dr-masse
Forumsvar skapade
-
Alltså, Gurra, den där idén är ju så tokig att den är bra!
Då kan man ju dra upp värsta “flygplatsen” med rännor i alla riktningar och köra oavsett var det blåser ifrån!
Att hyra en båt som kan bryta lite is lär ju vara asmycke billigare än att gräva en hel kanal.
Har själv kört motorsåg i is. Det går bra och mycket snabbare än man tror.
20-30 motorsågar och ett gäng glada speedknuttar så är ju 6-700 meter isränna uppsågad inför vinterstormen, ah! Räcker ju med ett par decimeter is för att man skall kunna gå å såga.
Ett alternativ är ju att klura ut var iskanten ligger vintertid och köra i “frånlandsvind”…
Fasen vad skoj det vore! “The Swedish Ice Canal breaks 50 knots”! Ha, ha!
Iskanal På!
-
Alltså -först å främst är det ju f-annat KUL att se ett nytt speedrekord som visar vad man kan göra av naturkrafterna. Att det dessutom sker med vindsurfinggrejor är duktig bonus!
Jämför prislappen på Finians grejor med Yellow Pages satsningen…
Att det sedan med “vindsurfingmått” blir ganska extrema grejor är väl inte så underlig, vill man slå rekordet så är det ju bara att ta i.
Men farterna med mer “standarbetonade” pryls är ju inte risiga, direkt.
Argument som “Fininans grejor är ju extrema och går bara att köra åt ett håll” känns ganska larviga (nu stack jag ut hakan, yes!), faktiskt. Han är ju inte på plats för att segla runt bojar och loopa. Det är rekordet som gäller, och det har han lyckats med. Grym respekt från mig, det är en prestation. Och den som inte tycker det kan väl köra en repa på kanalen i 45 knop med grejorna och känna på vad som krävs. Mer, bra mycket mer, än vad de allra allra flesta här tror, är min lilla teoretiska teori… 🙂
Jag tycker det är ASKUL att vindsurfing är snabbast igen!
Kanal, dike, öppet hav, bäck eller fontän – det roliga är att se hur snabbt kan det gå?!?
50 knop nästa!
Speeeeeeeeeeda På!
-
Simmers formulasegel är väl inte där de lyckats bäst, kan man väl lugnt påstå.
Men att därför skriva att allt de gör är “skit” är kanske att ta i lite väl, månne?
Konfen är ett kalasbra ställe att diskutera, och klaga, på prylars prestanda och kvalitet. Men kanske lite mer info istället för att såga rakt av, är ju rätt svårt att bedöma värdet av åsikterna annars, eller hur?
Har du provat andra Simmer modeller på sistone?
Surfa På!
-
Oj, vad bra jag har det här i kontorslandskapet. Verkligen.
Hoppas brädorna dyker upp, annars är det ju märkligt det där med att de kör så anonyma stortävlingar.
Det var ju fasen mer banners å flaggor än vilken PWA-tävling somhelst på Haga häromsistens, något som du hade en del att göra med, ah?!?
(någon fick ju packa in lite extra grejs i både boardbags å bil på vägen ner till the Husvagn)
Skönt att höra att ni är på plats!
Maui På!
-
Camber + carbon + grävt dike med plattvatten i Frankrike + mycke vind var det väl, typ. Speed var mer poppis då, dessutom. Satte väl ordenlig fart när man slog katamaranen Crossbows rekord (36 knop) och slog 40-knops vallen.
Det saknas några rekord i tabellen nedan, det kanske mest kända är Pascal Makas 38.86 knop 1986 på Fuerte då Crossbow fick stryk och det blev absolut rekord.
När sedan Yellow Pages med sina 46.52 (gällande rekord) tog tillbaka rekordet svalnade intresset rejält. Men nu är det ju på gång igen, även jag som inte speedar alls tycker det vore apskoj om vindsurfing åter kunde bli snabbast av alla på vattnet igen!
