johanvm

[johanvm]

Jag skulle vilja hävda att det i teorin visst kan bero på riggningen. Surfpolaren har ett Gaastra med några år på nacken och det hade vi jätteproblem att få till. Det var verkligen så att seglet knappt genererade någon fart framåt utan bara orsakade sidokrafter på fenan. Jag försökte hjälpa till och trimma som mina simmersegel, men det funkade inte alls. Det löste sig när han fick handgriplig hjälp på plats av en av experterna här på forumet.

[johanvm]

Jag körde en starboard freeride (1100cm2), Enduro 5.9 och brädan en modifierad Fanatic Hawk135.
Det gick så in i helsike bra fram till vurpan. 100% kontroll och jag flög fram över vågtopparna. Bästa foilsession hittills. Trimmet var i princip mitt gamla “classic-windsurftrim”, mastfoten i mitten och nedhal/uthal för bra drag.
Mitt “fel” var att jag körde formula-stance och ställde mig inte upp i tid. När byn kom passerade jag point-of-no-return. Skota ut gick inte (då skulle nosen pitchat upp), lova upp räckte inte. Jag bailade ur så snyggt jag bara kunde och försökte undvika prylarna.
Jag har snackat en hel del med gamla surfgänget, inser att det trots allt inte är så förskräckligt ovanligt. En har legat förlamad några sekunder efter liknande liknande haveriförlopp. En annan har förlamad lårmuskel efter diskbråck. För nån vecka sen gick Koa igenom samma operation för att öka marginalerna. https://www.youtube.com/watch?v=RI3xeLLxHiw
Jag vill absolut inte måla f-n på väggen, men sällskap ute på vattnet är ganska najs ändå!

• Detta svar ändrades 3 år, 9 månader sedan av  johanvm.
• Detta svar ändrades 3 år, 9 månader sedan av  johanvm.

[johanvm]

Uppföljning, vad hände sen och hur gick det….
Efter ett halvår drabbades jag av lätta elstötar i kroppen när jag gjorde vissa rörelser. Jag tog kontakt med kirurg för att kolla om det var normalt under läkningen. Det blev ganska uppenbart av den konsultation jag fick (4st oberoende kirurger) att jag har en skada som aldrig läker och att den dessutom riskerar att försämra ryggmärgen framöver eftersom den påverkar blodtillförseln negativt. MR-bilderna ser förskräckliga ut och det är ingen som tycker jag ska låta den vara ofixad. Efter fruktansvärt mycket ågren bestämmer jag mig för att gå med på att plocka bort 2 diskar och skruva ihop tre nack-kotor till en jättekota. Operationen gjordes i höstas och gick überbra (puuuh…). Det är fantastiskt vad lite man märker av skillnaden nu med stelopererad rygg, jag är faktiskt lika rörlig som jag var efter olyckan. Smärtmässigt var det inga problem alls att genomgå sån här operation, så jag klev av knarket efter några få dagar och idag känner jag inte av det alls. Nu är jag fit for fight igen och hoppas på en grym säsong.

• Detta svar ändrades 3 år, 9 månader sedan av  johanvm.

[johanvm]

Usch vad trist, hoppas försäkringsbolaget tar kostnaden.

Alt1
Tobias Bodin på sharp.se
Email: sharp4@live.se
Örkroken 2, Ältaberg Stockholm
Phone: 0708865010

Alt2
https://primenta.se/reparation.html

Hälsn.
/Johan

[johanvm]

Hej, jag brukar fylla mina skador med lamineringsepoxi.
Steg 1: avgränsa skadade området med maskerigstejp (1-2mm utanför)
Steg2: Fyll skadan rikligt med epoxi+glasfiberklipp. Epoxin är mkt rinnig, så jag brukar göra en avgränsning/kopp under skadan mha maskeringstejp. Droppa ner epoxi på tejpen/skadan och klipp (diagonalt) en bit väv så att korta fibrer landar ner och blandas/förstärker med epoxin.
Steg 3: När epoxin härdat så filar jag ner epoxin flush mot avgränsningstejpen. Bort med tejpen, nu är det bara 0.1mm epoxi ytterliggare som skall bort. Fila flush, trimma/runda framkant och sen klart!

Jag brukar ofta lägga epoxin direkt på den skadade ytan (efter rengöring med vatten och sprit), tanken är att de fransiga fibrerna skall göra det lättare för reparationen att fästa.

Epoxi+väv finns på många ställen: BILTEMA, PRIMENTA.SE, Erlandsons brygga, WATSKI, etc.
(CASCO, PLASTICPADDINGtuber, etc i järnhandeln/JULA/ClasO skulle jag hålla mig borta ifrån.)

[johanvm]

Hej, Avast antivirus tvärvägrar öppna länken du gett!
“infekterad med HTML:Script-inf[Susp]”
Hälsn.
/Johan

[johanvm]

För de som undrar, WTF, hur kunde det gå så här illa så är den fysiska analysen av mig nu klar.
Frakturen i ryggen hade säkert kunnat undvikas med ryggplatta, men den är i sig INTE orsak till förlamningen.
Det är istället nacken som var boven i dramat. På MR syns tydligt resterna av ett urgammalt diskbrott i nacken som vid impact tryckte till nerverna så att de skadades.
Enligt prognosen ser det ut att kunna bli ett fullständigt tillfrisknande, men nu härnäst är det rehab som gäller.

