcker 30% långt, helt klart. Jag körde själv länge på 30%iga 4-meters master, höll bra och kostade inte allt för mycket.
Surfa På!
-
Grattis!!!!
Själv präglar jag hyggligt odiskret mina tjejer med att läsa högt ur surftidningar å så…
Kan förresten tipsa er som har döttrar om senaste numret av engelska “Windsurf”. Tre-fyra uppslag med reportage om tjejligan i världscupen, inte dumt alls att kunna peka på med fyraåringen i knät, ah!
Surfa På!
-
Det håller jag inte med om. Jag har ägt och seglat några 30%-iga kolmaster.
Jag äger just nu två Simmer SC6 master (55% kol) samt en SC10 (100%). Jag har även ägt och seglat master som Simmer SC8 (75% kol), Fiberspar Reflex Wave (2 st, 70% kol), Fiberspar Tidal Wave (40%), Fiberspar Reflex 4200 (55%), Fiberspar Reflex 5000 (90%), Neil Pryde FreeRide Pro (60-65% kol), NP Freeride (30% kol), Fiberspar Reflex 3000 (30% kol), Pacific Lance C60 (60%) å några till.
Jämför jag exempelvis mina nuvarande Simmer SC6 master med tidigare 30%-iga master (har förresten en 30% kvar) så är SC6 masten klart bättre. Tveklöst. Skillnaden mellan SC6 och 30% masten upplever jag som påtagligare än mellan SC6 och SC10, för att ge ett exempel. Min upplevelse är snarare att SC8 och SC10 ligger klart närmare varandra i prestanda än vad SC6 och en 30% mast gör. Samma sak gäller för mig om jag jämför Neil Pryde Freeride Pro med deras vanliga freeride mast eller jämför Fiberspar Reflex 4200 (55% kol)med Reflex 3000 (30%).
Så – jo, jag tycker nog att en 50-60 procentare kan vara en bra investering. Dock gäller det naturligtvis inte alla master, håll ett öga på vikten. Vissa 50%-are kan vara rätt tunga och sega, det beror som sagt på hur masten är uppbyggd och vilka toleranser tillverkaren har. Även om min Pacific-mast var helt OK skulle jag säga att den var både tyngre (det skilde faktiskt över tre hekto på samma längd, kollade just) och segare än mina Simmer SC6 master, tex.
Men visst, vill man verkligen känna prestanda skillnad så är det ju inte fel att ta klivet hela vägen upp mot en 75-80% i antingen SDM eller RDM mast (då blir det nog 90%). Jag tycker dock att jag fått rätt mycket prestanda för det pris jag betalat för en 50-60%-ig mast. En fyrmeters Simmer SC6 kostar 2699:-, en fyrmeters Simmer RDM kostar 3999:-, båda väger lika mycket. 1300:- är ju pengar det med. SC6 är dessutom bra nära lika tunn i toppen som RDM-masten, så jag är nöjd å glad. (nu blev det mycke tjöt om Simmer här, råkar ju vara de masterna jag har just nu).
Just vikt är nog det jag kollar på först när det gäller master, därefter kolhalt. Men VIKTIGAST är såklart att masten passar de segel jag tänker köra med.
Surfa På!
-
Har haft två NP automatic selar, nu en Waist Pro. Den nya automatic-kroken är ett klart steg framåt, tycker jag. Enklare att justera och stabilare konstruktion. Rejälare. Selen sitter väldigt bra på mig, trots att jag är en långsmal räka.
Har inte haft några problem med kanter å sådant som nämns här. Gillar selen skarpt. Har klämt lite på Simmers midjesele oxå, men kör nog vidare på NP ett tag till.
Dock tycker jag att Pro-limits QR-krok ser riktigt bra ut, väldigt smidig konstruktion. Själv skulle jag gärna ha en DaKine sele med Pro-limit krok… 🙂
Surfa På!
-
Ola H. är väl något av innofficiell (snart officiell…) mastmästaren här, men jag gör ett försök till någon slags odysse… 🙂
– Kolfiberhalt säger inte allt. Två lika långa master med lika hög kolfiberhalt kan ha olika beteende och styrka. Det är väldigt mycket mer än bara exempelvis “100% kolfiber” som avgör en masts prestanda. Hur kolfiber läggs och hur mycket bindemedel (eller vad vi nu skall kalla det, “klister” känns lite väl lekmannamässigt… 🙂 som används har avgörande betydelse. En mast med 75% kol från en tillverkare kan vara tyngre och ha sämre prestanda än en mast med 55% kol från en annan tillverkare som är mer noggrann med hur masten läggs upp och tillverkas.
