ola-h
Forumsvar skapade
-
Jag har varit här hela tiden och till och med slängt in ett och annan meddelande. Det har dock inte varit så många diskussioner ”i min smak” på ett tag.
Slott eller koja? De duger båda bra åt mig.
Ola H.
-
Mistral Wave Score fungerar fungerar rätt hyfsat till att ride långsamma små svenska vågor. Så torde även JP göra. När det blir lite bättre förhållanden kommer man dock inte långt med en freestylebräda. Gillar man vågridning behöver man helt enkelt en vågis.
Gillar man freestyle och mest satsar på hopp och sån’t i vågorna och endast kan köpa en bräda är nog en lite freestyle ett bra val. Som sagt, JP och Wave Score är nog de som är mest lämpliga som kompromisser.
Ola H.
-
Men om man skall få in en original tuttlebox måste trota allt häcken ha en viss tjocklek så det fungerar inte på alla designer eftersom häckarna helt enkelt är för tunna.
Själv kör jag med tre små fenor och skulle gärna ha den typ av ”mini-tuttle” som bl.a. syntes på de gamla RRD 55:orna med möjlighet att köra både twin och single. Jag tror att det går att bygga in den typer av boxar både lättare och starkare än US. Eftersom jag själv behöver tre boxar (säkert 400 gram styck inklusive förstärkningar i US-utförande men under 150 för mini-tuttle) och dessutom regelbundet låter mina fenor (och fenkassetter) agera vapen i min fight med de stora undervattniska stenarna i Åsa skulle ”mini-tuttle” vara ett lyft.
Fotnot: Min kamp mot stenarna har hittillls endast utfallit med nederlag för mig och mina fenor. Den höga förekomsten av frakturer på fenboxarna har dock inneburit ett ekonomiskt uppsving för fenboxläkarna i trakten.
Ola H.
-
Själv föredrar jag visserligen fint rundade, smäckra och lagom tunna bakdelar där vara sig Tuttle eller hans djupa namne skulle få plats men jag tänkte ändå komma med en lite kommentar.
Det borde väl vara rätt enkelt att bygga om en Tuttle (fena) till en Deep Tuttle. Bara att bygga på lagom mycket. Man kan också tänka sig en lös bit som man lägger innanför om man är orolig att det faktum att en tuttlefena inte bottnar i en deep-box skulle kunna skada boxen, eller nå’t.
Ola H.
-
Det är väldigt svårt att få en uppfattning om hur en bräda kommer att se ut i verkligheten genom att bara kolla på skärmen. En förutsättning är att man är extremt van eller kan lägga in brädor man känner till i programmet att jämföra med. Framför allt gäller detta rockerkurvan, som ju till och med är svår att bedömma med blotta ögat i verkligheten.
Det som jag ser som fördelen med datorprogram är att man kan bygga in vissa hjälpmedel. Som exempel kan man ta något som heter krökning (hos en kurva). Krökningen är ungefär vad det låter som, ju större krökning desto mer ”böjer” kurvan. Krökning=0 betyder en helt rak kurva. Mer exakt är krökningen i en punkt på en kurva lika med 1/radien på de cirkel som mest liknar kurvan just omkring den givan punkten.
Det intressanta med krökningen är att det är just den som man ofta diskuterar när man står i shopen och tittar på brädor (ex: hmm, kanska mycket kurva (dvs krökning) här i tailen, tror jag). Även shapers vet att hur mycket krökning man har på olika ställen på en kurva i princip är det som påverkar brädan.
I ett datorprogram kan man, till skillnad från i verkligheten, kvantifiera (dvs sätta en mätbar storlek på) krökningen längs säg en rockerkurva. Säg till exempel att vi titta på rockerkurvan hos en bräda som är helt plan i aktern för att sedan få mer och mer böj i mitten och ännu mer i fören (scoopet). Då kan man få en ny kurva som representerar krökningen genom att ta reda på krökningen i varje punkt och sedan sätta ihop till en kurva. Denna kommer i vårt fall att börja på 0 (plan akter) för att sedan sakta öka lite mot mitten av brädan och till sist mot slutet öka lite kraftigare.