[johanvm]

Initiala känslan har jag upplevt vid ett tidigare tillfälle och då gick tankarna på snarlikt sätt. Förra gången var i Kmöller i början av 90-talet en dag då vågorna var 3…4m och brädan var typ 30-40m bort. Efter evighetsmånga spolningar började jag tappa lusten på allt och bara skita i att kämpa vidare. Den här gången övervägde jag ett tag i början om jag hade mental styrka att kämpa så länge som behövdes. Nu blev jag ju sakta bättre och bättre, men jag var införstådd i att det kunde bli en fruktansvärt lång insats att nå fast mark. Rädsla/panik hade jag aldrig egentligen vid något tillfälle utan var hela tiden fokuserad på nuet och några minuter/meter framåt.
…ungefär som i den grymt sevärda filmen Touching the void

Edit: (YouTube, för den som inte sett filmen)

• Detta svar ändrades 5 år, 4 månader sedan av  johanvm.

[johanvm]

Jag är taggad på förnyat surf nästa år (med impact väst), men har lovat familjen att skippa höstsäsongen nu.

Foil är ju ganska nytt, så det är ju inte helt otänkbart att nya skaderisker inte gett utslag än i statistiken. Jag frågade inte heller läkaren om hur han bedömde sannolikheten att skadan kom från vatten-impact eller så.
Det här är min första foilsäsong och jag har under ca 30 seglingar fått den här typen av vurpa 3-4ggr (full fart med vikten långt fram och sen kommer en by så man blir överriggad).
Jag kör freeride prylar och den här gången speedade jag i maxfart, hängande i bommen och brädan tiltad mot lovart precis som formulakillarna. Det gick grymt tills vindbyn kom. Kanske var det övermodigt? Jag funderar lite på om situationen kunde räddats på kontrollerat sätt. Kanske kunde man lutat sig akterut och fått skutt med efterföljande tail-landning som broms???

[johanvm]

BJORKVIKSMANNEN skrev:

Eh! Hur fasen lyckades du komma upp för att sedan segla en “härlig” kryssbog? Det bör ha gjort sjukt ont. Mycket imponerande gjort.

Jag hade faktiskt även under några sekunder hybris och funderade på att köra extra bog för att nå näsaäng som jag startade ifrån så att det skulle bli lättare att kånka prylarna. …sen tog vettet vid igen, risken att vurpa vid vändningen var för stor. 🙂
Jag hade ingen värk, jag var främst sjukt konfunderad över vad som drabbat mig. Kunde det varit balanssinnet som blivit utslaget? Väl i land rörde jag mig ungefär som en CPskadad, alla muskler betedde sig sjukt konstigt.

[johanvm]

Jag gissar på max 25 knop och jag var absolut inte uppe i nån fart som kändes obehaglig.
Jag tror att selen krokade ur när jag flög genom luften, så jag landade fri från utr.
Jag tror inte jag träffade bräda eller rigg vid nedslaget.
Jag vet inte om jag förlorade medvetandet eller ej.
Jag tror jag landade platt på vattnet med ryggen nedåt.

Helt klart kändes det grymt snopet att ligga där helt hjälplös. Hjälm och extralinor hade jag samt heldräkt, så jag var “beredd på det värsta” (typ bruten tå eller likn). Nån dag tidigare foilade jag i endast shorts och sele, så hade jag INTE överlevt vurpan.
Schysst impact vest lär bli årets julklapp från familjen för min del. 🙂
Jag är överraskad att kotor kunde krossas av ett sketet kastfall ner i vattnet. Förhoppningsvis kan impact vest skydda och fördela krafterna bättre.

Enligt läkarna har jag fått “frakturer i bröstryggen och spriral stenos i halsryggen”. Jag vet inte om endera eller båda tillsammans gjorde mig totalt immobiliserad.
Så här efteråt har jag ont i armar (förlamningen övergick till stickningar och sen värk), svajjiga knän och yrsel när jag går.

Ja funderar lite på hur man instinktivt ska hantera motsvarande situation framöver. Kastfall vid klassisk vindsurfing har jag i princip helt lyckats eliminera sen flera år. Med foil däremot är det klart lättare att man hamnar i svårhanterade situationer vid vindbyar.

[johanvm]

Instämmer, i med bakfoten och förflytta kroppsvikten framåt mot nosen så att den hamnar lika långt fram som främre foten. Guy Cribb förklarar det hela bra.
http://www.guycribb.com/userfiles/documents/EarlyPlaning.pdf

[johanvm]

Hej, symmetrisk NACA låter vettigt. Jag skulle anpassa profiltjockleken högst upp så att dess tjocklek blir ungefär densamma som den platta delen vid rotationspunkten i kassetten. Jag kollade på en freeridefena för att se hur profilen fördelas för att få jämförelse. Den har 10% profiltjocklek ända ut till spetsen, dvs kvoten tjocklek/korda är konstant. Jag skulle köra detsamma på ett c-bord.

1. Skär ut sidoprofil/planform
2. Hyvla ner till rätt tjocklek.
3. Märk ut stödlinjer för fasningar och fasa sen ungefär som i bifogade länkar.
…
http://charlesriverrc.org/articles/allegrolite2m/tail_sand.pdf
http://www.charlesriverrc.org/articles/construction/markdrela_airfoilshaping.pdf

(OBS! Avvakta med att runda till övergångar mellan fasningarna till dess du fasat klart. Facetternas kanter är bra för att säkerställa/kontrollmäta att allt är symmetriskt och korrekt)
/J

[johanvm]

Kan det vara övre delen av cbord/fena som hamnar i skugga (brädan belyst snett uppifrån)?

[johanvm]

Bra, katapultkänslan är vad du vill åt! Fram med kroppen, blotta riggen. Fotstropparna är vad som hindrar katapultfallet. För att verkligen suga ut det sista ur marginell vind kan du i princip lyfta aktern med bakre foten, dvs absolut ingen kroppsvikt alls på foten snarare tvärtom.