Surfa På!
-
Kruxet är väl snarare att ingen har riggat en 500-meters bana med godkänd tidtagning å allt…
Men det borde ju vara rätt mycket enklare idag!
Mitt grymma misstag avseende Bringdals schpeed gör att jag skäms. Mest skäms jag för att jag snodde Bringdal på en halv knop. Aj, aj.
Surfa På!
-
Undrar fasiken om det inte är det där urgamla rekordet från typ Höllviken -85 som fortfarande gäller som snabbast i Svea… på en Delfs bräda?
En bit över 30 knop, om jag inte minns fel.
Något att ta tag i, helt klart!
-
Anders Bringdal!
Seglade 41.56 knop i Arinaga. Är det officiellt rekord, förresten?
Speeda På!
-
Personligen tycker jag att PWA är ute å cyklar i diket rätt fett här.
Deras problem idag är ju liksom inte på “fy fan vad mycke radda tävlingar å dollartjocka spånsorer vi har!” utan mer på “en riktig vågtävling om året om vi har tur” nivå…
De måste tänka om och se till att proffsen tävlar, syns och ställer upp mer. Det är ju inte så att PWA pröjsar deras lön, precis. Vore jag proffs skulle jag nog sura rätt mycke på PWA.
Själv saknar jag riktiga tävlingar och riktiga mästare, faktiskt. Scott McKercher är ju en GRYM vågsurfare, men även han skulle nog gilla att titulera sig the Mästare efter 5-6 riktiga vågtävlingar än som nu efter en å en halv å lite till…
Surfa På!
-
Jodu, nu blåser vintervindarna över konfen. Då dyker sådana där jämnställdhets-, handsk- och resediskussioner upp… 🙂
Men dina frågor är ju väldigt relevanta. Ger min syn på saken här åsså får vi se vad som händer
“Nu när segel och brädor enligt tillverkare och säljare har blivit så väldigt mycket bättre kör man runt halvstorlekar typ 5.8 5.3 4.7 4.2 helst en mast till varje segel och två brädor.”
– Jag har två brädor, en stor freestyle och en mellanstor vågis. Fungerar utmärkt och täcker bra nära allt. Fyra segel, 6.7, 5.7, 5.0 och 4.2, tre master och en bom. Jag skulle ganska lätt klara mig bra långt med tre segel, typ 7.0, 5.5 och 4.7. Två master blir det då. Men tittar jag på min segling under året, dock har det inte blivit så mycket, så skulle jag klarat mig 90% av gångerna med två segel – 6.7 och 5.7. Faktiskt så skulle det då med många segelmodeller räcka med en mast, en fyrtretti.
“Märkligt. Att man bör ha tätare storlekar på dom små seglen har nog dom flesta räkna ut. Procentuelt blir ju skildnaden bättre då. Men ändå.”
– Att segelstorlekarna ser ut som de gör beror väl på två saker – vana och olika behov. Olika seglare med olika vikt och olika förhållanden bygger upp olika segelgarderober. En lättare person kör 6.2, 5.3 och 4.5. En tyngre väljer 6.7, 5.7 och 5.0, till exempel. Men visst, ibland framstår ju stegen som lite märkliga och ogenomtänkta. Tittar man på mina segel så har jag mindre gap mellan 5.7 och 5.0 än mellan 5.0 och 4.2. Känns lite märkligt, men så blev det. Fick jag välja storlekar helt fritt skulle jag nog haft 7.0, 6.0, 5.0 och 4.2.
“Om segel mast och brädor är så himla bra idag borde man ju klara sig på två segel, en mast och en bräda. Eller?”
– Det har du alldeles rätt i. Jag skulle få mycket segling med 6.7 och 5.7 och en hundraliters freestyle, helt klart. Ibland funderar jag på att skaffa endast detta och köra på det. Lägga resten av pengarna på hyra och resor. (fast jag skulle nog ha tre segel). Skulle jag bara köra vågor skulle femhalv och fyrsju räcka väldigt bra. Med tre segel, sexnoll, femnoll och fyrtvå täcker man fasiken bra nära all segling från hygglig vind till en massa vind. I Sverige blir det ju väldigt sällan vågor om det inte blåser hyggligt i alla fall.