– Två lika långa master med samma hårdhet, exempelvis 430/21, kan ha olika böjkurvor och beteende på vattnet. Deras förmåga att snabbt återgå till sitt utgångsläge, reflex, kan skilja sig och masternas böjkurva (ofta uttryckt i procent) kan även det skilja sig, trots att båda kan anses vara “constant curve”. De flesta (alla) master idag är “constant curve” vilket är ett sätt att beskriva att böjkurvan är mer jämnt fördelad över masten. För typ tio år sedan och mer så var de flesta master “flex top”, då böjde sig masten mer i toppen än vad en modern mast gör. Rätt böjkurva är viktigt för ett modernt segel.
– Betydligt viktigare än hög kolfiberhalt och låg vikt är att masten passar till ditt segel! Jag kör hellre på en mast med 30% kol som passar mitt segel än en med 75% som har fel böjkurva.
– Kolfiberhalten hänger ganska intimt ihop med hållbarheten. En mast med 30% kol tål generellt sätt slag och stryk bättre än en mast med 100% kol.
– På senare år har tunnare master med tjockare gods dykt upp, så kallade RDM-master (Reduced Diameter). Dessa har tagits fram för vågsegling och tål en hel del stryk, även om man använder 90% kol. Eftersom masten är smalare än en normal mast så blir böjkurvan och mastens beteende lite annorlunda, men många vågsegel är idag sydda efter RDM-master. För de allra flesta normalsurfare är nog RDM att ta i, men seglar man mycket vågor, vill ha mast som håller och gillar den känsla som en RDM mast ger så är detta helt klart intressant.– Skall man lite för enkelhets skull klassa master efter kolfiberhalt så är väl detta någe slags försök:
– 30% kol – helt OK mast för de allra flesta. Även något att välja om man söker en kortare mast för vågsegling eller dagar med mycket vind.
– 50%-60% kol – här befinner sig de allra flesta master med lite bättre egenskaper och erbjuder ofta bra relation pris/prestanda. Funkar ofta för allt från freeride till vågsegling. Ofta finns dock en lite extra förstärkt våg-version.
– 75-80% – nu börjar investeringen bli lite rejälare, men man får i gengäld en mast med klart bra prestande. Låg vikt och snabb respons kan helt klart förväntas. Kan även sägas vara ett måste om man börjar kika på riktigt stora segel (över en åtta-nio kvadrat), annars blir riggen för tung och seg.
– 100% – tävlingsmaster eller om man vill ha det vörsta. De flesta hundrapjocentare är riktigt lätta och ger max prestanda. Dock kan det även för rätt duktiga seglare faktiskt vara svårt att på vattnet uppskatta skillnaden mellan en 100%-ig kolmast och en bra 75-80% mast. Ett måste för de som tävlar i formula och räjsing, dock. Här får man vara beredd på att vara varsam med prylarna.
– RDM-master. Oftast runt 90% kol, men det finns de med lägre kolhalt till mer konkurrenskraftiga priser. Hållbara (-st), framtagna för vågseglare men används även till freestyle.Själv skulle jag väl rekommendera en normalsurfare som vill ha bra grejor och tycker sig har råd att titta på master med minst 50-55% kolhalt. Det är det ofta värt. Masten gör mycket, mycket för seglets prestanda.
Kolfibermaster tål extrema belastningar men det gäller att hantera de förstiktigt på land. Undvik slag och att tappa masten. Gäller framförallt master med mycket kol, men även tåligare master får längre livslängd genom att hanteras lite varsamt.
Men till sist – köp en mast som fungerar till de/det segel som den skall användas till!
Hoppas det gav någe, det är lite av en skog det här med master…
Surfa På!
-
Japp, den har jag provseglat. Ägde en FD70 under lite mer än en säsong, dessutom.
Då tyckte jag att FD65 var en riktigt trevlig erfarenhet. Lättsvängd, bra fart (men ej toksnabb), välbalanserad och kul. Lätt att komma igång med. Kanske inte världens bästa kontroll i mer vind, men helt OK. Upplever nog att FreeDiamond brädorna var lite före sin tid i freeride-klassen, faktiskt. Segelstorlekar mellan åttanoll och sexnoll är nog rätt lagom.