Med hjälp av en sådan krökningskurva kan man mycket effektivs jämföra olika brädor. När man vill göra en ny bräda/kurva är det ofta krökningen i något visst område man vill ändra och med datorehjälpmedel går detta att göra rätt enkelt utan att ändra resten av brädan. Man kan dessutom vara säker på att allt blir ”harmoniskt” ty om så ej är fallet ser krökningskurvan fasansfull ut.
Det intressanta är att brädor som har ganska lika mått (lika mycket rocket osv) ändå kan ha helt olika seglingsegenskaper. Om man tar ett extremt exemple kan vi titta på en vågis med mycket krökning genom hela brädan och en med ganske lite krökning, en nästan plan yta under framstropparna och en rejäl tailkick. Dessa typer är rocker förekommer på olika typer av vågisar. Brädorna kan mycket väl ha lika mycket rocker mätt i centimeter vid tailen men kröknignskurvorna kommer inte ha några likheter. Sådana här extremer kan man ofta identifiera med blotta ögat, men mer subtila (men ofta i praktiken avgörande) skillnader kan vara mycket svåra att se om man inte har tränat mycket på just detta.
Jag har själv en demoversion av ett program från Hawaii där man också kan betrakta krökningen (tyvärr i en nu trasig dator). Jag har också gjort ett eget, mer primitivt program för detta som jag använder när jag designar egna brädor.
Som slutsats kan man alltså säga att datorprogram kan vara ett bra hjälpmedel om man vet vad man vill göra och programmen är bra. Att använda dem endart som ”visualiserare” är nog av begränsat intresse.
För att titta lite kur krökningskurvor kan se ut kolla min sida.
Ola H.
-
Hur stor segel man kan köra på en bräda beror på flera faktorer. Längden är en av dem, men inte den viktigaste. Enligt mina erfarenheter betyder till exempel bredden i tailen mer, liksom kurvan längs i stort sett hela brädan och surfarens vikt och teknik. Dessutom beror det hela förståss på vad man menar med ”kan” i första meningen i detta inlägg.
Om brädan är en någorlunda normal vågis (vad nu det betyder) och allt annat också är ”normalt” kan man gissa att det åtminstånde funkar med strax över 5 kvadrat.
Själv väger jag 65 kg och på min 245:a (knappt 65 liter skulle jag gissa) går det utmärkt att köra med 5.7. Den brädan har väldigt mjuka men inte så tunna kanter och en rätt bred tail (35 ofo, 52 max) och thrusters (2 13cm och en 16cm till 5.7).
På min 233:a, som har liknande kanter men mer kurva och tailkick och en smalare tail (ca 33cm), är det givetvis omöjligt att tycka det fungerar med 5.7 och även 5.0 kan kännas lite tokigt i vissa förhållanden.
Ola H.
-
Jag har extremt svårt att tänka mig att Gaastra (eller någon annan) betalar rena pengar för bra testresultat. Däremot lär det iallafall inte skada med en bra relation till tidningarna.
”Gratisreklamen” med bröderna Pritchard du talade om är ablolut inget nytt eller unikt för Gaastra. Robby Naish har synts på otaliga liknande reportage, liksom Robby Seeger och till och med ”vår egen” Rappe. I höstas sågs till example Josh Stone (NP) i ett tricktipsreportage (SURF) som var minst lika stort som Pritchardreportaget.
Att vara så duktig att tidningarn vill ha en och att ställa upp på fotosessions för diverse fotografer är en del av att ha ett bra sponsorkontrak. Dessutom höjer det ens eget ”personliga” värde, något man kan använde vid nästa löneförhandling eller sponsorbyte.
Man kan helt enkelt säga att tidningar, tillverkare och professionella seglare lever i en slags symbios. där alla påverkar alla. Pengar från tillverkare till tidningar tror jag är en alldeles för naiv lösning.
I själva sakfrågan är det nog inte så komplicerat. Barry har alltid gjort framgångsrika segel. Det är inte konstigt att han gör det även nu. Det är i så fall mer uppseendeveckande att märkesprylracingnissar är så pass känslomässigt bundna till det ena eller andra märket att det ofta blir ett mindre krig så fort någon påstår något om något. Mycket intressant, faktiskt, men knappst från en vindsurfingsynvinkel utan snarare psykosocialdito.
