herr-pelegrin
Forumsvar skapade
-
Så kanske det är! Det kanske underlättar att inte tappa draget i slutet på gippen. Tack för tipset!
-
TUFFINGAR KAN HOPPA ÖVER DETTA INLÄGG!
Jag vet inte om det är lite överdrivet faderligt råd – Man grabbar, även Ni ungdomar blir äldre och har Ni inte perfekta gener kan Ni bli drabbade av artros eller dylika ledbesvär. Det kan tyvärr vara så att kalla händer under kraftig ansträngning kan påverka degenerering i leder. Själv är jag drabbad och väldigt försiktig med att bli genomkyld, vilket var något som jag inte tänkte på på 80-talet. Att köra med handskar eller vantar är nog mer en fråga om att vänja sig. Om man inte fryser så är det ju inget problem men om man blir kall om händerna bör man nog tänka sig för – Hur jag hanterar detta nu kan komma att påverka mina leder i framtiden!
-
Det låter nog som en vettig idé innan fören spräcks. Jag funderade på att plasta in fören med epoxy och väv när jag ändå lagade skadan men det belv så att jag chansar utan ett tag till.
-
Håller med om att tumvantar är perfekta om man vill hålla sig varm och ändå få bra grepp (utan en massa material mellan fingrarna som det annars blir med tjocka fingervantar) – En bra investering som Du inte blir besviken på!
-
Erolwi – Kul att Formulan verkar fungera och tur att den inte blåste av mitt tak i vindbyarna upp genom landet! Min 127:a visade sig vara skör som ett äggskal och dessutom har färg flagnat av under brädan på en yta av ca 30 x drygt 1 cm. Jag hoppas Du haft bättre tur! Annars var min bräda busenkel att segla och den planar upp snabbt. Har bara varit ute några gånger, mest kring 5-8 m/s, men har tre repor på över 15 knop på timmen.
-
Man kan som svensk skattebetalare bli lite fundersam att det inte fungerar bättre på Cuba efter alla miljarder vi svenskar pumpat in till denna socialiststat, vars grundare hyllades av en numer inte existerande partiledare för ett av våra större politiska partier. Lite bättre service hade vi väl kunnat förvänta oss på ön…?
-
Rasmus – En bra idé att hålla i! Jag brukar inte ha så många kastfall. När de väl inträffar så brukar jag var krokad och hänga med hela vägen runt. Innan man vänder i luften när selen drar till så brukar jag tänka – Hoppas nacken håller även denna gång (eftersom jag haft vissa besvär med nacken)!
-
Mats – Tack Du har rätt! Kul var det inte men skit samma för nu är det plastat och klart. Det är bara att köra vidare. Däremot funderade jag på att, när jag ändå var på gång, dra på ett par lager väv några cm brett längs med hela ovansidan av fronten som ett alternativ till nosskydd. Nu blir det nog så istället att jag testar och ser om den spricker igen innan jag gör något ytterligare.
-
Det är taget. Förr i tiden var frigoliten av så usel kvalitet att den var svår att shapa eftersom man lätt rev bort hela bitar med surfoam-raspen. Den första jag byggde var i frigolit.
Förutom att den var mer lättjobbad så var styrofoamen även så pass styv i sig att man inte behövde lägga i vertikala stringers. Kul att frigoliten blivit bättre med åren. Därmed antar jag att brädbyggen blivit billigare.
Boardladyn har beskådats i all sin skönhet!
Mvh /Herr Pelegrin
-
En fråga från en som byggt ett antal brädor i begynnelsens tid (före Vikingtiden) – Ganska snart var frigolit bannlyst (man brändes på bål) och nybyggare som önskade gå vidare med livet i behåll gick därmed över till mer kompakta cellkärnor, typ styrofoam. Är riskerna med att bygga i frigolit numer av den ringa graden att man skulle kunna säga att det är tillåtet?
-
Ola – Din beskrivning är helt korrekt. Man kan ju acceptera att exemeplvis ett kastfall, där masten slår i brädan, kan leda till att ett smärre parti trycks in men just det faktum att brädan p g a detta SPRICKER gör ju att man funderar över kontruktionen. De gamla costumbrädor jag byggde på 80-talet var ju rena pansarstålet jämfört med denna carbonbräda.
-
Södra skärgården 10.20 – Enligt Viva mellan dryga 4 i Nynäs o 5-6 i Landsort. 10 utanför Sandhamn. I södra innerskärgården är det definitvt inte surfbart än. Vi får hoppas på bättring de närmaste timmarna.
-
Mården – Det är naturligtvis så med förtstagångshantering av dyra prylar. Något dolt omen verkar för att särsklit exklusiva grejer må orsakas skada, kanske just bara för att ta ned ägaren på backen, helt i enlighet med Jantélagen.
Jag var väl inte riktigt uppdaterad på det som Ni övriga skriver och gjorde nog snarare följade koppling:
Carbon = hårt, styvt och hållfast.
Nu har poletten trillat ned och jag får hantera brädan som det äggskal det är. Man har ju hört talas om att Forumla-prylar var lättdingade men att en bräda skulle vara så här skör hade jag inte fattat!
-
Stenbumlingarna talar uppenbarligen sitt eget tydliga språk! Själv har jag aldrig seglat vid Fituna men jag förstår att det känns bistert.
I det fall Ni söker alternativ för sydliga vindar vill jag bara upprepa uppslaget om att testa Bruket ute på Muskö. Spoten kanske inte motvarar förutsättningarna vid Fituna men man är snabbt där om man åker från stan. Bilväg ned till vattnet, lätt att parkera vid vändplanen, en bärsträcka med prylarna i vägens förlängning, liten sandstrand att starta från och inga sura grannar eller båtar som stör. Några av Er har säkert redan testat Bruket och kanske har en uppfattning?
-
Tomasony – Med lite teknik så kan Du minimera risken för kastfall som annars kan vara en orsak till att krascha en bräda i fören. Om Du bara faller av inför vindbyn, hänger nedåt i bommen, trycker brädan framför sig i låg ställning och gasar på accelerationen över planingströskeln genom tryck på bakfoten så undviker Du många fall och kommer snabbt upp i planing.
Vad gäller kvaliteten på brädan så blir den uppenbar när Du hanterat den ett tag och kanske redan när Du känner på den första gången. Jag har två rätt intensiva säsonger – helt utan dingar.
