ola-h
Forumsvar skapade
-
Bakåt-framåt torde vara något av det coolaste. Josh Anglulo med sällskap har pratat (och antagligen provat) detta hopp i minst fem års tid. Jag har inte hört tals om någon som klarat det.
Jag känner inte till någon annan sport där man klarat, eller ens försökt, en bakåtframåt (undantaget fallskärm, bungee etc där man börjar med att får sin höjd ”artificiellt”).
Ola H.
-
Till och med i Varberg (och ännu mer på Torö och liknande ställen) är det ofta vågor då en freestylebräda inte har en suck mot en vågis. Om seglaren försöker göra riktiga svängar blir en freestylebräda mycket studsig. En duktig seglare klarar iochförsig att pressa runt även en freestylebräda i en lite snabbare bottensväng, men det är inte alls lika kul. Om man är lite novis och håller på att lära sig rida vågor är nog egentligen inte en freestylebräda ett så bra val eftersom de helt enkelt inte svänger tillräckligt bra.
Poäng: Kan man segla vågor och vill ha något som fungerar i risiga förhållande kan en freestyle fungera, likaledes om man mer har ambitioner att hoppa och leka runt lite. Vill man lära sig rida vågor är en stor vågis bättre.
Ola H.
-
Jag skulle egentligen också vilja ha tre brädor.
En vågis på runt 245 med tunna kanter, genomgående kurva, kanske kanaler, singlefin etc för sidvind och stora vågor, 3.3-5.0.
En vågis på 235-240 med lite bredare tail, tailkick, lite fylligare kanter och tri-fin för grötigare, mindre och långsammare vågor, 3.3-5.7.
En våg/freestyle på runt 255*57 på ca 80 liter med skarpare fetare kanter, bredare nos, single fin, och rakare kurva för 5.0-6.5 och inga till små vågor.
Alla fungerar utmärkt till balansövningar med olika stora delar av kroppen under vattnet i 2m/s
Ola H.
-
Du är antagligen dig själv närmast, men med samma logik är jag mig själv närmast. Därför kan jag inte rekommendera en jättebräda och megasegel. SOm andra sagt, kommer du verkligen att orka köra vid minsta vindpust.
Jag , skulle heller i så fall köra på en stor freestyle (Scor 111 t.ex.) och en mindre men lättplanad vågis. Om du är duktig behöver ju inte vågisen ha så där jättestor volym.
Mad en stor freetylebräda har du ju roligt även om du kommer ut och vinden inte riktigt räcker till. Ett par timmar med lite trickträning står man väl ut med. Till en Score 111 fungerar säkert ett 7.0 freestylelinkande segel, kanske till och med lite större. Du missar lite planign och fart, men kan lungt koncentrara dig på det trevligande trixande istället och göra ett par backwind 360 runt killen med megaprylarna när han ramlat i gippen och du kommit ifatt.
Ola H.
-
Tyvärr har min läkare och min sjukgymnast utfärdat strikta order att hålla sig från all vad seriös sport heter. Jag opererade knät i slutet av oktober och rehabiliteringen tar 6-8 månader.
Jag skulle kunna åka och titta, men en veckas tittande på skidåkning i fjällen var nog. Titta på vindsurfing skulle nog bli för plågsamt.
Ola H.
-
… och då menar jag inte vågor att segla i. Det jag menar är att materialutvecklingen ofta går i vågor. Som ett (våg)exempel kan man ju bara ta kanaler i botten som kommer tillbaka starkt nu.
Själv är jag inte alls insatt i stora och snabba prylar, men jag har trots detta en känsla av att det börjar designas mer kraftfulla segel igen. Det hela är dock inte så enkelt. Observera att det inte bara är så att moderna segel tål mer vind och har mindre kraft. De har också ett säkert tre gånger så stort register. Det senare är ju något som ingen vill offra för mycket av till förmån för bättre bottendrag, tror jag.
Trots detta är det kanske så att det går att designa en 6.5:a som fungerar presis som en modern 8.0:a. Med tanke på hur de grundideer som gör moderna segel så bra fungerar är det nog rätt svårt.
Om man nu vill utnyttja rubriken ännu mer och faktiskt diskutera vågprylar ser det hel lite annorlunda ut. I denna schanger finns det faktiskt ett brett spektrum av olika designer, där vissa modeller helt enkelt seglas ca en halv kavadrat midre än andra. Dessa segel blir dock i allmänhet lite nischade på marknade. Det krävs lite ”mod” för att välj ett segel som är mindre stabilt och lite mindre snabbt i dessa tider.
Den allra intressantaste utvecklingen är den när seglen designas så att de genom en extremt stort trimområde både kan vara lättplanande och stabila. Kollar man i tester på 2000 prylarna verkar till exemple Sailworks vågsegel ha denna egenskap.