Ola H.
-
När man ser Sufarna kommer förstår man att det måste vara mycket svårt att göra film ty annars skulle det knappast gå att få till något så uselt. Allt ifrån manus till skådespelare är riktigt verervärdingt. Faktum är att till och med vindsurfingen är rutten och sensmoralen i filmen är minst sagt tvivelaktig.
Man kan kanske säga så här; till och med om man bortser ifrån att all jag nämnde ovan är uselt är filmen ändå riktigt usel. Ett mästerverk i undermålighet, helt enkelt. Se den och le!
Ola H.
-
Runt 94 kom det som kallades ”no nose”. I princip flyttade man hela brädan bakåt, dvs mastfoten och bredaste punkten flyttades, det blev mer volym i aktern och mindre i fören, bredden i nosen minskade medan bredden i tailen ökadeoch scoopet ökade rejält. Detta tillsammans med bättre segel gjorde enorm skillnad.
Några av de tidigaste no-nose brädorna var (som vanligt) för extrema. Dagens brädor ser faktiskt, åtminstone outlinemässigt, nästan ut som de gamla brädorna. Den största skillnaden med den nay typen (dvs no-nose) av brädor är nog att de ligger betydligt bättre i vattnet. De blir därmed snabbare och mer lättsvängda. Med det högre scoopet är det dessutom lättare att ta sig igenom brytande vågor.
Byggtekniskt fanns det redan 93-94 riktigt bra konstruktioner som endast marginellt skilljer sig från dagens. Å andra sida fanns det mycket dåligt också. Satsar man på en bräda från 95-96 klarar man sig ifrån de värsta barnsjukdomarna hos den ”nya” shapen och kan få något som är hyfsat byggt med lite tur. Shapemässigt är som vanligt seriebrädorna ett säkrare val (speciellt i den volymklass du förordar). En custom kan dock vara en riktig hit (och vara mycket billig) om du hittar rätt. Kolla vikten på brädan innan köp. Är den tung har den antagligen tagit in vatten. Detta försämrar både segelegenskaper och hållbarhet.
Ola H.
-
Det här är ju nästan lika kul som när min polare blev hotad med stryk efter att vid en lägereld i Guincho ha förklarat för en av de tyska residenterna att man i Sverige kunde betraktas som en riktigt fantastisk humorist om man bara sa några ord på knagglig tyska. Tysken, som visserligen redan var lite sur efter att helt ha misslyckats med att prova på den svenska innedrogen snus, fattade inte riktigt vår humor och tog till nävarna.
Angående de fina fyrhörningarna har jag själv utarbetat en översättningsfaktor. Det fungerar på följande sätt. Mät på varje sida i fyrhörningen ut mittpunkten. Förbind de fyra mittpunkterna så du får en ny, mindre fyrhörning. Nu bedömmer man det hela enligt följande modell. Alla vet att ett bra segel skall vara välbalanserat. Detta skall tolkas så att seglet är bra om den NYA fyrhörningen är en parallellogram, dvs har parallella sidor. Denna metod är helt vattentät och ger inte upphov till några missförstånd.
Alltså köp absolut inte ett segel som inte representeras av en parallellogram. Jag rekomenderar verkligen att ni provar detta, om inte annat på en egenritad fyrhörning som ni låtsas bara en ”SURF-fyrhörninng”. Några av er blir nog förvånade över resultatet. Posta gärna resultatet här.
Ola H.
-
Det är lite lustigt att välja mellan NR och Vodoo. Jar tror att det viktigaste när man väljer vågsegel (och bräda) är att få något som passar ens egen stil. De små prestandaskillnaderna som möjligen kan finnas mellan NR och Vodoo är antagligen av rent akademiskt intresse i vågorna. Skillnaden i känsla däremot, lär vara mycket stor.
NR är ett rätt speciellt vågsegel. Dels har det ovanligt mycket drag men dessutom förmedlar det en ovanligt ”hård” och direkt känsla. Jag har visserligen inte provat Vodoo men att dömma av tester och hur seglet ser ut är det mycket mycket mjukare. Gillar du den direkta NR-känslan kommer du nog tycket Vodoo känns mindre bra.