“Själv skall jag lätta på plånboken och byta prylar till nästa år. Inte för att jag har kvar skräpet från åttio men en föryngring i garaget kommer att pigga upp.”
– Föryngringar är trevligt. Fundera på vilken segling du gillar, var du seglar och hur ofta du kan segla. Prioritera hårt. Då kommer en bräda och ett par segel att räcka långt.
“Vad har ni för prylar? Är verkligen “stubbie” brädorna så bra eller suger dom fett på plattvatten. Är det något bottendrag i moderna vågsegel. Är en mast värd femtusen spänn? Vilken segelstorlek är egentligen mest användbar i Sverige? Kanske 4.7? Vilket segel sliter ni som seglar hemma mest på? Och till vilken bräda? Har man användning för en 65 liters?”
– Vilka prylar jag har vet du nu. “Stubbie” brädorna tror jag, efter att ha läst både tester och pratat med folk som äger (och hängt lite, lite granna här på konfen, ah!) kan vara ett riktigt bra alternativ för svenska vågor. Kräver inte sidvind och gör att du kan få ut mer även av en mindre bra våg. På plattvatten är de nog helt OK, men då finns bättre alternativ. En freestylevågis, som det så fint heter, tex. Bottendraget på moderna segel varierar naturligtvis från modell till modell. Det är ju inte som på det glada åttitalet, men det finns helt klart segel med drag i. North Duke, Pryde Search och Naish Force för att nämna några som jag känner till. Om en mast är värd femtusen spänn beror väl på piloten (och hans förhoppningsvis feta plånbok) och behov. Är du formulatävlare – jomenvisst. För mig? Näe. Men en bra mast vill jag ha. Segelstorlek mest användbar i Sverige är ju urlätt att svara på – tolvhalv! Alltså, det beror ju på. 6.7 är mitt överlägset mest använda segel, vilket mitt största segel alltid varit. Men för blåsiga dagar och normaltunga personer är väl något mellan femhalv och lite över sex kvadrat vanligt och funkis om vi pratar vågor och freestalj. Slalom och fart så kryper det upp mot och över en åtta kvadrat. Formulaschnubbarna riggar störst och håller i. Punkt.
“Naturligtvis avgörs det lite av hur fina vågor man har runt husknuten och vad man väger, hur bra man är etc. Men ni som har hållit på ett tag och kör där det faller på: Vad har ni för något?”
– Jag har, för vågsegling (öh, det lilla det blir, bor ju i Stockholm men åker utomlands då och då) länge haft en vågis runt 80-85 liter och varit helnöjd med det. Skulle jag bo i Skåne eller på Västkusten skulle brädstorleken vara något mindre, helt klart.
Men just nu är jag väldans nöjd med mitt “kit”. Nästa år kommer jag att byta vågis, mest för att prova någe nytt. Ursvårt val, men vill hitta en som är bra med 5.7, kalas med 5.0 och fungar fint med 4.2. Lättåkt och härlig skall den vara oxå. Vi får se vad det blir.
“Kom igen och få lite drag på den här tråden nu! Det är ju av andras misstag man lär sig…”
– Ja, av mina egna misstag lär jag mig aldrig, verkar det som… 🙂
Surfa På!
(mitt kit, om det är av intresse, är en Joker 114, RRD Cult 55, Simmer Crossover 6.7, 5.7, 5.0 och 4.2, Simmer master SC10 och SC6 samt en TechnoLimits karbånbom. Streamlined förlängare på det.)
-
Ah, vilken skön tråd! Finns inget så trådfyllande som lite åsikter i olika riktningar.