Tror att den kan vara ett klart bra köp i beg-klassen. Den enda anmärkning jag har är att färgen skrapades av ganska lätt samt att jag hade ett par smärre inbuktningar (mycket små) runt mastfoten. I övrigt var den hel och fin.
Lycka till å Surfa På!
-
Man kan ju komplicera det här rätt mycket…
Typ av segel, typ av bräda, typ av fena, typ av segling och typ av seglare, typ av höjd samt typ av årstid. Typ. (årstid och höjd är väl kanske lite överdrivet, men kallt väder och segling på hög höjd så behövs större segel än sommar och segling på Maui, tex. Det går även att hålla större segel ju plattare vattnet är. Mycket chopp = mindre segel. Ren downtheline segling, kanske lite offshore = mindre segel).
Men vi tar mig. Typ av seglare = duger, klen, 75 kilo.
Typ av bräda – 115 liters freestyle, typ av segling – ganska platt, svänga lite, bada lite.
Inom parentes = maxgräns på ett ungefär.
6.7 = 6 – 10 (11)sekundmeter, 29 fena
5.7 = 8 – 12 (14) sekunder, 23 fena
5.0 = 11 – 14 (15) friska vindar, 23 fenaTyp av bräda = 85 liters onshorevågis, mer vågor, svänga å hoppa, bada lite rejälare
5.7 = 8 – 12 (15) sekundmeter, 23 elller 24 fena
5.0 = 10 – 15 (17) sekundrar, 23 eller 22 fena
4.2 = 14 – 18 (20) najsnajsnajs vind, 22 fena, gärna mindreMen om man skulle åka typ räjs å slalom så skulle det ju kunna se ut såhär…
Fullspettarigg med cambers, slalombräda:
7.0 = 7 – 12 sekundmeter
6.0 = 11 – 16 sek
5.0 = 15 – 20 sek
4.5 = jättemassvis och merNåja, inte så vetenskpligt och det varierar ju vad man är ute efter, men kanske något att utgå från.
Segel På!
-
Jag törs faktiskt garantera att just de här två sneseglande Maui-figurerna har kvitton på prylarna…
Maui På!
-
Den är grym den där. Shell hade en liknande tidigare, men den lade de ner och hänvisade till Via Michelin istället (tyckte själv att Geostar var snäppet bättre).
är ett annat alternativ.
Karta På!
-
Jag har kört RON 21 med 6.2 och 5.4. Kanske även med 5.7, men är lite osäker.
Jo, de där Starboard-fenorna har även jag undrat över. De ser ju rätt speciella ut, tunna och svepta. Intressant synpunkt med att “motverka” genom att använda denna typ av fena, har aldrig tänkt på det.
Vi har väl bägge tjötat om att just fenor är märkligt “otestat” och underskattat. Varje bräda borde ju levereras med ett par-tre fenor. Säkerligen skulle man för en vågis kunna ha tre fenor i bra nära samma längd men som gav ett bra mycket bredare register.
Ron On!
-
Mmmm. Även jag har någon slags minne av att AWn riktades mot “freestylewave” seglare där den kortare längden mer handlade om rotation och manövrar än fördel i vågor.
Att den sedan kanske gav oväntade, men klart uppskattade, egenskaper i lite segare/onshoriga vågor kanske var en sån där grej som händer när man innoverar? Men helt klart var den rätt annorlunda när den kom. Fast för mig påminner den mer om Starboards Trance 84 (2003) än EVO (om vi nu skall jämföra AHD och Starboard). Liten skillnad i längd (väldigt liten om vi tar AW58), rätt lika mått och outline i övrigt.
Ah, nu la jag mig i fint här!
Stubby På!
-
Borde man inte kunna ta en sådan där som grund för en isbräda? Dra dit truckar å skenor istället?
Vad tror der issurfernprofimeister?
Isa På!
-
Jo, har kört den på lånade brädor ett par gånger. På en WaveSkate tyckte jag den var helt rusktigt bra. Har även kört på en mer traditionell vågis, vilket var skoj. Brädorna blir liksom livligare med den där fenan, utan att man tappar för mycket i planing å så. Tycker jag, som ju inte är någon vidare vass surfer men kört en del pryls i alla fall… 🙂
På någe vis så känns ju RON-liknande fenor och Stubbysar som en rätt intressant kombination.
Fena På!