Ola H.
-
Jag har några bilder på min surfsida. Det finns två sidor med enbast Guinchobilder (från 97 och 98). Obs att kvaliten inte är den bästa.
Om allt fungerar kommer du till min side genom att klicka på mitt namn nedan.
-
Om du gör en rekonstruktion, vilket är vad som gäller om det inte är en helt akut skada, säger läkarna att det tar 6-10 månader innan man är komplett återställd. De flesta toppidrottsmän som gör operationen brukar vara tillbaka efter ca ett halvår. De har visserligen en mycket hög nivå att nå tillbaka till men har också möjlighet att träna på heltid.
Det är två saker som tar tid vid rehabiliteringen. Dels tar det lång tid att träna upp rörlighet och styrka. Här är det till viss del man själv som bestämmer takten så det gäller att ge sig fan på att köra hårt även om det gör lite ont (men trots det undvike överansträngning). Dessutom måste det nya korsbandet (som tas antingen från knäskålssenan eller från en sena i låret) växa sig starkt. När det sätts dit är det visserligen starkt men kroppen bryter först ned det lite innan det börjar byggas upp på nytt och omvandlas till något som liknar ett riktigt korsband.
Jag gjorde operationen i mitt andra knä för ca 8 år sedan och då åkte jag skidor efter knappt 6 månader. Surfing är i princip betydligt mer skonsamt. Dessutom görs operationen på ett lite smidigare sätt nu för tiden. Förra gången låg jag nästan helt till sängs i en vecka men nu kunde jag gå relativt bra på kryckor redan dagen efter operationen. Nu, fem veckor efter operationen går jag utan kryckor, nästan utan att halta. Det som är problemet är att man tappar både muskler och reflexer i knät. Det gör att knät just nu faktiskt känns mer instabilt än innan operationen. Att träna upp reflexerna (som man inte ens visste man hade) är viktigt och ganska svårt om man vill göra det snabbt.
Om du skall göra operationen, se till att få en mycket bra läkare. Det är mycket handlag och känsla involverat när det gäller att få det bra.
Lycka till
Ola H.
-
Det verkar som man missat nittiotalets blåsigaste vecka. Anledningen är att jag nyligen opererat ett korsband i knät och är konvalecent i 6 månader. Ingen skidåkning och inget surf på hela vintern alltså.
Ola H.
-
Ja, det kanske är ett sådant där lågtryck från Polen som kommer in. De är ju erkänt opålitliga. Tack jag vet jag de som kommer från Island, touchar Sydnorge, fördjupas och sedan sveper in över mellansverige. Det brukar bli grejor, det.
Ola H.
-
På den shear tip jag kollat noga på (tidig Supersoniv aug 98) fungerade det så. Det är inga stora rörelser det är frågan om men ändå. Det är lite svårt att beskriva i ord hur det fungerade, men man kan säga att shear tippens ände mot masttoppen låg och rullade lite i en vagga i mast-topps-ploppen. Masttoppsremmen tryckte den nedåt i framkant medan krafter från akterliket tryckte den uppåt i framkant. Möjligen ser konstruktionen annorlunda ut nu och hur som helst är det tveksamt om det har någon betydelse i praktiken.
Ola H.
-
Man kan lite förenklat säga att bägge grejorna är olika varianter av samma grundide som är att ha en väldigt bred topp, till och med uppåtriktad. Till i år är det flera andra segelmakare som anväder blok-head linkande design på sina segel. Det finns flera fördelar med den här designen. En kan köra med en kortare, lättare mast. Den stora grejen är dock att man kan designa in tvist i seglet på ett annat sätt än tidigare. Återigen förenklat innebär den bredare toppen (inklusive andra förändringar) att man kan ha rätt mycket free leach (eller ”för-tvist” som jag föredrar att kalla det) i toppen och ändå ha en mer stabiliserad mittdel (i höjdled) och främre del av seglet.
I korthet kan man nog säga att designern får en extra variabel att spela med, nämligen toppens bredd och ”höjd”. I princip kan man (generaliserat) säga att ju bredare och mer uppåtriktad topp man har, desto större del av det tvistande området är lokaliserat i toppen.
Blok head åstakomms i praktiken genom en uppåtriktad topp och en övre latta som är vinklad rätt mycket uppåt. Shear tip är en mer avancerad konstruktion där man låter seglets övre kant (den snett uppåtriktade) innehålla ett plaströr som sitter (delvis) fast i masten. Shear tip ger bättre aerodynamik och ännu bättre kontroll på akterliket genom att nedhalskrafter påverkar shear tipen och spänner akterliket lite.
Ola H.