Min syn på saken (eller – mitt sätt att öka förvirringen?):
– OM jag kunde komma ihåg/orkade/ansåg det nödvändigt skulle jag öppna och stänga luftskruven varje gång jag seglade.
– Jag öppnar endast luftskruven vid tre tillfällen:
1. Flygresor, lämnas helt öppen, stängs när den tas ut ur bagen inför segling.
2. Vinterförvaring, lämnas helt öppen, stängs inför segling. Sätter dit fet tejpbit för att påminna mig själv.
3. OM brädan utsatts för väldigt (vi pratar väldigt här) stora temperaturskillnader på kort tid, eller hamnar i en miljö där det kan bli väldigt varmt (inne i en bil, ligga i boardbagen ute i stekhet sol väldigt länge) så öppnar jag skruven. Men jag undviker i första hand att låta brädan hamna i sådana situationer.Någon gång under säsong så brukar jag öppna och stänga skruven för att se att packning är OK samt att det inte pyser för mycket. Ibland vänder jag uppåner på brädan för att se om någe kondensvatten rinner ut, någon gång har det kommit ett par droppar, vilket inte är underligt eller något att oroa sig över (det kan faktiskt inträffa med brädor direkt från fabrik).
Generellt sett så styr min oro över att glömma skruven öppen helt över oron att brädan skulle kunna må dåligt över att låta den vara stängd. När det blåser, jag har kört till vattnet, tokriggat och sprintat ner till surfet så är inte “åsså måste jag kolla luftskruven” en tanke som ens på avstånd kan smyga sig in i min då mycket lilla och helt surffokuserade hjärna…
99% (ofta 100%) av tiden under surfsäsong är luftskruven således stängd på mina brädor. Jag har nog ägt en 20-30 olika brädor med luftstkruv, aldrig haft ett endaste problem. Den enda gången jag varit grymmenära var när luftskruven på min kartongnya Joker inte var stängd, ren j-a röta att jag såg det innan jag seglade iväg…
Jag har faktiskt tagit upp detta med folk som haft rejält många brädor och seglat med spåns å så, ingen ansåg eller hade ens stött på problem pga stängd luftskruv i normala förhållanden. Två möjliga problemområden nämndes:
– Flyga med brädan – öppna skruven!
– Brädor som legat eller kommer ligga i stekvarma bilar längre perioder – öppna skruven!Eventuella temperaturskillnader som att gå från land till kallt vatten kan man nog bortse helt ifrån. Jag har kört med brädor som legat ett antal timmar i 30-35 gradig sol och ännu varmare sand till 15-16-gradigt vatten. No problems. Sådana problem skulle vi nog få höra talas om, tro mig.
Men i de allra, allra flesta fall – låt den vara stängd. Det tycker jag. Att hålla på och öppna å stänga skruven titt som tätt anser jag är rätt onödigt orolig för de flesta. Har man järnkoll på sina rutiner, jomenvisst, men vem har det?
Dessutom – det är inge kul att sabba gängorna på luftskruven. En inte helt enkel detalj att byta ut på sin bräda.
Brädor kan förvaras i minusgrader, no problems. Men jag låter mina raringar ligga i ett lite lagom uppvärmt förråd under vinterhalvåret.
Annars tycker jag att luftskruven borde tas bort helt. En lösning som släpper igenom luft men inte vatten känns väl inte helt främmande 2004… Synd att det där Gore-tex membranet som fanns ett tag tydligen var lite stökigt att få till (Mistral hade väl det ett tag?!?), det borde väl inte vara så svårt?
Skruva På!
-
Ola gillar inte variotoppar. Det gör jag. Finns en tidigare diskussion om detta.
Just Crossover femnoll är ju lite av en särling. Funkar med både 430 och 400, faktiskt.
Ola H. menar, om jag förstått honom rätt, att varitopp gör att måtten sällan (aldrig) stämmer helt och argumenterar för att man lika gärna kan köra med fast topp i alla moderna segel, vilket jag i stort sett håller med om.