Faktum är att jag inte gillar tyska SURFs tester lika bra som t.ex. de i Windsurf. Englelsmännan skiter i punkter, poäng och stapeldiagram men skriver med ord hur de olika grejorna
kändes[/i]. På segelsidan kommenters till exempel hur mycket seglen kan trimmas och hur de kanns vid olika trimm, något som är mycket intressant. Man får en betydligt bättre bild av hur seglen verkligen fungerar på vattnet. Detta gäller nästan i ännu högre grad för brädtesterna. När tyskarna nöjer sig med att säga att någon bräda till exempel fungerar bra i stora vågor beskriver engelsmännen hur brädan ligger i vattnet i en bottensväng. Egentligen är det enda rätta är förståss att testa själv men i brist på sådana möjligheter tycker jag att Windsurf ger betydligt bättre information än SURF.
mvh,
Ola H.
-
Jag har inte heller seglat brädorna själv, men har talat med många som gillat dem. Speciellt är vet jag många som valt till och med 8’4″:an som ända brädan och ändå är nöjda med ”lättvindsegenskaperna”.
Kom ihåg, brädorna må se små ut men de har väldigt mycket extra volym. Visserligen har de lite bananrocker och inte så mycket bredd i tailen, men med en aktiv seglingstil verkar de ändå plana rätt tidigt. Jag tror att du lungt kan välja 8’5″ som enda vågis.
Ola H.
-
Jag skulle ockå tveka lite. För att uttrycka sig diplomatiskt; Uffes ideer om brädkonstruktion stämmer inte helt överens med mina.
Iochförsig tror jag att det som han är bäst på är slipning och möjligen lackning. Finishen brukar ju också bli hög. Det gäller bara att se till att han inte lägger på för mycket (topcoat, färg etc). Ger man stenhårda instruktioner kan det bli bra.
Fotnot: Uffe byggde i höstas en frestylebräda åt mig efter min egen design. Jag hade också valt allt material och hur det skulle klistras ihop själv. Slutresultatet blev 6.1 kg, ca 0.5-0.6 kg tyngre än beräknat, antagligen på grund av för mycket plast i väven. Jag ville att han skulle förindränka vävarna på ett separat bord för att kunna få bättre kontroll på plastmängden, med det skulle enligt Uffe inte behövas. Jag orkade inte bråka (mer), med lade redan då på lite vikt ”i huvudet”. Slutsats: I stort sett ALLT som man inte själv styr stenhårt kan bli hur galet som helts om man har otur.
En annan sak. Standardbrädor ÄR sämre byggda än en bra custom. Det är nästan alltid mycket spackel och glipor här och var. Dessutom är det väldigt sällan särskillt mycket av de exklusiva material som behövs för att bygga riktigt starkt OCH lätt. Det är alltså inga problem att bygga både starkare och lättare än de bästa seriebrädorna (Cobra fabriken etc) om man vet vad man gör.
Ola H.
-
Jag har en del gamla tidsskrifter, bla nästan alla tyska SURF från 87 och framåt. Vidare finns en hel del Surfsport, Funsport plus engelska och amerikanska windsurfingtidningar.
Om någon är intresserad av att köpa till ett billigt pris, hör av er.
Ola H
olahe@math.chalmers.se -
Om du har fel mast kan lite av varje hända. Är den för styv men har rätt kurva kan seglet till exempel kännas lite bockigt. Är det fel kurva kan det hända att seglet blir för bukigt för långt upp (eller omvänt) eller att seglet twistar på fel ställe.
Riktiga experter kan göra olika mastval till samma segel beroende på hur de vill ha det hela.
När det gäller längden fungerar det så att en för lång mast blir på tok för styv och får fel böjkurva. Personligen kör jag hellre en för kort och förlänger lite extra (inom rimlighetens gräns).
Mastlängden beror extremt mycket på segelmodellen, inte bara på storleken. Många moderna vågsegel har till exempel mycket korta master, min 5.0 riggas bäst på en 400 centimetare.
Ola H.