-
Jag vet inte heller vad det är för kvalitet på den rosa frigoliten. Kör du med ett någorlunda hårt block ger nog 2 lager under och 3 över + förstärkningar en bräda som fungerar. Det blir inget superstark dock. Viktbesparingen på en sw-bräda ligger främst i att man kör lättare skumkärnor, så om din rosa frigolit inte är lätt blir en sw-konstruktion endast styvare och starkare, inte lättare.
Hur mycket väv du kör i en sw-konstruktion beror på hur bra du vill att brädan skall hålla. En typisk våg-konstruktion kan ha ett lager under sw (runt om) och två över (runt om). Styrkan och vikten beror förståss på hur tjocka/tunga/starka vävar man lägger, ett 200 grams kolfiberlager (inkl ”normalt” med plast) väger ca 3 ggr så mycket som ett 80 lagers glasfiberlager. ”Fibermässigt” är dock det förra 7-8 gånger så starkt (i praktiken kan skillnaden vara mindre). Många standardbrädor kör rätt tunna laminat under sw, typiskt kanske under 100g/m2 glasfiber. Styrkan beror ju ochså mycket på vilka sw-skivor man använder, här variarer t.ex. tjockleken från 2.5mm till 10mm.
Slutligen beror vikten väldigt mycket på hur mycket, elller rättare sagt lite, plast man lyckas använda. Skall man bygga lätt måste man spara på plast både vid detaljmontering, laminering och limning.Jag tror att man måste ha rätt bra förståelse för dessa konstruktioner och/eller vara van att bygga om man skall kunna bygga lätt och starkt. Det är otroligt mycket som måste göras rätt. Träning ger dock färdighet (och sanning är avkomma till tystnad och ostörd meditation).
Ola H.
-
Kärnan är ett lätt skum, oftast frigolit (12-15kg/m3). Sedan laminerar man kärnan med någon fiber, precis som vanligt. Sedan kommer tricket, man limmar ett lager av något mycket hårt skum utanför det inre fiberlagret. Efter detta lamainerar man med mer väv utanför alltihop. Effekten blir nästan som att ha ett mycket tjockt laminat (fiber+sandwichskum+fiber). Om man antar att skumkärnan inte har någon styrka alls gäller det att om laminatets tjocklek dubblas ökas (böj-)styrkan med 8.
Att sw-brädor blir lättare beror på att man dels använder lättare skumkärnor och dessutom klarar sig med mindre fiber totalt sätt. SW-skivorna väger iochförsig lite extra, men i princip kan man med sw-teknik bygga lättare, styvare och samtidigt starkare än med traditionell teknik.
Egentligen är ekvationerna som styr styvhet och styrka lite mer komplicerade, bl.a. är ju slagtåligheten viktig.
Ola H.
-
Egentligen beror det ju på NÄR du vill att brädan skall fungera optimalt och när du kan tänka dig att ha en bräda som är OK, men inte riktigt bra.
Om du verkligen vill köra i vågor, lever för de få sidshoredagar som finns och dagligen drömmer om ”down-the-line” körning, så är nog en lättplanande vågis att föredra. SOm någon sa, med rätt teknik planar de tidigt.
Om du gillar vågor, men trots allt inser att det är sällan vi blir välsignade med riktigt bra förhållanden här i Sverige och kan tänka dig lite sämra prestanda när det väl inträffar så är det en freeSTYLE-bräda du skall ha. (FreeRIDE är väl mer rakt-fram-betonade och fungerar nog inte så bra i vågor).
Vid din vikt klarar du dig med en hyfsat liten freestylebräda som t.ex. Mistral Wave Score V88 (2000), Score V85 (1999) eller kanske till och med en Wave Score V78. I princip kan du köra mindre brädor ju duktigare du är., men kanske är 88 och 85 bättre insjökompromisser.
Kom ihåg att dessa brädor går att trimma otroligt mycket med fenan. Score V85 är hyfsat bred i tailen (V88 antagligen lite, lite smalare) och kan ta en ganska stor freeridefena (>27cm) för rakt-fram-segling med stora segel. Med en sådan fena går det visserligen fortfarande att svänga bra om farten inte är för hög, men vill man rida lite snabbare vågor och göra snabba svängar i hög fart utan alltför stor ansträngning kan man, allt beroende på segelstorlek, gå ända ned till vågliknande fenor på ca 21 cm. Skillnaden i brädans karaktär blir enorm, mer vågliknande helt enkelt.
En riktig vågbräda går för övrigt mycket bra på plattvatten i den betydelsen att den är lätt att svänga och går skönt i vattnet. Däremot blir höjdtagning, fart och (delvis) planingsegenskaper lidande. En vågis kan givetvis också trimmas med fenan, men i allmänhet inte lika mycket, man får i princip dras med vågeganskaperna, även på insjön.
Ola H.