Jag menar att man ibland vill ha variotopp. Dels så kanske man lånar ut sitt segel till någon som inte har mast i rätt längd på maste men som vill segla (det har jag gjort ett flertal gånger), men kanske framförallt vid de där tillfällena då man kör av exempelvis sin 400-mast och bara har 430 kvar. Långt till närmsta butik och en fin-fin surfdag kan vara räddad tack vare variotoppen (har räddat mig två gånger).
Det bästa, tycker jag, är fast topp med möjlighet till vario om/när det behövs.
Vario På!
-
Hittade, igen, ett italienskt test. Fritt översatt å nedkortat, typ… Det är av 2002 brädan, men de verkar ju ha exakt samma mått 2003:
Name: 3S 57
Mark: TABOU
Measures: 240 cm.
Width: 57 cm.
Volume: 88 liters
Weight: 6.9 kg.
freestyle/freemoveDen första 3Style brädan vi testat är den minsta på 88 liter. Snygg grafik, med Tabou-symbolen överallt. Bekväma stroppar å pads. Cut-outs i både häck å nos, en channel oxå. Kort bräda.
Vi testade den i Frankrike, choppigt och med 5.7 och 5.3. Bra respons och lever upp till namnet “3style” mycket bra då den var väldigt allround. Tillräckligt “nervös” för freestyle, aggresiv för freemove och snabb för freeride. En skoj bräda, helt klart. IMPONERANDE!! (så står det faktist, egen anm.) Bra att hoppa med, klarar även svåra moves, lite som å åka skateboard. När det tryckte i mer i 5.3 gick det att hoppa än mer, kanske har den “för” bra respons för sin huvudmålgrupp. Den korta längden är bra när man speedloopar. Slutsats: Idealisk bräda för freestyle med 4.7 till 5.7, perfekt för freemove och vågsegling i lättare vindar. Kanske byta till kortare fena om man skall tävla, 19 med bred bas är idealiskt. Mycket bra bräda!!
ett litet tillägg är att han kört den med 4.0, vilket till hans förvåning fungerade bra.
Nu vet ju inte jag om detta är skrivet av någon Tabou-fanatiker, men ger väl lite info. Större än 5.7 bör den ju kunna ta bara man kollar på måtten, men 5.7 är nog fint på den. Verkar ju helt OK tycker jag! -
Jag kan ge ett tips i alla fall…
sitt inte på jobbet och skriv in http://www.tabouboards.com som jag hittade info om på windsurfing.gr – tänkte se om de hade någon info kvar om tidigare brädmodeller å så… fick se helt andra “modeller”… j-ar vad det poppade upp sidor, fick ju tokklicka för att släcka branden. Lite smådråpligt när man tänker på Tabous logga, ah!
Kontorlanskap + internet = farliga grejor
http://www.surfinguide.it/prodotti/wsurf/tavole/design.asp?id=11465 gav ju lite mer info, men är på italienska, ähhhhrummmm.
Nåja, detta är väl någe slags fri översättning:
Lite nytt från Tabou 2002. Nu namn efter bredd. 57an är till för medel och mer vind, 60 allround och 64 för tyngre seglare, lättvind. Både 57 och 60 är tänkta att klara vågsegling i onshore hyggligt bra, framförallt backside-segling. Både scoop och kanter har designats med vågor i åtanke.
Till sist – om inte jag missminner mig så fick 3style brädorna rätt bra resultat i tester. Rent storleksmässig verkar den ju perfa för dig. Skall se om jag har någe test hemma som jag kan kika lite på.
Gipsa På!
-
Ah, missade att vara lite tydligare där.
Bilden illustrerar att spaken i vissa fall inte går att fälla in helt. Känns ju lite onödigt (i detta fall på ett Pryde-segel, kanske medvetet från North, en skön konspirationsteori… 😉
Skall bli intressant att följa utvecklingen kring sådana här grejor, även jag ser ju hur rigg å trim underlättas rejält.
Spaka På!
